Skärp kompetenskraven vid byggbesiktningar

Skärp kompetenskraven vid byggbesiktningar.

Det skrev Henrik S Järrel på SVD Opion den 4 augusti. (Att jag inte sett det förrän nu skyller jag på semesterhjärna, värmeslag alternativt lathet)

Skärp kompetenskraven vid byggbesiktningar – det är rubriken.

Hm, Jag testar nu några varianter lite på skoj:

Skärp kompetenskraven vid byggarbeten
Skärp kompetenskraven vid byggprojektering
Skärp kompetenskraven vid byggplanering
Skärp kompetenskraven vid byggprojektledning
Skärp kompetenskraven vid byggrelaterade debattartiklar
Skärp kompetenskraven vid byggbloggande (nej, förresten ändrade mig där)

Känns inte fel något av dem annars. Känns von Platen all over.

Fredrik von Platen gjorde ju en initierad och ganska utförlig sågning av det mesta i byggbranschen och dess omgivningar häromdagen, jag försökte sortera i det lite grann men vet inte om jag lyckades särskilt väl. Men han berörde ju faktiskt inte besiktningar och KA.

– – – – –

Henrik S Järrels debattartikel då, vad vill han? ”Skärp kompetenskraven vid byggbesiktningar” skulle ju kunna inbegripa alla som är inblandade i besiktningar – byggherrar, entreprenörer och annat löst folk – men det rör sig helt klart om besiktningsmän, BM som vi säger.

Järrel vill ”uppmärksamma hur främst en del mindre byggentreprenörer ibland framstår som närmast rättslösa”. Det låter ju bra, jag har ju själv ställt mig långt fram i ledet på den här bloggen i omhuldandet av små byggfirmor.
(Det är för mig märkligt hur småbyggare kan få skinnflås och krossas av Timell/Ekdal på bästa sändningstid som underhållning för att sen dömas av folktribunalen i Flashbacks kommentarsfält. Låt vara att några byggskojare säkert förtjänade en båttur på floden Styx så är det ändå tveksamt på så många sätt.)

Det Järrel pekar på här är en variant i det avseendet, alltså de fall där seriösa entreprenörer kommer i kläm när BM på grund av bristande kompetens, subjektivt tyckande och godtycklighet felaktigt underkänner korrekta jobb och där entreprenören dessutom får ett helvete eftersom överprövningen är en så lång process. Som kan bli till ytterligare problem med “kollegiala hänsyn” som kan rubba opartiskheten hos näste BM och hens vilja att överpröva kollegors jobb.

Shit. Det är ju inte bra.

”Vore det inte bättre om en opartisk instans  – till exempel fastighetsdomstol (en tingsrätt förordnar redan vissa aktörer), byggnads- eller fastighetskontoret i berörd kommun –  förordnade besiktningsman?”

Shitshitsshit! Det kan inte vara inte vara helt koscher som valfläsk i betraktat i Alliansen, att flytta den typen av problem in till tjänstemännen.

– – – – –

Henrik S Järrel har läst Besiktningsmannaboken, nyligen lanserad efter lång möda hos branschorganisationer. Han tycker inte att den räcker till riktigt, det måste ställas högre krav på BM. Han önskar sig ”del uppstramningar och klargöranden i Besiktningsmannaboken”.

Undrar i mitt stilla sinne om han har koll. SBR har något som man kallar ”av SBR godkänd besiktningsman” där det krävs erfarenhet och utbildningar samt fortlöpande deltagande i besiktningar, snäppet över det kan man också certifiera sig som BM sig hos flera institut (certifiering krävs bland annat av Garbo). 

Nu tycker jag i och för sig att certifieringar och fina titlar är lite som körkort, man får lov att köra bil men det är inte säkert man kör bra för det, har man inte körkortet så kan man möjligen ändå köra lika bra eller bättre. Precis som för marknadens övriga aktörer gäller för BM att utföra ett korrekt jobb.

Så visst kan vi skärpa kompetenskraven vid besiktningsmännen i byggbranschen. Fast annars kan man ju som alternativ börja följa de som finns. Järrel löser ju nästan problemet själv. Om BM inte gör fel utan agerar sakligt och opartiskt, är väl förberedd, äger den kunskap och erfarenhet om byggregler, branschregler och allmän praxis som krävs för uppgiften – ja, då är vi ju hemma.

– – – – –

Jag minns Henrik S Järrel från min barndoms TV-tittande, jag minns en kul farbror. Han har säkert fortfarande humorn i sig. Om man läser på Wikipedia så står det ”Järrel är en hängiven anhängare av den svenska monarkin och bildade ett rojalistiskt nätverk i riksdagen.”  Då måste man ju ha humor 🙂

Kanske så räcker det inte med certifierad besiktningsman? Jag är ingen vän av diplom med krusiduller och guldram men kanske vi skall ha en nivå till? Besiktningsman utsedd af HMS Konungen…!?

– – – – –

Byggbloggare von Platen

Byggvärlden har fått en tung gästbloggare, Fredrik von Platen,
(Arkitekt SAR/MSA, senior adviser, Fd. ordf för Sveriges stadsarkitekter, 1989- 2003 ställföreträdande generaldirektör för Boverket.)

Med rubriken Hela bostadsmarknaden har gått i baklås”  gör han ett svep över byggbranschen, projektutvecklarna och bostadsdebattörerna i ett av de mest heltäckande inlägg jag läst på sistone. Ingen går fri från skuld där, inte ens det egna skrået.

Tyvärr svingar han onödigt och, som jag tycker, lite väl raljant och fränt om vad som pågår praktiskt på byggena. Det är synd för annars är mannen en citatmaskin.

Exempel:

Min egen yrkes­organisation, SAR/MSA påstår yrvaket att vår bostadsminister gynnar kvantitet på kvaliténs bekostnad. Som om vi arkitekter tycker att det byggs för mycket? Eller skulle vi arkitekter vara så aningslösa att vi tycker att det ska bygga färre och dyrare bostäder?

Sync: 🙂

– – – – –

Handen på hjärtat branschkollegor; tror vi på allvar att våra processer, från idé till färdig bostad, verkligen funnit sin ideala form, efter vilken allt annat i samhället ska anpassa sig?

Sync: Nej
– – – – –

Ty byggentreprenörer ”tar höjd” redan i sina anbud för alla de fel som de rent statistiskt brukar göra och som vi inte kommer ifrån att behöva rätta till. Att entreprenören därför schablonmässigt saltar entrepre­nadpriset med 40 % är inte ovanligt.

Sync: Nej, så är det inte.
– – – – –

Ett är säkert, det förekommer sällan någon skriftlig dokumentation från ett avslutat bygge om vad som gått fel och som absolut inte får upprepas i nästa.

Sync: Alltför sällan, men det förekommer.
– – – – –

En byggarbetsplats idag är dåligt organiserad. Man har numera, i de flesta fall, lärt sig att täcka över och väderskydda byggmaterialet som ska byggas in i huset. Men i gengäld har man dålig uppsikt över vad som ligger under presenningarna.

Sync: Nej, von Platen, så är det inte. Inte alltid.
– – – – –

Minnet i vår bransch är kort och intresset att läsa om andras erfarenheter är nästan obefintligt. Var den själv­kritiska tiden för tio år sedan en period av moralisk upp­rustning eller kanske bara läpparnas bekän­nelser efter en rad skandalösa byggen och avslöj­anden om karteller?

Sync: Ja, det kan man fråga sig 🙂
– – – – –

Vi har en feltänkt obligatorisk byggfels­försäk­ring, som praktiskt taget aldrig betalat ut någon ersättning och som branschen finner sig i. Det är ju bostadskon­sumenten som i slutändan ändå betalar premien. Det är som att betala till något beskyddande mc-gäng som sviker när det verkligen behövs skydd.

Sync: Har tyvärr ingen erfarenhet av MC-gäng på det viset
– – – – –

De flesta beställare måste anlita ”ÄTA-konsulter”, för att hitta kryphål för att inte bli helt blåsta av entreprenören, som i sin tur anlitar tvistemålskonsulter. Branschen är full av mellanhänder som inte höjer värdet på bostaden som produkt lika mycket som mellanhanden kostat. Det är per definition att betrakta som slöseri

Sync: Aj, Det gjorde ont på mig.
– – – – –

det är lönsammast att fortsätta bygga orationellt och dyrt och upprätthålla en prisnivå som innebär att man nätt och jämnt bygger för de ca 10 – 12 000 tillkommande hushåll i vårt land som årligen kan ha råd att flytta till en nybyggd bostad.

Sync: Kanske det
– – – – –

…pris­nivån går att upprätthålla genom att det är ett litet antal dominerande byggentre­prenörer i landet som sedan ett drygt decennium ”extraknäcker” som försäljnings­bygg­herrar genom att åt sig själva bygga bostadsrätter, som sedan säljs till ofta okunniga bostads­rätts­föreningar på till­växtorterna

Sync: Ok
– – – – –

Puh!

Mycket på en gång och nästan övermäktigt att analysera. Marknadskrafter, tillgång och efterfrågan, avsaknad av internationell konkurrens, kapitalets ovilja att konkurrera ut sig själv, skråtänkande, den tröga processen och avsaknad av erfarenhetsåterföring.

Den som orkar läsa rubbet klickar med fördel här.

– – – – –

Livet är hårt (del 38 av xxx)

Senaste dygnen har mitt mailkonto spelat mig ett spratt som fortfarande pågår. Det tänder upp gamla mail som nya, olästa dito.

Drygt 2 600 st på några dar.

Det började i torsdag då jag plötsligt hade 204 nya mail. När jag kollade så verkade de ha en känd arkitekt som gemensam nämnare så jag ringde honom och sa att hans mailkonto gått bananas. Förstås.

Tji fick jag.

Det rullade det vidare, mer och mer – Du har 562 nya mail – och arkitekten gick fri från ansvar. (Återigen)

Jag tröttnade på att rulla igenom till slut. Som tur är har det varit lågfart och ledigt i helgen men några skarpa mail har ju också kommit och däri finns problemet just nu. Jag markerade just ett par tusen olästa mail och ändrade dem till lästa. Jag vet inte om det var gamla lästa som läst för länge sen eller nya olästa som jag alltså inte läst.

– – – – –

MAilkonto

Det är för övrigt ingen promenad i parken att få tusentals mail från förr i tiden. Mailkontot är drygt fem år gammalt och 22 488 mailtrådar. Att öppna dem osorterat i tid och ämne är inget skoj. Eller också är det det. Det beror ju på.

Det blir lite som att röja ut ett förråd. Ibland bläddrar jag vidare utan reflektion, i några fall blundar jag snabbt och skäms lite, ibland stannar jag i upp och ler igenkännande, nostalgiskt. Några mail blir svårare, som det om min morbrors sextioårsdag – Har jag missat något nu?

Nej, som tur var träffade jag min morbror igår på ett dopkalas och kunde fråga, det visade sig att han hunnit fylla sextiotreochetthalvt så det mailet var gammalt 🙂 inte så gammalt som morbror själv men nästan.

– – – – –

Så om någon till äventyrs skickat mail till mig efter torsdagen den 15 augusti så beror det inte nödvändigtvis på nonchalans och slarv om jag inte svarat, det kan vara värre ändå. Det kan vara lättja.

– – – – –

Kill your darlings (men skona barnen)

Detta är based on a true story, det utspelade sig sommaren 2013 vid en badsjö, min två barn var huvudpersoner, övriga närvarande hade som vanligt biroller.

Prinsessan och Prinsen badar. Prinsen loskar på prinsessan och får tillsägelse från följet att låta bli.
Han lätt uppbragt: Men hon är ju med på det!
Vi: Du får inte ändå.
Prinsessan inställsamt: Men jag ÄR med på det.
Vi: Ni får inte spotta på varandra, det är äckligt.
Prinsessan besviket: Men jag hade ju samlat ju!
– – – – –

sync-diagram-mastebordevillskullekunnaJag förstår känslan. Man har precis harklat sig, grundligt, hämtat slem längst bort i bihålorna och djupt ner bland gomseglen, sen fått ihop en skön loska. Att i det läget bli avbruten kan ju inte vara kul. Snopet.

Rätt så ofta får jag ta den rollen i byggprojekten – att dräpa älsklingar, kväsa roliga idéer och avstyra till synes charmiga små upptåg av kreativitet.
Inte sällan använder jag mig då av min lilla bild på MåsteBordeVillSkullekunna-diagrammet (antingen Filosofiskt, Ekonomiskt eller Helt enkelt)

Oftast i mitt jobb handlar det om pengar ellerom lagar och regler. Mer sällan om uppfostran och hyfs.

Snorloskor kostar förvisso inte så mycket men går bort ändå. Så gammelmodig är jag.

– – – – –

Så hur opassande det än kan vara att använda uttrycket Kill your darlings i berättelser om sina barn så vill jag ju dem inget ont. Aldrig. Men de får nog trots allt lära sig att man inte spottar på varandra.

Reglera regleringen

Sonny Modig har ju framstått som en ganska vidsynt och frispråkig redan innan. Nu när han skall lämna sin post på MKB Fastighets AB så skriver han i DN en debattartikel av skarpt snitt.

Hyrorna måste sättas som på en riktig marknad

Det handlar om den hyresreglering som finns, eller fanns men ända finns eller hur det nu egentligen är.

Twittergänget på fastighetsägarsidan väntar i skrivande stund med elakt smil på att Barbro Engman på Hyregästföreningen skall avfyra arsenalen.

Jag med, mest för att Barbro Engman är så välformulerad och vass. Fastighetsägarbloggen blir sällan lika läsvärd oavsett vilket läger man håller på.

– – – – – 

Jag vet inte så mycket mer än att det på min skärm passerat en del projektkalkyler som prövat hyresrätt som alternativ och som sen hamnat i runda arkivet hos våra beställare. Inget intressant.

Jag poppar nog lite popcorn och bevittnar ännu en dag av pajkastning.

– – – – – 

 

 

Sommar, sommar, sommar

Jag tänkte börja jobba denna veckan. Gjorde ett par tafatta försök, ringde lite, kollade på några byggen som var igång. Började på en kalkyl men slutade igen. Hm, tänkte sen en gång till att det ändå är rätt gott att vara ledig om kan kan.  Fasadrenovering, markarbeten på en skolgård, arbetsmiljöplaner och sånt? Visst det är ju kul, men…

… jag gillar Spanien…

Spanien

…och mat…

Mat

… och svensk sommar med kusinkollo, altanhäng, badsjöar och familjen i en morgontrött hög på sängen fastän klockan är halv tolv mitt på dan.

– – – – –

Byggfrågor i Almedalen 2013

Utspelen inför Almedalen duggar tätt.

Som cyniker och betraktare av byggbranschen så känns det ungefär som vanligt. Attefall skäller på kommuner som har sina egna särkrav och Byggindustrin pekar på att p-normer fördyrar bostäder. Ledarna stör sig på machokulturen. En väldigt massa vinklar från många intressenter på energieffektivisering förstås. En del om studentbostäder, social housing och lite om tomten.

Hoppas att solen lyser och halvbra rosévin smakar någorlunda 😉

– – – –

Inte så mycket nytt under solen, fräschast så här långt – Nybyggarkommissionen.

Är det 3 pigga ungdomar med vilja att förändra världen?

Nybyggarna

Nej, det 3 rutinerade personer som fanns på plats redan när hyresregleringen tog fart i slutet på 40-talet. Erfarenhet är ju ingen garanti för framgång så jag hoppas man gått på kompetens här. Kommissionsproffs, kanske. Lobby-firman JKL,  där GP jobbar på ålderns höst, samordnar ett nytt projekt kring bostadsfrågan. Byggbolaget NCC, byggkonsulten Tyréns och storbanken Nordea står för fiolerna.

– Skall vi sätta en peng på att resultatet i deras rapport blir att markpriserna måste bli lägre, kommunernas handlingstid kortare, att förenklade byggregler vore fint och kanske att bolånetaket höjs?

DI gör en artikel om kommissionen. Göran Persson pratar om  den stora skuldsättningen, vad som händer om räntan stiger, att det inte finns så bra alternativ till hyresreglering. Men också om en annan vinkling som jag tycker är intressant.

Göran Persson lyfter fram Sveriges krav på boendestandard som en bromskloss för nya billiga bostäder.
”Kanske har vi för stora standardkrav på de lägenheter vi bygger”, säger han.
”Vi har en uppfattning om hur en lägenhet ska se ut. Det är en del ytor, utrymmen och anpassningar som ska vara där. Det är många goda föresatser som byggs in och som gör att det blir rätt höga kostnader på sista raden.”

Oups, Göran P goes Syncblogging, det där var ju min käpphäst för några år sen – Vem vill bo i en SUV? – det inlägget skrevs i depressionen som följde efter hösten 2008 men är i sak aktuellt i fortfarande. För så är det det, vi kan ju fortsätta tjafsa om dyra bullerkrav/tillgänglighetskrav/energikrav/parkeringskrav tills fan löser av. Vi kan fortsätta skriva spaltmeter och hur mycket slöseri i byggprocessen som kan jobbas bort  av men vi måste inte bygga så dyra badrum, vi måste inte ha vägghängd WC eller bo på 50 m2 per person. Det är ett val vi gör.

Det är en lyx vi konsumerar men som går att välja bort. Göran Persson menar här att det kan sänka kostnaden  för bostäder, det kanske kan bli så. Rätt så många anser att vi skall hålla igen för Planeten Jordens skull, att vi skall hushålla med resurser av den anledningen. Två flugor alltså.

Nu kan man ju inte anklaga dem som står helt utan bostad för att kräva lyx, jag tror tvärtom man i det läget är ganska ödmjuk med kraven på spaavdelning och glasskjutdörrar till garderoben. Nyproduktionen är traditionellt för dem som har råd, som redan sitter säkert och vill ha lite mer. Kanske kommer kommissionen fram till hur man skall hantera frågan om Social Housing, kanske man landar rimliga stundentbostäder, kanske kanske kanske hittar man något mer än det som upprepas gång efter annan.

Stora frågor, ja, det krävs rätt mycket av en dem som sitter i en nybyggarkommission.

– – – – –

Ordet kommisson, förresten?
Det smäller rätt högt och känns lite officiellt och så. Typ som auktoriserad, diplomerad eller utsedd av kungen. När det privata kapitalet betalar så tycker jag man kanske istället borde kalla det styrgrupp, ledningsgrupp eller bara ett gôtt gäng.
Ordets andra betydelse ligger ju inte så långt bort.

Kommission

– – – – –

Tack Stockholm

Ja. Det är inte så ofta vi säger så här i västkustidyllen. Men tack Stockholm, tack Stockholms Stadsbyggnadskontor och tack Anki Kaplan. (det är inte säkert att just hon skall ha cred här men hon är ju i alla fall chef där och av aktiviteten på Twitter att döma är hon vad man förr i tiden nog skulle kalla för ”frisk fläkt”)

Det handlar om vindsvåningar, eller snarare inredning av råvindar. Uppenbarligen ett kärt ämne av många skäl. Det näst mest lästa inlägget på denna bloggen handlar om det – ”Bygga vindslägenheter, sälja råvind eller inte göra något alls?” – vilket tyder på att många brfstyrelsemedlemmar dricker rött, lyssnar på Bo Kasper och googlar ”råvind” på kvällarna. (OBS – det kan vara mina fördomar – det skulle ju lika gärna kunna vara Veronicca Maggio som rullar på Spoity-streamen)

Ämnet är intressant för att många behöver bostad, i innerstan där många vill bo finns det tomma råvindar, råvindar som kan man bygga till tämligen unika, udda, charmiga krypin med extra hög vill-ha-faktor. Det kan också uttryckas i efterfrågan vilket ställt mot tillgång kan omsättas i affärer. Den som äger en råvind sitter på ett värde och en möjlighet.

Old news.

Problemställning?

Den utomordentligt fina gruppen Yimby har en Göteborgssektion. Där ligger en krönika – ”Vindsvåningar till Göteborg – snabbare förtätning av staden” – som handlar om detta. Lite med synvinkeln att man borde komma igång, i syfte att förtäta staden och skapa bostäder åt behövande. För att verkligen få fart på det så har man startat en Facebook-grupp. Den kommer möjligen inte föra saken framåt men man ringar i alla fall en del av problemen/möjligheterna.

Göteborgs Kommun har ett dokument som jag inte vet om det gäller längre, det är sju år gammalt – ”Riktlinjer för vindsinredning av flerbostadshus” – ett ganska osexigt dokument som hjälper lite grann men inte så mycket. Vi kan enligt det dokumentet få bygga lägenheter på vinden i landshövdingehus utan att installera hiss, det är ju bra. (Vindslägenheter i landshövdingehus har, vad jag vet, hittills visat sig näst intill hopplösa att räkna hem ekonomiskt)

Så, Stockholm.

Vindar_Stockholm

Tack, Stockholm, för – ”Vägledning Vindinredning” – den hjälper ganska mycket mer. Det är utförligt om takkupor och terrasser, rätt så konkret om hissar och tillgänglighet, lite mer översiktligt om brand- och ljudkraven. Men ändå, bra. Nu kommer jag förmodligen inte flytta till Stockholm enkom för detta, men man skall aldrig säga aldrig 🙂

Det mest lästa inlägget på Sync Blog?

Det är det som heter – ”ÄTA – varför?” – och det leder vidare till  ”ÄTA – psykologi och annan bullshit” – vilket möjligen är viktigare än mäklarfloskler som ”högt i tak” och ”utsikt över taklandskapet” eller ”teppanyaki-häll”. ÄTA är alltså i det här sammanhanget pengar, kostnader som”kommer till”, kostnader som man ”missat” i sin budget, som känns ganska sura normalt sett när man väl alltför sent blir varse dem. Det handlar om pengar.

En vindsombyggnad är långt mycket mer är teknisk utformning av konstruktioner, anpassning till arkitektoniska värden och frågan om hissen skall gå ända upp eller inte. Det handlar om pengar, möjliga vinster, risk för förluster och hur dessa skall fördelas. Det handlar dessutom i bostadsrättssammanhanget rätt mycket om interna relationer i huset där bytet från stort vindsförråd till ett mycket mindre källarförråd kan få en boende på andra våningen att lacka ur fullständigt. Det kan vara en ändlös bygglovsprocess med många arkitektfakturor utan att en enda spik slås i. Det är en stökig byggtid i ett halvår eller år med skrikiga gubbar som inte fattar att du jobbat natten och vill sova. Det är emellanåt griniga, ogina grannar som klagar på minskad utsikt och ökad insyn och som gör allt för att stoppa ditt projekt.

Det är ingen parkpromenad. Mer långdistans i kuperad terräng, i regn och blåst. Har du riktigt otur eller är dåligt förberedd så har publiken gått hem innan du går i mål, applåderna uteblir. Regnet fortsätter.

Livet är hårt.
(Alternativet är sannolikt värre.)

– – – – –

Missförstå inte det här nu – jag tycker man skall bygga om vindar. Det är mitt levebröd.

– – – – –

Byggbranschen på Youtube? #3

Detta är nr 3 i en möjligen ändlös rad av inlägg om byggbranschen på Youtube. Det första och det andra handlade ju mest hur företag hanterar kortfilmer som kanal för ….. (fyll i själv, analysen viktar)

För min del står det klart som korvspad, efter timmar av forskning på området, att de filmer som är bäst är de som tagits IRL, rakt ur verkligheten och som visar den enorma talang och bredd som finns bland människorna i byggbranschen.

Ladies and gentlemen – I give you:

Kanalen Sveriges Roligaste Byggare roddas av maskinuthyraren Cramo, just verkar det vara lite lågfart men jag tror man bara vilar sig lite. Möjligheterna i det är är gigantiska, det finns mycket konstigare saker än en riverdance-improviserande rivare. Kompisens fråga – ”Har du ringt läkarn, eller?” – det är så klockrent 🙂

En till?

Det här är möjligen livsfarligt och lite jobbigt för kompisen men ”jag sitter fast på jobbet” är en så vansinnigt rolig kommentar 🙂

– – – – –