Projekteringsledning på allvar

Eftersom jag även i år avstår Vasaloppet så hinner jag slänga iväg ett inlägg innan målgången vid tolv
(hade jag åkt så hade jag kanske hunnit förbi Mångsbodarna så dags)

Nåväl. Nog om det.

Henrik gjorde en kommentar här nyss om ett projekt där man hanterat sina konsulter lite mer stringent,  det triggade lite:

”Det ovanliga man gjorde i början var att verkligen noggrant specificera upp exakt vad som skulle ingå även på projekteringssidan. Allt utöver detta skulle ha prissatta tilläggsbeställningar med budgetpris innan de fick påbörjas. Ofta är det ju bara en preliminär ritningsförteckning som inte säger så mycket som specificerar omfattningen på det som ska göras.”

(Kommentaren är längre än så och tagen ur sitt sammanhang, den kan läsas här.)

—–

Vänta nu lite! Vad då?

  1. ”noggrant specificera”?
  2. prissatta tilläggsbeställningar med budgetpris”?
  3. innan de fick påbörjas”?

Ok, vi snackar projektering här nu. Med andra ord ett antal konsulter runt ett bord. Kan man verkligen ställa såna här krav på konsulter?

Jag ser så här.

Alla kostar pengar, jag kan säga en tusenlapp i snitt inklusive moms. 10 konsulter blir tiotusen i timmen. Det är extremt dyra möten när alla är samlade. Där gör vi normalt sett inte riktigt nytta för våra arvoden, tyvärr. Sen jobbar man naturligtvis mellan mötena också och då kan normalkonsulten vara hur duktig som helst vill jag lova.

Sync som gärna och ofta är projektledare och projekteringsledare sitter vid änden på bordet och pekar med hela handen. Jag ser egentligen inte skillnad på att leda ett projekteringsuppdrag jämfört med att byggleda ett projekt i produktion. Ett antal aktiviteter skall utföras på ett visst sätt, på en viss tid, till en viss kvalitet, till viss kostnad. Inget konstigt alls.

Det är ändå där det skiter sig. Vi lyckas inte med det. Lite grann som förberedelserna till året när jag började åka Vasaloppet.

Jag som predikar att vi skall använda hela projekttiden lika effektivt, inte koncentrera allt till slutspurten, lever inte som jag lär. Projekteringsfasen är inte lika styrd som byggtiden är. Vi kör inte lika hårt med våra projektörer som vi kör med entreprenörerna, det är mer mysigt och mindre press.

Att definiera uppdraget  och sätta kostnad och tidplan borde vara helt självklart, jag har inget försvar mot att det inte görs alltid. Projekteringstiden som är den viktigaste tiden i projektet, där lägger vi grunden till allt, smart/korkade lösningar, rimlig/orimlig omfattning och tid, bra/dåliga materialval. Allt bra vi gör då är tiofalt tillbaks i byggskedet.

Jag inser att detta faller helt och hållet på min lott att fixa. Börjar skärpa mig imorgon.

—–

Läs mer om projektering på Sync Blog

—–

Slutbesiktning – Röd inte rörd…

Med tanke på Stringfellows kommentar nyss om vårt födointag samt med koppling till helgens inlägg om den röde, men också rörde, byggaren så presenteras här färgen i portgången som arkitekten beskrev som ”att komma in i en livmoder

Vår besiktningsman, som för övrigt är en kvinna, kommer  förmodligen att anmärka på detta i protokollet.

Frågan är bara hur vi skall hänga arkitekten, konsultansvarsförsäkringen?

Den verkliga missen har sitt ursprung på ett arkitektkontor…

Detta på tal om senaste programmet i serien Fuskbyggarna på TV4 och inlägget i morse här på bloggen som slutade så abrupt.

Kort resumé – Privatkund beställde tillbyggnad, byggare byggde enligt kundens bygglovsritning, grundläggning ”hamnade” för högt, ingen vill ta på sig felet, Sync Blog skrev detta.

—–

Alltså.

Den verkliga missen har sitt ursprung på ett arkitektkontor. Ett tyvärr alltför vanligt fel som jag fått känna av i runda slängar tusen miljoner gånger. Vi ägnar mycket tid att hantera det här men lyckas inte alltid.

Det typiska fallet är när en arkitekt får i uppdrag att rita en tillbyggnad eller ombyggnad. Ofta är då ritningen gammal nog att bara finnas på papper och man sätter sig helt enkelt med skalstocken och mäter på ritningen och överför detta till en CAD-fil.

En CAD-fil eller dwg som vi gärna kallar den har raka linjer och räta hörn, det är skarpa kontraster och på det hela taget en väldigt trovärdig ritning av ett hus. Tyvärr stämmer det inte alltid, inte ens ofta. Märkligt ofta har handgjorda dörrar från artonhundratalet plötsligt fått samma mått som dagens modulmått. Nästan jämt så är en skorsten fel både i läge, storlek och form.

Vad är problemet då? undrar ni nu. Vad är det som fattas?

Jo, det som fattas är en inmätning och kontroll ute i Verkligheten. För den som inte  är bekant med begreppet så är Verkligheten ett område som börjar strax utanför dörren på konsultkontoren. Det kan vara en lite farlig och läskig plats för en arkitekt men ibland måste någon packa väskan med kamera, lasermått och tum och gå ut och göra skitjobbet.

Fast å andra sidan. Egentligen är ritningen inte fel. Problemet är bara att den som tar emot den och börjar använda den som en sanning blir lurad. Man börjar skalmäta och bygga utan att kolla att måtten stämmer med Verkligheten.

—–

Jag höll ett föredrag för ett gäng arkitekter för ett tag sen. De ville friska upp sitt beteende med tanke på entreprenadjuridik och sånt skoj. En sak som jag tryckte på då och som de är duktiga på nu är att de talar om vad ritningen skall användas till. Är det ett skissförslag så står det i klartext, är det en bygghandling som man använda till att bygga hus så står det ”BYGGHANDLING”
(sen naturligtvis en disclaimer – ”alla mått kontrolleras på plats”).

Så en arkitekt borde mäta på plats och ritningen borde stämma på milimetern, men så funkar det inte alltid precis som Robert skriver här. Oftast ingår det inte i uppdraget. Det jag begär i så fall är att den gode arkitekten meddelar detta på tydligaste tänkbara vis – MIN RITNING STÄMMER INTE, NI MÅSTE KONTROLLERA HÖJDERNA!!!

Det framgick antagligen inte på ritningen i Kullavik. I det fallet med Sparrman& Nätt så har jag väldigt svårt att se att någon annan överhuvudtaget skulle vara mer självklar att kontrollera höjderna på plats än de själva. Att starta bygget på fel höjd och sen skylla på kunden och/eller dennes arkitekt är för enkelt.

—–

Fuskbyggare no 7 – Sparrman

Jag har just offrat en timme på TV4PLay och sett Sparrman få sig en omgång av Timell och Ekdal och för att gör en krystad Timelltravesti:

Som vanligt är det alltså inte problemen som framkommer i programmet som det egentligen handlar om.
(Alla från min generation som minns programmet Bullen och Martin Timells första jobb som programledare fattar vad jag syftar på)

—–

Det handlar inte om:

  • Timpeng
  • Vem som är/var lärling
  • Enskilda anställdas kompetens
  • Referenser som tyvärr avlidit
  • Att entreprenören dumt nog var  KA på sitt eget bygge
  • Tumstockar, pennor och sågblad

Det handlar om:

  • Kommunikationsproblem
  • Felaktiga ritningar och vem ansvarar för dem

—–

Med många fler ord menar jag så här.

Eftersom relationen mellan kunden och byggare är så pass förstörd så kommer det naturligtvis fram två versioner av vad som sagts och gjorts, ingendera är riktigt trovärdig som jag ser det. Allt blir färgat av de känslor som finns nu och som inte fanns då.

Då. Då var alltså innan jobbet startade. Då när man pratade om jobbet och när kom överens så var det guld och gröna skogar, gissar jag. Då var man i det där sköna skedet där kunde äntligen har bestämt sig att bygga efter lång vånda och tankeverksamhet. Samtidigt har byggaren fått ett nytt projekt, det är det bästa vi vet. Byggaren älskar att starta projekt och det gör kunder också, alla gillar det.

Sen blir det lite formaliteter gör man några mindre kloka val. Sparrman blir Kvalitetsansvarig enl PBL på sitt eget bygge, oklart om det beror på att han vill det eller att kunden väljer honom – skit samma säger jag. Det är tveksamt smart som entreprenör att göra så, det är tokigt av en privatperson att inte anlita en oberoende part att granska de som sker på bygget. Det hade inte förändrat något i sak, att hyra in en oberoende som kvalitetsansvarig (mig till exempel) hade sannolikt inte ändrat det stora felet.

I programmet vill man gärna hävda att kontraktet är fel. Det får byggaren förstås hela skulden för. Jag håller delvis med men måste ända tycka att kunden i det läget borde vända sig till en expert och ställa den enkla frågan – Är det här ok?

I kontraktet framgår tydligen inte det som kunden hävdar gäller som takpris vilket är lite märkligt. I Sparrmans dokument kan man läsa sig till att han tycker att priset är ett annat. Oavsett vem av dem som har rätt så borde det vara grundläggande att det framgår i ett skrivet avtal. (Alltså då innan man börjar bygga)

Nåväl, allt ovanstående kunde ha sköts mycket bättre. Men även om både byggare och kund varit exemplariska i kontraktsskrivande och den formella delen så hade ju inte huset fått rätt höjd automatiskt. Tyvärr

—–

Nej, allt ovanstående döljer ett stort problem vi har.

Den verkliga missen har sitt ursprung på ett arkitektkontor. ..
(fortsättning följer här)

—–

Sync konferens 2010

Lördag morgon bordade hela Sync tåget till Skåne. Årets sommarkonferens skulle bli av strax utanför Lund hos en kär vän och trogen kund. En småföretagare i byggbranschen, en sån som lever och andas i blåbyxor, jobbar för mycket och  träffar familjen för lite.  Typ 1 A.

Möjligen avviker han lite från mallen eftersom han köper en del tjänster från Sync. Vi skriver hans avtal, lägger upp projekt, gör arbetsmiljöplan, granskar kalkyler och ifrågasätter i största allmänhet. Det är dyra timmar men vi vet att det gör nytta. När man började ett nytt projekt häromveckan så sa kvalitetsansvarige att det var det bästa underlag han sett. Veckan efter började det ringa nya kunder som den kvalitetsansvarige tipsat. Han hade tipsat om en duktig byggare med ordning på pappren!

Poäng till Sync och vår kund 🙂

——

Vi klev av tåget i Lund och knödde in oss i framsätet på en skåpbil. Tre lagom tjocka män som trivs tillsammans, då går det bra 🙂

Helgens värd är en gammal god vän till kollegan. Faktiskt så god att han har ett av kollegans alster hemma i köket. Ibland glömmer jag bort att kollegan i ett tidigare liv också var möbelsnickare.

Kurslitteraturen låg framlagd. Så där – klart – nu är allt avdragsgillt.

Vår värd är för all del byggare nu för tiden, men egentligen smed. En riktig smed som har en smedja och det var den  som skulle bli vår konferenslokal.

I en riktig smedja brinner en eldhärd där järnet glödgas innan smeden snabbt lägger det under stånghammaren och formar det till något vackert.

I smedjan bjöds vi till lunch. Frittata och lufttorkad skinka. Tapenade och ett fantastiskt bröd. Öl. Några öl till.

På det – ost och en torr sherry. Fint skall det va!

——

På konferenser är det viktigt att ha en fysisk aktivitet emellanåt också, så vi tog en promenad. 2 timmars lunch, 15 minuters långsam promenad på en landsväg i Skåne, sen var det dags att laga middag.

Vad lagar man i smedja? Paella, naturligtvis. Varför göra det enkelt för sig? Nej, paella med kyckling, räckor, kräftor, bläckfisk, saffran och ris. Kokt i långpanna med vitt vin över glöden i smedjan. Eftersom inte skorstenen funkade så bra så låg röken så där mysigt tät strax över huvudhöjd. Kallt och regnigt ute, varmt inne.

Så här vacker blir en skånsk smedjepaella när den är klar.

Sen – dags för dessert.

Sanslöst mycket mat, till lunch och middag. Ändå lyckas vi – fyra man (värden somnat!) – att nästan sluka den här också.

Så här dags hade han alltså däckat, vår käre värd. Vid sin härd.

—–

Jag är ödmjukt tacksam för att få umgås med så fina människor. Vår kund och hans anställda är det bästa sällskap man kan tänka sig, en smedja är den bästa tänkbara miljö jag kan komma på att konferera i en regnig kall dag i juni.

Visst blev det alkohol och överflöd av mat, precis som vilken jobbresa som helst, tro inget annat. Men vi var fyra medelålders vita män och en lika vit men betydligt yngre man, alla byggnördar med egen syn på byggande och branschen. Det blev att bra snack som kunde sänts live på bloggen.

Vad vi pratade om? Privatkunder, MåsteBordeVill, arkitekter som borde tuktas och alldeles för stora hus. Som vanligt.

——

Utsikterna är goda

Kompisarna på Helhetshus flashade sin utsikt häromdan på Facebook

jo, det är faktiskt en gnutta vatten med i bilden 🙂

Nåja, så är det när man bor mitt i smeten…
(De sitter i huset mitt i bild, vi kan se det från oss om vi tittar åt stan till)

…..

Syncs kontor däremot ligger ju på kajkanten, vi har helt oförtjänt fått en lite vassare utsikt…

Här  kan man ha åsikter om stadsplanering och sånt. Ett av stans bästa lägen, vi får en grym uteservering i bottenplanet med bästa kvällssolen och älven inpå fötterna. Och vad ser man? Jo, där ligger det lagerbyggnader för ett fraktbolag och en massa p-platser 😦

——

Nu har Helhetshus inget skäl att deppa. När det gäller utsikter har Helhetshus det väl förspänt nu. 4 av 8 sålda hus i Floda betyder i min värld att proppen har gått ur och att det som killarna jobbat för så länge nu är verklighet. Stort grattis.

Hoppas de tar sig tid att gotta sig nu. Hösten 2009 var arkitekten hålögd, blek och trött när Sync hade hardcoremöten med dem, nu tror jag han är pigg som en mört, äppelkindad och nöjd med livet. Hoppas det 🙂

——

Viktigt meddelande till byggbranschen

På förekommen anledning vill Sync meddela följande:

Jorden kommer inte (*) gå under inom de närmsta veckorna
(alltså före semestern)

Livet kommer fortsätta ungefär som vanligt
(alltså efter semestern)

——

Så här är det i vår del av världen.

Det är sommar och sol och koskit i hagen. Lilla Ida hor gjort ett gott jobb, blommorna blommar och vattnet i bäcken hoppar och far. Fulla studenter åker runt stan på allt större lastbilsflak med allt större ljudanläggning och allt mer alkohol. Med andra ord – Det går bra nu 🙂

I byggbranschen har vi en lång fin tradition att pumpa upp en ballong av ångest för allt som skall vara klart före semestern. Det är ganska ironiskt för efter semestern, i augusti är det ofta lite lojt innan saker och ting tar fart. Så vi tokjobbar en månad mellan hägg och syrén för att kunna vara lediga innan det blir augusti och inskolning igen på kontoret. Konstigt.

I byggbranschen uppstår också ett annat fenomen så här dags på året. Sommarjobben. Inte för ungdomar, utan för stora byggföretag och och på uppdrag av professionella beställare. Jag har skrivit om det förut här, exemplet nedan är fanimej en kopia det jag raljerade om då. Det  är ett förfrågningsunderlag som kom förra veckan. Sync blev tillfrågad av en större byggare om hjälp att hålla i det, man har inget resurser till platsledning över sommaren och funderade ändå på att räkna på jobbet.

När man läser AF-delen blir det snudd på komiskt. åtminstone om man är någorlunda byggnörd.

Förfrågan skickas ut den 27 maj med komplettering den 1 juni, anbudet skall vara inne den 11 juni, jobbet skall (helst) klart den 3 augusti. Suck.

Man skall vara bunden till sitt anbud i 60 dagar, alltså längre än hela byggtiden, förbi färdigställandedatum  🙂

——

Sync-analys på det tack!
Ja, jag vet inte bakgrunden men att döma av mängden handlingar på ett relativt litet jobb så har några konsulter och en beställare suttit och funderat ett tag hemma på kammaren. Det kan vara ett akutprojekt som kommit som en överraskning. Det kan det. Men det tror inte jag.

Det är märkligt om man som beställare tror att det står resurser på kö att få ett panikjobb som startar lagom till midsommar och skall vara klart innan de flesta normala människor masat sig tillbaka efter sina veckor på stranden, i sommarstugan eller på båten. Det är väldigt märkligt om beställaren tror att det gynnar projektets ekonomi att driva det på den tiden. Det är ytterst märkligt att jag dessutom är så jävla skadad att jag blir sugen på att räkna på jobbet och ge mig in i getingboet (borde väl förmodligen söka läkarhjälp för det).

——

*Disclaimer:

Om ovanstående påstående inte stämmer och Planeten Jorden faktiskt går under inom de närmsta veckorna har Sync ändå inget ansvar i frågan eller skyldighet att ställa det hela till rätta. Om det ändå står inom Syncs makt att undvika Harmageddon så kommer vi noga att fundera över saken och lämna ett fast pris som innefattar en fet förskottsbetalning och extremt kort garantitid.

——


Idag är det måndag

Ja, egentligen är det väl inget mer med det.

—–

Förutom att det drar ihop sig i Syncs möjligen lite ogenomtänkta* friggebodsprojekt. På lördag är det invigning och vi har galant lovat att vi bygger två bodar till dess. Smart.

Vi har fått skisser och ritningar från ett par arkitektkontor, glädjande nog helt olika stil och tanke. Sen våldgästar vi fräckt en kompis som numera jobbar på brädgård. Vi har fri tillgång till material, lokaler och truckar. Det geniala i det i upplägget tar jag på mig helt och hållet, inga problem. Tidplanen och bemanningen av frivilligarbetare önskar jag att jag kunde skylla på någon annan. Men tyvärr.

Kollegan bygger en friggebod, det kan ingen se. En innovativ och rolig konstruktion.

En ex-syncare chefar för den andra boden. En traditionellt modern lösning som kommer att bli riktig fräck.

Visst är jag lite skadad av uppväxt och tidigare karriär, jag trivs till exempel väldigt bra i en gammal byggbyssja med att äta medhavd matlåda och sen kanelbullar till kaffet. Att man blir inbjuden till dragspelsstämma är ju bra bonus 🙂

——

På lördag alltså – invigning. återkommer om detta.

*ogenomtänkt är det enbart ifråga om vår tro på att vi själva skall kunna jobba fler timmar än dygnet normalt innehåller. Inget annat.

——