Osvensk korruption – låter det bättre då?

Läser i DN´s ledare om muthärvan i Göteborg.

Jag tror i och för sig inte att korruptionen beror på Göteborgsandan eller vår påstådda tradition att vara kompisar och goa gubbar. Jag tror att myglet finns under ytan lite varstans, att det funnits länge och att det kanske alltid kommer att bubbla just där.

Jag hånflinar lite varje gång jag läser eller hör någon som upprört och högljutt säger att man väll aldrig kunde tänka sig detta. I Sverige.
I utlandet håller de ju på hela tiden, men i Sverige? Nej. Inte vi inte.

Det blir en omvänd form av rasism i resonemanget. Det faktum att alla i Sverige skulle vara genomärliga när korruption existerar i övriga världen i mer eller mindre riklig omfattning är lite småaktigt tycker jag. Det leder, kanske långsökt men i alla fall, dessutom rakt in i den unkna retorik där SD tar fart.

—–

DN´s ledare är mer balanserad som tur är, även om analysen att stadens samarbetsklimat skulle vara grogrund för bedrägerier knappast är annat än en gissning.

Mutaffärer och skandaler i Sverige finns det gott om historiskt. Karteller, bordeller och goda middagar som betalats av skattepengar eller fackföreningsavgifter. Höga chefer i näringslivet som tar ut hemliga bonusar och bygger sina flotta lägenheter för andras pengar. Inte särskilt smickrande så är byggbranschen ibland med på ett hörn, ibland är det värre än så.

Medelålders vita män, tillgång till mycket pengar, tillgång till andras pengar, stängda rum utan insyn. Några kännetecken finns det ju.

Jag känner att jag inte riktigt landar själv i mitt resonemang men en sak är klar – korruptionen är varken svensk eller osvensk.

—–

LOU – det kan betyda så mycket

LOU – Lagen om offentlig upphandling
(den mest använda varianten – originalet – bespottad och misshandlad under lång tid)

LOU – Lagen om offensiv uppvaktning
(påbörjas direkt efter upphandling – nån måste smörjas, middagar skall ätas, golfresor skall resas, sommarstugor skall byggas)

LOU – Lagen om ordentlig urballning
(har snyltandet väl börjat är det svårt att stoppa, tydligen)

LOU – Lagen om oundviklig undersökning
(skitkorvar flyter upp till ytan, i alla fall om man rör om lite och till slut gör någon just det)

LOU – Lagen om onsdagens underhållning
(onsdagar i SVT är det lite allvarligare, lite vassare – lite Janne J, typ)

LOU – Lagen om omständliga undanflykter
(tagna med byxorna nere blir även annars vältaliga människor svamliga med Jannes mikrofon uppkörd i näsan)

LOU – Lagen om offentligt uppvaknande
(Svenskarna blir förfärade och arga varje gång – har vi korruption!? I Sverige? Herregud!! Det trodde vi väl aldrig.)

LOU – Lagen om omsorgsfull utbildning
(”Nu skall vi utbilda vår personal i etik i moral” – sen upprättar man en ny policy och saken löst)

LOU – Lagen om ordens utspädning
(Livet går vidare, folkets vrede flyttas till andra mer aktuella ämnen, typ senaste Idolröstningen. Så några tjänstemän får sparken, resten skärper sig. Ett tag)

—–

OBS – det här är naturligtvis trams. (Jag gillar trams ibland)

Förlåt alla ni som ärligt och riktigt använder LOU i ert arbete. Jag menar inte alls att alla är skurkar för att några få har tveksam moral, den sortens rasism överlåter jag till de 6% av befolkningen som är lagd åt det hållet. De som har fingrarna ner i syltburkarna hade förmodligen haft det ändå, oavsett var de jobbat, oavsett om LOU funnits och oavsett vems pengar som försnillats. Tyvärr.

—–

Sync 0-100%

Byggvärlden hade för ett tag sen en artikel om svenska chefers värsta missar.

Missarna i siffror:

  • 37 procent undrar om medarbetarna fattar trögt
  • 24 procent favoriserar en medarbetare de gillar.
  • 19 procent har avfärdat idéer utan att reflektera över om de skulle kunna vara bra
  • 12 procent har berättat känsliga saker om medarbetare för andra kollegor
  • 10 procent har varit fulla på en personalfest
  • 9 procent har tänkt att vabbande medarbetare inte visar framfötterna
  • 3 procent har haft sex med en kollega.

—-

Jag tänkte så här.

Jag är  chef och kan tänka mig att svar på den här enkäten också.

  • 0 procent undrar om medarbetarna fattar trögt
    (fast man kan ibland undra om han har hör lite dåligt)
  • 0 procent favoriserar en medarbetare de gillar.
    (likaprincipen, han är lika bra)
  • 100 procent har avfärdat idéer utan att reflektera över om de skulle kunna vara bra
    (förmodligen dagligen)
  • 100 procent har berättat känsliga saker om medarbetare för andra kollegor
    (jag är en riktig skvallerkärring)
  • 110 procent har varit fulla på en personalfest
    (medvetslös)
  • 100 procent har tänkt att vabbande medarbetare inte visar framfötterna
    (VAB har aldrig stört mig, så länge det inte går ut över jobbet)
  • 0 procent har haft sex med en kollega.
    (??? homofobi, kanske. eller dålig fantasi)

—–

Uppdrag granskning – Hånskratt och cynism

Jo, tyvärr.

Vi skrattade rått och cyniskt när Poseidons chef ville läsa upp ett portaldokument om  hur hans anställda borde uppföra sig. Han såg ut som en ledsen hund när han satt där och försökte vara trovärdigt förvånad att hans fina dokument inte följdes till punkt och pricka.

Typ – ”Vi har ju ett dokument om att vi inte skall fuska, då kan vi ju inte gjort fel”

—–

Jag har läst många såna. Det etiska regler, värdegrund, policy, verksamhetsmål, styrdokument, bla, bla, bla, högt, lågt, tydligt, flummigt, kortfattat, långrandigt.

Varje gång jag ser ett sånt tänker jag – ”Fy fan va bra!” – och läser vidare. För det ju bra om man planterar det, vårdar det och låter det gro in i organisationen. Och att man ibland oroar sig lite om det är rätt, om det gör nytta och fungerar. Ungefär som jag tror att Dipart gör.

När jag jobbade på den väldigt stora konsultfirman så skulle vi åka på Managementdagar i Uppsala. Vi var 25 stycken från Göteborg. Företaget hade en fin miljöpolicy som sa att vi skulle åka tåg och undvika flyg (så alla andra). Ändå så bordade vi planet till Stockholm på morgonen, 25 pers.

Jag fick aldrig någon vettig förklaring på varför vi inte åkte tåg. Och heller då inga varför vi inte följde vår fina policy.
—–
Jag diskuterade detta med en klok platschef igår. Vi var överens om att ett sånt dokument bara blir nyttigt om ledningen själv följer det, ger sina anställda utrymme och anledning att tro på det. Annars kan man kasta skiten.

Inte sitta och läsa innantill först när Janne Josefsson knackat på.

—–

(Nu har GP vaknat också)

Dagens muta

Sync är privat konsult i byggbranschen. Vi är för total öppenhet.
——
Dagens gratislunch är arrangerad av ett kommalt bolag.
——
(Möjligtvis  betalar Skanska notan)
😉
—–

image

Uppdrag granskning – säsong II

Jag vet inte om ni sett första säsongen. Om inte så säljer vi den som DVD-box.

Pengarna lämnas i ett kuvert en mörk gränd i närheten på av Järntorget sent på kvällen när barnen lagt sig.

Skojar!

——

Men man kan läsa om det här på Syncbloggen.

Janne J och redaktionen på Uppdrag Granskning är på gång igen och det är generande och skrämmande och för byggbranschen ytterligare ett steg ner på Dantes stege.

Ett av dagens första samtal till mig var från en entreprenör som jobbar just med kommunen som sin största uppdragsgivare. Han var både ledsen och irriterad samtidigt. Han tycker att det är bedrövligt att branschen sitter tyst. Han hade en uppgift om att bolagen i Göteborgs Kommun har 4500 anställda och ännu fler byggare i Göteborg. Om man skall tro Josefsson slutsats så är de all skurkar. Eller?

Nej.

Min vän hade på ett möte med kommunens tjänstemän ”läxat” upp dem, han hade skällt och krävt att någon i ansvarig ställning ställer sig upp och säger att så här går inte till.

Jag kan hålla med. Men just nu är det som att be någon ställa sig upp så fienden kan få avlossa kanonen ordentligt. Skyldig eller inte spelar ingen roll.

Alla är redan dömda.

——

Platschef sökes – Arga Gubben

Häromdagen skrev jag i den här något ostrukturerade platschefsutredningen som pågår på bloggen att humor är ett krav. Det stämmer inte alltid.

—–

Minne från sjuttiotalet någon gång.

Det fanns alltid en arg gubbe som bodde i något av miljonprogramhusen runt vår gård. Vi kallade honom för Arga Gubben. Han var aldrig glad, åtminstone inte när vi var i närheten.

Så var det. Då.

—–

Nittiotalet.

Jag hade en kollega på mellanstora byggfirman som skötte sitt jobb genom att vara arg på alla. Oavsiktligt men rättvist, tror jag. Det underlättade naturligtvis att ingen blev undantagen och att man kunde räkna med att bli idiotförklarad emellanåt. Ett återkommande skämt var att han var jämn i humöret. Förbannad jämt. Arga Gubben.

Han dog för ett tag sen, tyvärr.

Egentligen var han ganska mysig. Speciellt om man som jag hängde inne på kontoret kvart över fem på morgonen med nybryggt kaffe och en så långt oförstörd dag framför sig. Då kunde han komma in och småprata och skoja lite.

Efter klockan sju när övriga branschen vaknat så var han som sagt mer vrång. Han var inte gärna med på privata tillställningar och krogbesök, han fjäskade inte gärna med beställarna, han höll sig för sig själv. Han levererade alltid in minst 10 % i vinst på en bra omsättning. Bäst på den grenen, helt klart.

—–

Nutid

Jag hade stor respekt för kollegan och visste ju att han egentligen var ganska snäll. det visste inte alla andra och han var omtalad, ökänd och fruktad för sitt humör. Management by Fear.

Men jag undrar lite hur kul han hade på jobbet egentligen. Jag är själv en mjukis och vill vara kompis med alla. Åtminstone var jag sån, det har med åren tillkommit en viss stridslystnad och några hårda ord iblan. Det kanske kommer med ämbetet/allvaret/åldern?

Det finns möjligen några platschefer som fortfarande tar sig fram genom att gorma och skrika, som löser problem genom att skälla och hota, som offrar den sociala glädjen med jobbet för att maxa sista raden på sin prognos?

Det kan inte vara något bra sätt. Väl?
(han drog ju in bra med pengar…)

Jag skäller bara ibland, hotar någon gång. Gnäller mest om man frågar kollegan.
(och jag drog ju bara in hälften då, kanske…)

—–

Den här sortens platschef verkar ju ganska nära släkt med The Lone Rider som gästade bloggen för några inlägg sen.

—–

Mer om platschefer på denna länken.

—–

—–

God kväll på Sync

Som självpåtaget straff för dagens lättja på café, de ofakturerade timmarna när vi pratade om annat och min sena ankomst hem så läser jag BKKs handbok om entreprenadbesiktningar på tåget på väg hem.
—–

Enligt vissa källor läses denna bloggen av en del ungdomar i byggbranschen. De får själva avgöra om jag skall betraktas som förebild eller varnande exempel.

🙂

image

Bygg mindre bostäder…

… och köp fler konsulttimmar.

Typ så tolkar jag det.

Klicka på diagrammet och du får läsa hela ”Fyra av fem bostadsbyggare väljer att bygga billigt och kortsiktigt” där man intervjuat människor i toppen på bostadsmarknaden.

Fyra av fem bygger billigt alltså, alltså. Enligt dem själva.

Vem är den femte?

—–

Läser man vidare så får också veta detta

med andra ord äntligen dags för oss konsulter att både få kompetens och mer att göra.
(Och att vi slutar bygga SUV:ar)

——

Allvarligt skojat så är det inte så kul för Planeten Jorden att få höra sånt här.

——