Fel på besiktningen?

Nej, det är inte fel på besiktningen. Det är på besiktningen man hittar fel. Man letar ju efter dem aktivt.

På Byggahus.se finns en artikel om Klassiska missar som upptäcks vid slutbesiktningen. De flesta i branschen gäspar nog  lite om de ens läser den, några kanske rodnar, en del bryr sig sannolikt inte alls. Det är inget nytt för oss att det är smutsiga fingeravtryck på nya, vita ventilationsdon.

Det handlar om besiktning av konsumententreprenader (ABS09). Privatkunder alltså, ett återkommande tema här på Sync Blog. Relationen mellan dem och den byggföretagare fascinerar mig alltjämt.

Jag gör ju en del besiktningar och går dessutom kurs i ämnet under hösten men har ingen plan på att börja besiktiga just konsumententreprenader. Besiktningsmannen i artikeln gör det däremot. Hon heter Charlotte Andersson och hon har gjort mer än 300 sådana besiktningar. Det står att ”Hon har med sina 300 utförda slutbesiktningar av småhus i bagaget börjat se mönster”. Det måste ju vara en lätt underdrift ändå 🙂

Charlotte Andersson menar att man som byggherre vid totalentreprenader har lite större chans att slippa betala för felen själv. Det är logiskt, om man har en (1 st) motpart och ett fel är påtalat så finns det rimligen bara en (dvs totalentreprenören) som svara för felet. Om man köpt lite blandat från olika håll så blir det mer diffust, de kladdiga fingeravtrycken på ventilationsdonet kan ju komma från en klumpig snickare eller målare. Hon nämner projekteringsmissar också och det gäller samma där, samordning krävs annars blir det till slut fel.

Enkelt uttryckt – den som betalt lite mer för samordning får betala mindre för uppkomna fel.

Ett annat exempel hon tar är när man avsiktligt bygger en vägg med släpljus och får problemet med ojämnheter och skuggningar. Snickarn och målarn gör sina jobb som vanligt med lite toleranser enligt AMA eler praxis.Kunden blir ändå missnöjd för att det inte blir snyggt. Lösningen är att antingen strunta i släpande ljus på väggarna eller köpa till en dyrare behandling på den ytan.

Enkelt uttryckt – man får vad man betalar för.

I övrigt snuddar Charlotte det som alla redan vet. Om entreprenörerna samarbetar bra, kommunicerar med varandra och sin byggherre på ett bra sätt, då blir det förre fel. Jag kan ju tillägga att om man får entreprenörer att känna ansvar och delaktighet i hela bygget så blir det bättre ändå.

– – – – –

Så.

Spännvidden på besiktningar av konsumententreprenader måste vara enorm. Allt från lyckligt genomförda entreprenader där alla kramas och är rosiga om kinderna av gemensam ansträngning, till skräckbygget med skenande kostnader, bråk och hot om juridiska processer, läckande tak och krossade drömmar. Besiktningsmannen skall kunna hantera hela skalan.

Privatpersonens (=konsumentens, =byggherrens) förväntningar på en besiktningsman?

Oberoende? Självklart. Älvsbyhus variant har blivit en rolig skröna i branschen. Gubbarna på plats plats bytte keps, och – vips – så var de besiktningsmän.

Oberoende är ett krav alltså. Men det finns större förväntningar än så. I ett annat blogginlägg skrev jag ”…Jag tror att människor läser in även andra egenskaper – civilkurage, integritet, kunnande, erfarenhet, opartiskhet, ansvarsfull”

Glömde tålamod. Det behövs nog också;)

– – – – –

Besiktning – Gärna det, men först en rejäl PDI

För länge sen, någon gång på nittonhundratalet, så byggde jag en verkstadsbyggnad för Göteborgs PDI. Det var i Skandiahamnen i Göteborg.

Göteborgs PDI jobbar med bilar. Bilindustrin är ju populär att använda i jämförelse med byggbranschen för att visa hur kass den senare är. Jag gillar egentligen inte det, industriell biltillverkning och byggverksamhet har inte så mycket gemensamt, jämförelserna blir ofta helt tokiga. (Ändå ger jag mig in i den gyttjan. Håhåjaja.)

PDI står för Pre Delivery Inspection. Vår kund i hamnen i Göteborg arbetar med importbilar, om jag minns rätt så var det Toyota, Chrysler och några till. Personbilar, vans och en del udda skapelser passerade genom byggnaden.

På PDI-anläggningen är man ett filter mellan fabriken och kunden. Man kollar eventuella skador från transporten, jämför med beställningssedeln, tvättar rent och kompletterar med en del småsaker typ registreringsskyltar. Bilen blir snygg och prydlig, klar för leverans. Hepp.

– – – – – –

Vad har det på något sätt att göra med byggbranschen?

Ja, det är ungefär det som fattas ibland. Att vi gör en extra koll, en sista touch och sen en dubbelkoll att allt är med, att allt rätt och att kunden får vad kunden har rätt att förvänta sig.

Det fattas ibland. På kursen om Entreprenadbesiktningar som jag gick häromdagen så var det nog en allmän uppfattning att byggbranschen istället vant sig vid att leverera bara nästan färdigt och klart. Man väntar på besiktningsmannens bilaga och sen åtgärdar man besiktningspunkter. Det blir alltså en av beställaren betald egenkontroll.

Det är ingen bra grej för branschen när bilagorna fylls av småskit som borde rensats ut i en normal PDI. Det blir ännu värre när tiden går, efterbesiktning nr 2 och nr 3 rullar på och hälften av anmärkningarna inte är åtgärdade Inte sällan när lokaler eller bostäder redan tagits i bruk och oförstående lekmän börjat undra exakt hur många yrkesgrupper och specialister man måste vara för att få klart något så till synes pyttelitet men irriterande. Pinsamt.

– – – – – –

Nej, allt är inte svart och jag vill inte bidra med gnäll i onödan. Det finns de som lyckas riktigt bra också. Några tycker till och med att man skall avskaffa slutbesiktningen i dess nuvarande form och helt lita till en seriös egenkontroll.

Den tanken är intressant, tycker jag. Kanske är det själva systemet som ger entreprenören möjlighet att tänja lite? Om slutbesiktningen faktiskt hade varit en kort överlämning och sen att det var betydande sanktioner på kvardröjande fel så kanske det hade varit annorlunda. Hade entreprenören, bildligt talat, stått med pistol mot pannan hade han nog varit klar i tid.

– – – – – –

Några entreprenörer har jobbat hårt på att få noll fel på slutbesiktningen, oftast då genom att göra förbesiktningar som liknar slutbesiktningen och sen efterbesiktningar fast före den egentliga slutbesiktningen. Då är det mer en mental coachning som gäller, att driva bygget mot ett datum några veckor innan den verkliga slutbesiktningen.

Jag gillar den modellen, den ger möjlighet till en bra PDI – Pre Delivery Inspection. Enkelt.

– – – – – –

Besiktning – På rätt kurs

Ja, det kändes bra att gå kurs i entreprenadbesiktning.

Jag hade anmält mig till SBRs kurs Entreprenadbesiktning. För många kan det nog tyckas lite kinky att frivilligt sitta instängd i ett rum med 50 entreprenadbesiktningsmän och mumsa i sig ytterligheterna av AB/ABT. Det är det ju förstås.

Men men men. Först av allt så är alla besikningsmän inte män, det finns några kvinnliga dito. Dessutom var det i alla fall lite variation på folket i lokalen, både förvaltare och entreprenörer fanns på plats. Och ett gäng besiktningsmän, blandat rutinerade och pinfärska och ur olika discipliner. Men visst – genomsnittsprofilen måste vara en vit man i 48-årsåldern verksam i en storstadsregion.MVM come together 🙂 )

Kursledarna är rutinerade herrar. Besiktningsgurun Tomas Thulin och hans juridiske vapendragare Lars Hag från Foyens är samspelta och kunniga. Ämbetet kräver ju en viss pondus också, det har de bägge två.

Populärt tantsnusk just nu (har jag förstått) är 50 nyanser av grått. I besiktningsbranschen är man inte så snäv, varje gång advokaten fick en fråga om det är svart eller vitt så svarade han att allt är grått. En oändlig mängd nyanser av grått alltså. (Slut på jämförelser med den boken, besiktningar är helt könlösa och osexiga)

Avsaknaden av regnbågsfärger i byggbranschen är ju annars påtaglig så vi får väl köra på grått då, det funkar för mig. Jag är ju en svårt skadad nörd som gillar invecklade entreprenadjuridiska frågor. Det är nog det man kommer ihåg bäst från en kurs – exemplen ur verklighet, rättsfallen som juristen tar till för att förklara hur kan gå.

Dessutom blir jag återigen påmind om hur bra och förnuftigt vårt vårt regelsystem AB/ABT är, om man använder det. Vår jurist på mellanstora byggfirman tjatade redan 1994 i örat på mig att texten ”AB92 skall gälla i sin helhet” skulle finnas i alla våra avtal. Jag börjar fatta det så smått.

Återkommer i ämnet Besiktning

– – – – –

Annat i ämnet här på Sync Blog t ex om

– – – – –

Cynisk byggchef startar uppror

Man på bilden är 43 år. Precis som jag.

Så här är det.

En helt vanlig tisdag i oktober runt fyratiden på eftermiddan når cynismen normalt sin peak på ett byggkontor. Då har det hunnit inträffa tillräckligt många dumheter för att föregående helgs rekreation skall vara konsumerad och fortfarande liiiite för långt kvar för att kunna ta ut förskott på nästa helg .

Det är oklart vad mannen på bilden vill åstadkomma med detta, vi i byggbranschen har en del att reda ut. Jag måste nog ringa och fråga.

– – – – –

Det går naturligtvis bra att fylla på med sin egna frustration i kommentarstråden nedan så rasar den här  Arge Chefen på kommando (=mot ersättning).

Fucking awesome skiss

Hej

Det har ju varit tyst här ett tag, det betyder inte att vi inte jobbbar. Bara att vi inte bloggar om det.

Det betyder inte heller att vi har slutat tycka saker om byggbranschen. Bara att vi inte fläkt ut åsikterna och spydigheterna publikt på ett tag.

En sak som vi (eller jag) faktiskt gör just nu är att tvinga en arbetsledare att göra arbetsberedningar. I stället för att springa runt på bygget och lösa problem skall han förekomma dem. Arbetsberedning är egentligen inte särskilt jobbigt och behöver inte vara så speciellt formellt utformad.

Bild

Det här är en ställning för ett skärmtak. En typisk grej som ofta löses i sista stund, helst när arbetet just skall starta eller skulle startat. Ett snabbt telefonsamtal till en oförberedd ställningsbyggare, instruktioner som skall gå i flera led och sen en ställning som ändå inte riktigt funkar likförbannat.

I detta fallet funkade det extra bra eftersom vår ställningsbyggare kommer från Irland och byggbranschens muntliga instruktioner inte alltid funkar över språkgränserna. Hans kommentar:

”Fucking awesome ritning! Best ritning ever”

Disclaimer:
Skissen är inte helt korrekt, snickarn som står uppepå är i verkligheten inte vänsterhänt och han som står där nere är inte alls så fåfäng som han ser ut på (nid)bilden 🙂

En stor man har gått ur tiden

Den 23 augusti 2012.

En stor man. Säkert en å sexti lång.

Idag begravs min vän Kenneth. Världens bästa rörläggare, världens mesta rörläggare. Åtminstone i min lilla värld, där var han ohotad etta på alla jobb. Han dog för ett par veckor sen, oväntat och för tidigt, han var 60 år gammal.

Den som läst mycket här på Sync Blog vet att jag hade en liten byggfirma förr i tiden. Vi var ett gott gäng, det var rätt mycket vilda västern och kanske lite mer socialt än affärsmässigt fokus. Kenneth var en av våra hang arounds redan då, kanske ända sen nittonhundratalet. Han körde servicebil på NVS och hjälpte oss med snart sagt alla våra jobb.

När mitt gäng så småningom skingrades till nya konstellationer fanns Kenneth med lite överallt där med. I takt med att jag började bli mer och mer konsult så träffades vi mer sällan, det kunde gå månader utan anledning att ringa. Ändå kallade han mig för chefen när vi talades vid sist i våras.

Han var inte så mycket mer än tre äpplen hög. Vi hade roligt åt att minsta rörläggarn hade största bilen, en stor merca. Vi sa att det som inte fanns hos grossisten sannolikt låg längst in i Kenneths bil.

Jag tror att Kenneth hade varit egen företagare tidigare men tröttnat på det. Hela den tiden vi kände honom var han kvar på samma ställe, ett stabilt företag som klokt nog lät honom sköta sig själv till stor del. Ständigt anträffbar och vaken för en extra sväng på vägen hem, han gjorde allt. Den oinvigde kanske har svårt att se det, men en servicerörläggare måste ha en enorm spännvidd på sin kunskap. Kenneth hade det. Han hade dessutom en dimension till, den viktigaste – personligheten. Den sociala förmågan, humorn, ödmjukheten.

Det är lätt att dra på med stora ord för en avliden kamrat. Att bli hyllad som hjälte så dags är antagligen lite för sent för de flesta.  Jag hoppas och tror att Kenneth redan i jordelivet kände att vi gillade honom. Jag hoppas att jag förmedlar den känslan åt alla de andra som rör sig så nära in på mig. Likt Kenneth så har jag flera guldgubbar som alltid funnits där, som man kanske inte haft så mycket privat relation till men som ändå varit en bästis under lång tid. Lasse Lås, Bengt målarn, Lasse Smed, Lennart på Örns. Den listan kan byggas på om man vill. Jag skall komma ihåg att tala om för dem hur viktiga de är för mig och hur mycket jag tycker om dem medan de fortfarande lever.

– – – – –

Idag begravs vår vän Kenneth, han var en stor man. Jag hoppas han vet att vi tyckte det.

– – – – –

Oh, Loord

Sync har haft sommarlov. Det behövdes för det har varit en tuff första halva på 2012.

Sommaren 2012 har jag alltså inte knarkat byggahus.se, jag har åkt husbil och bakat med barnen och varit på kollo med alla kusinerna och sett Bruce Springsteen och bara haft det gôtt. Men jag kan ändå inte låta bli att dela med mig av ett inlägg som jag hittade på den sighten, där finns trots allt gränssnittet mellan branschen och privatkunderna.

Den som läst Sync Blog länge och väl vet att jag skrev en massa inlägg om byggahus.se under hösten 2009. Det är tre år sen men lika aktuellt fortfarande. Sighten är ett forum för hemmabyggarna och privatpersonerna som behöver lufta sina relationer med hantverkare.

I några av mina inlägg så var jag faktiskt ganska upprörd över dem som tyckte att det är ok att koppla lite elinstallationer själva, utan utbildning och med sitt ego som främsta tillgång. I ett inlägg från i våras så ställer en person en fråga till forumets expert på el och teknik. Den här killens inlägg innehåller all den självgodhet man kan begära och förstås en nedlåtande attityd mot hantverkare och deras yrkeskunskap. Han har ju ”90 hp högskolefysik med en del ellära”, gu´bevars!

Elexperten, Bengt Loord, svarar helt underbart. Jag klipper in det smaskigaste.

”Nu säger du att du är intelligentare än andra och det är just detta som många känner och gör att de känner sig så duktiga att de kan allt. De flesta blir inte intelligentare bara för att de läst en bok eller gått en enstaka kurs. 

Två hörnstenar i Arbetsmiljölagen är att arbetsgivaren ska tillse att medarbetarna har erfoderlig utbildning och dessutom anpassa uppgifterna till individen. Det skulle kunna innebära att arbetsgivaren inte kan sätta en person med alltför stor självtillit på elinstallationsarbeten utan låta honom kratta löv eller liknande, som normalt får anses mindre farligt.

Det som skiljer en duktig elektriker från många andra är att de tänker efter INNAN de gör saker och ting.

I ditt fall hade det nog varit bra om du tänkt igenom ditt inlägg en gång till innan du sände in det. Du hade då upptäckt att risken för att få böter eller fängelse för olaga elinstallationsarbete är försvinnande liten jämfört med risken för att du själv eller andra råkar ut för skada om du gör något misstag.

Var rädd om dig själv och dina anhöriga även om risken att få böter eller fängelse är liten! Det är normalt inte där faran ligger!”

🙂

Läs hela inlägget här.

– – – – – –

Sync Blog apropå lekmän som kopplar elektriska grejor

– – – – – –

Oups – det var inte meningen att bryta tystnaden

Det har varit tyst här på Syncbloggen väldigt länge nu. Vi får se om jag får anledning att blogga om orsaken. Jag har skrivit mängder men det passar sig inte att publicera här.

Den som följer bloggen via RSS eller mail kanske fick ett par lösa skott mot sig nyss. Det var så att jag satt och pillade med de inlägg som stannat som utkast och några av dem gick oavsiktligt iväg ofärdiga.

Det finns mycket att blogga om i byggbranschen, förhoppningsvis kommer vi igång snart igen.

Tjolahopp. Typ

– – – – –

P.S.

Jag blev extra sorgsen igår när jag hörde att mina barn inte får sjunga nationalsången i skolan på avslutningen. Förstå mig rätt nu – jag skiter i nationalsången som sådan, den är mossig. Men likväl är det skamligt att svartskjortorna har stulit den och och gjort alla landets skolchefer ängsliga över att få en rasistdebatt istället för blommor som sommarlovspresent.

Det roligaste som hänt på sistone annars är väl att jag inför den stundande EM-fotbollen fått en blågul One-Piece med SWE tryckt över hela torson.  Här kan Sverigedemokraterna få problem. När jag klämt in mina bleka 108 kg i en lite för trång helkroppspyjamas så inser alla att vi behöver invandringen.

Att bevara Sverige svenskt med den bilden på näthinnan blir otänkbart, vi måste blanda upp genpoolen snarast. Funderar på att ha den på mig på skolavslutningen i protest.

It´s hot!

(helkroppsbilder saknas fortfarande och för internets skull kanske det är bra)

Nya PBL – dålig på ett annat sätt

”PBL, plan- och bygglagen, den är nyss omgjord för att den var så dålig. Den är fortfarande dålig fast på ett annat sätt”

Ungefär så sa han, Göteborgs nye stadsarkitekt, Björn Siesjö. Man kan ju gissa att han har lite smekmånad ett tag i nya ämbetet och lite fräsch vilja att provocera så han säger en del bra grejor. Lite mer än man annars hör från dem som bestämmer.

Uttalanden som ”tvånget att bygga p-platser höjer hyrorna” och ”vi har inte råd att tillgänglighetsanpassa allting” gör honom nästan lite radikal som officiell person i den ställningen. Det låter som p-normen ryker och hisskravet med. Kanske kan vi bygga enstaka lägenheter på 23 m2 där man får kliva ett par trappsteg upp och inte självklart kan rotera en rullstol i badrummet?

– – – – – –

Det var debattkväll på Älvrummet i tisdags, den 17 april – ämnet var Göteborg som blandstad.

Två timmars debatt, en panel med sju personer, en moderator. Panelen bestod av Anna Van Der Vliet (Mobile Art Production) som jobbar med tillfällig utsmyckning i stadsrummet, Hans Lind (fastighetsekonom KTH) som är namnkunnig i bygg-Sverige, Mark Isitt (arkitekturskribent) som fått stort utrymme i GP och lite här på Sync BlogJohan ”Red Top” Larsson (kulturföretagare) som ordnar konserter och annat, Johannes Åsberg (YIMBY) som nästan är synonym med Yimby Göteborg, Birgitta Lööf (planchef vid stadsbyggnadskontoret) som bland annat jobbat fram planen för Södra Älvstranden och Björn Siesjö förstås. Alla på en gång.

Sju personer i panelen, lägg till att publiken skulle medverka med frågor, då blir det tajt och avkortat. När moderatorn Morten Lund (Chalmers) tidvis dessutom gav sig själv mest utrymme så blev det än värre. Kort och avklippt. Allt på en gång.

Så, konkret, sades det något av värde?

Svårt att säga. Bredvid mig stod Björn Siesjös bägge före detta kompanjoner på Kanozi Arkitekter. Ingen av dem var särskilt imponerad av utfallet. Same old story var känslan. Kanske blir det så när frågan är för allmänt ställt, för många skall hinna prata och tiden är för kort?

Van Der Vliet, Red Top och Isitt hade väl ärligt talat inte särskilt mycket att bidra med. Johannes Åsberg strider ju på barrikaderna för lokaler i bottenvåningen och mot köplador, det är väl bra, kanske. Birgitta Lööf är en luttrad tjänsteman, hon påminde om att det måste få ta tid, stadsbyggnad går inte fort.

För mig som yrkesskadad byggare så är det mest intressant att höra Hans Lind prata om de realiteter som råder, rent ekonomiskt. Trots hans ibland övermåttan raljanta ton så är det det väl så som han säger? Pengarna styr. Det hade varit roligt att höra honom prata mer om hur planarbetet kan ta hänsyn till ekonomin, det är ju liksom ingen idé att planlägga något som sen inte går ihop sig ekonomiskt.

– – – – –

Nej, jag tror inte det framtida Göteborg blev mer blandat av debatten. Det hade varit roligt att höra en konkret diskussion om och svar på ett par konkreta frågor från publiken:

  • Varför kan kan man inte skriva in valfri användning av bottenvåningen i alla hus?
  • Kan man tänka sig att avstå tillgänglighetskravet om man bygger en våning uppe på gamla hus? Vindsvåningar utan hiss!
  • Om nu alla vill ha blandstad – vad är som står i vägen?

Jag kan tänka ett par stötestenar till som jag vet att jag själv, Björn Siesjö och fler snubblar på:

  • P-platserna – måste vi bygga dem? För vem? Behövs det fler parkeringar?
  • Är kraven på bullernivåer rimliga? (Det stoppar många projekt redan i sin linda)
  • Är det rimligt att detaljplanearbetet är så trögt? att tolkningarna är så stela?

Jobba på de frågorna så ses vi igen om ett tag.

– – – – –