Jag är förkyld idag. Det är  en tramsig myt som odlas att män svävar i livsfara så fort de är förkylda. Livsfaran kan nog oftare bero på stor käft, obetänksamhet eller dumhet.

Gårdagens solskenshistoria sitter kvar i minnet. Det var i godisaffären.

Det är sonens favoritaffär bara för att man får smaka, det står utskrivet på hyllkanten. Det tyder ju på att någon klok människa förestår butiken.

Och mycket riktigt – när vi står där och plockar (smakar) så så hör jag ett halvt samtal bakom ryggen, det är mannen bakom kassan som pratar med en kund. De har träffats för länge sen, mannen bakom kassan känner igen den yngre mannen och påminner om tillfället de träffades.

Den yngre skrattar och säger att allt är bra nu, han har barn och så. Sen går han med ett glatt hejdå

—–

När vi skall betala skojar mannen bakom kassan lite med Ludde, han bjuder på en lakritspipa och ett tuggummi också. Sen berättar han för mig om mötet som ägde rum en minut innan.

Killen som nyss handlade hade varit en av några killar som rånade en närbutik. Mannen som stod bakom kassan var ensam i sin butik den gången. Han berättar att killarna hade leksakspistoler och att det knappast skrämde honom efter hans år i kriget mellan Iran och Irak. Han säger att han jagade ikapp och tog en av dem, polisen grep de andra.

Senast de sågs var i tingsrätten för femton år sen. Nu skrattade de ihop och skakade hand. Det kändes nog bra för bägge, men bäst för den unge mannen med barnvagn.

—–

Det här har väl egentligen ingenting alls att göra med byggbranschen? Eller också har det det.

—–