Sync the cleaner

På måndag skall Sync städa och ställa i ordning.

——

Som vanligt så har röran på bilden inget med röran som är orsak till inlägget.

Bara så ni vet.

——

Det känns så där…

…lagom gott att åka till jobbet.

Sommarkänslan hann precis infinna sig, semesterlunken skulle kunnat startat. Avspänt och skönt, fint väder och bad i sjön.

Hembakt, picknickkorg, kaffe och åka badflotte. Sen fisk och potatis till middag.

För första gången på länge så ägnade jag en söndagseftermiddag åt annat än att tänka på kommanade vecka.

Det var igår det.

—–

Nu är det kommande vecka.

Mail om nedfallande byggmaterial från en arbetsplats, telefon om en styck avloppsstam som inte hittas på måndagsmorgon, halvångest över ej skickat besiktningsprotokoll.

Allt är som vanligt alltså. 🙂

——

Familjen AB har projektmöte

Familjen AB hade projektmöte på altanen i morse. En av få dagar i år där vi känt för att sitta ute och äta och frukost.

Det är lyxigt för oss i Familjen AB att vara lediga samtidigt, det händer inte så ofta,  så jag frågade glatt vad vi skall hitta på idag. Det kom snabbt massa förslag.

Som tråkminister så sa jag att vi måste handla, i alla fall.

– Jaha, sa nioåringen, måste borde vill skulle kunna!

Ack, vad det värmer skönt i hjärtat på mig när hon plockar upp pappas käpphästar och klockrent gör till sina. Hon skall ju bli projektledare även om hon förra sommaren tyckte annorlunda.

——

Sen la hon bredvid sin bror på altanen och började skriva:

Måste

  1. Handla

Borde

  1. Städa tomten och klippa det nu halvmeterhöga gräset
  2. Städa huset
  3. Tvätta
  4. Riva dasset

Vill

  1. Leka med Olivia (nioåring)
  2. Leka med Gustav (sexåring)
  3. Bygga något (pappa)
  4. Gå på långpromenad (mamma)

Skulle kunna

  1. Åka till lekplatsen

——

Så där ja. Barnen har ringt och kollat, det blev inget lekande med kompisar idag. Alla var på annat håll :´(

Så nu blir det lekplatsen/djurparken. Alla mammas och pappas vill och borde strök med i ett nafs. Men men men, det är viktigt när man startar sina projekt att man har en rimlig chans att klara det och att det ger något tillbaka.

——

Och. Det där med att städa tomten är ju ändå överskattat. Och dasset har en viss karaktär ändå.

och poolen? Ja, det är ju ändå ingen värme, vi tar när värmeböljan kommer…

Utsikterna är goda

Kompisarna på Helhetshus flashade sin utsikt häromdan på Facebook

jo, det är faktiskt en gnutta vatten med i bilden 🙂

Nåja, så är det när man bor mitt i smeten…
(De sitter i huset mitt i bild, vi kan se det från oss om vi tittar åt stan till)

…..

Syncs kontor däremot ligger ju på kajkanten, vi har helt oförtjänt fått en lite vassare utsikt…

Här  kan man ha åsikter om stadsplanering och sånt. Ett av stans bästa lägen, vi får en grym uteservering i bottenplanet med bästa kvällssolen och älven inpå fötterna. Och vad ser man? Jo, där ligger det lagerbyggnader för ett fraktbolag och en massa p-platser 😦

——

Nu har Helhetshus inget skäl att deppa. När det gäller utsikter har Helhetshus det väl förspänt nu. 4 av 8 sålda hus i Floda betyder i min värld att proppen har gått ur och att det som killarna jobbat för så länge nu är verklighet. Stort grattis.

Hoppas de tar sig tid att gotta sig nu. Hösten 2009 var arkitekten hålögd, blek och trött när Sync hade hardcoremöten med dem, nu tror jag han är pigg som en mört, äppelkindad och nöjd med livet. Hoppas det 🙂

——

Rekryteringen funkar inte tror jag

Sonens karriärval blir allt snävare. Skådespelare går bort efter en usel fejkning av benbrott/skavsår/skrapsår en knappt dygn efter själva olyckan.

——

Han kunde inte gå hem själv igår kväll. Märkligt, eftersom han jagat runt som en galning hemma hos grannen och dansat som en vilde till Youtubeklippen på Tv´n.

Posttraumatiskt benbrott alltså. Skadan återuppstod i morse efter att varit helt läkt en kort stund. Det var med största svårighet och med vilja av … (?) som han under tvång kämpade sig upp för trappan för att väcka sin mamma.

Hon var ganska vaken så dags som han var framme vid hennes säng. Hans väg dit kantades att en alltmer irriterad far och hans egens inte så värst övertygande nära-döden-show, hoppandes på ett ben med svåra smärtor. Uppenbart mentalt pryglad och missförstådd. Stackars barn.

Det blev frukost til slut i alla fall. Två tallrikar yogurt senare så var skadan läkt. Igen.

——

Möjligen kan han bli författare som sin farbror, han mailade till Anjo igår:

”kneplo kn du koma hemtil ås”

en bra början kanske.

——

Det som ligger närmast tillhands just nu är legobyggare. Han bygger lego. Hus, bilar, flygplan, allt. Vi köper ibland, andra köper oftare, han själv köper när han har stålar. Färdiga små byggsatser som skall bli en polisstation, en helikopter eller något annat förutbestämt.

Han bygger alltid första vändan enligt instruktionen, leker med det en stund, sen hottar han dem, bygger om och ändrar. Ständigt.

——

Hans framtid som byggare är alltså hotad.

  1. Han har svårt för att fixa trovärdigt skådespeleri, men fortsätter ändå försöka.
  2. Skrivsvårigheter. Han är ju just nu fem år gammal och saknar i och för sig all grundskoleutbildning, men ändå.
  3. Han bygger lite som han vill, skiter i beskrivningar och välprojekterade ritningar.

Eeh? Vänta nu lite. Han är ju klockren. Byggare 🙂 trots allt.

(Fortfarande kanske man skall säga, i Syncs serie om rekrytering har han ju avslöjat sig här tidigare)

——

Producenter och publik till Fuskbyggarna kan vara lugna, Berra kan behålla sin uppfattning och allt fortsätter vara som vanligt.

Mats på Byggbloggarna undrar saker

Han gör så ibland. En gång undrade han om vi inte skulle bli lite mer militäriska i byggbranschen. Jag fick tänka en lång stund innan jag fick till ett svar den gången.

Han undrade ett par saker igen häromdagen.

Två svåra frågor som kräver långa svar. Vi får ta en åt gången.

”Sen när är det bättre att låta någon annan att ansvara för att upptäcka mina egna tillkortakommanden?”

Frågan är befogad. Ibland låter det ju som att att allt jävelskap som sker i byggbranschen beror på att myndigheternas kontroll är för dålig, och att egenkontrollen inte fungerar.

——

Mats tar själv upp Bilprovningen som exempel. Det är bra. Jag tycker Bilprovningen funkar skitbra, det är en smidig, snabb och trovärdig kontroll. Man har viss respekt för den, den kostar ganska lite och gör stor nytta. Att privatisera den sker sannolikt av ideologiska skäl, knappast för att göra den bättre. Det tror inte jag.

Vi tänker oss att Mats har en bil, det är troligt att han har det. Då är han också ansvarig för den när han åker omkring på vägarna, bromsar och avgasrening och säkerhetsbälten skall vara i ordning. Om Mats är som folk är mest så håller han bra koll på sin bil. Men vi vet inte det. Han kan vara en stollig slarver som tycker han har mycket att göra och för lite pengar och gärna skjuter upp det där verkstadsbesöket en vecka eller månad till. Han kan vara en sån som åker omkring med en trafikfarlig bil.

En årlig kontrollbesiktning fråntar inte Mats ansvaret att hålla ordning på sin bil. Ansvaret har han kvar ändå. Det lärde han sig när han tog sitt körkort och fick svettas sig igenom en uppkörning hos Trafiksäkerhetsverket någonstans.

Han har dessutom ansvar för att köra sin bil på ett korrekt sätt, inte köra berusad dagen efter Byggtjänsts personalfest, hålla hastigheten, stanna vid rött, undvika att köra på små barn och gamla tanter och annat löst folk. För att påminna vår käre Mats om detta så står det en och annan polis utefter vägarna och kollar just detta.

——

Ja, jag känner ju tyvärr inte Mats Hultgren personligen, men jag är ändå jävligt glad att Trafiksäkerhetsverket kollade honom innan han fick sitt körkort Jag tycker det är bra att polisen har span på honom ibland och att bilprovningen kollar att hans rishög till andrabil faktiskt kan bromsa vid skolans övergångsställe.

Att samme Mats genom egenkontroll skulle få sitt körkort, alltid hålla hastigheten och alltid rulla omkring i en bra bil – det är tveksamt.

——

Ta inte illa upp, Mats. Det är inte så att jag inte litar på dig. Jag tror bara att du som så många andra av oss behöver en spark i röva och någon som håller koll på det vi gör. Detta gäller då även husbyggande och annat i vår bransch.

Observera. Det befriar oss inte från ansvar, inte någon gång.

—–

Jämo, räkna med ett samtal

Jo, min åttaåring skall in i byggbranschen. Hon får bära oket av vårt dåliga samvete i jämställdsarbetet. Det gör hon förmodligen, motvilligt i och för sig, men men men det är pappas flicka.

Idag på väg till skolan kom vi in på det spåret – könsroller. Lite i alla fall.

Saken var den att hon i morse berättade att hon hjälpt sin yngre bror att skriva ett brev.  Brevet var till broderns bästis Gustav.

– Jaha, sa jag, så du är hans sekreterare kan man såga då?

– Vadå? Vad är sekreterare? undrar hon

Jag försöker mig på en förklaring.

– Det är en tjej, eller jag menar oftast en tjej, som jobbar på kontor och hjälper till att skriva brev och sånt.

Här kände jag att det var lite klent med förklaringen.

– Jo, där jag jobbade på mellanstora firman så fanns det en tjej, hon var var jättegullig. Alla gubbarna som jobbade där skrev bara lite slarvigt själva och sen fick hon fixa allt så det blev snyggt. Och så kokade hon kaffe också.

– Va, va lata de gubbarna var! (en gnutta upprörd åttaåring)

– Jo, så var det väl, sa jag

– Då var ju hon som en piga! (lite mer upprörd åttaåring)

——

Ja, så gammal är jag att jag jobbat på en byggfirma där chefen la en bunt papper på receptionsdisken och bad unga fröken att kopiera dem. Att kopieringsmaskinen stod precis jämte och hade ett fint sorteringsfack och en lysande grön knapp, det hjälpte inte.

Jag minns en gång jag satt i fikarummet och hörde när högste chefen stötte på sin kompanjon i korridoren och glatt berättade att fått ett sånt där bankomatkort ”Det kommer ju pengar ur ett hål i väggen!” . Jag är inte helt säker på att det var någon ironi medvetet inblandad i det där samtalet och det säger något om vilken tidsålder vi pratar om här.

——

Så en stund i morse kändes det som att min dotter skulle växa upp och göra processen kort med sega gubbar. Då är jag pensionär hoppas jag:)

Mer sånt här på Sync Blog

Varför kommer du hem så tidigt?

Jag jobbade sent måndag kväll, blev onödigt sen hem tisdag kväll och fick stanna över på jobbet onsdag kväll. Sambon blev besviken och jag blev trött. Däckade i soffan på onsdag kväll, mätt på dåligt-samvete-pizzan och utan att knappt ens ha träffat barnen på tre dygn.

Torsdag eftermiddag sitter jag på kontoret och funderar på vad jag skall göra. Vi har precis fått ett par dystra besked om två stora projekt som vi räknat in som våra inte blir av. Det ena stannar helt, det kan poppa upp igen men ingen vet när. Det andra har vi suktat efter i flera år men kommer nu när det väl kommer igång bara kräva en pytteliten insats av Sync. Våren ser genast mycket dystrare ut i kalendern. Tråkigt.

Så torsdag eftermiddag åker jag hem i tid. Jag ringer när jag börjar närma mig. Klockan är 17.15 när jag glad i hågen känner vittring av lite umgänge med barn och sambo. Åttaåring svarar i telefon, aningen ointresserad, och när jag säger att jag är på gång så frågar hon:
– Varför kommer du hem så tidigt?

En annan gång frågade hon när jag direkt efter middan hemma satte mig med datorn i knät och knattrade igång:
Varför kommer du hem innan du jobbat färdigt ?

Bägge frågorna svider lika mycket.

——

Jag jobbar mycket, har alltid gjort det. En god vän, som för övrigt jobbat som anställd på ett och samma arkitektkontor sen vi gick ur skolan för tjugo år sen och varit ordentligt pappaledig i månader med bägge barnen, sa en gång när jag kört igång min firma och jobbade all vaken tid:
– Kan man inte klara sig på att jobba åtta timmar om dan som egenföretagare så skall man inte ha firma.

Det var typ tolv år sedan. Jag fattar trögt ibland.

——

En väldig klok grävmaskinist sa en grej en gång till mig. Jag hade precis ondgjort mig över att han skulle åka till Thailand när vi hade som mest att göra. Han svar på det var:
– Man skall passa på att vara ledig när det finns att göra, när det är dåligt med jobb har du inte ro att vara ledig.

Så. Det inget ledigt på ett tag då. Inte förrän orderboken är full igen. 🙂

——

Facebook-nytta? Nej, men gulligt är det

Jag var väl snudd på positiv till Twitter nyss, nu måste delge en Facebook-sekvens också. Det är inte bar trams där trots allt.

Min kära sambo har fått nog nu. Nog med snö. Så när dagens snöfall kommit igång skrev hon:

PLEASE!! PLEASE!! Alla vädergudar/gudinnor…jag ber allra ödmjukast…låt det sluta snöa nu…jag orkar inte mer…PLEASE!!”

Vår femårige son låg i hennes knä, måttligt intresserad men undrade ändå vad hon skrivit och om skickat iväg det.

”Ludde undrade vad jag skrivit. Jag läste upp och han svarar -”Jahaa..-har du skickat iväg det nu?” -”Jaa”

-”…till himlen?””

Klok kille. Det kommer mera.

..mamma, du kan ringa kyrkans barntimmar också, de vet väldigt mycket om gudar!! ♥”

——

(sicken pojk – kanske skall be honom lösa lite problem på pappas jobb snart)

Lite cred till byggbranschen, ändå

Läser hos Hemliga Morsan:

”Egentligen är de simplaste jobben också viktiga. Som en byggnadsarbetare, som gör så att människor har någonstans att bo. Hans jobb är ju egentligen viktigare än en Hollywood-stjärna”

Hennes son har fattat läget. Och det är alltid roligt med en gnutta uppskattning, vi är inte bortskämda med det i byggbranschen.

Bra start idag 🙂

——

(Vi får väl se om det fortsätter bra eller om det fortsätter rasa hus och falla ner istappar i huvudet på folk.)