Dagens Nyheter – inte egentligen väl?

Barbro Hellman på Hyregästföreningen bloggar. Idag om en artikel på DN Debatt och om hennes syn på oss gubbar i byggbranschen. Ingen nyhet kanske.

Artikeln däremot. Det är Per-Erik Petersson tekn dr, teknisk direktör och vice vd SP Sveriges tekniska forskningsinstitut, som gör ett inlägg om byggbranschen. Det är inte nådigt, först om takrasen…

”Debatten har i stor utsträckning fokuserat på det nuvarande tillsynssystemet som släppt igenom så många undermåligt dimensionerade byggnader. Systemet, som infördes på 1990-talet, bygger till stor del på egenkontroll. Det är byggherren, det vill säga den som låter bygga huset, som har det fulla ansvaret för att normerna följs och att byggnadens kvalitet säkerställs. Uppenbarligen har systemet inte fungerat för de rasade taken och därför måste tillsynens upplägg utvärderas och troligen också ändras.”

Japp.

”Ett annat exempel är att det dominerande fasadsystemet för bostadshus, enskiktstätade putsade fasader, nyligen dömts ut som helt otillförlitligt vad avser fukt- och mögelsäkerhet. Tiotusentals villor har under flera år byggts med denna teknik. Det dröjde flera år efter det att forskningsinstitutet SP började rapportera om skador innan byggbranschen förstod att fasaderna inte håller måttet. Misstaget beräknas förorsaka kostnader i miljardklassen, som drabbar byggare, förvaltare och boende.”

Shit.

”Inte sällan hörs uttalanden om att byggsektorn är en mogen och genomforskad bransch där man besitter all den kunskap som behövs. Problemet, menar man, är att den kunskap som finns inte når ut till användarna. Jag anser att detta är en myt som det är dags att sticka hål på! Hus, broar och andra byggnadsverk är komplicerade systemkonstruktioner som utvecklas till att bli tekniskt alltmer avancerade. Kraven på energieffektivitet, miljöanpassning, teknikinnehåll, innemiljö ökar liksom behovet av effektivare produktionsprocesser och kostnadseffektiv förvaltning och underhåll. Behovet av att utveckla ny kunskap ökar hela tiden.”

Oj!

Ansvaret för att det ska hända något ligger till stor del på branschen själv, på förvaltarna, men de offentliga aktörerna och forskningsfinansiärerna måste också bidra. Slutligen ligger ett stort ansvar på politikerna och på regeringen”

Oups”

”En modern, kunskapsbaserad och framåtriktad byggsektor är en angelägenhet för alla i Sverige. Alla har en relation till och är beroende av väl fungerande och säkra byggnader och till ett bra och miljöriktigt boende. Sverige kan också genom kompetenshöjande satsningar ta tätpositionen i Europa och därmed skapa en ny framgångsrik exportsektor inom ett energieffektivt, miljövänligt och framtidsinriktat samhällsbyggande”

eeh, vänta lite nu.

——

Nu blev det många stora ord på en gång. Jag håller med hela vägen ner. Jag ställer upp på problemställningen och har gärna visioner om det miljöriktiga byggandet och den vackra omtanken om Planeten Jorden. Men någon någonstans måste också hjälpa mig att tala om hur kostnaderna samtidigt skall sänkas 20-30%.

Det kanske är läge att fundera på VAD vi bygger och inte bara HUR vi bygger?

(bara en tanke)

——-

I morgon är en annan dag

igår var det också annat…

igår för precis ett år sen fyllde jag jämnt, inte lika viktigt denna gången kanske  men det sved lite ändå när jag fick upp en enkät på skärmen där första frågan var: Ålder?

Det känns så där att ha passerat mittlinjen även i statistiken.

(enkäten var från bilpoolen Sunfleet, jag skall skriva om dem snart. Det är faktiskt en höjdare)

(Bygg)Världen är liten

Världen är liten sägs det när man råkar på någon man har träffat förut fast i ett helt annat sammanhang.

Så byggvärlden är väl ännu mindre då. Här rör vi oss ju inom en ännu snävare krets. Så känns det i alla fall när jag läser i tidningen Byggvärlden om Johan Hansen. En oväntat lång, genomarbetad och bra artikel – nästan Fokus-klass :), tack för det – om den sargade ägaren till Ittur, Trivselhus, Rörvik och en del andra företag.

Jag träffade honom en gång. Förmodligen 2000, kanske 2001. Har inte hundra koll på det faktiskt. Då hade jag den lilla byggfirman och omsatte ett par miljoner, han hade Trivselhus, några sågverk och lite annat i koncernen. Omsatte väl en miljard eller två. Han var typ tusen gånger större med andra ord. Jag minns att vi storögt imponerades av hans pondus och effektivitet.

Kompisen var med också, han hade precis som jag en liten byggfirma med ett par anställda. Anledningen att vi satt där med Hansen var att Trivselhus behövde entreprenörer som kunde bygga deras hus och vi ville ju ha jobb.

Tanken var väl att vi skulle ta ett större grepp och bygga ganska många hus, få lite upprepningseffekt och möjligen tjäna pengar. Det gick så där. Kompisen drog sig ur och min firma gjorde en enda villa. Vi fick ett antal timmar tilldelade, omsatt i pengar var det kanske trehundra tusen eller så. Det blev vår ekonomiskt sämsta entreprenad någonsin. Uselt.

Kunderna var ett yngre par som fått tomten av en släkting, ingen bebis i magen vad jag minns men i övrigt var de enligt mallen för förstagångshusköpare. 1½-plans hus, övervåningen skulle de inreda själva. Garaget skulle byggas svart av en kompis, inget konstigt alls.

——

Det var som sagt vårt första och sista hus. Husmonteringen var en parodi, det borde tagit två dar, det tog fyra dygn och det regnade oupphörligt. De färdiga väggelementen stod i fem cm djupt vatten på betongplattan. Krankostnaderna övertrasserades med ett par hundra procent och vi var lindrigt nöjda när taket väl var på och kalkylen spräckt åt alla håll. Dessutom med en blöt kåk.

Nåväl. Vi hade ju fuktskador som specialitet, så torkning av väggar det kunde vi. Vi lossade all invändig gips, plockade ur isoleringen och körde avfuktning av väggarna, bit för bit.

Jag har gott samvete för det vi lämnade efter oss. Vi fick jobba många gratistimmar där, lärpengar eller syndapengar, fan vet och det är skitsamma nu. Trivselhus sköt till det material som behövde bytas, men inte en krona extra för merarbetet vi haft.

Sammanfattning – Livet är hårt och vi skulle inte bygga fler villor.

——

Lekmän eller på allvar?

nä nu jävlar

Villa i tyska Gettorf.

Byggvärlden rapporterar om Timells nästa program.

Denna gången är det ingen tvekan – det är byggarens fel.

Förmodligen, det kan ju vara så att Berra, förlåt Kunden, har lämnat fram ritningen uppåner och hävdat att han vet bäst. Då blev det väl som det blev. 🙂

Lekmän vet ju bäst…

Konstruktiv tvetydighet – ABK 09

Många i byggbranschen pratar om att vi skall bli bättre på kommunikation. Det tycker jag med.

När jag var på kurs häromdagen för att lära mig nyheterna i ABK 09 så var det i vanlig ordning en vältalig advokat som höll i föreställningen. Advokater brukar vara duktiga på att använda ord, duktiga på att kommunicera.

ABK 09 är en samling branschregler för konsulter i byggbranschen, den jobbas fram under svår ångest av de olika aktörerna i branschen. Advokaten berättade att vissa skrivningar som är extra svåra att komma överens om för parterna blir avsiktligt luddigt formulerade för att man skall kunna tolka in bägges intressen. Konstruktiv tvetydighet tror jag advokaten kallade det, eller möjligtvis konstruktiv tveksamhet. Sen skrattade han gott och det gjorde vi andra också.

Han skrattade för att det är sånt jurister skrattar åt och sen drar in tretusen i timmen på att reda ut för sina klienter. Vi andra skrattade mest för att han skrattade och skratt smittar ju som bekant. Vi skrattade också för att det ju var lite roligt ändå och för att vi inte begriper bättre.

Bra kurs så långt. 🙂

——

Man har styrt upp konsultbibeln lite, tonat ner de ”mjuka” formuleringarna och kör nu mer hardcore anpassat till AB/ABT. Som entreprenörerna alltså. Det är bra, tror jag.

Sen var det mest snack om ideell och ekonomisk upphovsrätt och hur det skall hanteras. Det rör mig väldigt lite och det gav gott om tid att fundera på om de där mackorna* med brie och salami skulle finnas kvar på frukostbuffén när det äntligen blev paus.

Lite om konsultens ansvar, lite om att konsulter inte får sälja in uppdrag med toppnamnen (nyckelpersoner) som lockbeten och sen lämna över uppdraget till kontorets rookie, lite formalia om särregleringar och lite skoj om tvistelösningar (då skrattade han igen, advokaten)

——

Så Sync-analysen av ABK 09 då?

Hårdare och rakare avtal för konsulterna – OK.
Säljer du in en person så skall h-n också göra jobbet – ok.
Beställaren vill nyttja det h-n betalt för – ok.
Ny färg på omslaget – ok.

Kursen för tre tusen spänn – tveksamt värt pengarna.
(om alla som orkar läsa hela inlägget sätter in en hundring så är jag nöjd sen)

Konstruktiv tvetydighet? – jag fattar att den är sista utvägen för två parter som måste hitta en gemensam skrivning utan att vara överrens, politiken måste vara full av dem (tveksamheter alltså). Det borde vara typ mitt jobb att reda ut sånt här innan någon svingar sin hammare på bygget, det är som gjort för de bekymmer som flyter upp halvvägs in i projektet och framåt. Sen sitter vi där med våra dyra jurister.

Jag tycker att de jurister jag känner är trevliga och sköna att umgås med, men det där viktiga borde vara avklarat innan bygget, inte grävas i efteråt.

——

Mer skrivet om ABK tidigare här på Sync Blog

*(mackorna med brie och salami var nästan slut, jävla Willys-folk i rummet intill som fick gå rast fem minuter innan oss)

——

Nuff said

Detta är en byggblogg med vissa inslag av privatliv. Jag slipper därför blogga om melodispektakel och annat. Det finns andra som gör det, både bloggar och twittrar, märkligt många som som inte gillar skiten men tydligen ändå måste titta.

Det finns en som sammanfattar detta klockrent. Go gubbe från Götet.

Nuff said.

Varför kommer du hem så tidigt?

Jag jobbade sent måndag kväll, blev onödigt sen hem tisdag kväll och fick stanna över på jobbet onsdag kväll. Sambon blev besviken och jag blev trött. Däckade i soffan på onsdag kväll, mätt på dåligt-samvete-pizzan och utan att knappt ens ha träffat barnen på tre dygn.

Torsdag eftermiddag sitter jag på kontoret och funderar på vad jag skall göra. Vi har precis fått ett par dystra besked om två stora projekt som vi räknat in som våra inte blir av. Det ena stannar helt, det kan poppa upp igen men ingen vet när. Det andra har vi suktat efter i flera år men kommer nu när det väl kommer igång bara kräva en pytteliten insats av Sync. Våren ser genast mycket dystrare ut i kalendern. Tråkigt.

Så torsdag eftermiddag åker jag hem i tid. Jag ringer när jag börjar närma mig. Klockan är 17.15 när jag glad i hågen känner vittring av lite umgänge med barn och sambo. Åttaåring svarar i telefon, aningen ointresserad, och när jag säger att jag är på gång så frågar hon:
– Varför kommer du hem så tidigt?

En annan gång frågade hon när jag direkt efter middan hemma satte mig med datorn i knät och knattrade igång:
Varför kommer du hem innan du jobbat färdigt ?

Bägge frågorna svider lika mycket.

——

Jag jobbar mycket, har alltid gjort det. En god vän, som för övrigt jobbat som anställd på ett och samma arkitektkontor sen vi gick ur skolan för tjugo år sen och varit ordentligt pappaledig i månader med bägge barnen, sa en gång när jag kört igång min firma och jobbade all vaken tid:
– Kan man inte klara sig på att jobba åtta timmar om dan som egenföretagare så skall man inte ha firma.

Det var typ tolv år sedan. Jag fattar trögt ibland.

——

En väldig klok grävmaskinist sa en grej en gång till mig. Jag hade precis ondgjort mig över att han skulle åka till Thailand när vi hade som mest att göra. Han svar på det var:
– Man skall passa på att vara ledig när det finns att göra, när det är dåligt med jobb har du inte ro att vara ledig.

Så. Det inget ledigt på ett tag då. Inte förrän orderboken är full igen. 🙂

——

Fokus på tak

Jag är ju tveksam till Twitter som bekant.

En orsak till min tvekan är att jag, eftersom jag följer Fokus på Twitter och på Facebook, snart kan läsa allt på nätet innan tidningen kommer hem till brevlådan. Nästan.

Det är liksom min vuxenstund hemma på fredagarkvällarna att få läsa en bra tidning, dricka sprit och äta chips. Jag vill inte ha läst halva tidningen innan dess. I-landsproblem de luxe. Skit.

Nåväl. Denna veckan gör Fokus en kortis om tak som rasar. Samme gubbe på Boverket säger samma saker som i övriga tidningar. Så man lyckas väl inte direkt hitta orsaken till problemen. Inte de heller. Tyvärr.

——

Jag tycker så här – Det går inte att skylla på snön.

Om det legat mer snö än taket klarat av att bära borde man skottat – en fråga om underhåll.
Om taket rasat under en snölast som det egentligen borde klarat – då är det felbyggt.

——

Det finns hundra varianter på fel och tusen ursäkter för att felen begåtts men det är fastighetsägare, konstruktörer och byggare som är ansvariga. Det är inte BBR och inte Någon Annan.

Och det är inte Ingen.

Vem är största skurken?

Jippi, jag har just misskött mitt jobb en trekvart. Igen

Jag har kollat på Timell/Ekdal på TV4Play. Igen

Ytterligare en familj (Typ 1A – han36/hon33/bebis i magen) utsatt för känslomässigt trauma i husprojekt. Igen

Ännu en liten byggare som står och skämmer ut branschen på bästa sändningstid. Igen

Suck och dubbelsuck. Igen

——

Inget nytt under solen med andra ord. Tyvärr.

Eller jo, förresten vänta lite, hur var med husförsäljarens ansvar egentligen?

Sjödalshus. Var det så? Hur kunde de komma undan så lätt i programmet?

——

Det är ett spår som Sync Blog ännu inte tagit upp inom när det gäller jobb åt privatkunder. Just det att husfirmor ofta säljer sitt hus som synbarligen en enhet men att man sen skriver ett kontrakt för leverans av huset och ett eller flera kontrakt på bygget.

Det är självklart bekvämt för en hustillverkare att slippa hantera den skiten. Bygget alltså. Och säljaren som lever på provision (?) vill inte heller vara juridiskt inblandad i själva bygget. När kontraktet är undertecknat och kunden själaglad för sitt ännu obyggda hus, då är säljaren klar med sin insats. Pengarna på kontot. Gôtt, som vi säger häromkring.

Jag tror att många kunder köper sitt hus i tron på att hustillverkaren har koll, att försäljaren bara rekommenderar bra entreprenörer och att man gör en affär.

Skojaren i detta inslaget byggde ju ett antal Sjödalshus i samma veva, det säger väl en del om Sjödalshus prestation ändå?

——

Sync-domen lyder:

Inget förlåter entreprenörens klumpiga resonemang om att han är ansvarig men att det inte är hans fel. Det är korkat och desperat. Han döms till att i tjära och fjädrar för evigt får finnas på TV4Play och att bara jobba svart de närmsta åren.

Sjödalhus går fria eftersom TV4 missade den vinkeln. Kanske det är där problemen startade och fick fäste?



——

P.S.

Sync hade en gång en liten byggfirma. Vi byggde en villa. Det var åt ett stort husföretag som ville ha in nya entreprenörer. Vi visste ju att det inte fanns några pengar att tjäna, men i brist på annat så testade vi.

Det var en erfarenhet. Den får bli ett alldeles eget blogginlägg ganska snart tror jag.

——

För övrigt är Byggblasket på det igen, Fredrik på Byggvärlden snuddar vid samma tanke som jag, MArlene på Byggahus.se är överrens med Sync, Lennart på Byggbloggarna kom in lite sent på förra bollen 😉