Ja, igår antyddes det här på bloggen att jämställdhetsfrågor rörande byggbranschen kunde bli aktuella här igen.
Lite ironi då att vi på firman ökar personalen med 50% och från och med 1 dec är 150% män.
—–
Fredrik bakar kakor
Fredrik på Byggvärlden är hemma och gosar med familjen. Han bakar dessutom kakor och filosoferar om jämställdhet. Allt detta samtidigt, vilket säger en del. Om honom.
”Kvinnors ovilja att tävla, göra karriär och våga visa att de är riktigt duktiga på någonting är en av grunderna till arbetslivets bristande jämställdhet.”
Jojo – Rätt eller fel, myt eller sanning. Fan vet. Byggbranschen behöver kvinnor, den saken är klar.
Här på denna bloggen var det lite jämställdhetstema för ganska länge sen nu (tre delar med början här). Kanske dags att skaka liv i det igen?
—–
Känner mig inte så sugen på det, dock 🙂
Fredriks inlägg gör mig mer sugen på ihopsjunken sockerkaka och mys med barnen. Det blir ju etter värre att min dotter just nu bakat en kladdkaka hemma hos kusinerna ett par mil härifrån.
Så här sitter jag med datorn i knät, utan barn och utan kaka. Stackars mig.
—–
Modern medveten mat – typ som i byggbranschen
Jag är ju sådär lite fånigt snobbig för att jag var platschef när restaurang Wasa Allé byggdes. Det var 2005 och vi byggde om ett f.d. apotek till en krog med höga ambitioner.
Mats Nordström som driver Wasa Allé är en av landets vassaste kockar. Hans satsning på nyttig, högklassig mat har slagit väl ut vad jag kan förstå. Han parkerar i toppen på listan i GP över stans bästa krogar, det säger en del om nivån.
På Wasa Allé kan man få en sjurätters meny med vin och rubbet som är fantastisk. Fantastisk för att det är så gott, men också för att man efter fyra timmas ätande inte är sprickfärdig och i svår paltkoma. Avsaknaden av smör och grädde har nog en del i det här.
Mats Nordström lagar mat som är genomtänkt, nyttig och lätt. Detta utan att släppa det minsta på smak, kvalitét eller upplevelse. Dessutom till ett helt ok pris i jämförelse med konkurrenterna.
Modern, medveten mat.
—–
Det här har ju egentligen inte ett skit att göra med byggbranschen, men jag kände att jag hade snott Modern, medveten kund ifrån Mats N (minus alliterationen då).
Men kanske ändå – om våra beställare var mer intresserade av ingredienserna (i byggprojektet) och deras ursprung, hur maten (bygget) tillagats och undvek smör och grädde i det längsta så kanske det kändes lite bättre i magen efteråt.
—–
80% är alltså nöjda?
Läser i GP om att var femte hyresgäst störs av ljud från grannar.
– Inte fler? säger jag då.
Vi som bygger bostadshus sitter och kivas om ljudklass B eller C, vi bygger ett rum med lite bättre klass för att BBR säger att man skall det. Vi lägger ner duktigt med pengar på ljudisolering vid ombyggnader där det ofta är knepigt att lösa på ett rationellt sätt. Som hyresgäst i landshövdinggehus så var jag ganska störd av att höra grannens prat genom ventilationen som ett mummel, det gick ju inte att höra vad de sa 😦
Därför tycker jag det är roligt att fyra av fem ändå verkar nöjda 🙂
Om man läser kommentarstråden i GP´s artikel (det är egentligen en rip-off från Hem&Hyra) så är det uppenbart att vissa tycker det är outhärdligt och vissa rycker på axlarna och säger att det faktiskt är sånt man får acceptera. Som livet självt då.
—–
Det var väl entreprenörens fel, det med?
Läste i DN om ett slukhål i Tyskland.
—–
Jag skrattar lite även om det här säkert är allvarligt och hemskt för några inblandade.
Som före detta entreprenör, buspojk och grävmaskinsfetishist så är det lite kul ändå.
Markentreprenörer står ju inte längst upp på trovärdighetstrappan när allt kommer omkring. Men jag tror mig veta hur noga man ansträngt sig med bygget av den där gatan, vilka grusfraktioner som man lagt i olika tjocklekar och packat ett givet antal gånger med specificerat tunga maskiner. Noga och länge, besiktigat och godkänt. Möjligen även med ifylld egenkontrollplan. Tysk disciplin.
En gnutta ironi då att Planeten Jorden också har ett liv.
—–
Sökes – Modern medveten kund
Fredrik på Byggvärlden tycker som sagt att inte vi skall skälla på kunderna i byggbranschen.
Jag vet inte om vi gör det, kanske. Jag vet däremot att den här bloggen varit lite tjatig om beställarens ansvar och hans/hennes roll i byggprocessen. Så jag gör ett försök att förklara min uppfattning, som alltid med tre goda exempel. Exempel på situationer där vi alla är beställare av tjänster eller konsumenter eller till och med delaktiga i resultatet.
—–
Maten
Vi bryr oss om vad vi äter, hur det har odlats, transporterats och förvarats. Det är viktigt hur det smakar, att det både är nyttigt och ser gott ut. Ibland blir det fort, fel och onyttigt. Som småbarnspappa kan jag intyga att det dåliga samvetet får sig ett tillskott varje gång jag snabbfräser köttfärs och kokar pasta på en stressad kvart direkt efter dagishämtningen.
Planerad och omsorgsfull matlagning? Nej, inte alltid. För det vi värderar högst är det som är lagat med fina råvaror, mycket kunskap, gott om tid och en rejäl dos kärlek.
Kläder
Vi bryr oss om hur det ser ut, hur det känns på kroppen, passformen. Vi försöker undvika det som är tillverkat att kinesiska barnarbetare och det som badat i indiska kemikaliebassänger (tror vi). Det vi hemma hos oss oftast får nöja oss med är billigt från ICA Maxi.
Det vi uppskattar mest är högtidsdräkten man kosta på sig kanske en gång i livet, det där plagget med det fantastiska tyget sytt av en skräddare med precision och känsla.
Musiken
Vi konsumerar mest skit till vardags men vi vill gärna ha kvalitén. Radioskval, Idolprogram och Melodispektaklet skaver hårt på mina (och andras) nerver. Nej, jag menar den där musiken som är så fantastisk, så bra att man vill åka långt och gå på konsert för att få mer, intensivare och djupare. Några av oss nördar sitter och läser biografier om artister, vilken gitarrist som spelar vilket solo på just den skivan och annat viktigt. Några betalar gärna snart en tusing för en gigantisk show med U2 på en fotbollsstadium. Igen. Men de mest minnesvärda ögonblicken för min del är det oväntade, enkla och självklara.
Märk väl att det inte behöver vara det dyraste alternativet som är det bästa. Maten kan bli gudomlig med enkla, billiga råvaror, mina barns favoriträtt är köttfärssoppa med rotfrukter. Skräddaren kan vara en kär vän som gör dig en tjänst, favoritplagget kan vara ett fynd på secondhandmarknaden. Det irländska bandet som sitter i tvättstugan varje år på gårdsfesten på Storebacke kan mycket väl vara en av mina finaste stunder,vi var nästan tio stycken i publiken, killarna och tjejerna i bandet var lite fler.
—–
Det här är måhända ett onödigt krångligt sätt att säga att våra kunder (beställare/byggherrar) måste handla klokt precis som vilken konsument som helst. Modern, medveten kund alltså. Enveten är också bra.
—–
Jag får be att få återkomma, Fredrik
Fredrik på Byggvärlden tycker inte vi skall skälla på kunderna i byggbranschen.
Jag vet inte om vi gör det, kanske. Jag vet däremot att den här bloggen varit lite tjatig om beställarens ansvar och hans/hennes roll i byggprocessen.
Jag hinner inte riktigt utveckla det just nu, om tjugotre minuter skall jag förklara det IRL för en (förhoppningsvis) ny beställare (a.k.a. kund).
—-
Så mycket kan jag dock säga att jag inte håller med Fredrik fullt ut. Beställare – förlåt, kunden! – har ett stort ansvar.
Återkommer i ärendet.
—-
Folke filosoferar
Fotbollen har ju gått åt helvete i år…
2010 är det så här i Göteborg.
Nu också i byggbranschen…
—-
Jag vet! Vi frågar Sync!
Vet inte varför folk egentligen frågar. Visst kan vi nog anses som experter på både på ditten, datten och lunchställen i centrala Göteborg. Men ändå.
Jag vet inte hur många stugor och gamla hus jag besökt med kompisar och kompisars kompisar. Antingen inför ett eventuellt köp eller efter en stund i den lilla naiva bubblan som en del människor lever i när det gäller pittoreska hus och stugor med röda knutar.
—–
Den här stugan hälsade vi på i förra veckan, den ägs av kollegans kompis sambo. Hon haft den några år och satsat krutet på insidan…
Vi var där för att kollegans kompis var orolig att den skulle ramla omkull! 
Vad säger man? Ännu en träfasad som sjunkit ner under marklinjen, vindskivor och takfot som antagit en mjukare form, fönster som sitter kvar i karmen bara för att de svällt av fukt. Klimat inne – unket. 
Och så plintarna som lutar. Oron att huset skall falla omkull var befogad. 
—–
Vad säger man? Skiten kan ju rasa närsomhelst.
Jo, man säger: – Den här skiten kan rasa närsomhelst.
—–
Jag kombinerar min moders ömma hjärta, min söndagsskoleuppfostran och farsans välformulerade sarkasmer. Jag undviker de artigheter som man annars gärna strösslar omkring sig för att vara snäll.
Sync är inte snäll om man frågar på det viset.
Sen brukar jag fråga vad vännen egentligen har för förväntningar. Undrar om man kan definiera det som är viktigt, då kanske saken kommer i ett annat läge. Just i det här fallet blev det enkelt när det visade sig att stugan möjligen skulle rivas om sisdär fem år och ersättas av ett riktigt hus. Då blev den förväntade grundförstärkningen, schaktandet och svettandet ganska onödigt. Syncs medicin blev att klossa upp rucklet med några EUR-pallar och hålla koll en gång om året.
Jag menar – Hur svårt kan det vara?
(case closed – sen fick vi en väldigt god middag)
—–
Fortsätt gärna fråga, kära vänner. 🙂 Besöket kostar en middag eller som minst en fika.
Sarkasmer, sadistiska kommentarer och överlägsna leenden bjuder vi på!
—–
Sync Blog 