Skärp kompetenskraven vid byggbesiktningar

Skärp kompetenskraven vid byggbesiktningar.

Det skrev Henrik S Järrel på SVD Opion den 4 augusti. (Att jag inte sett det förrän nu skyller jag på semesterhjärna, värmeslag alternativt lathet)

Skärp kompetenskraven vid byggbesiktningar – det är rubriken.

Hm, Jag testar nu några varianter lite på skoj:

Skärp kompetenskraven vid byggarbeten
Skärp kompetenskraven vid byggprojektering
Skärp kompetenskraven vid byggplanering
Skärp kompetenskraven vid byggprojektledning
Skärp kompetenskraven vid byggrelaterade debattartiklar
Skärp kompetenskraven vid byggbloggande (nej, förresten ändrade mig där)

Känns inte fel något av dem annars. Känns von Platen all over.

Fredrik von Platen gjorde ju en initierad och ganska utförlig sågning av det mesta i byggbranschen och dess omgivningar häromdagen, jag försökte sortera i det lite grann men vet inte om jag lyckades särskilt väl. Men han berörde ju faktiskt inte besiktningar och KA.

– – – – –

Henrik S Järrels debattartikel då, vad vill han? ”Skärp kompetenskraven vid byggbesiktningar” skulle ju kunna inbegripa alla som är inblandade i besiktningar – byggherrar, entreprenörer och annat löst folk – men det rör sig helt klart om besiktningsmän, BM som vi säger.

Järrel vill ”uppmärksamma hur främst en del mindre byggentreprenörer ibland framstår som närmast rättslösa”. Det låter ju bra, jag har ju själv ställt mig långt fram i ledet på den här bloggen i omhuldandet av små byggfirmor.
(Det är för mig märkligt hur småbyggare kan få skinnflås och krossas av Timell/Ekdal på bästa sändningstid som underhållning för att sen dömas av folktribunalen i Flashbacks kommentarsfält. Låt vara att några byggskojare säkert förtjänade en båttur på floden Styx så är det ändå tveksamt på så många sätt.)

Det Järrel pekar på här är en variant i det avseendet, alltså de fall där seriösa entreprenörer kommer i kläm när BM på grund av bristande kompetens, subjektivt tyckande och godtycklighet felaktigt underkänner korrekta jobb och där entreprenören dessutom får ett helvete eftersom överprövningen är en så lång process. Som kan bli till ytterligare problem med “kollegiala hänsyn” som kan rubba opartiskheten hos näste BM och hens vilja att överpröva kollegors jobb.

Shit. Det är ju inte bra.

”Vore det inte bättre om en opartisk instans  – till exempel fastighetsdomstol (en tingsrätt förordnar redan vissa aktörer), byggnads- eller fastighetskontoret i berörd kommun –  förordnade besiktningsman?”

Shitshitsshit! Det kan inte vara inte vara helt koscher som valfläsk i betraktat i Alliansen, att flytta den typen av problem in till tjänstemännen.

– – – – –

Henrik S Järrel har läst Besiktningsmannaboken, nyligen lanserad efter lång möda hos branschorganisationer. Han tycker inte att den räcker till riktigt, det måste ställas högre krav på BM. Han önskar sig ”del uppstramningar och klargöranden i Besiktningsmannaboken”.

Undrar i mitt stilla sinne om han har koll. SBR har något som man kallar ”av SBR godkänd besiktningsman” där det krävs erfarenhet och utbildningar samt fortlöpande deltagande i besiktningar, snäppet över det kan man också certifiera sig som BM sig hos flera institut (certifiering krävs bland annat av Garbo). 

Nu tycker jag i och för sig att certifieringar och fina titlar är lite som körkort, man får lov att köra bil men det är inte säkert man kör bra för det, har man inte körkortet så kan man möjligen ändå köra lika bra eller bättre. Precis som för marknadens övriga aktörer gäller för BM att utföra ett korrekt jobb.

Så visst kan vi skärpa kompetenskraven vid besiktningsmännen i byggbranschen. Fast annars kan man ju som alternativ börja följa de som finns. Järrel löser ju nästan problemet själv. Om BM inte gör fel utan agerar sakligt och opartiskt, är väl förberedd, äger den kunskap och erfarenhet om byggregler, branschregler och allmän praxis som krävs för uppgiften – ja, då är vi ju hemma.

– – – – –

Jag minns Henrik S Järrel från min barndoms TV-tittande, jag minns en kul farbror. Han har säkert fortfarande humorn i sig. Om man läser på Wikipedia så står det ”Järrel är en hängiven anhängare av den svenska monarkin och bildade ett rojalistiskt nätverk i riksdagen.”  Då måste man ju ha humor 🙂

Kanske så räcker det inte med certifierad besiktningsman? Jag är ingen vän av diplom med krusiduller och guldram men kanske vi skall ha en nivå till? Besiktningsman utsedd af HMS Konungen…!?

– – – – –

Skönhetens tillflyktsort?

Ja, mycket skall man få höra innan man får hörapparat. (sen kan det ju möjligen bli lite mer ändå)

Sync besökte CMB Chalmers idag för en lite för dyr lunch sett till själva maten. Det kompenserades dock av sällskapet (träffade på några arkitekter jag ser för sällan och en projektledare som var besiktningsman 1994 när jag var platschef och byggde kontor åt Göteborgs Hamn – long time och allt det där 😉 ) och ämnet förstås. Det handlade ju om byggbranschen och arkitektens roll i densamma. Jag brinner lite extra för just det att prata om den roll och påverkan var och en av oss har i den stora bilden.

Denna gången var det arkitekturprofesser Claes Caldenby som pratade om sitt imponerande, trägna arbete under många år.  Han berättade om hur arkitektens roll förändrades i slutet på 60-talet och början på 70-talet. Detta är påtagligt i Sverige men märkligt inte lika tydligt i motsvarande länder i Europa.

Jag har så många sarkasmer i ämnet att det kan bli en bok så jag besparar oss alla detta och kör en helt annan vinkel. Det var en bild Caldenby la upp på duken som jag fastnade för, och ett uttryck på bilden – Skönhetens tillflyktsort?

Va, wtf? Diametralt motsatt till Produktionsanpassad projektering ligger Skönhetens tillflyktsort. Autonom och med maximal konstnärlig frihet, då blir det bra arkitektur. Eller?
Slutsats – om ingenjörer/ekonomer (dvs projektledare) får bestämma så blir det dåligt, typ.

Från vänster till höger – Autonomi där arkitekten bestämmer själv, heternomi där någon annan bestämmer över arkitekten.
Nerifrån och upp – Minustecken (dåligt) till plustecken (bra).
längst upp till vänster så har alltså A sin Happy Place.

Caldenby avslutade med med samma bild, nu med ett tillägg att den proffsiga arkitekten håller sig i mitten  och även med en ganska storslagen fråga som krydda.

Bild CMB

Det där molnet i mitten – ”Professionalism” – känns ju perfekt i mellanmjölkens land, men kanske lite fegt? Det kan väl bli väldigt bra även om arkitekten rättar in sig i en ”svensk” struktur och skapar något i gott samarbete med byggherre och byggmästare? Längs upp i högra krysset, tack. Stenhårt med sträckt vrist.

– – – – –

Men så var det frågan om frågan.

– Hur får vi det kollektiva självförtroendet i byggbranschen att växa?

Ja, herregud, här gick det snabbt från arkitektens roll i branschen till hela alltet på en gång. Caldenby och moderatorn lämnade ca 20 sekunder för fri diskussion.
Självförtroende – Hur skall det gå till?

– – – – –

Jag behöver nog fundera mer på det där. Återkommer.

– – – – –

SMS:a över skiten bara!

Det var i slutet på nittonhundratalet någon gång. Det gick en radiojingel som faktiskt gjorde reklam för att man skulle skicka SMS. Då var det ett för de flesta helt nytt sätt att kommunicera. (Valfri Iphoneuppfostrad unge född detta årtusendet säger: ööööh? Serri? Sjukt!)

I alla fall. Killen i reklamen ringde till en firma och beställde ett lass grus, han bad dem SMS:a över det. Kundmottagaren var naturligtvis lätt tveksam till detta. Då skrek killen:

– SMS:a ÖVER SKITEN BARA, JÄVLA BAKÅTSTRÄVARE! Ta ur fetvadden ur öronen så skall jag berätta för dig vad som har hänt sedan Finska Vinterkriget! SMS:a skiten säger jag!

Det var förmodligen en lyckad reklamsatsning. Jag och många andra har de senaste femton åren skickat ett flertal SMS.

—–

Byggbranschen anklagas ju ibland för att vara lite seg men vi tar våra små myrsteg, till exempel så har de flesta byggföretag redan idag en hemsida och på det medelstora byggbolaget där jag en gång jobbade så har den siste gamlingen krupit till korset och packat upp sin dator (Han kan nu ta emot mail – *plats för applåder’*).

Nej, det där var orättvist. Jag tror tvärtom att de flesta som jobbar i byggbranschen är ganska snabba på att plocka upp det som känns nyttigt, lull-lull och skrytteknik  får inte plats i en byggbyssja. Faktiskt så hade vi på mitt första bygge 1989 på NCC en dator (kors i taket). Det var ganska ovanligt, den saknade i och för sig Windows och platschefen körde prognosarbetet i ett program som firmans egen dataknodd byggt ihop. Primitivt på alla sätt.

Själv är jag en spritpennekille och gillar att rita analogt på väggarna, men tycker samtidigt det är fantastiskt att NCC (och kanske en del andra) använder Google Sketch till att göra levande och åskådliga APD-planer. Utvecklingen av metoder för att hantera BIM i även utförandeledet pågår och är höginstressant. att sitta på kontor rita digitalt är inga konstigheter men överföringen till hammare och spik är inte självklar. Möjligheten att tagga allt (varenda regel) med en kod kommer  påverka logistiktänket och öka spårbarheten. Exemplen på utveckling i rätt riktning är många.

Kommunikation med boende är ofta en omfattande arbetsuppgift och något som vi traditionellt skött dåligt. Sync hade projektledningen i ett bostadsrättsprojekt där vi från start kommunicerade med de boende via sluten en facebookgrupp. Det var ett test som blev riktigt bra. Så snart en köpare skrivit på kontraktet bjöds hen in till gruppen, där fanns stadgar och dokument som rörde brf:en, där kommunicerade vi löpande information om bygget, det underlättade för oss i projektet helt klart. Bonus blev att de boende lärde känna varann direkt. De gemensamma grillfesterna startade mycket tidigare än brukligt i den föreningen, lån av socker/sprit/dammsugare gick snabbare.

– – – – –

Kanske är besiktningen den sista bastionen att falla? Jag har tjuvkikat på appen Ispect hos Björn Selling på Besiktningsman.se och anar ljuset i tunneln. Björn tror den revolutionera byggbranschen. Den som lever får se. Den kommer definitivt sätta press på dem som fortfarande går runt och pratar i en bandspelare, skickar hem ljudet till kontoret där en sekreterare sitter och skriver ut för att sen skicka tillbaka till besiktningsmannen som godkänner och skickar vidare. Den tiden är snart förbi. Några besiktningsmän för krokiga blyertsanteckningar i ett kollegieblock som sen skannas i på kvällen och skickas till entreprenören som dagen  efter sätter den i händerna på en snickare (den riktiga utskriften kommer inom ett par veckor), snickaren som får gissa sig till vad som står på lappen. De besiktningsmännen får svårt att försvara sina timmar. 

Nej, Besiktningsman.se har redan styrt upp hur en besiktning skall gå till och hur en besiktningsman skall agera, metodiken är viktig. Nästa steg är att i Ispect malla noteringar av fel, göra det tydligt/korrekt/systematiskt och sen maila utlåtandet omgående. Som bonus noteras i Ispect ansvar för respektive fel, det kommer underlätta än mer för entreprenören.

Som bonusbonus kommer det då också att växa fram en statistik som kommer göra vissa av oss ganska generade å byggbranschens vägnar och några kanske rent av lite illamående överlag. Det är fler än jag som kan ta kritik på ett bra sätt. Så länge den inte är befogad vill säga, välgrundad och befogad kritik vill ingen ha.

Det kan bli bra, den som lever får se. 🙂

– – – – –

OBS – man kan inte leverera grus via SMS, det har aldrig gått. Vi kör det fortfarande på en lastbil och kommer fortsätta göra så tills luftskepp blir ett rimligt alternativ. Däremot kan man beställa gruset via sms, mail, telefon eller brevduva om så vill. Chauffören i lastbilen använder helt säkert en GPS för att hitta fram till nya adresser, hans lastbil har datorer för färdskrivare, den väger förmodligen gruset också, troligtvis får han sina uppdrag på en liten skärm i hytten. Så utvecklingen går framåt även där.
(Dock kan det vara så att han fortfarande käkar en kaloribomb med vitt bröd med ägg, bacon och stekt potatis till frukost, röker, har keps och trätofflor, är lite tjock och lyssnar på dansbandsmusik – man kan inte få allt)

– – – –

Livet är orättvist

Livet är orättvist. Speciellt för besiktningsmän. Typ för mig.

Nu gör jag inte besiktningar så ofta att jag borde kalla mig besiktningsman men jag tänkte nog ägna mer tid åt det med tiden när den värsta valpigheten gått ur min allt mindre gängliga kropp. För det är lite så jag ser det, eller kanske såg det förr i tiden. En besiktningsman är, eller var om man tänker efter, en äldre man men pondus byggd på lång erfarenhet, läsglasögon och en dåligt fungerande bandspelare där han pratar in fel och brister.

Förlåt, förresten  – ”fel och brister” har vi slutat kalla det, en brist är också ett fel , så nu kallar vi det bara för ”fel”. Aldrig fel att vara korrekt i besiktningssammanhang.

Kanske har jag generaliserat lite grann här, men uppdragen som besiktningsman fick man nog ibland efter lång och trogen tjänst de sista ljuva åren innan man kunde casha ut pensionsförsäkringarna och chilla på heltid i huset på Spanska västkusten. Så är det inte nu. Under mina tjugofem år i branschen har besiktningsmännen blivit allt yngre, nu är en del av dem lika gamla som jag, några av dem dessutom kvinnor.

Det ställs stora krav på en besiktningsman numera. Det där att klaga på svikt i ett parkettgolv eller påpeka dålig spackling när en vägg står i elakt motljus – det räcker inte längre. Att ägna längre tid åt kaffe och nybakt än granskning av egenkontroll funkar inte. Granskning av dokumentation och formalia är en jättesak som växer exponentiellt.

– – – – –

Nu har branschaktörerna i symbios gjort en skrift som beskriver nästan allt runt besiktningar, med inriktning på småhus. Jag vet inte vad jag skall tycka om det egentligen.

Besmannaboken

Å ena sidan vill jag ju gärna behålla myten om en åldrande byggkonsult som lite bekvämt blir besiktningsman och sen slå mynt av det. Själv.

Å andra sidan jobbar jag ju i mitt dagliga värv gärna med  att att förenkla och förbättra kommunikation i byggbranschen, det finns alldeles för många formulär/policys/kvalitetssystemsmanualer och annat skit som inte tillför något värde så min mission är att försöka krama nyttan ur det hela och få alla inblandade och berörda att förstå sin del av ett byggprojekt och hur man påverkar slutresultatet i stort.

Det förstnämnda är ju kört nu, mystiken kring besiktningen är borta när man läst ovanstående skrift, en någorlunda läskunnig lekman kan  fatta det mesta där. Ingen räkmacka innan pensionen för mig alltså. I alla fall inte på villabyggen.
Trösten är väl att man kokat ner ett ganska tungt paket till en skrift som en någorlunda läskunnig lekman faktiskt kan fatta det mesta av, det måste ju i så fall gälla även branschens aktörer så länge de är någorlunda läskunniga. Jag tror vi kan bli bättre allihop – entreprenörer, projektledare, projektörer, besiktningsmän, byggherrar – om vi läser denna ibland.

Glaset är halvfullt 🙂

– – – – –

Besiktning – Gärna det, men först en rejäl PDI

För länge sen, någon gång på nittonhundratalet, så byggde jag en verkstadsbyggnad för Göteborgs PDI. Det var i Skandiahamnen i Göteborg.

Göteborgs PDI jobbar med bilar. Bilindustrin är ju populär att använda i jämförelse med byggbranschen för att visa hur kass den senare är. Jag gillar egentligen inte det, industriell biltillverkning och byggverksamhet har inte så mycket gemensamt, jämförelserna blir ofta helt tokiga. (Ändå ger jag mig in i den gyttjan. Håhåjaja.)

PDI står för Pre Delivery Inspection. Vår kund i hamnen i Göteborg arbetar med importbilar, om jag minns rätt så var det Toyota, Chrysler och några till. Personbilar, vans och en del udda skapelser passerade genom byggnaden.

På PDI-anläggningen är man ett filter mellan fabriken och kunden. Man kollar eventuella skador från transporten, jämför med beställningssedeln, tvättar rent och kompletterar med en del småsaker typ registreringsskyltar. Bilen blir snygg och prydlig, klar för leverans. Hepp.

– – – – – –

Vad har det på något sätt att göra med byggbranschen?

Ja, det är ungefär det som fattas ibland. Att vi gör en extra koll, en sista touch och sen en dubbelkoll att allt är med, att allt rätt och att kunden får vad kunden har rätt att förvänta sig.

Det fattas ibland. På kursen om Entreprenadbesiktningar som jag gick häromdagen så var det nog en allmän uppfattning att byggbranschen istället vant sig vid att leverera bara nästan färdigt och klart. Man väntar på besiktningsmannens bilaga och sen åtgärdar man besiktningspunkter. Det blir alltså en av beställaren betald egenkontroll.

Det är ingen bra grej för branschen när bilagorna fylls av småskit som borde rensats ut i en normal PDI. Det blir ännu värre när tiden går, efterbesiktning nr 2 och nr 3 rullar på och hälften av anmärkningarna inte är åtgärdade Inte sällan när lokaler eller bostäder redan tagits i bruk och oförstående lekmän börjat undra exakt hur många yrkesgrupper och specialister man måste vara för att få klart något så till synes pyttelitet men irriterande. Pinsamt.

– – – – – –

Nej, allt är inte svart och jag vill inte bidra med gnäll i onödan. Det finns de som lyckas riktigt bra också. Några tycker till och med att man skall avskaffa slutbesiktningen i dess nuvarande form och helt lita till en seriös egenkontroll.

Den tanken är intressant, tycker jag. Kanske är det själva systemet som ger entreprenören möjlighet att tänja lite? Om slutbesiktningen faktiskt hade varit en kort överlämning och sen att det var betydande sanktioner på kvardröjande fel så kanske det hade varit annorlunda. Hade entreprenören, bildligt talat, stått med pistol mot pannan hade han nog varit klar i tid.

– – – – – –

Några entreprenörer har jobbat hårt på att få noll fel på slutbesiktningen, oftast då genom att göra förbesiktningar som liknar slutbesiktningen och sen efterbesiktningar fast före den egentliga slutbesiktningen. Då är det mer en mental coachning som gäller, att driva bygget mot ett datum några veckor innan den verkliga slutbesiktningen.

Jag gillar den modellen, den ger möjlighet till en bra PDI – Pre Delivery Inspection. Enkelt.

– – – – – –

Besiktning – På rätt kurs

Ja, det kändes bra att gå kurs i entreprenadbesiktning.

Jag hade anmält mig till SBRs kurs Entreprenadbesiktning. För många kan det nog tyckas lite kinky att frivilligt sitta instängd i ett rum med 50 entreprenadbesiktningsmän och mumsa i sig ytterligheterna av AB/ABT. Det är det ju förstås.

Men men men. Först av allt så är alla besikningsmän inte män, det finns några kvinnliga dito. Dessutom var det i alla fall lite variation på folket i lokalen, både förvaltare och entreprenörer fanns på plats. Och ett gäng besiktningsmän, blandat rutinerade och pinfärska och ur olika discipliner. Men visst – genomsnittsprofilen måste vara en vit man i 48-årsåldern verksam i en storstadsregion.MVM come together 🙂 )

Kursledarna är rutinerade herrar. Besiktningsgurun Tomas Thulin och hans juridiske vapendragare Lars Hag från Foyens är samspelta och kunniga. Ämbetet kräver ju en viss pondus också, det har de bägge två.

Populärt tantsnusk just nu (har jag förstått) är 50 nyanser av grått. I besiktningsbranschen är man inte så snäv, varje gång advokaten fick en fråga om det är svart eller vitt så svarade han att allt är grått. En oändlig mängd nyanser av grått alltså. (Slut på jämförelser med den boken, besiktningar är helt könlösa och osexiga)

Avsaknaden av regnbågsfärger i byggbranschen är ju annars påtaglig så vi får väl köra på grått då, det funkar för mig. Jag är ju en svårt skadad nörd som gillar invecklade entreprenadjuridiska frågor. Det är nog det man kommer ihåg bäst från en kurs – exemplen ur verklighet, rättsfallen som juristen tar till för att förklara hur kan gå.

Dessutom blir jag återigen påmind om hur bra och förnuftigt vårt vårt regelsystem AB/ABT är, om man använder det. Vår jurist på mellanstora byggfirman tjatade redan 1994 i örat på mig att texten ”AB92 skall gälla i sin helhet” skulle finnas i alla våra avtal. Jag börjar fatta det så smått.

Återkommer i ämnet Besiktning

– – – – –

Annat i ämnet här på Sync Blog t ex om

– – – – –

Uppdrag Besiktning

Den här bloggen är alltså oberoende.

Ok?

Ok.

—–

Uppdrag Granskning gjorde igår ett inslag om det de husköparbranschen. Besiktningsmän och mäklare ställdes inför skranket. Först en intervju med presumtiva köpare. Samfällt säger man att man litar på oberoende besiktningsmän. Någon erkänner att det är en chansning.

Skurkarna i inslaget är besiktningsmän och mäklare. Besiktningsmän som utger sig för att vara oberoende och mäklare som skall se till båda köparens och säljarens intresse. Det vilar ett tungt moraliskt ansvar på dessa två personer alltså. Ansvar för en familjs framtida privatekonomi, människors hälsa och små barns skolgång i vissa fall. Tungt tyngre tyngst.

Mäklaren är i praktiken alltid anlitad av säljaren. Att h-n har sina sympatier där är helt klart, provisionen bygger dessutom på att ett högt pris är bra. Snabb affär också, det mindre jobb och mindre snack.

Köpare har en undersökningsplikt enligt lagen, Jordabalken. Inget konstigt med det. Man anlitar ju bara en besiktningsman som löser den saken. Är felen dolda så har man ändå rätt att gå tillbaka till säljaren om det uppstår väsentliga fel.

Vem kan du lita på? Frågan ställs i inslaget. Jag tror att man är naturligt skaptisk mot mäklaren, men med få undantag förväntar man sig 100 % sanning från besiktningsmannen och en korrekt bedömning av huset. Oavsett vem som rekommenderat h-n eller i vilket läget h-n har gjort besiktningen.

—–

Två familjer får vara exempel i inslaget. Två tragedier i någon mån. I det ena fallet är det Fastighetsbyrån som mäklat och Anticimex som gjort besiktningen. I det andra fallet Mäklarringen respektive Ocab.

Dramaturgin ligger farligt nära TV4´s Fuskbyggarna när den trovärdige besiktningsmannen kommer till platsen och de faktiska felen kommer upp på bordet. Till skillnad får Timell/Ekdal så klara UG det utan att det blir smetigt.

Man konstaterar att det finns grava fel i besiktningsutlåtande med hjälp av en besiktningsman (Vi får anta att han är oberoende). Man visar att det finns oheliga allianser mellan mäklare och besiktningsmän. Istället styr man vidare mot det läskiga resultatet av en enkät undersökning där en del SBR´s ”oberoende” besiktningsmän svarar att man känner av påtryckningar från mäklarledet.

Mäklarnämnden skall se över rutiner 0ch överåklagare för kurruption skakar på huvudet. Alla tycker det är fel.

UG drar ner byxorna på de inblandade skurkarna. Anicimex är de enda som svarar för sig, man skickar fram en högre chef som ger politiska nonsenssvar utan att övertyga. Övriga gömmer sig.

Slut på programmet.

—-

Återstår att utreda ordet ”oberoende” då. Särskilt i kombination med ”besiktningsman”.

Jag tror att människor läser in även andra egenskaper – civilkurage, integritet, kunnande, erfarenhet, opartiskhet, ansvarsfull, …

Lustigt nog så bygger man trovärdigheten i programmet just på de personerna, de besiktningsmän som deltar som good guys.

Så de finns alltså 🙂

—–