Platschef sökes – humor är ett krav

Jo det är det. Ett krav. Jag skall återkomma till alternativet.

En platschef jag träffar dagligen visade nyss hur han skrivit ett referensintyg för målaren. Målarfirman är en liten skutt med två glada delägare och några gubbar till och de behövde en referens att bifoga till ett anbud till en ny beställare.

Min käre kollega platschefen skrev ett fint och högst korrekt brev med lite lagom högtidligt språk att NP Måleri bla bla bla bla har på ett förtjänstfullt sätt bla bla bla. Vanligt tråkbrev alltså.

Sen avslutade han så här:

——

Just nu bettar vi på platskontoret om chansen/risken att de inte skall läsa igenom utan skicka den vidare till sin nya beställare. Jag satsar en tjuga.

—–

Mer om platschefer på denna länken.

—–

Platschef sökes – förutom allt annat också affärsman

Jo, jag har ju okänsligt trampat runt och tyckt saker om platschefsskapet och platschefens roll i branschen.

Per-Ingemar på Veidekke har också skrivit om detta i två inlägg. Jag har varit lite frågande inför hans filosofi, det låter bra med många fina ord men funkar det? Att ge platschefen en friare roll låter bra, men att lämna för mycket åt platschefen att fixa själv (min tolkning) kan vara ödesdigert.

Han har nu fått mer konstruktiv kritik i kommentarsfältet av en av sina egna. En med viss tyngd också. 40 år i branschen, typ. Tyngd.

Kommentatorn skriver:

”Jag delar endast delvis din syn på platschefsrollen. Min uppfattning är att den hos oss tenderar att bli för vidlyftig och omfattande. Det är sannerligen inte många som klarar av allt vi lägger på dessa personer i vårt verksamhetssystem”

Sen tycker kommentatorn att bland annat inköp skall lyftas från platschefen. Till sist en slutkläm.

”Platscheferna skall leda och planera arbetet på plats samt bevaka kontraktsfrågor gentemot beställarna. Vi måste bli bättre affärsmän”

Shit. Det är som jag sagt det själv.

—–

Så är det alltså.

”Jag är inte bara tandläkare utan också MAMMA” som kvinnan sa en gång i en reklamfilm.

”Jag är inte bara ansvarig för allas arbetsmiljö och säkerhet, kvalitén på det vi bygger, planeringen och projekteringen och att det finns tvål och dasspapper på byggets toaletter.” Det kan platschefen säga. ”Jag är även AFFÄRSMAN.”

(Eller kvinna. Teoretiskt/hypotetiskt sett.)

—–

Platschef sökes – cyniker

Syncs forskning om platschefen går vidare.

Dagens lunch åt jag med en rutinerad,  ärrad kämpe.

Fakta:

– Man
– 48 år
– lagom cynisk
– platschef
——
Dagens citat:

”Det finns bara två dagar som är bra för en platschef. Den dagen man får ett nytt bygge och den dagen man kan lämna det ifrån sig.  Allt däremellan är ett helvete ”

 

—–

Mer om platschefer på denna länken.

—–

 

Platschef sökes – omedelbart och på sikt

Idag har det varit platschefstema på Sync vill jag lova.

En lunch och diskussion med en mindre byggare som har ett, för honom, stort projekt men saknar platschef och arbetsledning. Vi har gemensamma bekanta och Sync kan kanske vara till nytta där. Vi får se.

Sen ett möte om platschefer och tillgång till dessa på sikt. Mycket intressant. En diskussion om vad man ställer för krav och vad man har förförväntningar på platschefen. Funderingar på hur det är nu och hur det kommer att vara i framtiden. Viktiga saker att tänka på och Sync kan kanske vara till nytta där. Vi får se.

En sak var vi på möte nr 2 överens om. Det skall inte vara så här.

Absolut inte.

ambiVALens

Idag är det det 19 september och vi skall välja vilka vi i Sverige skall som projektledare närmaste tiden. Jag som har tusen åsikter om byggbranschen och kan babbla ganska trovärdigt om nästan vad som helst känner mig ändå märkligt långt från att ha en klar uppfattning om vad jag tycker. Svårt val alltså.

Men välja något skall jag. Det finns knappt en blogg någonstans som inte uppmanar en att lyfta på röven och masa sig till vallokalen. Jag vill ju inte vara sämre. Så jag snor den bästa motiveringen av Frderik Backman:

”Det här är ingen politisk blogg, jag tror att ni och jag är hyggligt överens om det.

Men idag kanske man ändå ska säga något kort om det faktum att det här landet en mulen söndag i september har lagt makten över sin framtid i händerna på dig och mig. Vi kan ju tycka att det är rätt omdömeslöst att ge oss den sortens inflytande över huvud taget (du var förmodligen full igår, och jag är ju inte riktigt klok) men nu är vi trots allt här, och borde nog ändå försöka göra det bästa av situationen. För att vi kan. Och för att vi, i grund och botten, vill vara rätt hyggliga människor.”

Typ så.

”Idag har du chansen att gå och rösta i ett val där det finns parlamentariska krafter som försöker övertyga dig om att människor som är födda i Teheran, och deras barn, inte har samma rätt att bo i det här landet som jag.

Idag har du chansen att berätta vad du tycker om det”

Och så också.

——

För övrigt så är jag på god väg att bestämma mig. Jag använder uteslutningsmetoden, funderar på vilka jag inte tror fixar själva ledarskapet och projektstyrningen. Krasst.

Detta är inte helt utan ambivalens. Det blir olika utfall beroende på vilka kriterier jag använder.

Jag kommer ihåg att Bloggfrossa någon gång beskrev sig som en person med svår beslutsångest som mest grundläggande karaktärsdrag. Just idag vet jag hur det känns.

—–

Sync säljer ordning och reda, …

… är strukturfaschist,  organisationskonsult och allmänt jobbig att ha att göra med.
—-
Bara just därför skulle man väl kunna förväntas sig att jag en lördagsmorgon kan samla tre barn,  fixa tandborstning,  påklädning,  ha likadana skor på bägge fötterna och en plånbok så vi kan betala inträde till evenemanget när vi nu kört sex mil och står här på utomhuskalaset i ôsregn utan ytterkläder.
Jag känner att jag ibland kan bättre. Lite bättre.

image

Tre-fikat kan avgöra valet. Not.

Idag är det fredag och jag har just gjort en dundermiss. Jag borde åkt tåg klockan 15.02 och hämtat mina barn före fyra på fritids.

Så kommer det inte bli.

Jag har ägnat eftermiddagen åt en bättre lunch, softat på kontoret, lullat runt på Systembolaget och valt några goda viner och ändå i god tid tagit plats på tåget 16.02. FAIL.

Personalen på fritids ler lite gulligt i telefon och säger att ”Nejdå, ingen fara, du kommer när du kommer”. När de lagt på luren så tar de bergis fram svarta boken och skriver sin rapport till Barnavårdsnämnden.

Håhåjaja.

—-

För övrigt verkar byggbranschen vända (M) ryggen nu när deras okunskap om det kanske viktigaste momentet i byggbranschen blir allmänt känd – Fikarasten.

De rödgröna har svarat på den klumpiga affischen med en egen.

Ironisk, grym, välgjord.

Vet inte om det skall bli den så får mig att välja sida, men poängen i just Tre-fikaaffischframställning är 1-0 till de rödgröna.

Trevlig helg

—–

Sync har inga fasta tider – vi fikar närsomhelst

Sync har inga fasta tider – vi fikar närsomhelst med bara minsta lilla anledning.

Den här till exempel var kl 16.22 i tisdags.

—–

Detta sagt som en inledning till fortsättningen av den kanske största stormen just nu i det minsta vattenglaset (a.k.a. byggbranschen). Det började med att vårt enda arbetareparti gjorde en affisch som Calle sänkte med ryggmärgen. Sen gjorde Sync sin version komplett med ordvits och allt. Vi försökte på ett mycket mer seriöst sätt forska djupare i den oerhört laddade frågan om rasttiderna.

Uppenbarligen är detta något som många tycker något om, och mycket riktigt så togs det snart upp i riksmedia. Självaste chefen för hela Byggvärlden hängde på. Han började jobba 1990, är alltså en ung pojk och är förlåten för sin okunskap om tre-fika. Som har funnits.

Well. Nu finns det ingen återvändo, allt måste upp på bordet. Vår gemensamma fikarastpolicy-byk måste tvättas. Janne Josefsson är härmed informerad. På Sync lägger vi allt annat åt sidan och kör igång detta.

—–

Repetition fakta

  • Arbetsdagen startar 06.45 och slutar 16.00
  • Första rasten är mellan 08.45-09.15 (den kallas frukost)
  • Andra rasten är mellan 11.15-11.30 (den kallas kaffet)
  • Sista rasten är mellan 13.30-14.00 (den kallas maten)

(OBS att lokala avvikelser kan förekomma)

Slut på fakta.

—–

Detta har vi att slåss mot/för
Fredrik fick några kommentarer, bland annat av Babar:

”- Sluta nu. Alla vet att bygglunchen är klockan 11 och fikat vid tre.”

WTF! Nu är det så att Sync Blog genererar skrivklåda så fort någon börjar  med ”Alla vet ju att…” följt av ett påstående som är tveksamt.

Nej, Calle är nog närmast sanningen trots allt. Tre-fika på byggen hänger i så fall ihop med vinterarbeten, blöta kläder, kyla och lidande människor. (detta helt utan vidare anspelning på moderater och deras arbetslinje bla bla bla)

Återstår för Sync att utreda och framlägga bevis om tre-fika, om man fikar mer på vinter, om någon byggare faktiskt ätit lunch klockan elva, osv. Prio på det alltså.

—–

Extramaterial
Faktiskt så gjorde vi för länge sen ju en (nästintill) doktorsavhandling om kaffevanorna i byggbranschen, det är nog bara disputationen som återstår där 🙂

Det var trams om dåligt med bra kaffe, problemen med bra kaffemaskiner och den allvarliga sidan av det missbruk som sker dagligen mittibland oss.

—–

Byggidioterna – de finns alltså fler?

Morgonens bloggpromenad gav via Trettioplus ett tips om några bloggar han gillar.

En av dem hette Byggidioterna, den har jag kollat nu. Namnet stämmer bra. Påminner starkt om min omgivning bara några år tillbaka i tiden.

—–

Exempel – här är ett svar i en frågespalt:

”Signaturen Helen Maria Backström: Får jag börja som pryo hos er?

Det beror alldeles på det. Har du den självdisciplin som krävs för att se extremt upptagen ut åtta timmar om dagen utan att faktiskt uträtta något som helst av värde? Hur många måltider orkar du med under en arbetsdag? Hur tålig är du mot understimulans? Släng iväg ett CV så ska vi se över saken.”

—–

Fan vad skönt med en byggblogg som säger sanningen. Rätt upp och ner.

—–

Tidplanen sprack i lördags 10.05

Det har varit mycket fokus på platschefer i byggmedia det sista, även på denna bloggen. Tänkte variera det lite idag. Vi får inte glömma bort projektledarna.

Den som läst här länge eller i alla fall läst många inlägg och kanske för länge sen läst att vi på Sync bedriver en plantskola för framtida projektledare. Vi har startat på dagisnivå och jobbar oss uppåt.

En ung dam är speciellt påpassad och har trots sina protester sin framtida yrkesbana säkert utstakad så som jag ser det. Den banan går via några trötta år i gymnasiet och sen några vilda år som arbetsledare och platschef för att ganska snart sitta vid änden av konferensbordet och rodda byggmöten med självklarhet och  finess.

Hon kan egentligen redan det mesta. Möjligen kommer hon hoppa över arbetsledare/platschef, men jag skall i alla fall försöka få henne att gå klart skolan. (mutor borde funka – pengar alltså)

Bevis för ovanstående:

  1. En lördagsfrukost för en tid sen när vi satt och pratade om vad vi skulle göra. Idéer bollades och önskningar framställdes  så jag sa att vi måste bestämma vad vi måste göra innan vi bestämmer vad vi skall göra för roligt. Då säger hon med sarkastiskt ton:
    – Ja ja ja, måstebordevillskullekunna!
  2. När vi skulle bygga pepparkakshus hemma så var det hon som stod för den stabilaste insatsen.
  3. Den gången vi åkte bil och hon manövrerade ut mig mig förhandlingen om gräddbullarna.
  4. I lördags när barnens mamma jobbade så skulle vi passa på att komma iväg tidigt till stan och handla lite.
    – Bra, sa jag kvällen innan, imorgon skall vi sitta i bilen kl 10.00!
    Kl 10.00 var ungarna klara och på plats, kl 10.05 satte jag mig bakom ratten och och fick kommentaren från baksätet:
    – Fem över tio? Där sprack tidplanen!

🙂

——

Hon är dessutom ekonomisk, girig och född säljare  – alltså kan hon sannolikt gå vidare från projektledarjobbet och bli typ vad som helst.

Det är skönt att hon fortfarande ibland bara är nio år, målad i ansiktet och älskar KamratPosten mer än något annat.