Sync firar midsommar…

…med rynkad panna.

—–

Nej, kanske inte. Men nästan.

Det jobbet som jag egentligen inte kan blogga om ger mig bloggvirke att skriva en roman varje dag. En osannolik rad av bekymmer, besvär och problem. En mix av oflyt, felbedömningar och jävelskap. Väldigt många som har det jobbigt, känner olust och vill bort. Några som är uttröttade och arga. Minst en som sitter hemma, stukad efter en rejäl krock med en hård vägg.

Konstigt nog så finns det ändå gott humör, en gnutta jävlaranama och en beställare som är vid märkligt gott mod.

——

Det kanske är det Planeten Jordens och projektets smala räddning – förmågan att se lösningar istället för problem. Det behövs ledare som säger detta klart och tydligt. Det som har hänt har hänt. Historien bakom problemet är inte relevant just för stunden. Vi letar inte efter syndabockar.

Vi skall lösa problemet.

(lustigt nog har jag läst samma förslag på tänkande om planetens klimatproblem – skit i vem som gjort fel, lös problemet.)

——

Ja, då återstår bara frågan – Hur?

——
Sync önskar glad midsommar och tänker inte älta det här offentligt.
Sannolikt.
Kanske lite.
Vi får se.
Nu. Fokus – Sprit, sill och potatis.
——

Sync konferens 2010

Lördag morgon bordade hela Sync tåget till Skåne. Årets sommarkonferens skulle bli av strax utanför Lund hos en kär vän och trogen kund. En småföretagare i byggbranschen, en sån som lever och andas i blåbyxor, jobbar för mycket och  träffar familjen för lite.  Typ 1 A.

Möjligen avviker han lite från mallen eftersom han köper en del tjänster från Sync. Vi skriver hans avtal, lägger upp projekt, gör arbetsmiljöplan, granskar kalkyler och ifrågasätter i största allmänhet. Det är dyra timmar men vi vet att det gör nytta. När man började ett nytt projekt häromveckan så sa kvalitetsansvarige att det var det bästa underlag han sett. Veckan efter började det ringa nya kunder som den kvalitetsansvarige tipsat. Han hade tipsat om en duktig byggare med ordning på pappren!

Poäng till Sync och vår kund 🙂

——

Vi klev av tåget i Lund och knödde in oss i framsätet på en skåpbil. Tre lagom tjocka män som trivs tillsammans, då går det bra 🙂

Helgens värd är en gammal god vän till kollegan. Faktiskt så god att han har ett av kollegans alster hemma i köket. Ibland glömmer jag bort att kollegan i ett tidigare liv också var möbelsnickare.

Kurslitteraturen låg framlagd. Så där – klart – nu är allt avdragsgillt.

Vår värd är för all del byggare nu för tiden, men egentligen smed. En riktig smed som har en smedja och det var den  som skulle bli vår konferenslokal.

I en riktig smedja brinner en eldhärd där järnet glödgas innan smeden snabbt lägger det under stånghammaren och formar det till något vackert.

I smedjan bjöds vi till lunch. Frittata och lufttorkad skinka. Tapenade och ett fantastiskt bröd. Öl. Några öl till.

På det – ost och en torr sherry. Fint skall det va!

——

På konferenser är det viktigt att ha en fysisk aktivitet emellanåt också, så vi tog en promenad. 2 timmars lunch, 15 minuters långsam promenad på en landsväg i Skåne, sen var det dags att laga middag.

Vad lagar man i smedja? Paella, naturligtvis. Varför göra det enkelt för sig? Nej, paella med kyckling, räckor, kräftor, bläckfisk, saffran och ris. Kokt i långpanna med vitt vin över glöden i smedjan. Eftersom inte skorstenen funkade så bra så låg röken så där mysigt tät strax över huvudhöjd. Kallt och regnigt ute, varmt inne.

Så här vacker blir en skånsk smedjepaella när den är klar.

Sen – dags för dessert.

Sanslöst mycket mat, till lunch och middag. Ändå lyckas vi – fyra man (värden somnat!) – att nästan sluka den här också.

Så här dags hade han alltså däckat, vår käre värd. Vid sin härd.

—–

Jag är ödmjukt tacksam för att få umgås med så fina människor. Vår kund och hans anställda är det bästa sällskap man kan tänka sig, en smedja är den bästa tänkbara miljö jag kan komma på att konferera i en regnig kall dag i juni.

Visst blev det alkohol och överflöd av mat, precis som vilken jobbresa som helst, tro inget annat. Men vi var fyra medelålders vita män och en lika vit men betydligt yngre man, alla byggnördar med egen syn på byggande och branschen. Det blev att bra snack som kunde sänts live på bloggen.

Vad vi pratade om? Privatkunder, MåsteBordeVill, arkitekter som borde tuktas och alldeles för stora hus. Som vanligt.

——

Goda utsikter för Sync (II)

Fredagen började med Statoilkaffe och macka med västkustsallad på tåget 5.50. Gott, onyttigt och dyrt.

Sen byggmöte på en liten arbetsplat. JAg är projektledeare, tre privatpersoner är kunder som köper en totalentreprenad gemensamt i ett bostadsrättshus. Krångligt+ Japp, det tog månader att skriva avtalen kors och tvärs. Kunderna höll på att tappa sugen på vägen.

Nu är det frid och fröjd och bullar på bordet. Vi hade andra byggmötet idag, jag har inte varit på plats på ett par veckor, och stämningen härligt gemytlig. Kaffe och gliringar, kunderna hade blivit bästisar med snickarn. Bygget ligger på tidplan, inga stora överraskningar ekonomiskt.

Utsikten kan inte klaga på. Från ett panoramfönster får de boende utsikt över hela staden Göteborg. man kan ha det sämre.

——

Dagen fortsatte på ett projekt som är i princip klart, men med lite besk eftersmak. Lite kvar på finish, lite kvar på finess, en del kvar att tjata om.

——

Dagen slutade med ett kort telefonsamtal med en förfrågan om en attackuppdrag av den mest smickrande sorten. Den sortens uppdrag som inte får bloggas om och knappt synas.  Lägg till den invit vi fick till lunch igår, ett långt och roligt uppdrag. Hösten blir rolig på Sync 🙂

——

Familjen AB har projektmöte

Familjen AB hade projektmöte på altanen i morse. En av få dagar i år där vi känt för att sitta ute och äta och frukost.

Det är lyxigt för oss i Familjen AB att vara lediga samtidigt, det händer inte så ofta,  så jag frågade glatt vad vi skall hitta på idag. Det kom snabbt massa förslag.

Som tråkminister så sa jag att vi måste handla, i alla fall.

– Jaha, sa nioåringen, måste borde vill skulle kunna!

Ack, vad det värmer skönt i hjärtat på mig när hon plockar upp pappas käpphästar och klockrent gör till sina. Hon skall ju bli projektledare även om hon förra sommaren tyckte annorlunda.

——

Sen la hon bredvid sin bror på altanen och började skriva:

Måste

  1. Handla

Borde

  1. Städa tomten och klippa det nu halvmeterhöga gräset
  2. Städa huset
  3. Tvätta
  4. Riva dasset

Vill

  1. Leka med Olivia (nioåring)
  2. Leka med Gustav (sexåring)
  3. Bygga något (pappa)
  4. Gå på långpromenad (mamma)

Skulle kunna

  1. Åka till lekplatsen

——

Så där ja. Barnen har ringt och kollat, det blev inget lekande med kompisar idag. Alla var på annat håll :´(

Så nu blir det lekplatsen/djurparken. Alla mammas och pappas vill och borde strök med i ett nafs. Men men men, det är viktigt när man startar sina projekt att man har en rimlig chans att klara det och att det ger något tillbaka.

——

Och. Det där med att städa tomten är ju ändå överskattat. Och dasset har en viss karaktär ändå.

och poolen? Ja, det är ju ändå ingen värme, vi tar när värmeböljan kommer…

Där dörrar dör

Sync jobbar en del mad gamla hus. Ibland kommer ju den där floskeln ”…om väggar kunde tala”.

Ibland kan väggar det, ibland talar väggarna mycket.

Om man skrapar bort ytan så kan det finnas lager av historia och minnen därunder. Det är få förunnat att få uppleva det och skithäftigt när det händer. Det kan bli till en bok om dem som bott i huset, om kärlek och människor genom tiderna.

Även dörrar kan säga en del om historien.

—-

När vi byter tamburdörrar i hyreshus däremot är romantiken ganska långt borta. Då är det rationell logistik, säkerhetsklass, ljudklass och lägsta pris som gäller. Typ Daloc Standard Classic Basic med fejk-ekfanér och sjutillhållarlås. Inte mycket myspys där inte.

Fram till nu då.

Min bror Anjo har precis tagit adjö av sin dörr.

Vackert och värdigt. Jag har passerat den dörren många gånger, okänslig som jag är har jag missat dess personlighet. Jag ber om ursäkt för det.

——

Idag är det måndag

Ja, egentligen är det väl inget mer med det.

—–

Förutom att det drar ihop sig i Syncs möjligen lite ogenomtänkta* friggebodsprojekt. På lördag är det invigning och vi har galant lovat att vi bygger två bodar till dess. Smart.

Vi har fått skisser och ritningar från ett par arkitektkontor, glädjande nog helt olika stil och tanke. Sen våldgästar vi fräckt en kompis som numera jobbar på brädgård. Vi har fri tillgång till material, lokaler och truckar. Det geniala i det i upplägget tar jag på mig helt och hållet, inga problem. Tidplanen och bemanningen av frivilligarbetare önskar jag att jag kunde skylla på någon annan. Men tyvärr.

Kollegan bygger en friggebod, det kan ingen se. En innovativ och rolig konstruktion.

En ex-syncare chefar för den andra boden. En traditionellt modern lösning som kommer att bli riktig fräck.

Visst är jag lite skadad av uppväxt och tidigare karriär, jag trivs till exempel väldigt bra i en gammal byggbyssja med att äta medhavd matlåda och sen kanelbullar till kaffet. Att man blir inbjuden till dragspelsstämma är ju bra bonus 🙂

——

På lördag alltså – invigning. återkommer om detta.

*ogenomtänkt är det enbart ifråga om vår tro på att vi själva skall kunna jobba fler timmar än dygnet normalt innehåller. Inget annat.

——

Livet är hårt

Sitter på tåget på väg hem, lite sent igen.

En tjej sitter bakom mig, hon gråter och pratar med pojkvännen som just i detta nu gör slut med. Han var taskig mot henne igår, ångerfull idag verkar det som med hjälper inte.

Framför mig sitter en skåning som hälsat på där hemma och nu är på väg till Mariestad. Han ringer någon och pratar med hög röst med denne om sin pappa som nästan tynat bort, som varken rakar sig eller byter kläder och som blivit så gammal och sliten. Han är tunn som en tredjedel av mig, säger min tågkupégranne. Han rundar av med att säga att han ringer varje kväll somvanligt innan inlåsningen. (WTF) snyftar lite och säger att han ringer innan han går innanför grindarna ikväll.

Själv har jag ägnat eftermiddan åt att lämna över en färdigbyggd vindslägenhet till ganska nöjda kunder, ett ungt par. Beställaren fick sköna miljoner banken och fick jag en kram.

Av köparen (a.k.a. kunden 🙂 )

Olika falla ödets lotter.

——

Efter köparen varit på banken och betalt alla miljonerna så kom de tillbaks och vi gick ner källaren för att titta på deras nya källarförråd.

Innanför dörren låg en halvkilos råtta, död och äcklig.

Som sagt – Livet är hårt.

——

Välkommen till min värld, Berra (vecka 14)

Välkommen till min värld, Berra

Tisdag morgon började kasst, brandskyddskonsulten som jag skulle träffa på en arbetsplats där jag är projektledare hade missat tiden, vi bokade om och jag fick lite annat gjort i stället. En stund senare kom plåtbesiktningsmannen och vi gick runt på taket, käftade lite med en gammal plåtslagare. På vägen träffade jag platschef, arbetsledare ett gäng snickare, rörkrökarn och två elektriker. Dessutom den lille glade smeden som alla tycker så mycket om, han som själv säjer att han är den bäste svetsaren i världen. Han är knappt enosextio lång och kommer förmodligen från Italien eller möjligen Kroatien.

Strax innan lunch träffade jag en fastighetsägare på ett annat projekt. vi skall bygga om intill hans fastighet och vill hyra plats för omklädning och platskontor. Platschefen var med en stund också, vi fortsatte med lunch.

I runda slängar träffade jag kanske trettio byggare den dan och pratade med några till i telefon. Säg att det var minst förtio, kanske femtio, personer som jag hade kontakt med den dan.

——

Onsdag så träffade jag brandskyddskonsulten, vidare till en ett restaurangbygge och möte med byggare och ventilationsgubbar. Rätt många telefonsamtal med ett annat projekt som är i uppstarten. Några telefonsamtal med min bror som elektriker och jobbar på restaurangbygget. Lunch med kollegan och två sköna arkitekter om ett specialprojekt med lite framtidstro och glädje inblandat. På eftermiddagen satt jag på kontoret med vår interna fakturering,  men ringde till byggaren på restaurangen och mailade avtalsförslag med en jurist på HSB och så rullade det på.

Kanske tjugo-tjugofem personer i byggsvängen den dan.

——

Torsdag hade vi internt möte med vår styrelseordförande som också är fastighetskonsult och projektutvecklare, hans tre kompanjoner var inne och sa hej och pratade lite blandat om allt. Sen lunchade vi och träffade en möjlig kund. Han skall bygga lyxiga övernattningslägenheter, hon hade rivare och elektriker hemma hos sig och två gladlynta glasmästare som skulle lämna offert på ett glasgolv. Lite mer internt Syncjobb innan jag träffade en kille som skall vara sakkunnig på bergteknik i projektet som startar nu i dagarna. På plats där träffade jag ett gediget gäng byggare. På vägen hem till dagishämtningen pratade jag med min beställare för nya projektet om ditten, datten och lite annat.

Jag gissar ca tjugo pers inom bygg på torsdagen.

——

Idag fredag. Pratade med platschefen på ett bygge på morgonen, jobbade själv på en kontrollplan och undvek telefon. Träffade sen en entreprenadjurist om ett avtalsmässigt ganska knepigt projekt som förhoppningsvis kommer igång. Fortsatte efter lunch med kontrollplan innan jag gick till restaurangbygget. Restaurangen skall öppna på tisdag, så det var fullt kaos, massor av folk och slutspelsstämning. Byggare och kockar i ljuv förening.

Säg att jag pratat med ca femton byggare idag.

——

Vecka 14 på Sync. Snickare, ingenjörer, elektriker, platschefer, bergtekniker, fastighetsägare, murare, entreprenadjuristen. Minst hundra personer som jobbar profesionellt inom bygg- och fastighetsbranschen. I min telefonbok så har jag över sexhudra kontakter, det stora flertalet är i byggbranschen. Faktiskt så tror jag att flertalet av dem som läser det här är byggare eller i branschen på något sätt.

I ditt resonemang, Berra, så är ett försvinnande fåtal av mäniskorna i byggbranschen seriösa och hederliga, resten är skräp. Så mina kompisar, arbetskamrater, kunder och kollegor är alltså enligt dig skurkar.

Jag undrar lite vad som ger dig rätten att bestämma det.

——

Mats på Byggbloggarna undrade om kundens ansvar

Ja, Mats ställde ett par frågor rätt ut i luften för ett tag sen, den första frågan svarade jag på här. Ovisst om svaret blev tillfyllest, men skam den som ger sig. Jag ger mig på nr 2.

Andra frågan var så här:

”I vilket läge övergår det att bli kundens ansvar att se till så att den som är satt att utföra ett uppdrag vet vad det går ut på och hur det skall göras?”

Frågan är befogad. Men lite fel ställd. Kunden har inte ansvaret för det.

Men. Det är bra jävla nära.

——

Byggherrens (=kundens!) ansvar är omfattande enligt Plan- och Bygglagen, samma sak när det gäller Arbetsmiljölagen.

Har kunden dessutom ambitionen att någorlunda värna om kollektivavtal, kanske till och med att betala skatt och kasta rivningsmassorna i rätt container – ja då har vår käre kund en del att tänka på.

Omtanke om Planeten Jorden kräver en del aktiva beslut, släpar man omkring på dåligt samvete för sociala orättvisor så skall det fixas på något sätt. Puh!

Är det till allt elände så att kunden dessutom tillhör dem (oss) som har en begränsad ekonomi så måste kunden vårda sin plånbok också.

Så – Har kunden ett ansvar? Japp, nu är solklart. Ansvar.

——

Så här är det alltså, Mats.

Lagar och regler. Planeten Jorden. Anständighet. Plånboken.

I valfri turordning så är detta faktorer som gör en beställare/byggherre/kund delaktig och ansvarig.

Med vänlig hälsning
Sync, leg. byggfilosof

——

Konstruktiv tvetydighet – ABK 09

Många i byggbranschen pratar om att vi skall bli bättre på kommunikation. Det tycker jag med.

När jag var på kurs häromdagen för att lära mig nyheterna i ABK 09 så var det i vanlig ordning en vältalig advokat som höll i föreställningen. Advokater brukar vara duktiga på att använda ord, duktiga på att kommunicera.

ABK 09 är en samling branschregler för konsulter i byggbranschen, den jobbas fram under svår ångest av de olika aktörerna i branschen. Advokaten berättade att vissa skrivningar som är extra svåra att komma överens om för parterna blir avsiktligt luddigt formulerade för att man skall kunna tolka in bägges intressen. Konstruktiv tvetydighet tror jag advokaten kallade det, eller möjligtvis konstruktiv tveksamhet. Sen skrattade han gott och det gjorde vi andra också.

Han skrattade för att det är sånt jurister skrattar åt och sen drar in tretusen i timmen på att reda ut för sina klienter. Vi andra skrattade mest för att han skrattade och skratt smittar ju som bekant. Vi skrattade också för att det ju var lite roligt ändå och för att vi inte begriper bättre.

Bra kurs så långt. 🙂

——

Man har styrt upp konsultbibeln lite, tonat ner de ”mjuka” formuleringarna och kör nu mer hardcore anpassat till AB/ABT. Som entreprenörerna alltså. Det är bra, tror jag.

Sen var det mest snack om ideell och ekonomisk upphovsrätt och hur det skall hanteras. Det rör mig väldigt lite och det gav gott om tid att fundera på om de där mackorna* med brie och salami skulle finnas kvar på frukostbuffén när det äntligen blev paus.

Lite om konsultens ansvar, lite om att konsulter inte får sälja in uppdrag med toppnamnen (nyckelpersoner) som lockbeten och sen lämna över uppdraget till kontorets rookie, lite formalia om särregleringar och lite skoj om tvistelösningar (då skrattade han igen, advokaten)

——

Så Sync-analysen av ABK 09 då?

Hårdare och rakare avtal för konsulterna – OK.
Säljer du in en person så skall h-n också göra jobbet – ok.
Beställaren vill nyttja det h-n betalt för – ok.
Ny färg på omslaget – ok.

Kursen för tre tusen spänn – tveksamt värt pengarna.
(om alla som orkar läsa hela inlägget sätter in en hundring så är jag nöjd sen)

Konstruktiv tvetydighet? – jag fattar att den är sista utvägen för två parter som måste hitta en gemensam skrivning utan att vara överrens, politiken måste vara full av dem (tveksamheter alltså). Det borde vara typ mitt jobb att reda ut sånt här innan någon svingar sin hammare på bygget, det är som gjort för de bekymmer som flyter upp halvvägs in i projektet och framåt. Sen sitter vi där med våra dyra jurister.

Jag tycker att de jurister jag känner är trevliga och sköna att umgås med, men det där viktiga borde vara avklarat innan bygget, inte grävas i efteråt.

——

Mer skrivet om ABK tidigare här på Sync Blog

*(mackorna med brie och salami var nästan slut, jävla Willys-folk i rummet intill som fick gå rast fem minuter innan oss)

——