Anledning att välja byggbranschen – del 2

En bra anledning att jobba är i byggbranschen är att man träffar på de mest osannolika och märkliga människor man kan tänka sig. Det gör man förmodöligen i övriga livet också – vad vet jag om det? – men jag vet att vi har gott om dem i branschen. Och jag vet att det kan avar så fantastiskt roligt emellanåt att sitta i en byggbyssja och tramsa sig igenom en rast med tokstollar som borde få betalt för sin humor och briljans.  I mitt allra första blogginlägg någonsin skrev jag om den originellaste jag mött.

Jag kan skriva några till om samme man. Som att han skrev på en bok där inledningen skulle handla om ”min första orgasm”, han sa det med ett långt betonat aaasm. Vet inte varför.

Det första kapitlet skulle heta ”Hur jag förlorade min oskuld i en grusgrop i Skellefteå”. Detta direkt följt av kapitlet ”Hur jag släpade Elsa Svensson ädlaste kroppsdelar mot en grusgrop i Skellefteå”.  Naturligtvis skulle sista kapitlet heta ” Min sista orgaaasm” 

– Men det har jag inte skrivit än! flinade han glatt, gubbtjyven. 

Så kom igenom nu byggbloggare – berätta om människorna som roar och underhåller, som är duktiga och fantastiska.

Upprop – är Mats här? är Erik här? är Byggblasket här? är Viktoria här? är Calle här? är Rörmok här? är Peter här

är Krusbeth här? nähä, var är hon då?

Har vi några nya här? Glasmästarn kanske? Kom fram till podiet och berätta om det som är så roligt kl 6.45 varje dag.

Nån annan?

Anledning att välja byggbranschen – del 1

Svensk Byggtjänst har tillsammans med Universum låtit göra en undersökning om hur unga ser på byggbranschen. Budskapet är att vi måste konkurrera om den kvalificerade arbetskraften framöver. Erik Hellqvist, överste chef på Byggtjänst, förklarar närmare. Svensk Byggtjänst har gett ut en idéskrift som man kan ladda ner och bli inspirerad av. Det är bra.

Min bloggkollega Byggblasket har skrikit sig hes om varumärket Byggbranschen, och radat upp exempel på varför folk har anledning att tycka illa om byggare och fastighetsbolag. De något äldre gubbarna på Byggbrahus hittar pinsamma fel på nybyggda hus. Peter startar ett upprop mot machokulturen.  Rörmok avslöjar att allt är ungefär lika tokigt som vanligt. Byggvärlden och Byggindustrin har ständigt nya artiklar om dumheter i branschen. Syncbloggen kan ju också bli lite grinig ibland. Inte så lockande för någon.

Lite mer positiv anda när var det när Krusbeth gästbloggade på Veckans Affärer, (jag förutsätter att hon fortsätter på en annan adress;)). Hon chefar på ett konsultbolag i Stockholm och var inne på temat med tjejer i byggbranschen, eller snarare bristen på tjejer, kvinnor och systrar. Hon verkar ha lyckats hyfsat väl i sitt företag i konsultbranschen. Jag var själv för inte så länge sen anställd på en större konsultfirma och hade rätt många kvinnliga kollegor, och det var nog den största fördelen med den arbetsplatsen (manliga kollegor kom på en hedrande andra plats). Många tjejer var det, det tyckte jag i alla fall själv, jag räknade inte men det var en stor andel. Som entreprenör hade jag bara haft en kvinnlig kollega och märkligt nog jobbade just hon just där på konsultbolaget när jag började. Världen är liten. Och konsulterna är en liten del av den stora byggbranschen.

Så det är väl dags för lite positiv image – Sync tycker så här

  • Vi måste för oss själva formulera varför det är så roligt att jobba i byggbranschen. Hur skall vi övertyga andra om vi inte själva kan räkna upp fördelarna.
  • Vi får inte glömma att byggbranschen spänner över så mycket. Det behövs för all del spetskompetens och ingenjörer, men det dagliga byggande är ingen elitverksamhet. Skall det bli något byggt så behöver vi snickare, murare och grovisar. Vi måste ha våra rörläggare, elektriker och armerare.
  • Vi måste förklara det fantastiska i att få jobba i ett stort projekt, där något betydelsefullt byggs. Hur det ibland faktiskt står kvar i generationer. Hur det du gjort ibland blir det bästa som hänt någon – privatkunder kan bli oändligt tacksamma över ganska enkla åtgärder.
  • Vi måste ödmjukt be de unga om hjälp att fixa till några bekymmer vi har dragit på oss. Vår bransch drar 40% av energin. Det kan bli mycket mindre, men det krävs lite action också. Vill man göra en bestående insats för miljön så – varsågod sätt igång.
  • Vi måste också berätta att det i byggbranschen finns människor. Många roliga tokiga människor.

Sync Blog startar härmed Positiva Veckan. Syftet är att locka unga och gamla människor till byggbranschen, män och kvinnor, svarta och vita, utvecklingsstörda och normalstörda, skoltrötta ADHD-ungdomar  och toppstudenter. Den byggbloggare som missar chansen att haka på är en fegis.

Dagens rätt kan bli helt fel

I fredags kom jag från ett möte strax före klockan elva. Japp, dags för lunchplanering. Min ordinarie lunchkollega var sjuk och skulle normalt ha planerat var vi skulle äta, med vem vi skulle äta och vart i västra Sverige vi skulle åkt för att hitta stekt fläsk. Nu fick jag klara mig själv, det gick sådär.

Jag ringde en kompis, snackade socialt en stund, telefonen bråkade och fick startas om, och det gick en kvart. Han var upptagen. Jag ringde brorsan, han var i Stockholm – ”men visst, kom du hit” sa han då. Nu var det kokta späcket stekt, jag tappade sugen, och gick mot kontoret och ännu en sallad i ensamhet. Projektet lunch kändes inte kul längre. 

Så jag köpte en sallad av en trevlig flicka, gick till kontoret, upp på översta planet, packade upp salladen, ställde den på bordet, flyttade bordet lite. Det lilla skitbordet rasade. Hela skiten for i golvet, min pastasallad med rökt lax (med lite vitlöksolja på) låg utfläkt och inte lika vacker längre. Suck och stön.

Pastasallad med rökt lax och lite vitlöksolja

Eftersom jag umgåtts en hel del med jurister på sista tiden och bland annat fått lära mig att det är lika bra att stämma alla inblandade, högt och lågt, om vartannat, så var det min första tanke.

Frågan är vem som egentligen har felat här.

  1. Knappast han som var sjuk, men möjligen den som smittade honom. Vi stämmer hela dagiset, alla snoriga barn och deras oansvariga föräldrar.
  2. Knappast kompisen som tyvärr hade en lunchdate bokad redan kl 11.15 på en fredag. Men den som tillverkat skittelefonen som strejkade kan gott få det rätt upp och ner. HTC kan räkna med en delgivning.
  3. Brorsan då? Tveksamt, men den som planerat in en resa till andra sidan just när jag stod där ensam. Sannolikt en stockholmare som är ansvarig. Vi skickar ett brev, hehe.
  4. Hon som sålde salladen kanske inte gjort något ont, men den som konstruerat förpackningen måste inse att ett lunchpaket skall hålla för hårda tag i byggbranschen också. Vi ses i rätten.

Han som flyttade bordet? Nej, jag anser att det saknades handhavandebeskrivning på det rangliga trädgårdsbordet, och räknar kallt med att klara mig åtminstone upp till hovrätten innan det genomskådas. Juridik är så mycket mer än rättvisa.

Sjuåringen går över gränsen

Sjuåringen har ju tidigare avslöjats som en kapitalistisk affärskvinna in spe. Tidigare har det ju varit lite gulligt men det börjar spåra ur. Nu skall hon sälja kakor till sin farmor!

Häromdagen så sa nämligen sjuåringen att hon skulle sälja kakor på sitt kalas om några veckor. Hennes mor protesterade: – Nej men det kan vi väl inte göra, vi bjuder ju alltid på kakor och mat.

Sjuåringen förhandlar snabbtänkt: – De kan få vanliga kakor gratis, och så kan jag sälja lite lyxiga kakor istället.

Lyxiga kakor säljs som extra tillval? Vanliga kakor ingår i priset. Var har jag hört det förut? Just det. I flygbranschen säljer Ryan Air biljetter gratis men tar betalt för uselt kaffe, äckliga smörgåsar och svindyra toalettbesök. Kvällspressen är inte bättre, man säljer en, i mitt tycke bedrövligt dålig produkt, där extrabilagan ständigt marknadsförs som livsavgörande för nästa grillparty/badsäsong/bröllop/whatever.

Men, det förstås. I byggbranschen gör vi ju också så – NCC/Skanska/JM med flera säljer ju lite lagom lyx i glättiga broschyrer och sen kostar allt annat multum. Det sker med en taktik som en sjuåring avslöjar på tre sekunder.

Jaja, hursomhelst. Syftet med det nyss nämnda kalaset är bland annat att vi då skall uppgradera sjuåringen till en sprillans ny åttaåring. Vi har stora förhoppningar den nya modellen, vi är i och för sig väldigt nöjda med dem gamla men nytt är ändå nytt. Kanske. Jag frågade vad hon skall ha pengarna till. Cd’n från High School Musical-filmerna, blev svaret, så hon kan ladda in dem på sin nya MP3 som hon vet att hon skall få på kalaset. Suck.

– Men du har ju redan DVD-filmerna, försöker jag.  Spelar ingen roll enligt henne.

– Men vi kan ju be någon att ladda ner dem och lägga in dem på din MP3. Jag igen.

– Men det får man ju inte. Det har ju du sagt själv! Nu låter hon lite förebrående faktiskt.

Oups – uppmana till lagbrott ingick väl inte in mitt uppdrag som uppfostringsansvarig? Kanske inte så bra? Så nu är vi igång med fildelningsdebatten här hemma. Det är inte svårt att hitta bloggar på det temat, Deepedition är en av dem, jag läser gärna där men det är så många ord. Både jag och sjuåring behöver en enklare förklaring till hela grejen.

Stadsplanering med hjälp av grävskopor

Mats på Byggbloggarna har hakat på i underhållningsbranschen. Han skall presentera bra musik med någon slags relation till byggandet, tror jag. Bra idé. Sync kan hjälpa till lite här med.

Tomas Andersson Wij är en svensk rockare som skrivit De gröna vagnarna, en låt som Springsteen skulle varit stolt över (hittar den inte på youtube, men väl ett smakprov från TAW’s hemsida.). I Blues Från Sverige sjunger han rakt ur folksjälen och in i hjärtat. Texten rymmer dessutom lite stadsplanering. Yimby kan ju ha den som ledmotiv, vet ja.

Det är en tidig morgon och dimman hänger mellan träden
Jag går ensam genom Jesusparken och hör Malmö vakna
För sådär 40 år sen åt sig grävskopor genom staden
Och man stöpte den nya sköna världen i cement och glömska
Sen när husen stod skinande höga gick Malmöpampen
med partinål på finkostymen och dränkte sig i sundet

 

Sync-kontoret – Helig mark för muslimer?

I lokalen Sync sitter i har det tidigare varit en moské. Nu är huset tömt och skall bli bostäder. Vi passade på att ha jorden bästa taklagsfest följt av en julfest värd att minnas (flera av oss gör faktiskt det). När jag berättade om lokalens tidigare användning för några besökare så sa Hans B på Arbetsmiljöverket med ett flin: – Från helig till ohelig mark, direkt. 

Moskén stängde i maj 2007 men fortfarande kommer det ibland försynta artiga män som frågar om moskén finns kvar. Några av dem har ödmjukt frågat om de får be inne i lokalen och vi har inte nekat någon. Efter en stund i stillhet så tackar de alltid för vänligheten och försvinner igen.

Det har liksom aldrig blivit läge för att fråga om varför de vill be just i denna lokalen. Är den helig för dem? Är den välsignad på något sätt? För oss är det en något sunkig kontorsmiljö som skall blåsas ur fullständigt så fort vi får klartecken. Var skall dessa män be någonstans då?

Vi får börja med religionskunskap på fikarasterna. Det kan bli roligt.

Tokstollarna kan komma på lösningen närsomhelst

Jag vet inte varför men tokstollar brukar börja prata med mig. Det spelar ingen roll om det är ute på gatan, på bussen eller om jag är på kontoret. De hittar mig ändå. Kaka söker maka? Vem vet?

En gång när jag jobbade på medelstora byggfirman så hade vi kontoret i Frihamnen i Göteborg. Det är inget ställe man råkar gå förbi, man kommer dit i ett ärende, inte annars. En kväll när jag är ensam kvar på kontoret och sitter längst in i datarummet (detta var 1996 och vi hade just skaffat datorer, coolt va?). Jag hör att någon rör sig i korridoren och siste kollegan gick för en stund sen så jag kollar ut. Där kommer en lagom tjock man i sina bästa år med en plastpåse i handen och lurig uppsyn. Han frågade om det var Stena Line’s kontor. Nej, tyvärr.

Han var faktiskt lite större än jag, så lite skraj blev jag också. Det fanns ingen anledning till det, för han var from som ett barn. Frommare faktiskt för barn kan vara ganska jobbiga. Han kom i alla fall in med sin plastpåse och packade upp innehållet. Han hade gjort ett förslag till kösystem för Stena Line som såg både komplicerat och genialt ut. Nu vet jag inte om Stena har behov av en sådan lösning, men visst är det spännande att han hade tänkt ut något.

En annan gång så var vi ute hela familjen. Sjuåringen var då bara tre år och femåringen var bara bebis. Ja, ni fattar, det var fyra år sen. Han kom dragandes på en tomdunk i ett snöre. Han visslade och smackade till dunken och behandlade den ganska likt en hund faktiskt. Intressant minst sagt. Självklart stannade vi för en stunds konversation. Vi klappade dunken och frågade vad den hette, sjuåringen som då var fyra hade redan då humor så det räckte för detta skådespel. Den synbarligen galne manen saknade de flesta av sina tänder och han saknade förmodligen också förmågan att sköta personlig hygien. Men han hade en glasklar blick när han förklarade att barn har en förmåga att ta till sig allt fram till ca tre års ålder. Efter det så grumlas sinnet och man formas av kulturella normer och andra dumheter. Han förklarade detta vältaligt och välformulerat, värdigt en Chalmersprofessor. Kusligt.

Inte mycket senare så träffade vi på ytterligare en snedseglare. Vid Vasaplatsen i Göteborg så börjar han prata med oss, och vi stannar glatt hela familjen. Igen. Denna person hade andra talanger. Han kunde alla namnsdagar, blåvitts spelschema för hela säsongen och möjligtvis så visste han också vad han själv hette. Om jag minns rätt så visste han också vad våra namn betydde. Killen hade koll, i och för sig kanske bara på just det med namn och datum, men han hade koll.

Kanske var dessa människor sjuka, kanske var det superintelligenta hjärnor som gått överstyr. Kanske så går någon av dem omkring med lösningarna på de stora problemen här på Planeten Jorden, det vore ju förjävla dumt om vi missade det bara för vi tror att tokiga människor är korkade.

Sist in – först ut

Det är lågkonjunktur och det måste glesas ut och sparas in, det måste slås stopp och sen komma igång, dra åt svångremmen och anpassa kostymen.

Om man är egenföretagare så är det relativt svårt att sparka sig själv, även om man skulle önska sig just det.

Men man kan ju tänka sig att man förändrar sig lite. Varje person är ju en sammansättning av en massa egenskaper och förmågor, där kan det behövas en rensning ibland.

  • Dåligt självförtroende och uselt morgonhumör kanske kan få sparken?
  • Dålig initiativförmåga och bristande disciplin kan gott varslas med hot om uppsägning.
  • Dubbelmoral och kortsiktighet måste övervägas men nej, bättring.
  • Inskränkthet och tunnelseende – Hej då liksom.

Vi kan läsa om tekniska egenskapskrav i BVL, visst. Men det är väl rimligt med lite egenskapskrav även på oss själva också? Men nu får vi ett problem – vilken egenskap kom till sist?

Sist in, först ut gäller ju alltid. Förslag mottages tacksamt. Förhandlingar inleds inom kort mellan parterna.

Kunder fattar inte skoj. Inte alltid.

Min sambo jobbar på ett gruppboende med autister. Det är människor med ett handikapp som yttrar sig på olika sätt. Ett exempel – min kära T säger till sin vårdtagare C:

– Kan inte du stänga av TV´n, C?

Blockeringen kommer direkt och motfrågan lyder:

– Kan jag inte det, T? Kan jag inte stänga av TV´? Varför kan jag inte det, T?

Min sambo är som folk är mest, ibland tänker hon vad hon säger och hur hon säger det, ibland inte. På jobbet har hon fått lära sig att vara tydlig och rak. Hemma så fattar jag ju vad hon menar. Det tycker jag i alla fall jag men nejdå inte alltid, tycker hon.

Vad har det att göra med byggbranschen? Jo, vi måste också bli tydligare, och se till att alla förstår vad vi säger. Skriver man stenhuskänsla i annonsen så får man fanimej bygga ett stenhus också, det borde vara självklart.

Rymdvarelser på besök – fy fan vad pinsamt det kommer att bli

Fick en tanke (igen) – Tänk om det kom rymdvarelser på besök! Skulle det bli som det kan bli i en del hem? Skulle vi få samma panik över Planeten jorden som vi kan få för vardagsstöket med odiskad disk och damm under sängen? Vem har inte gjort en 2-minuters raketstädning, skickat in pizzakartongerna i en garderob, sparkat gårdagens tidning längre in under soffan och ställt soppåsen på balkongen?

Var skall vi på Planeten Jorden i så fall göra av våra dåliga samveten om det kommer främmat? Tänk om det landar ett tefat med coola aliens som kliver ur, håller för näsan lite i smyg och artigt säger – Oh, vad fint ni har det! (sådär lite lagom ansträngt)

Storfrämmat från en annan planet – då vill Planeten Jorden visa sin bästa sida.

Men hur ska vi då förklara att atmosfären är lite paj? Vi vet och skall fixa det, men vi har haft det körigt och mycket sista tiden och det har liksom inte blivit läge. Typ. Det är ju inte så att vi bryr oss men ja vi skall fixa det. Snart.

Tänk om de ser att miljarder människor lever under svältgränsen, vi måste säga att vi har mat så det räcker det har bara varit lite strul med distributionen. Det löser vi på ett kick. Självklart. Egentligen. Bergis. Hedersord.

Skall vi visa upp byggbranschen så verkar det ju naturligt att Sync får guida lite. Sync har god erfarenhet av att förklara egendomliga saker för nykomlingar. Om de frågar om tätskikt i badrum,  enstegstätade fasader eller lösvirkeshus i ösregn? då sitter jag redan på nästa rymdraket på väg härifrån. Promise.