Cynisk byggchef startar uppror

Man på bilden är 43 år. Precis som jag.

Så här är det.

En helt vanlig tisdag i oktober runt fyratiden på eftermiddan når cynismen normalt sin peak på ett byggkontor. Då har det hunnit inträffa tillräckligt många dumheter för att föregående helgs rekreation skall vara konsumerad och fortfarande liiiite för långt kvar för att kunna ta ut förskott på nästa helg .

Det är oklart vad mannen på bilden vill åstadkomma med detta, vi i byggbranschen har en del att reda ut. Jag måste nog ringa och fråga.

– – – – –

Det går naturligtvis bra att fylla på med sin egna frustration i kommentarstråden nedan så rasar den här  Arge Chefen på kommando (=mot ersättning).

Fucking awesome skiss

Hej

Det har ju varit tyst här ett tag, det betyder inte att vi inte jobbbar. Bara att vi inte bloggar om det.

Det betyder inte heller att vi har slutat tycka saker om byggbranschen. Bara att vi inte fläkt ut åsikterna och spydigheterna publikt på ett tag.

En sak som vi (eller jag) faktiskt gör just nu är att tvinga en arbetsledare att göra arbetsberedningar. I stället för att springa runt på bygget och lösa problem skall han förekomma dem. Arbetsberedning är egentligen inte särskilt jobbigt och behöver inte vara så speciellt formellt utformad.

Bild

Det här är en ställning för ett skärmtak. En typisk grej som ofta löses i sista stund, helst när arbetet just skall starta eller skulle startat. Ett snabbt telefonsamtal till en oförberedd ställningsbyggare, instruktioner som skall gå i flera led och sen en ställning som ändå inte riktigt funkar likförbannat.

I detta fallet funkade det extra bra eftersom vår ställningsbyggare kommer från Irland och byggbranschens muntliga instruktioner inte alltid funkar över språkgränserna. Hans kommentar:

”Fucking awesome ritning! Best ritning ever”

Disclaimer:
Skissen är inte helt korrekt, snickarn som står uppepå är i verkligheten inte vänsterhänt och han som står där nere är inte alls så fåfäng som han ser ut på (nid)bilden 🙂

En stor man har gått ur tiden

Den 23 augusti 2012.

En stor man. Säkert en å sexti lång.

Idag begravs min vän Kenneth. Världens bästa rörläggare, världens mesta rörläggare. Åtminstone i min lilla värld, där var han ohotad etta på alla jobb. Han dog för ett par veckor sen, oväntat och för tidigt, han var 60 år gammal.

Den som läst mycket här på Sync Blog vet att jag hade en liten byggfirma förr i tiden. Vi var ett gott gäng, det var rätt mycket vilda västern och kanske lite mer socialt än affärsmässigt fokus. Kenneth var en av våra hang arounds redan då, kanske ända sen nittonhundratalet. Han körde servicebil på NVS och hjälpte oss med snart sagt alla våra jobb.

När mitt gäng så småningom skingrades till nya konstellationer fanns Kenneth med lite överallt där med. I takt med att jag började bli mer och mer konsult så träffades vi mer sällan, det kunde gå månader utan anledning att ringa. Ändå kallade han mig för chefen när vi talades vid sist i våras.

Han var inte så mycket mer än tre äpplen hög. Vi hade roligt åt att minsta rörläggarn hade största bilen, en stor merca. Vi sa att det som inte fanns hos grossisten sannolikt låg längst in i Kenneths bil.

Jag tror att Kenneth hade varit egen företagare tidigare men tröttnat på det. Hela den tiden vi kände honom var han kvar på samma ställe, ett stabilt företag som klokt nog lät honom sköta sig själv till stor del. Ständigt anträffbar och vaken för en extra sväng på vägen hem, han gjorde allt. Den oinvigde kanske har svårt att se det, men en servicerörläggare måste ha en enorm spännvidd på sin kunskap. Kenneth hade det. Han hade dessutom en dimension till, den viktigaste – personligheten. Den sociala förmågan, humorn, ödmjukheten.

Det är lätt att dra på med stora ord för en avliden kamrat. Att bli hyllad som hjälte så dags är antagligen lite för sent för de flesta.  Jag hoppas och tror att Kenneth redan i jordelivet kände att vi gillade honom. Jag hoppas att jag förmedlar den känslan åt alla de andra som rör sig så nära in på mig. Likt Kenneth så har jag flera guldgubbar som alltid funnits där, som man kanske inte haft så mycket privat relation till men som ändå varit en bästis under lång tid. Lasse Lås, Bengt målarn, Lasse Smed, Lennart på Örns. Den listan kan byggas på om man vill. Jag skall komma ihåg att tala om för dem hur viktiga de är för mig och hur mycket jag tycker om dem medan de fortfarande lever.

– – – – –

Idag begravs vår vän Kenneth, han var en stor man. Jag hoppas han vet att vi tyckte det.

– – – – –

Oh, Loord

Sync har haft sommarlov. Det behövdes för det har varit en tuff första halva på 2012.

Sommaren 2012 har jag alltså inte knarkat byggahus.se, jag har åkt husbil och bakat med barnen och varit på kollo med alla kusinerna och sett Bruce Springsteen och bara haft det gôtt. Men jag kan ändå inte låta bli att dela med mig av ett inlägg som jag hittade på den sighten, där finns trots allt gränssnittet mellan branschen och privatkunderna.

Den som läst Sync Blog länge och väl vet att jag skrev en massa inlägg om byggahus.se under hösten 2009. Det är tre år sen men lika aktuellt fortfarande. Sighten är ett forum för hemmabyggarna och privatpersonerna som behöver lufta sina relationer med hantverkare.

I några av mina inlägg så var jag faktiskt ganska upprörd över dem som tyckte att det är ok att koppla lite elinstallationer själva, utan utbildning och med sitt ego som främsta tillgång. I ett inlägg från i våras så ställer en person en fråga till forumets expert på el och teknik. Den här killens inlägg innehåller all den självgodhet man kan begära och förstås en nedlåtande attityd mot hantverkare och deras yrkeskunskap. Han har ju ”90 hp högskolefysik med en del ellära”, gu´bevars!

Elexperten, Bengt Loord, svarar helt underbart. Jag klipper in det smaskigaste.

”Nu säger du att du är intelligentare än andra och det är just detta som många känner och gör att de känner sig så duktiga att de kan allt. De flesta blir inte intelligentare bara för att de läst en bok eller gått en enstaka kurs. 

Två hörnstenar i Arbetsmiljölagen är att arbetsgivaren ska tillse att medarbetarna har erfoderlig utbildning och dessutom anpassa uppgifterna till individen. Det skulle kunna innebära att arbetsgivaren inte kan sätta en person med alltför stor självtillit på elinstallationsarbeten utan låta honom kratta löv eller liknande, som normalt får anses mindre farligt.

Det som skiljer en duktig elektriker från många andra är att de tänker efter INNAN de gör saker och ting.

I ditt fall hade det nog varit bra om du tänkt igenom ditt inlägg en gång till innan du sände in det. Du hade då upptäckt att risken för att få böter eller fängelse för olaga elinstallationsarbete är försvinnande liten jämfört med risken för att du själv eller andra råkar ut för skada om du gör något misstag.

Var rädd om dig själv och dina anhöriga även om risken att få böter eller fängelse är liten! Det är normalt inte där faran ligger!”

🙂

Läs hela inlägget här.

– – – – – –

Sync Blog apropå lekmän som kopplar elektriska grejor

– – – – – –

Oups – det var inte meningen att bryta tystnaden

Det har varit tyst här på Syncbloggen väldigt länge nu. Vi får se om jag får anledning att blogga om orsaken. Jag har skrivit mängder men det passar sig inte att publicera här.

Den som följer bloggen via RSS eller mail kanske fick ett par lösa skott mot sig nyss. Det var så att jag satt och pillade med de inlägg som stannat som utkast och några av dem gick oavsiktligt iväg ofärdiga.

Det finns mycket att blogga om i byggbranschen, förhoppningsvis kommer vi igång snart igen.

Tjolahopp. Typ

– – – – –

P.S.

Jag blev extra sorgsen igår när jag hörde att mina barn inte får sjunga nationalsången i skolan på avslutningen. Förstå mig rätt nu – jag skiter i nationalsången som sådan, den är mossig. Men likväl är det skamligt att svartskjortorna har stulit den och och gjort alla landets skolchefer ängsliga över att få en rasistdebatt istället för blommor som sommarlovspresent.

Det roligaste som hänt på sistone annars är väl att jag inför den stundande EM-fotbollen fått en blågul One-Piece med SWE tryckt över hela torson.  Här kan Sverigedemokraterna få problem. När jag klämt in mina bleka 108 kg i en lite för trång helkroppspyjamas så inser alla att vi behöver invandringen.

Att bevara Sverige svenskt med den bilden på näthinnan blir otänkbart, vi måste blanda upp genpoolen snarast. Funderar på att ha den på mig på skolavslutningen i protest.

It´s hot!

(helkroppsbilder saknas fortfarande och för internets skull kanske det är bra)

Nya PBL – dålig på ett annat sätt

”PBL, plan- och bygglagen, den är nyss omgjord för att den var så dålig. Den är fortfarande dålig fast på ett annat sätt”

Ungefär så sa han, Göteborgs nye stadsarkitekt, Björn Siesjö. Man kan ju gissa att han har lite smekmånad ett tag i nya ämbetet och lite fräsch vilja att provocera så han säger en del bra grejor. Lite mer än man annars hör från dem som bestämmer.

Uttalanden som ”tvånget att bygga p-platser höjer hyrorna” och ”vi har inte råd att tillgänglighetsanpassa allting” gör honom nästan lite radikal som officiell person i den ställningen. Det låter som p-normen ryker och hisskravet med. Kanske kan vi bygga enstaka lägenheter på 23 m2 där man får kliva ett par trappsteg upp och inte självklart kan rotera en rullstol i badrummet?

– – – – – –

Det var debattkväll på Älvrummet i tisdags, den 17 april – ämnet var Göteborg som blandstad.

Två timmars debatt, en panel med sju personer, en moderator. Panelen bestod av Anna Van Der Vliet (Mobile Art Production) som jobbar med tillfällig utsmyckning i stadsrummet, Hans Lind (fastighetsekonom KTH) som är namnkunnig i bygg-Sverige, Mark Isitt (arkitekturskribent) som fått stort utrymme i GP och lite här på Sync BlogJohan ”Red Top” Larsson (kulturföretagare) som ordnar konserter och annat, Johannes Åsberg (YIMBY) som nästan är synonym med Yimby Göteborg, Birgitta Lööf (planchef vid stadsbyggnadskontoret) som bland annat jobbat fram planen för Södra Älvstranden och Björn Siesjö förstås. Alla på en gång.

Sju personer i panelen, lägg till att publiken skulle medverka med frågor, då blir det tajt och avkortat. När moderatorn Morten Lund (Chalmers) tidvis dessutom gav sig själv mest utrymme så blev det än värre. Kort och avklippt. Allt på en gång.

Så, konkret, sades det något av värde?

Svårt att säga. Bredvid mig stod Björn Siesjös bägge före detta kompanjoner på Kanozi Arkitekter. Ingen av dem var särskilt imponerad av utfallet. Same old story var känslan. Kanske blir det så när frågan är för allmänt ställt, för många skall hinna prata och tiden är för kort?

Van Der Vliet, Red Top och Isitt hade väl ärligt talat inte särskilt mycket att bidra med. Johannes Åsberg strider ju på barrikaderna för lokaler i bottenvåningen och mot köplador, det är väl bra, kanske. Birgitta Lööf är en luttrad tjänsteman, hon påminde om att det måste få ta tid, stadsbyggnad går inte fort.

För mig som yrkesskadad byggare så är det mest intressant att höra Hans Lind prata om de realiteter som råder, rent ekonomiskt. Trots hans ibland övermåttan raljanta ton så är det det väl så som han säger? Pengarna styr. Det hade varit roligt att höra honom prata mer om hur planarbetet kan ta hänsyn till ekonomin, det är ju liksom ingen idé att planlägga något som sen inte går ihop sig ekonomiskt.

– – – – –

Nej, jag tror inte det framtida Göteborg blev mer blandat av debatten. Det hade varit roligt att höra en konkret diskussion om och svar på ett par konkreta frågor från publiken:

  • Varför kan kan man inte skriva in valfri användning av bottenvåningen i alla hus?
  • Kan man tänka sig att avstå tillgänglighetskravet om man bygger en våning uppe på gamla hus? Vindsvåningar utan hiss!
  • Om nu alla vill ha blandstad – vad är som står i vägen?

Jag kan tänka ett par stötestenar till som jag vet att jag själv, Björn Siesjö och fler snubblar på:

  • P-platserna – måste vi bygga dem? För vem? Behövs det fler parkeringar?
  • Är kraven på bullernivåer rimliga? (Det stoppar många projekt redan i sin linda)
  • Är det rimligt att detaljplanearbetet är så trögt? att tolkningarna är så stela?

Jobba på de frågorna så ses vi igen om ett tag.

– – – – –

Hjälp! Min dotter kan bli revisor

Det finns saker i livet som är märkliga. Till exempel det faktum att jag, som så många andra småföretagare, har en kroniskt dålig förmåga att hantera egna kvitton. Jag vet att många duktiga, framgångsrika företagare får ungefär samma älskvärt formulerade mail:

”Saknar kvitton på din Mastercardfaktura för mars månad.
Och februari och januari också faktiskt, om du har glömt.
Med vänlig hälsning
Bokföringen”

– – – – – –

Nu är jag jag ju inte bara företagare utan även pappa, så jag rafsade ihop allt jag hade i kvittohögen, stuvade det i en plastpåse och tog hem det. Lösningen fanns ju hemma i Familjen AB.

Den på bloggen närmast rikskända sjuåringen som transformerades till åttaåring har lite i skymundan varit nioåring och är nu på slutfasen som tioåring. Snart elva alltså. Hennes egenskaper och sätt att bete sig i ekonomiska spörsmål är alltså grundligt redovisade tidigare. Hon är dessutom ljuvligt nöjd med att sortera och strukturera saker, lägga i ordning och pricka av. I koncentrat kan man säga att hon har allt som krävs för att sortera mina kvitton.

Ja, eller nästan då. Hon förhandlade självklart fram en ersättning på hundra kronor för egen del. Ingenting är gratis.

Frid och fröjd. Hundra spänn, det känns värt det. Ända tills hon börjar. Då kommer frågorna.

– Varför skall Sync betala din parkering?
– Har du handlat på Systemet för Syncs pengar?
– En vegetarisk !? Vem har ätit vegetariskt?

Det var inte min tanke att jag skulle behöva stå till svars för vad jag handlat. Tror hon att HON är revisor?

Efter en stund så är inspirationen inte lika stor

Hon: – Det här är tråkigt 😦
Jag: – Ja, du fattar varför jag  samlar på hög
Hon: – Det är ju bättre du lägger dem i ordning direkt

Så. Ett angrepp på min ordningssinne och min disciplin också. Tack, kära dotter.

– – – – – –

Så när jag så enfaldigt tänkt att hon skulle bli en simpel byggprojektledare så kanske jag var för blygsam, han kanske blir revisor. Just nu är det i och för sig smyckesdesigner, delfintränare eller allra helst bonde. Artist skulle också funka, sjunga och dansa i utbyte mot lyx, flärd och berömmelse. Men, som sagt,  bonde – ”inte så lyxigt” – det verkar hon tro på just nu.

Eller revisor då.

– – – – – –

Är mutaffärerna bara bluff?

Är det fler än jag som undrar det?
Är mutaffärerna bara bluff?
Finns det skäl för Göteborgs relativt färska rykte som mutornas huvudstad?
– – – – –

Man börjar ju undra ändå. TV-reportagen i Uppdrag Granskning och GP´s skriverier i ämnet är graverande. Den här bloggen, inte minst, har ju glatt hakat på i något slags drev.

Men utfallet för Schultz & Co är lite tunnt. Det har blivit friande domar i några fall, det har blivit ganska utspädda i andra fall. Vi vill ha något matigt nu – miljoner, svarta pengar, golfresor, sommarhus, vulgärlyx och smaklöshet.

Stefan Allbäck har ju fått ge den mutande byggmästaren ett ansikte, han är ärkeskurken. Dagens besked att Stefan Allbäck och några av hans hantverkare åtalas för skumrask till ett värde av drygt 30 000 kr känns lite….fiasko. Finns det inte mer? Vad hade Janne J och UG-redaktionen för underlag? Kommer det mera?

Frågorna hopar sig. Mut-Göteborg matchar inte förväntningarna så här långt, tycker jag. Om vi inte passar oss så kanske vi kommer betraktas som mer normalkorumperade inom kort.

Vi får nöja oss med humorn. GP-redaktionen måste ha haft roligt när man hittade en bild av en Allbäck med ett illa dolt flin och med Göran Johansson i oskärpan i bakgrunden, säkert från en mysig mingelsammankomst för stadens goa gubbar 🙂

– – – – –

GP. Mer på Sync Blog om Allbäck.

Övergivna planer och sandlådebyggande

Sync noterar att Otto Eriksson på Forum Arkitekter skriver ett debattinlägg i GP som svar till Annelié Hulthéns och Anna Johanssons dito för någon vecka sen.

Han ställer en del befogade frågor, Otto. Till exempel kan man ju undra varför inte de 7 500 bostäder byggs som redan finns i detaljplan. Det är fler än Otto och jag som undrar lite. Vissa debattörer, påhejade av Babro Engman på Hyresgästföreningen, har en teori om att branschen håller igen, att man medvetet stryper tillgången för att hålla uppe priserna. Fan trot´.

Jag är mer inne på att bostadsexploatörer (OBS . inte alltid samma som byggbolagen) helt enkelt inte ser tillräcklig vinst i projekten. De gör hellre något annat. Den möjliga vinsten ställs mot risken, risken är för stor och man skiter helt enkelt i det.

– – – – – –

Sossarnas utspel har fått en del repliker.

Moderaternas Jonas Ransgård och Martin Wannholt säger sig ha lösningen, det är lite stormagat att säga så, men ok. I koncentrat ungefär så här: Rappare och mer krativ hantering av detaljplanearbetet, låt exploatörer använda egna konsulter. Bättre övervakning så att byråkratin inte fastnar. Mer och fler villaområden med egnahemsbyggen.

Centerns Rickard Nordin och Ola Johansson tycker att vi skall rösta bort bostadsbristen. Tyvärr tillför man inget, jag gissar att man kände sig tvugna att delta i debatten, men att man hade svårt att bidra med något konstruktivt. Nu röstar jag inte i Göteborg i vilket fall, men jag gissar att detta inte ökade Centerns inflytande.

Kristdemokraterna tar fram stora kanonen, kommunpolitikern David lega får understöd av bostadsministern, Stefan Attefall. Här bränner det till lite grann i alla fall, tycker jag. Attefall har gjort lite avtryck under sin tid vid makten. Vi som följer byggbranschmedia på nördnivå III vet att han gått hårt åt kommuner som sätter högre krav på energiåtgång, seg planhantering, etc. Han menar också att man från statligt håll, till exempel i lagstiftningen för överklagandetider och handlingstiderna för detta.

Här påminner han majoritetsföreträdarna i Göteborg (S)  – ”Men vi kan aldrig komma ifrån att det är kommunerna som sitter på planmonopolet och har bostadsförsörjningsansvaret”

Kurt Eliasson, vd för bransch- och intresseorganisationen Sabo gör också ett inspel. Var han befinner sig på den politiska kartan vet jag inte, men han har varit ordförande i IFK Göteborg och jobbat länge inom allmännyttan så han har säkert god kontakt med Hullthén och co :). Han vill sänka momsen på bostadshyror och slopa fastighetsskatten för hyresfastigheter. han utgår från att det också ger utslag på hyresavin för den enskilde.

Eliasson, den gamle blåvittarn, har en god tanke. Jag är inte helt klar över vad det får konsekvenser för samhället i övrigt. men om det faktiskt blir så att en normal lägenhet blir ett par tusen billigare i månaden så kan det vara en väg att gå.  Nu har ju jag omfattande luckor i min kunskap om nationalekonomi, men om någon skall betala mindre och bygget fortfarande är lika dyrt så måste det mindre pengar någon annanstans. Vem tar den smällen?

– – – – –

Nåväl. Om man försöker sålla bland den politiska geggan så finns det väl lite substans, i alla fall?

Jag måste nog läsa alltihop en gång till och fundera på det. Återkommer.

Läs detta så länge.

– – – – –