Samhällsbyggare – Entreprenad 2012-2032

Samhällsbyggare! – Vem tar den den entreprenaden?

Förfrågan:

Kortfattat skall omfattningen av entreprenaden vara att entreprenören svara för energioptimering av samtliga befintliga bostäder, bygga nya bostäder i erforderlig mängd med nollenergiteknik och till 30% lägre boendekostnad än index 2011, säkerställa ökad integration, säkerställa minskad segregering, säkerställa minskad arbetslöshet, säkerställa minskad kriminalitet och se till att alla har det bra i största allmänhet – ja alltså, typ nöjda och så.

Och ja – Vi sätter stort vikt på ”mjuka värden”.

Ekonomi

Vi vill köpa till lägsta pris och få väldigt mycket för pengarna.

Priset skall vara fast utan indexreglering.

Anbudföreskrifter

Upphandling skall ske enligt LOU (Lagen om Offantlig Upphandling)

  • Erfarenhet från likvärdiga projekt kommer premieras
  • Anbud skall komplett.
  • Reservationer accepteras ej.
  • Sidoanbud granskas endast om godkänt anbud erhållits

Anbud lämnas inom 30 dagar i ett förslutet kuvert märkt med
”Samhällsbyggare med totalt ansvar” på Syncs kontor (3:dje vå, längst in till vänster, lägg den på bordet om vi inte är där)

Frågor ställs till vem som helst, alla är ju inblandade på något sätt.

—–

Förlåt om det blev tramsigt.

Jag tänkte ta min pamflett från torsdagskvällen ett steg till. Det handlade om ordet Samhällsbyggnad och hur vi använder det i byggbranschen. Både Mats på Byggtjänst och Fredrik på Byggvärlden lämnade länk och kommentar på sitt håll, det gladde mig. Jag tror jag nådde fram till dem, men är orolig att jag annars inte var tillräckligt tydlig.

Så jag skrev och skrev och skrev så mycket att jag fick klippa bort alltihop. Eventuellt återkommer de texterna i annan form på ämnet om vem som egentligen är samhällsbyggare.

Min slutsats är att alla är samhällsbyggare. Alla.

—–

Annonser

Samhällsbyggnad – Hur hänger det ihop?

Samhällsbyggnad kallar sig en avdelning på det stora konsultbolag jag jobbade på förut.
Samhällsbyggnad heter en lista som jag är inpetad på av en twittrare.
Samhällsbyggnad används ibland när ordet byggbranschen inte räcker till eller passar in.

Samhällsbyggnad – Vad betyder det egentligen?

—–

På Trenddagen 2011 var det en del  om samhällsbyggande tycker jag.

Örjan Wikforss, professor i projektkommunikation på KTH och arkitekt, pratade om stadsplanering, om vårt rörelserum (staden) och som jag tolkade det varnade han för just det system tänkande som nu eftersträvas. Han tyckte att han hade hört pratat om högre industrialisering i förtio år . Han frågade retoriskt om vi kanske vi nått den nivå vi skall ha. Han påpekade också att vi inte mår så bra om inte staden funkar bra, om vi slarvar med vår stadsplanering och rumplanering. Lika retoriskt frågade han om vi har råd att tänka så kortsiktigt.

Och så på slutet stod storbolagen i form av  Skanska som visade ett byggande lite mer systematiskt än normalt och NCC som stolt visade upp den tekniska briljans och precision som numera finns i anläggningsprojekten. Konstruktioner och hus som är anpassade till produktionen. Precis i miljonprogrammen.

Och igår var jag och kollade på Ncc´s P303. Enligt en arkitekt jag pratat med ”extremt tråkiga hus”.

Byggaren vill förse marknaden med snabba, billiga system att bygga bostäder och vägar. Arkitekten och professorn vill bygga en stad man mår bra i.

Samhällsbyggare allihop.

—–

Debatten om Göteborgs yttre områden och samhällsbyggandet som skedde för förtio år sen har tydligen nått ända till Stockholm, det är en debatt som Mark Isitt har satt fyr på. Det handlar om arkitekturen möjligen är vållande till kriminalitet och ohälsa i miljonprogramsområden som Hammarkullen och Biskopsgården i Göteborg. Alla är inte överrens om det och det är ett smärre gängkrig i GBG´s förorter just nu, fast det förs mer i de fina salongerna och via den lokala blaskans debattsida.

Fredrik på Byggvärlden är inne på det här, och i den begränsade skara som bloggar om byggbranschen så finns också Rotpartnern, Fredrik Olsson. Hans företag jobbar väldigt mycket med just dessa områden, han har nog en väldigt bra bild av problemen ur flera synvinklar. Det är klart att man som fastighetsägare måste fundera på kassaflöde som fastighetsägare, alltså Fredriks uppdragsgivare.

Fredrik och Fredrik är ju kloka pojkar, en av dem är chefredaktör och FB-kompis med Isitt, den andre är VD för en av de stora aktörerna på konsultsidan när det gäller stora ROT-jobb. Fredrik och Fredrik är samhällsbyggare.

Vad har jag och komma med här?

Född i Bergsjön. Uppvuxen i sjukhusbostäderna nära Östra Sjukhuset, bodde där i arton år. Flyttade sen till Lövgärdet. Idel ädel adel – bara miljonprogram. Min erfarenhet av miljonprogrammet är alltså att växa upp där som barn och boende. En åttabarnsfamilj i en fyrarummare på knappt hundra kvadrat. Äldsta syrran hann flytta innan den yngsta föddes. Det kunde bli lite Taikonstämning där ibland.

—–

Jag skulle så väldigt gärna klistra in en favoritteckning här av den fantastiske Jan Stenmark. Den föreställer några barn som springer barfota i gräset och leker indianer, ett stenkast från höghusen. Bildtexten till teckningen är tagen från min barndom. (OBS – ej exakt citat)

– Vi förstod inte då att vi var olyckliga.

Ironi. (Klipper in en bild på mig själv istället. Från sjuttio-nånting.)

För det var en lycklig tid, jag kanske inte alltid begrep det då men jag har fattat bättre sen. Om det finns människor som tror att det per automatik är misär att bo i ett sexvåningshus, de har fel. Så jag förstår dem som bor i de höga husen i Hammarkullen, som trivs med det och som reagerar på debatten som förs över deras huvuden.

—–

Ja, i alla fall, boendekarriären tog fart när jag fyllt 22, då flyttade vi in till stan, sen bytte vi lägenhet några gånger. Långt senare när barnen fötts så drog vi från stan, långt ut på landet till ett nybyggt hus.

Vad är det för problem man dras med i förorterna? Integration och segregering. Det är så svåra ord att jag måste kolla stavningen, jag kan knappt uttala dem. Men är det konstigt att det är just de problemen? Jag är en av dem som stack därifrån, ytterligare en som ville byta upp sig i status och ansluta till den vita medelklassen, först i city, sen långt ifrån både höghus och stad.

Men min insats som samhällsbyggare då? Gjort någon nytta i miljonprogrammen, Sync? Nja, tveksamt.

—–

Jag tror inte det är arkitekturen som är felet. Problemet är att vi stack därifrån. Problemet är att vi som drog lämnade tomma platser, platser som till del har fyllts upp av dem som har sämst förutsättningar av alla, flyktingar. Människor med lite förankring i vårt samhälle och noll chans att få ett jobb. Arbetslöshet och utanförskap är inte arkitektens fel.

Samhällsbyggnad? Lite mer än arkitektur.

—–

P303 – 30% på 3 år

Jag var på studiebesök i morse hos NCC i Vallda. Där bygger man sitt P303-koncept för första gången. Bostäder med 2-, 3- och 4-rumslägenheter i tvåvåningshus.

NCC erbjuder fast pris, 11 995 kr/m2 – färdigt och klart. Exklusive markarbeten förstås och exkl anslutning och tomtförvärv och lite mer som vi kallar Byggherrekostnader i våra projektbudgetar, men ändå. Tolv tusen är rätt ok!
(Egentligen femtontusen med moms. Momsen måste räknas in i bostäder. Det är bra ändå.)

Jag åkte dit tillsammans med en bekant som jobbar mestadels som fastighetskonsult där med nybildande av bostadsrättsföreningar som specialområde. Vi pratade om hur smart det är att ha ett färdigt koncept till rätt pris. Det gör det enkelt för kunden, paketet är färdigt och klart. Priset är garanterat. Han jämförde med Sveriges framgångrikaste företag, IKEA och HM. Snyggt paketerat till fast pris. Enkelt att vara kund då.

För det är på ett vis en lättnad för dem som är exploatörer, man slipper i praktiken vara byggherre med en massa byggkonsulter, tjafs om kvalitetsansvar och ännu ett projekt där man skall uppfinna ett av de hjul som vi med stor säkerhet redan har.

Direkt efter besöket åkte jag till ett möte på ett arkitektkontor. Jag kunde glatt meddela att NCC nu säljer färdiga paket och att vi inte kommer behöva arkitekter mer – Ni kan klappa igen, typ. J
(Köper man P303 så är arkitektjobbet i projektet minimalt, i stort sett skall man placera kåkarna bra på tomten och göra situationsplan. Allt annat är ju klart.)

Invändningen från den arkitekten jag besökte är att det är tråkiga hus. Förstås.

—–

Rent tekniskt är det egentligen inte så nytänkande. Cellplastsystemet har funnits ett tag. Enkla och gedigna lösningar, inget lull-lull. Färdiga moduler för badrum känns som en rätt självklar metod numera. Byggmetoden är snabb och ganska okänslig för väder.

En sak som vi kämpat med i många projekt är tillval eller Kundanpassning. Det brukar bli rörigt, dyrt och tjatigt. Det är en tung administration som skall dras igenom. Jag och min resekamrat för dagen är helt överrens om att det egentligen är ett självförvållat problem, vi har själva öppnat upp för det. NCC säger med P303 rakt upp och ner att det inte går att påverka så mycket. Tillvalen är mycket begränsade och det är bra.

Det som jag gläds mest åt är sättet att jobba. Vi fick komma i på platskontoret och ta del av hur man tänkt och gjort. Säkerligen tillrättalagt men jag gilla det stenhårt. Det är illustrativt och noggrant redovisat, arbetsberedningarna är genomjobbade ordentligt, tankearbetet har skett innan bygget påbörjades. Det doftar LEAN och ödmjukhet.

Det verkar som man gjort läxan på ett bra sätt, jag tror man snart har en mall för hur det skall byggas på ett snabbt och smart sätt utan att göra fel. Då blir det bra ekonomi för byggaren också.

—–

Så byggaren blir nöjd med täckningsbidraget, exploatören blir nöjd med projektet och sin förtjänst, den boende blir nöjd med sin nya, prisvärda bostad (antar vi).

Alla nöjda. Ja utom en och annan arkitekt kanske.

—–

Namnet P303 kommer av att man stack ut hakan och sa att man skulle kapa kostnaderna 30% på 3 år. Det tror jag man gör genom att använda basic teknik, genomarbetade metoder och att bygga samma sak många gånger.

Jag gillar det.

—–

Projekteringsledning på allvar

Eftersom jag även i år avstår Vasaloppet så hinner jag slänga iväg ett inlägg innan målgången vid tolv
(hade jag åkt så hade jag kanske hunnit förbi Mångsbodarna så dags)

Nåväl. Nog om det.

Henrik gjorde en kommentar här nyss om ett projekt där man hanterat sina konsulter lite mer stringent,  det triggade lite:

”Det ovanliga man gjorde i början var att verkligen noggrant specificera upp exakt vad som skulle ingå även på projekteringssidan. Allt utöver detta skulle ha prissatta tilläggsbeställningar med budgetpris innan de fick påbörjas. Ofta är det ju bara en preliminär ritningsförteckning som inte säger så mycket som specificerar omfattningen på det som ska göras.”

(Kommentaren är längre än så och tagen ur sitt sammanhang, den kan läsas här.)

—–

Vänta nu lite! Vad då?

  1. ”noggrant specificera”?
  2. prissatta tilläggsbeställningar med budgetpris”?
  3. innan de fick påbörjas”?

Ok, vi snackar projektering här nu. Med andra ord ett antal konsulter runt ett bord. Kan man verkligen ställa såna här krav på konsulter?

Jag ser så här.

Alla kostar pengar, jag kan säga en tusenlapp i snitt inklusive moms. 10 konsulter blir tiotusen i timmen. Det är extremt dyra möten när alla är samlade. Där gör vi normalt sett inte riktigt nytta för våra arvoden, tyvärr. Sen jobbar man naturligtvis mellan mötena också och då kan normalkonsulten vara hur duktig som helst vill jag lova.

Sync som gärna och ofta är projektledare och projekteringsledare sitter vid änden på bordet och pekar med hela handen. Jag ser egentligen inte skillnad på att leda ett projekteringsuppdrag jämfört med att byggleda ett projekt i produktion. Ett antal aktiviteter skall utföras på ett visst sätt, på en viss tid, till en viss kvalitet, till viss kostnad. Inget konstigt alls.

Det är ändå där det skiter sig. Vi lyckas inte med det. Lite grann som förberedelserna till året när jag började åka Vasaloppet.

Jag som predikar att vi skall använda hela projekttiden lika effektivt, inte koncentrera allt till slutspurten, lever inte som jag lär. Projekteringsfasen är inte lika styrd som byggtiden är. Vi kör inte lika hårt med våra projektörer som vi kör med entreprenörerna, det är mer mysigt och mindre press.

Att definiera uppdraget  och sätta kostnad och tidplan borde vara helt självklart, jag har inget försvar mot att det inte görs alltid. Projekteringstiden som är den viktigaste tiden i projektet, där lägger vi grunden till allt, smart/korkade lösningar, rimlig/orimlig omfattning och tid, bra/dåliga materialval. Allt bra vi gör då är tiofalt tillbaks i byggskedet.

Jag inser att detta faller helt och hållet på min lott att fixa. Börjar skärpa mig imorgon.

—–

Läs mer om projektering på Sync Blog

—–

Slutbesiktning – Röd inte rörd…

Med tanke på Stringfellows kommentar nyss om vårt födointag samt med koppling till helgens inlägg om den röde, men också rörde, byggaren så presenteras här färgen i portgången som arkitekten beskrev som ”att komma in i en livmoder

Vår besiktningsman, som för övrigt är en kvinna, kommer  förmodligen att anmärka på detta i protokollet.

Frågan är bara hur vi skall hänga arkitekten, konsultansvarsförsäkringen?

Den verkliga missen har sitt ursprung på ett arkitektkontor…

Detta på tal om senaste programmet i serien Fuskbyggarna på TV4 och inlägget i morse här på bloggen som slutade så abrupt.

Kort resumé – Privatkund beställde tillbyggnad, byggare byggde enligt kundens bygglovsritning, grundläggning ”hamnade” för högt, ingen vill ta på sig felet, Sync Blog skrev detta.

—–

Alltså.

Den verkliga missen har sitt ursprung på ett arkitektkontor. Ett tyvärr alltför vanligt fel som jag fått känna av i runda slängar tusen miljoner gånger. Vi ägnar mycket tid att hantera det här men lyckas inte alltid.

Det typiska fallet är när en arkitekt får i uppdrag att rita en tillbyggnad eller ombyggnad. Ofta är då ritningen gammal nog att bara finnas på papper och man sätter sig helt enkelt med skalstocken och mäter på ritningen och överför detta till en CAD-fil.

En CAD-fil eller dwg som vi gärna kallar den har raka linjer och räta hörn, det är skarpa kontraster och på det hela taget en väldigt trovärdig ritning av ett hus. Tyvärr stämmer det inte alltid, inte ens ofta. Märkligt ofta har handgjorda dörrar från artonhundratalet plötsligt fått samma mått som dagens modulmått. Nästan jämt så är en skorsten fel både i läge, storlek och form.

Vad är problemet då? undrar ni nu. Vad är det som fattas?

Jo, det som fattas är en inmätning och kontroll ute i Verkligheten. För den som inte  är bekant med begreppet så är Verkligheten ett område som börjar strax utanför dörren på konsultkontoren. Det kan vara en lite farlig och läskig plats för en arkitekt men ibland måste någon packa väskan med kamera, lasermått och tum och gå ut och göra skitjobbet.

Fast å andra sidan. Egentligen är ritningen inte fel. Problemet är bara att den som tar emot den och börjar använda den som en sanning blir lurad. Man börjar skalmäta och bygga utan att kolla att måtten stämmer med Verkligheten.

—–

Jag höll ett föredrag för ett gäng arkitekter för ett tag sen. De ville friska upp sitt beteende med tanke på entreprenadjuridik och sånt skoj. En sak som jag tryckte på då och som de är duktiga på nu är att de talar om vad ritningen skall användas till. Är det ett skissförslag så står det i klartext, är det en bygghandling som man använda till att bygga hus så står det ”BYGGHANDLING”
(sen naturligtvis en disclaimer – ”alla mått kontrolleras på plats”).

Så en arkitekt borde mäta på plats och ritningen borde stämma på milimetern, men så funkar det inte alltid precis som Robert skriver här. Oftast ingår det inte i uppdraget. Det jag begär i så fall är att den gode arkitekten meddelar detta på tydligaste tänkbara vis – MIN RITNING STÄMMER INTE, NI MÅSTE KONTROLLERA HÖJDERNA!!!

Det framgick antagligen inte på ritningen i Kullavik. I det fallet med Sparrman& Nätt så har jag väldigt svårt att se att någon annan överhuvudtaget skulle vara mer självklar att kontrollera höjderna på plats än de själva. Att starta bygget på fel höjd och sen skylla på kunden och/eller dennes arkitekt är för enkelt.

—–

Fuskbyggare no 7 – Sparrman

Jag har just offrat en timme på TV4PLay och sett Sparrman få sig en omgång av Timell och Ekdal och för att gör en krystad Timelltravesti:

Som vanligt är det alltså inte problemen som framkommer i programmet som det egentligen handlar om.
(Alla från min generation som minns programmet Bullen och Martin Timells första jobb som programledare fattar vad jag syftar på)

—–

Det handlar inte om:

  • Timpeng
  • Vem som är/var lärling
  • Enskilda anställdas kompetens
  • Referenser som tyvärr avlidit
  • Att entreprenören dumt nog var  KA på sitt eget bygge
  • Tumstockar, pennor och sågblad

Det handlar om:

  • Kommunikationsproblem
  • Felaktiga ritningar och vem ansvarar för dem

—–

Med många fler ord menar jag så här.

Eftersom relationen mellan kunden och byggare är så pass förstörd så kommer det naturligtvis fram två versioner av vad som sagts och gjorts, ingendera är riktigt trovärdig som jag ser det. Allt blir färgat av de känslor som finns nu och som inte fanns då.

Då. Då var alltså innan jobbet startade. Då när man pratade om jobbet och när kom överens så var det guld och gröna skogar, gissar jag. Då var man i det där sköna skedet där kunde äntligen har bestämt sig att bygga efter lång vånda och tankeverksamhet. Samtidigt har byggaren fått ett nytt projekt, det är det bästa vi vet. Byggaren älskar att starta projekt och det gör kunder också, alla gillar det.

Sen blir det lite formaliteter gör man några mindre kloka val. Sparrman blir Kvalitetsansvarig enl PBL på sitt eget bygge, oklart om det beror på att han vill det eller att kunden väljer honom – skit samma säger jag. Det är tveksamt smart som entreprenör att göra så, det är tokigt av en privatperson att inte anlita en oberoende part att granska de som sker på bygget. Det hade inte förändrat något i sak, att hyra in en oberoende som kvalitetsansvarig (mig till exempel) hade sannolikt inte ändrat det stora felet.

I programmet vill man gärna hävda att kontraktet är fel. Det får byggaren förstås hela skulden för. Jag håller delvis med men måste ända tycka att kunden i det läget borde vända sig till en expert och ställa den enkla frågan – Är det här ok?

I kontraktet framgår tydligen inte det som kunden hävdar gäller som takpris vilket är lite märkligt. I Sparrmans dokument kan man läsa sig till att han tycker att priset är ett annat. Oavsett vem av dem som har rätt så borde det vara grundläggande att det framgår i ett skrivet avtal. (Alltså då innan man börjar bygga)

Nåväl, allt ovanstående kunde ha sköts mycket bättre. Men även om både byggare och kund varit exemplariska i kontraktsskrivande och den formella delen så hade ju inte huset fått rätt höjd automatiskt. Tyvärr

—–

Nej, allt ovanstående döljer ett stort problem vi har.

Den verkliga missen har sitt ursprung på ett arkitektkontor. ..
(fortsättning följer här)

—–