Låt hjärtat va me´

Lätt att säga.

Som inåtvänd och lätt disträ person så skakade jag liv i barnen igår och sa att det var dags att gå till skolan. Den minste sa att han inte skulle till skolan, han skulle till fritids. Jag fattade inte – var det studiedag?

– Nej, vi har sportlov, förklarade de då.

– Och mamma sa att vi skulle få sovmorgon idag.

Hade jag inte dåligt samvete som förälder innan så fick jag det klockan kvart i sju i går morse.

—–

På kvällen ringde den nioåriga dottern och undrade när jag skulle komma hem. Jag satt med fyra allvarliga män och diskuterade hur vi tillsammans skall få klart ett speciellt byggprojekt för inflyttning den 28 februari. Vi har exakt två veckor kvar, vi har exakt skitmycket jobb kvar. Det var jag som var sammankallande och jag hade skrämt dem med att ”vi sitter tills vi är klara”.

Nioåringen suckade sorgset i telefonen när jag sa att hon sover när jag kommer hem. Pappa kommer hem sent.

—–

När jag kom hem nära midnatt så som hon gott, hennes mamma var vaken och mycket riktigt var det som jag trodde. Barnen hade pysslat Alla Hjärtanskort och bakat. Deras väldigt kloka mamma hade övertygat dem om att det kan vara Alla Hjärtansdag i dag med och att det faktiskt är Alla Hjärtansdag varje dag hemma hos oss.

Jag som predikar att vi måste blanda in kärlek och omtanke i våra byggprojekt och är extra mån om att att nästa utarbetade platschefer och arbetsledare får ett break och lite god mat och något att se fram emot. Jag lyckas inte alltid så bra med sig själv.

Så idag den femtonde februari så var det Alla Hjärtansdagfrukost hemma hos oss (jag offrade dagens första möte, starkt beslut)

Tur för mina barn att de har en mor som har världsrekord i hjärtan på Facebook och i verkligheten. Och att de har mostrar som Lotta på bilden.

Mycket kärlek finns det.

—–

Svårt att förstå Sync? Fattar ni nu då?

Den här bloggen går ju ut world wide och läses över hela Sverige. Ibland kan det säkert vara problem att förstå göteborgskan. Därför sätter vi in en extralektion för alla utanför 031-området.

Vad kostar Fuskbyggarna?

…eller rättare sagt – Vad kostar det när TV4 bygger?

—–

Fuskbyggarna på TV4 är ju ett kärt ämne här på bloggen och emellanåt också i min vardag när jag träffar annat byggfolk.

Igår var jag ute och tittade på ett jobb tillsammans med en annan byggbloggare, Robert på Archicon, som också följer Fuskbyggarna med stort intresse. Vi kom in på en vinkling som jag tänkte föreslå för TV4, något som skulle tillföra programmet en hel del.

Jag tänkte så här.

TV4´s byggare räknar på vad det aktuella jobbet borde kostat egentligen. För att göra det måste man tydligt slå fast vad som skall byggas och sen visa hur jobbet skall utföras. Självklart då med en godkänd arbetsmiljö, rätt säkerhetstänk och möjligen också ett väderskydd eller två. Har man kommit så långt så kan man räkna ut hur många timmar det tar att bygga, hur lång tid bygget behöver spänna över och alltså när det kan vara klart.

Timpeng skall sättas så att det går att betala avtalsenliga löner och arvodet på UE och material skall vara såpass att en arbetsledare har möjlighet att jobba i projektet.

Helt enkelt en vederhäftig kalkyl som visar vad det kostar på riktigt.

Sen tänker jag mig en grafisk uppställning där priset som Fuskbyggaren lämnat jämförs med kalkylen som TV4´s byggare gjort och *trumvirvel* differensen däremellan.

—–

Nu är jag inte helt säker på att jag kommer göra karriär inom underhållnings-TV. Jag är inte säker på att TV4 vill visa det heller, oavsett underhållningsvärdet.

Jag vet att några av de gråtande människorna i programmet faktiskt betalt ett normalt marknadspris men blivit offer ändå. Men när byggfolk pratar om det här programmet så är en återkommande fråga den om hur i hlvte man kan tro att man får ett bra jobb utfört till ett väldigt lågt pris.

Hårdhjärtat, cyniskt eller bara realistiskt?

—–

(Väldigt mycket om Fuskbyggarna kan man hitta här på Sync Blog)

—–

Fuskbyggarnas ordlista

På hemsidan för TV-programmet Fuskbyggarna, Hemmakanalen.se, finns en ordlista. Där kan lära sig facktermer eller what we call byggbranschlingo.

Bra.

Men Sync måste ändå lämna in en protest. Som vanligt rör det sig om missbruket av och missuppfattning runt ordet Totalentreprenad.

Betydelse enligt Tv4

”Totalentreprenad
Byggherren sluter endast ett avtal som omfattar både projektering och produktion. Byggstart kan ske relativt snart då projektering delvis kan ske parallellt med produktionen.”

Ehh? Nej.

Ordet Totalentreprenad är missvisande, jag vet, men skriver man en ordlista på facktermer så måste det vara rätt. Allt ingår inte i en totalentreprenad, det måste man påpeka varje gång. Jag tycker man skall läsa Sync Blog istället om man vill lära sig entreprenadformerna.

—–

I övrigt har jag inga kommentarer om Fuskbyggare no 5, programmet går på tomgång och upprepning. Att man skulle ge sig på större byggare var tydligen en bluff.

—–

Jens Hoffman på Dipart ger sig inte…

…för han är den mest envetna i byggbranschen just nu.

Idag i en debattartikel på Brännpunkt i SVD, minsann. Det handlar om svarta pengar och den slappa inställningen till detta från samhällets sida.

Jens föreslår följande:

1. Tillåt oannonserade kontroller ute på våra arbetsplatser.Skattemyndigheten, eventuellt med stöd av polisen, måste när starka misstankar finns kunna åka ut och på plats kontrollera identitet, rådande anställningsförhållande och att skatter och avgifter är betalda. Vid uppenbara brister slår man till mot företaget direkt. Ta operation krogsanering som förebild. Sådana kontroller skulle bli oerhört effektiva och sända ut starka signaler. Svartjobb accepteras inte! Du kan faktiskt åka dit! Många seriösa företagare och entreprenörer skulle välkomna detta.

2. Företagen ska redovisa sina inbetalda arbetsgivaravgifter individuellt vilket är enkelt med dagens bokföringsprogram. Då får skattemyndigheten något att jämföra med när de kontrollerar.

3. Inför ett utökat beställaransvar. I första hand bör detta gälla hos statliga, kommunala och andra offentliga förvaltningar. Det räcker inte med att det finns F-skattebevis och någon slags försäkring. Här har det blivit bättre men det finns mycket kvar att göra.

—–

Ja, varför inte.

—–

Dödsolyckorna ökar/minskar en gång om året

Människor dör i olyckor, på arbetstid, på byggarbetsplatser. Det är sorgligt och helt oacceptabelt men ett faktum.

Varje år sitter någon och räknar ihop hur många sådana oacceptabla dödsfall som inträffat.

Varje år bloggar jag om den artikel som följer på statistikräknandet. Förra året blev det med tanke på det allvarliga ämnet en smula tragisk ironi att samma artikelsida på BYggindustrin båda hade ökning och minskning som nyhet.

Det är alldeles för många som dör, men för få för att göra statistik av det.

—–

Jag inser att nollvisionen är just en vision. Hur mycket vi än anstränger oss i arbetsmiljöarbetet så kommer någonting någonstans ändå hända, något som tar en människas liv och lämnar omgivning och familj i sorg och saknad. Tyvärr.

—–

Tack bra!

Byggindustrin undrar i sin ledare hur byggbranschen mår. Jag tar chansen och svarar för alla – Tack bra!

Mest för att det är det man säger när någon man inte känner så väl frågar hur man mår. Jag menar – Hur skulle det bli om man svarade ärligt på sånt hela tiden?

Orsaken till frågan är egentligen att det forskats om byggbranschen, sammanställt det i en antologi och kommit fram till att det nog inte är så illa ändå. Kanske till och med riktigt bra. Lite oklart dock.

Antologin av Anne Landin, Lunds Tekniska Högskola, LTH, och Hans Lind vid KTH heter ”Hur står det egentligen till med den svenska byggsektorn? Perspektiv från forskarvärlden.”

—–

Jag har inte lyckats googla fram antologin än, men det löser sig nog snart.  Då skall jag kolla vad våra forskare kommit fram till denna gången.

Det verkar glädjande nog som att man tagit fasta vid att att branschen spänner över så mycket att det inte går att uttala sig så generaliserande som det ofta gjorts och görs. I media blir det lätt en homogen krets med människor vilket ju är heltokigt. Stadskansliets skrifter Skärpning gubbar och Sega gubbar används gärna som något slags bevis.

Folk i stort har nog också sin bild av byggarna och byggbranschen, cementerad av TV4´s Fuskbyggarna, Byggfällan i TV3 och andra underhållningsprogram. Detta trots att det beskriver en liten del av en nisch i den stora byggsektorn.

Eller så är det jag som har har en generell uppfattning om folk? Fan vet.

Skönt i alla fall att forskarna har lite split vision. Jag var lite orolig.

—–

Läsvärt om chefer

En läsvärd artikel på DN.se skriven Maciej Zaremba.

Läsvärd och tänkvärd för oss som är chefer eller som i mitt fall ibland hjälper chefer att chefa. Jag tillhör dem som gärna predikar om delaktighet och ansvar, som tycker det är viktigt med kommunikation genom alla led i våra projekt, som ibland ifrågasätter om demokrati verkligen är bättre än diktatur.

Så läsningen blev extra intressant för mig.

Smakprov ur artikeln:

”För några år sedan gjorde doktorn i ekonomisk psykologi, Ingrid Tollgerdt-Andersson, ett ambitiöst försök att jämföra ledarkulturer. Hon delade upp ett antal vårdanstalter i två grupper, en med hög sjukfrånvaro, den andra med låg. Därefter utfrågades cheferna och personalen. Resultatet blev oväntat. Det var anställda vars chefer betonade delaktighet, jämlikhet och medinflytande, som sade sig ”vara till för personalen”, som hade högst sjukfrånvaro.

Märkligt nog visade det sig att chefer som inte tog ”trivsel” i sin mun, som betonade ansvar, tydlighet, höga krav och rent av kunden utbrista ”jag är ingen mamma” eller ”jag tolererar inte …”, var mer demokratiska i praktiken: de delegerade både makten och ansvaret. Och deras personal höll sig friskare – utan massagestolar.

Tollgerdt-Andersson har funnit att trivselchefen gör tillvaron otydlig. Det blir oklart vem som bestämmer, vad som krävs och var ansvaret ligger. Dessa chefer törs inte säga ifrån – varken uppåt eller nedåt. Konflikter som borde ha lösts med en gång flyter ut i organisationen.”

—–

Artikeln beskriver också ett experiment där man utsatte chefer för ett minst märkligt upplägg på ledarutveckling.

Det var ingen chefskurs. Det var ”Schibbolet”, ett konstnärligt collage av prosa, lyrik och dokument, komponerat av musikern Julia Romanowska. Men det var i egenskap av forskare vid Karolinska institutet och med bistånd av Försvarshögskolan som hon stressade cheferna med Kafka, Majakovskij, klezmer och Maria Callas om vartannat.

Det var en hypotes som Julia Romanowska ville pröva, berättar professorn i socialmedicin Töres Theorell. Också han är bekymrad över svensk chefskultur.

”Den har många fördelar. Men blir det kris eller uppstår etiskt problem – vill ingen ta ansvar.”

Men ansvarskänslan är just en känsla, ingen intellektuell konstruktion. Tänk om konsten, som påverkar de snabbaste delarna av hjärnan, kunde liksom bakvägen ruska om chefspersonens sinnelag? Ta sig förbi överjagets hämningar och invanda tankemönster?”

Resultatet blev fantastiskt

—–

Shit, vad det blev komplicerat plötsligt med Syncs nästa uppdrag 🙂

—–

Dagens platschef – Göteborgare

Jag känner en byggare som blev lite nervös när UG ringde för tio dagar sen. Förmodligen av samma skäl som de flesta får ont i magen när de vinkas in i en poliskontroll. Även om man har samvete vitt som snö blir man orolig att man missat en skylt, glömt tända halvljuset eller kanske, kanske kört liiiite för fort.

Byggare och Uppdrag Granskning har ju tidigare varit en underhållande mix i TV och en favorit här på Sync Blog.

—–

Inslaget handlade ju inte så mycket om byggande ändå. Mer om att den nya moskén finansieras av Saudiarabien som har en kvinnosyn som inte funkar riktigt med äktsvenska normer och värdering.

Göteborgs muslimer har varit hänvisade till källare och sporthallar för att utöva sin gudtjänst. Gamla Synckontoret som blivit lägenheter snart klara (den 1 mars) tjänade ju som moské innan vi flyttade in. Jag träffade många trevliga muslimer under tiden vi satt där. Det kom timida, artiga män ganska ofta och letade efter moskén som vi ju tyvärr utrymt.

Så utan att förringa jämställdehetsfrågan tycker jag det var mest intressant att se sekunderna från själva bygget. En gedigen platschef som stolt berättar om bygget, som på skön dialekt förklarar hur man byggt upp kupolen. Han gillar det ovanliga, den tekniska utmaningen, det är uppenbart . Det blir lite ofrivillig komik av hög Göteboss-klass också:

Platschefen: ”inte varje dag man får bygga något runt”
Reportern: ”…och att pengarna kommer från Saudiarabien, gör det det…?”
Platschefen: ”ja, det är ju lika runt för det…”

(men vän av ordning undrar: varför hade inte reportern hjälm? – vägrade hon?)

Lite extra lokalpatriotisk stolhet känner jag också när farbröderna hos frisören är så coola när de konstaterar att ”mig stör det inte” och ler. Det stör inte dem att det byggs en moské helt enkelt

Frisören är bäst: ”Det är ju ingen skillnad på fundamentala muslimer och dårarna uppe i Knutby”

Kloka ord från en sannolikt väldigt klok man. Funderar på att klippa mig bara för det.

—–

Nu är det alltså så att jag känner byggfirman i fråga ganska väl, jag jobbar med (och för) dem ibland. Det är det hittills enda kontoret i byggbranschen jag besökt som jag tror faktiskt har en en muslimsk kvinna anställd och som har större andel kvinnor än någon annan firma jag känner.

Det låter lite väl politiskt korrekt men är sant.

—–

Jag fattar budskapet som UG har i inslaget, men funderar lite ändå.

Vart leder resonemanget?

  • Om vi anser att deras kvinnosyn är fel – skall en byggfirma i så fall vägra bygga deras moské då?
  • Löste norrmännen några jämställdhetsproblem med sitt sätt att hantera frågan?

—–

Lite för svåra frågor för den här bloggen känner jag.
(Kollar nog FuskbyggarnaTV4Play istället:))

—–

What goes around comes around

Detta inlägg är fortsättningen till inlägget Unga, otåliga chefer i byggbranschen och deras beteende.

—–

På Sync är vi ju omåttligt malliga för vårt kontaktnät, jag har 913 kontakter in min telefonbok. Några som jag ringer dagligen, några som jag säkert behöver max en gång per år, vissa kanske vi bara hade kontakt med en endaste gång för flera år sen men de finns där ändå. En del av dem vill jag helst slippa prata med igen.

Rätt många kontakter vi har är sådana som vi i regel inte pratar så mycket själva men som vi förmedlar till andra, det är en del av det roliga – att kunna hjälpa någon som behöver hjälp att få kontakt med någon annan som faktiskt kan hjälpa till.

—–

På medelstora byggfirman fick jag lära mig att man aldrig kan be någon fara åt helvete hur välförtjänt det än kan vara för man vet aldrig var han dyker upp igen. Han kan sitta som beställare, besiktningsman eller jobba med inkasso och åka Harley Davidsson iklädd skinnväst nästa gång ni träffas.

Jag fick ett ryck en kväll hemma i soffan och en tanke formades. Orsaken till tänkandet var just det faktum att vi i byggbranschen rör oss runt bland olika firmor. Det är precis som Fredrik fick klart för sig häromdagen, att många inte vill sitta still på ett och samma ställe.

Jag fick en tanke att skriva ner en associationstråd som beskriver hur folk känner varandra, som ett sociogram fast på ett långt snöre. Det var för att beskriva att allt går runt och kommer tillbaka. Detta med utgångspunkt i mitt eget nätverk.

Jag skrev en enda lång mening som täckte en och en halv A4-sida. Det gick tvärs genom mina tjugo år, studsade på de företag jag jobbat på och de ställendär  mina kontakter och vänner jobbade just då. Det går ju egentligen inte att beskriva det linjärt, det går i cirklar och spiraler, hoppar fram och tillbaka i tid och kopplingarna mellan människor kan vara släktskap eller en gemensam arbetsgivare eller att man råkat lära känna varann på ett bygge nångång.

Min poäng är att ingen (eller väldigt få) försvinner, de flesta finns kvar i systemet fast med nytt visitkort och lite högre lön, finare bil eller roligare chef. Nätverket alltså.

Lite som Facebook fast på riktigt.

—–