Extrainsatt meddelande – Det snöar! Gilla läget!

Den här bloggen är ju inte till för väderrapportering direkt. Och det borde välknappast undgå någon att det snöar. Det roar väl ganska få av oss. Om nu inte någon nånstans i norraste Norrland sitter och myser och tycker att sörlänningarna gott kan ha det. 🙂

Min sambo skulle jobba idag. Hon tillhör den trägna, pliktskyldiga typen som mår fysiskt dåligt och får gå i terapi om hon kommer en kvart försent till jobbet. Så i morse så skulle det skottas en väg för att hon skulle kunna styra volvon mot staden och jobbet. Höhö.

Jag trampade ut 6.45, konstaterade ca 20 nya cm snö sen jag skottade sist (igår kväll vid niotiden). Jag kunde väl ha fixat det, vår uppfart är ju bara 100 meter lång, men vägen från oss och till bebodda trakter var inte skottad och i drivorna en bit bort mätte jag 60 cm djup. Dags att köpa bandvagn.

Att åka bil var i alla fall inte att tänka på.

Jag ringde den gode grannen som kör snöröjningen. Det hördes genom luren hur han flinade gott åt frågan om hur det går. Han sa att det vanliga snöbladet inte funkade idag, då skulle man inte bli av med snön. Nu är det snöslunga som gäller.

Min sambo vill fortfarande åka till jobbet.

Lustigt hur insnöad man kan bli. Rent mentalt alltså. Hon ser inte det orimliga att hon skall rulla iväg på småvägarna här på landsbygden samtidigt som tåg, bussar och resten av världen står still och hämtar andan. Att det dessutom fortfarande snöar verkar inte heller få henne på andra tankar. Hon skall ju jobba, gubevars.

——

Jag var också insnöad en gång.

Den 17 november 1995. Då snöade det också.

Jag jobbade sent kvällen innan, när jag kom ut vid tiotiden så var det snöstorm och det var nog mer tur än vinterdäck som hjälpte mig hem från Sisjön till Redbergsvägen.

Den natten snöstormade det som värsta Astrid Lindgren-filmen. Jag vaknade flera gånger och stod och tittade ut, jag visste ju att jag lovat min chef att hämta honom på morgonen och köra honom till Mölnlycke. Han skulle åka på en bussresa till Skåne med grabbarna.

Lustigt nog så var det helt omvända roller då. Samma sambo låg och sov, hon stönade när jag vankade omkring
– Det fattar du väl att du inte kan åka ut när det ser ut så här!

Nej, märkligt nog fattade jag inte det. Jag var helt inställd på att åka hemifrån till Frölunda och sen vidare till Mölnlycke. Detta för att Hasse skulle åka buss till Skåne. Att det låg meterhöga drivar på gatan utanför och inte en vare sig bil, buss eller spårvagn rörde sig, nej det var inget som var märkligt. Jag skulle ju hämta chefen, gubevars.

Det blev inte så.

——

Jag skottade fram bilen och lyckades ta mig ungefär 200 meter upp på Redbergsvägen, sen fick jag backa tillbaka och till slut kapitulera.

Istället blev det en fantastisk dag i Olskroken. Inte ett motorfordon störde tystnaden. Stormen var slut och stan låg inbäddad i snö. Alla vi som inte kommit iväg till jobbet eller skolan eller vad det kan ha varit för viktigt i vuxenvärlden – alla verkade ha insett att det inte var någon idé att stressa eller ens gnälla. Det var bara att gilla läget.

Gillade läget gjorde vi, det var löksoppa, levande ljus och vuxenmys hemma hos oss. Möjligen även alkohol. ICA-handlarn som normalt var en ganska dyster butik hade fått lite lanthandelskänsla, det var begränsat med personal och det hade inte kommit in några varor, men ändå var det glatt och mysigt. Ute på Redbergsvägen gick folk i en helt annan takt än normalt, det var ingen som riktigt var på väg någon speciell stans. Man strosade omkring, pratade med främlingar, skrattade åt det hopplösa och övermäktiga och att det kanske inte var så farligt i alla fall.

Vi bodde länge i Olskroken, det är mina hemtrakter. Aldrig, vare sig förr eller senare, har jag känt den känslan av idyllisk småstad anno 1900.

Så. Nu har snöat igen och mer är på gång.

Gilla läget.

——

(det är märkligt många som envisas med att ge sig ut ändå)

Detta är allvarligt, Berra

Det här har väl egentligen inte så mycket med Berra att göra, men nu har jag ju börjat så jag får väl fortsätta.

Ja i alla fall.

Konversation tog plats en morgon för ett tag sen när jag körde barnen till skola och dagis. Jag satt naturligtvis med headsetet i örat och några superviktiga telefonsamtal på gång. Man är ju projektledare för allt i världen.

——-

Åttaåring: Du pratar ju alltid i telefon när vi åker bil! Vi får ju aldrig lyssna på musik.
Jag: Ja, det är ju mitt jobb.
Åttaåring: Då tycker jag du skall byta jobb!

——

Kanske det.

Hon har en förmåga att träffa hårt på mina ömma punkter, min åttaåring, hon säger sånt som snörper ihop hjärtat på mig och det där dåliga pappasamvetet blir smärtsamt påtagligt.

Denna veckan är det sportlov här och jag som lever i min egen lilla bubbla fattade inte ens att det var så innan nämnda åttaåringen lite lätt sorgset frågade om inte jag skulle vara ledig något alls när det var lov. På jobbet är det mycket, visst, men inte mer än att jag kunde ha bokat ett par dar ledigt och åkt till badhuset eller skidbacken eller godisfabriken eller muséet eller vad det nu kan vara som lockar barnen för stunden.

Undrar om det räcker med att byta jobb för att bli mer närvarande pappa och medveten om omgivningen?

——

Undrar vad en byggare måste göra för att Berra skall få förtroende för byggbranschen igen?

Färdigt?

Rätt?

Detta är inte bra, Berra

Byggindustrin skriver i sin ledare att ”Byggare lever farligt”.

Jaså.

Jag överlevde i alla fall och kom ut på andra sidan. Jag såg ljuset i tunneln. Jag blev byggkonsult istället 🙂

——

Det Staffan Åkerlund skriver om är att det är lite väl chansartat för byggfirmor att anlita andra byggfirmor och lita på att de sköter sina skatter  och sånt. Det räcker inte med at inhämta ett F-skattebevis, tydligen. Man kan ändå åka dit på att betala arbetsgivareavgifter och skatter för skojarna.

Han har exempel också. Lustigt nog en person som jag träfat på ett av våra jobb här i Göteborg, trots att han hör hemma norr om Stockholm.

Roland Wikström på WMP är en charmerande man, vi träffades några timmar på en slutbesiktning av ett balkongjobb som hans firma utfört. Jag var där som lite lagom grinig representant för beställaren, en bostadsrättsförening.

Roland är en skön bekantskap, vi slog följe ner till stationen efter besiktningen. Han skulle fylla 73 år om jag inte minns fel, han har monterat balkonger sen femtiotalet och lever på sitt goda rykte. Ryktet värnar han om. Det vet jag. Och han var åtminstone i vårt fall angelägen om att göra rätt för sig.

I min värld förtjänar man maximal respekt när man har en kund som ringer förtio år efter montaget och ber en att komma och se över grejerna igen.

——

Möjligen har han nu råkat i problem för att ha anlitat en mindre firma som inte haft ”grönt mjöl i påsen” som vi säger. Tråkigt i så fall.

——

UPPDATERING

Jag hade slarvigt förväxlat Stafffan Åkerlund med Mats Åkerlind, det är fixat nu. Tyvärr hann Calle kommentera här nedan innan dess. Well well, ÅkerLIND tål säkert en råsop eller två!

——

Detta är elektrikerns fel, Berra

Läser i GP om hantverkare som dragits till reklamationsnämnden av sina kunder. Inget skoj alls.

Det är påtagligt många fall där parterna har olika uppfattning om vad som sagts innan jobbet utfördes. Märkligt. Men det är i och för sig väl känt att dåligt minne ofta drabbar människor just när pengar skall byta ägare.

Det verkar inte riktigt som man bråkar om vad som blivit utför utan mer om att det blev dyrare än det var sagt. Enligt kunden då alltså. Hantverkaren verkar ju tycka att han aldrig lovat ett fast pris, eller att det möjligen blivit så mycket mer än vad han tänkt sig.

——-

Jag kan se det framför mig, ungefär som det brukar gå till. Kunden är glad ock tacksam att en hantverkare tagit sig tid att komma och titta. Hantverkaren är i vanlig ordning en trovärdig och lätt charmig kille som är lätt att snacka med. Man går runt och pratar om det som måste göras, lite om det som borde göras men mest om det man vill göra och faktiskt skulle kunna hitta på om man hade råd. Sen när man skiljs åt så har man av någon anledning inte  uppfattat det hela riktigt på samma sätt. Igen.

——-

Kunden har tolkningsföreträde när det gäller muntliga avtal. Så därför tycker jag det är enkelt – hantverkaren skall se till att ha ett skrivet avtal.

——-

GP har en bra sammanställning från Konsument Göteborg i denna  artikeln.

Jag tror jag skall göra om den så den blir en instruktion för hantverkaren istället. Det verkar behövas.
(Kampen går vidare:) )

——

Detta är del 13 av typ skitmånga i serien tillägnad Berra. Klicka för att läsa från början.

Detta är en effekt av ROT-avdraget, Berra

Jo du, Berra nu går trögt här. Jobbet kommer liksom före bloggen på något märkligt sätt.

Hursomhelst.

En bra blogg som jag följer är Jens Hoffman på Dipart. Han skriver finkänsligt idag om ROT-bidraget och hur illa det kan slå.

Möjligen får regeringen höja barnbidragen för att kompensera? Skall tipsa Jonas P om det 😉

——

Del 12 av 100 – visst –  men det verkar rinna ut i sanden. Det med

Detta är ett byggprojekt, Berra (som inte blev av)

Förlåt, men jag har börjat något utan ha koll på vad det skall bli. Det började så här.

Del 7 (av 100?)

——

Det var länge sen. Typ 1998.

Jag hade en byggfirma och jobbade mycket med fukt- och mögelskador. Vi fick en del jobb via Statens Småhusskadenämnd som ganska generöst hjälpte husägare som utan egen förskyllan råkat få den typen av bekymmer. Fukt och mögel alltså.

Det gick till så att en av Småhusskadenämnden utsedd konsult gjorde en förfrågan till minst tre byggare. Vi räknade på jobbet, lämnade anbud och bidraget till husägaren bestämdes av lägsta anbudet. Oftast så köpte också husägaren det billigaste, lägsta priset.

Just i det här fallet så var det det en villa i Onsala, en bit utanför Göteborg i ett område med relativ hög status och dyra kåkar. Jag fick förfrågan på posten, läste igenom, räknade lite och ringde till husägaren för att bestämma tid för en titt på platsen. För så går det till – vi kollar på plats innan vi lämnar pris.

Just då var jag upptagen med ett jobb på Orust, vilket är typ åt precis andra hållet. Det var kanske femton mil emellan Onsala och platsen vi var på och jobbade så det var inte helt självklart att sticka ifrån och titta på plats.

Anbudet skall vara inne en måndag. Jag ringer husägaren på onsdagen innan – Hallå, hej, tjena och hur är läget – vi pratar lite om vad som skall göras och när jag kan komma dit. Han är tveksam om det är nödvändigt att titta på plats. Jag försäkrar att det faktiskt är ett krav och en skyldighet vi har. Jag föreslår fredag kväll eftersom jag vet att jag släpper av mina gubbar tidigt den dan och att jag gärna kan åka en extra omväg fredag eftermiddag på en tio-tolv mil innan jag själv får sträcka ut mig på soffan (=egenföretagare).

Men se det gick inte – fredagskvällen hade husägaren vikit för fredagssyslor i familjen.

Ok – lördag/söndag då? – jag kunde ju tänka mig en utflykt under helgen för all del. Nej, det gick inte heller. Det skulle bli lite pinsamt om grannarna fick se vad som var på gång, det ville han inte. (han sa det faktiskt så).

Istället frågade han om jag inte kunde komma torsdag kväll – tyvärr, sa jag, då spelar jag innebandy. Ridå.

Det blev inte mycket mer sagt, vi skulle höras igen men dörren var stängd.

Nästa dag ringer konsulten som håller i upphandlingen och berättar att husägaren har ringt till honom och skällt. För att jag inte hade tid att komma dit och att min innebandyträning var viktigare än hans hus.

——

Jag lämnade aldrig något anbud till den kunden och jag tror att han inte fick något från de andra entreprenörerna heller. Jag blev rejält grinig på hans attityd, att han så totalt missade att tänka på vad som funkade för mig, att han inte hade vett på att anstränga sig mer för att få ett bra anbud av mig.

Jag surnade och drog öronen åt mig. Det blev inget jobb hos honom. Han hade straffat ut sig i mina ögon.

——

Jag vet att det ligger på bägge parter att förstå varandras förutsättningar. Jag tyckte själv att jag gjorde mitt bästa här, men det räckte inte. Kanske hade detta blivit ett kanonjobb med en jättenöjd kund om vi bara fått träffas och prata en stund. Kan ske kunden satt och surade precis som jag och fick vatten på sin kvarn – att byggare är opålitliga och dumma. Kanske. Kanske inte. Ingen vet.

(Tänk om det var Berra!)

——

Detta är byggbranschen, Berra. Del 2

UPPDATERING:

De kändes som inlägget blev lite rumphugget, det kom till ganska snabbt i flykten i morse. Poängen är att visa ett av många sätt som privatpersoner möter byggbranschen.

—–

Detta är ett av sätten som människor möter byggbranschen. Bloggaren berör normalt inte min branch men jag följer henne ändå för att hon skiver bra.

Inte så smickrande för branschen eller myndighetsdelen av branschen kan man säga men heller inte helt ovanligt. Detaljplaneprocesser och bygglov i innerstadsmiljö kan bli riktigt långdraget, irriterat och ledsamt. Alltid finns det någon som känner att just h-n får det sämre. Ibland är det så jävligt att den klagande klagar för klagandets skull, ogint och elakt. Det finns många som tycker det skall gå annorlunda till. JAg vet om hur det är just i det här fallet, men jag har mina aningar.

En olycklig Veidekkeanställd ångrar för övrigt säkert sitt ordval en tid framöver men sa samtidigt en dagens sanning. Det blir inte mycket byggt i våra innerstadsmiljöer om alla som försvarar sitt revir skall få rätt. Tyvärr.

Tyvärr för att det inte är bra i hur man än gör. Om man utvecklar staden och närmiljön är det någon som blir ledsen eller arg. Om man fortsätter bygga förorter och lägga villamattor med tre mil att bilpendla till och från, ja då blir Planeten Jorden inte så glad. Inte lätt.

——

Sonny, Conny och Ronny – The Movie

Det var livat här på bloggen igår kväll. Jag gjorde ett enkelt inlägg om rasismen mot våra Y-barn – Sonny, Conny och Ronny. Berra kommenterade och han har ju en förmåga att få igång folk. Han trampar en precis lagom hårt på tårna och ältar en ganska unken besvikelse mot hela byggbranschen. De som åstadkommit hans bekymmer borde rimligen vara ganska få och knappast vara mall för en hel bransch.

Calle tog diskussionen med Berra igår, liksom en gammal (egentligen ung) kollega till mig, Robert, från tiden på stora konsultbolaget. Tidigare i veckan har Berra gått ett par ronder med Olle på ungefär samma tema.

Det är allvarligt tema men sent igår kväll blev det lite flamsigt – jag sa att det inlägget kommer ut som bok och sen kanske som film. JAg skrev nog att jag till och med dramatiserar lite och får mig själv som hjälte där i det sliskiga Hollywoddslutet. Trams. Förlåt.

——

Men så tänkte jag nu på morgonen. Inte så dumt. Jag följer ju Byggnads på Twitter som en del i forskningsprojektet om Sociala medier i byggbranschen. Där  kom det tweets i mängder häromdagen om Youtube-klipp. Det är kortisar om olika yrken i byggbranschen. Killar med noll mediaträning får en kamera i ansiktet och skall berätta om sitt jobb. Som slutkläm kommer ett par ord om varför de är med i Byggnads och hur bra det är. (Det skulle ju till och med göra en kaxig projektledarjävel nervös! Stackare)

——

Så – trumvirvel – samma vecka som Göteborg Internationella Filmfestival – mera trummvirvel!

I give you – BETONGARBETARE

——-

Tro nu för allt i världen inte att jag raljerar eller hånskrattar. Tvärtom.

Det här är basic. Det är enkelt. Det är naket och äkta (kliché visst). Klicka på Byggnads övriga filmer , det finns några stycken nu. Titta på dem. Den jag länkat till hade tre visningar hittills i morse, jag har sett den två gånger 🙂

Jag misstänker att målgruppen är ungdomar som skall välja gymnasiprogram. Möjligen tråkar man ut en femtonåring ganska snabbt med det här, men va fan – Varför inte försöka.

——

Och Berra kan ju passa på att kolla igenom och känna efter om var och en av det personerna gjort sig förtjänt av sorteras i bland skurkar och banditer.

Sonny, Conny och Ronny

En man som kommenterar här emellanåt, Berra, har en ganska tydlig uppfattning om byggarnas nivå på hederlighet. Han för just nu för en lång diskussion med en annan kommentator, Olle. Olle försöker stoiskt med ett mer sakligt resonemang baserat på fakta och som kanske inte riktigt skiktar in människor i fållor på det viset.

Jag har avfärdat Berra förut, jag tycker den inställningen han har är närmast rasistisk. Att så svepande tycka illa om  människor på grund av att de har ett visst yrke är lika illa som att tycka illa om svarta för att de är svarta eller muslimer för att de är muslimer. Nu har Berra sina ljusa stunder också och han har goda grunder att vara besviken på en del byggare, men knappast på 450 000 människor i hela byggbranschen.

Det kommer tyvärr en del såna kommentarer, jag såg det på Newsmill och hos Jonas P. Det är ungefär samma tema – byggbranschen befolkas av Y-barn.

Den som satt längst bak i skolan, var allmänt störig, åkte för fort på en trimmad moped och hette Sonny är per definition ohederlig och blev med tiden sannolikt byggare. Förmodligen med med egen firma. Hans kompisar Conny och Ronny blev säkert också byggubbar om de nu klarade sig från ungdomsvårdskolan utan att bli konstruktör, arkitekt eller något annat ohederligt yrke i byggsvängen.

——

Berra tycker att man skall ta upp ämnena moral och etik under utbildningen. Jaså? Jaha.

Jag är uppvuxen i en kristen familj med många syskon, jag har gått i söndagsskolan och får mig en ganska rejäl dos moral och etik. Vi snackar plenty.

Jag blev alltså byggare (=ohederlig rufflare) ändå.

(Förlåt mig mamma! Kanske kan omskola mig till läkare?)

Förklara det, Berra. Förklara hur jag blev ohederlig utan trimmad moppe och med bra betyg i skolan.
Och menar du att några timmars moralsnack på bygglinjen skulle ha ens en mikroskopisk effekt på byggbranschens problem med trovärdighet?

——

Jag tycker så här – att den typen av svepande åsikter om byggbranschen som Berra med flera slangar ut i riklig mängd bara skymmer sakfrågorna och leder till inget annat än tjat och gnat.

Jag tycker så här – att den typen av svepande åsikter om byggbranschen som Jonas P lanserar utan att kunna bli mer precis är lika illa som någonsin Berras rasism och att Jonas P gör sina billiga poäng politiskt med en helt annan agenda än att faktiskt förbättra byggbranschen.

Jag önskar mig att det kom lite mer konkreta exempel och förslag till förändring än allt jävla bullshit som far omkring.

Vi behöver hjälp. På riktigt.

Blygsamt
Eder tillgivne Sync

(Sonny, Conny och Ronny driver för övrigt an bilverkstad. På riktigt:) )

——

UPPDTAERING nr 1:

Aftonbladet har en debattartikel skriven av Jonas Pettersson. Tyvärr inget nytt under solen, liten mer storslagna ord med många referenser till statistik. Skit samma. Men kolla i kommentarerna, där är de – de som har fördomar om Sonny, Conny och Ronny.

UPPDTAERING nr 2:

 Detta fick en spin off lite senare

– – – – –

 

 

Byggbranschen goes Newsmill

Fredrik på Byggvärlden har uppenbarligen ambitioner.

Han jagar efter Jonas Petterson, centerpartisten som kastat sig handlöst in i en diskussion om byggbranschens utveckling och framtid. Fighten utspelar sig på Newsmill, denna arena för fria åsikter som verkligen blandar högt med lågt och är en allmän samlingsplats på idiotkommentatorer och haverister dessutom.

Fredrik är i och för sig i gott sällskap. Min Facebook-kompis Leif Waldendorf på Mullbergaskolan hade ju en grandios stund i rampljuset med sin artikel för ett tag sen. Censuren tog bort honom och skymningen sänkte sig över landet igen.

Fredrik har till skillnad från centerpartisten en viss förankring i sina förslag. Faktiskt riktigt bra.

Jonas P han ägnar lång tid åt att förklara begreppet produktivitet. Han använder sig  själv som exempel på hur produktiviteten kan utvecklas med tiden. Han säger sig kunna producera mycket om han får en dator och en timme på sig. Min fråga är om Jonas mått på produktivitet tar hänsyn till kvalitet också. Det han skickar ut från sin dator håller väl inte helt den kvalitet vi i byggbranschen önskar, men väl i nivå med en del av det vi levererar.

Vi producerar en del skit i byggbranschen, det har vi gemensamt med Jonas P, Centerpartiet. Skönt att ha något gemensamt, något att samlas runt.