Sync 0-100%

Byggvärlden hade för ett tag sen en artikel om svenska chefers värsta missar.

Missarna i siffror:

  • 37 procent undrar om medarbetarna fattar trögt
  • 24 procent favoriserar en medarbetare de gillar.
  • 19 procent har avfärdat idéer utan att reflektera över om de skulle kunna vara bra
  • 12 procent har berättat känsliga saker om medarbetare för andra kollegor
  • 10 procent har varit fulla på en personalfest
  • 9 procent har tänkt att vabbande medarbetare inte visar framfötterna
  • 3 procent har haft sex med en kollega.

—-

Jag tänkte så här.

Jag är  chef och kan tänka mig att svar på den här enkäten också.

  • 0 procent undrar om medarbetarna fattar trögt
    (fast man kan ibland undra om han har hör lite dåligt)
  • 0 procent favoriserar en medarbetare de gillar.
    (likaprincipen, han är lika bra)
  • 100 procent har avfärdat idéer utan att reflektera över om de skulle kunna vara bra
    (förmodligen dagligen)
  • 100 procent har berättat känsliga saker om medarbetare för andra kollegor
    (jag är en riktig skvallerkärring)
  • 110 procent har varit fulla på en personalfest
    (medvetslös)
  • 100 procent har tänkt att vabbande medarbetare inte visar framfötterna
    (VAB har aldrig stört mig, så länge det inte går ut över jobbet)
  • 0 procent har haft sex med en kollega.
    (??? homofobi, kanske. eller dålig fantasi)

—–

Annonser

Platschef sökes – omedelbart och på sikt

Idag har det varit platschefstema på Sync vill jag lova.

En lunch och diskussion med en mindre byggare som har ett, för honom, stort projekt men saknar platschef och arbetsledning. Vi har gemensamma bekanta och Sync kan kanske vara till nytta där. Vi får se.

Sen ett möte om platschefer och tillgång till dessa på sikt. Mycket intressant. En diskussion om vad man ställer för krav och vad man har förförväntningar på platschefen. Funderingar på hur det är nu och hur det kommer att vara i framtiden. Viktiga saker att tänka på och Sync kan kanske vara till nytta där. Vi får se.

En sak var vi på möte nr 2 överens om. Det skall inte vara så här.

Absolut inte.

ambiVALens

Idag är det det 19 september och vi skall välja vilka vi i Sverige skall som projektledare närmaste tiden. Jag som har tusen åsikter om byggbranschen och kan babbla ganska trovärdigt om nästan vad som helst känner mig ändå märkligt långt från att ha en klar uppfattning om vad jag tycker. Svårt val alltså.

Men välja något skall jag. Det finns knappt en blogg någonstans som inte uppmanar en att lyfta på röven och masa sig till vallokalen. Jag vill ju inte vara sämre. Så jag snor den bästa motiveringen av Frderik Backman:

”Det här är ingen politisk blogg, jag tror att ni och jag är hyggligt överens om det.

Men idag kanske man ändå ska säga något kort om det faktum att det här landet en mulen söndag i september har lagt makten över sin framtid i händerna på dig och mig. Vi kan ju tycka att det är rätt omdömeslöst att ge oss den sortens inflytande över huvud taget (du var förmodligen full igår, och jag är ju inte riktigt klok) men nu är vi trots allt här, och borde nog ändå försöka göra det bästa av situationen. För att vi kan. Och för att vi, i grund och botten, vill vara rätt hyggliga människor.”

Typ så.

”Idag har du chansen att gå och rösta i ett val där det finns parlamentariska krafter som försöker övertyga dig om att människor som är födda i Teheran, och deras barn, inte har samma rätt att bo i det här landet som jag.

Idag har du chansen att berätta vad du tycker om det”

Och så också.

——

För övrigt så är jag på god väg att bestämma mig. Jag använder uteslutningsmetoden, funderar på vilka jag inte tror fixar själva ledarskapet och projektstyrningen. Krasst.

Detta är inte helt utan ambivalens. Det blir olika utfall beroende på vilka kriterier jag använder.

Jag kommer ihåg att Bloggfrossa någon gång beskrev sig som en person med svår beslutsångest som mest grundläggande karaktärsdrag. Just idag vet jag hur det känns.

—–

Sync har inga fasta tider – vi fikar närsomhelst

Sync har inga fasta tider – vi fikar närsomhelst med bara minsta lilla anledning.

Den här till exempel var kl 16.22 i tisdags.

—–

Detta sagt som en inledning till fortsättningen av den kanske största stormen just nu i det minsta vattenglaset (a.k.a. byggbranschen). Det började med att vårt enda arbetareparti gjorde en affisch som Calle sänkte med ryggmärgen. Sen gjorde Sync sin version komplett med ordvits och allt. Vi försökte på ett mycket mer seriöst sätt forska djupare i den oerhört laddade frågan om rasttiderna.

Uppenbarligen är detta något som många tycker något om, och mycket riktigt så togs det snart upp i riksmedia. Självaste chefen för hela Byggvärlden hängde på. Han började jobba 1990, är alltså en ung pojk och är förlåten för sin okunskap om tre-fika. Som har funnits.

Well. Nu finns det ingen återvändo, allt måste upp på bordet. Vår gemensamma fikarastpolicy-byk måste tvättas. Janne Josefsson är härmed informerad. På Sync lägger vi allt annat åt sidan och kör igång detta.

—–

Repetition fakta

  • Arbetsdagen startar 06.45 och slutar 16.00
  • Första rasten är mellan 08.45-09.15 (den kallas frukost)
  • Andra rasten är mellan 11.15-11.30 (den kallas kaffet)
  • Sista rasten är mellan 13.30-14.00 (den kallas maten)

(OBS att lokala avvikelser kan förekomma)

Slut på fakta.

—–

Detta har vi att slåss mot/för
Fredrik fick några kommentarer, bland annat av Babar:

”- Sluta nu. Alla vet att bygglunchen är klockan 11 och fikat vid tre.”

WTF! Nu är det så att Sync Blog genererar skrivklåda så fort någon börjar  med ”Alla vet ju att…” följt av ett påstående som är tveksamt.

Nej, Calle är nog närmast sanningen trots allt. Tre-fika på byggen hänger i så fall ihop med vinterarbeten, blöta kläder, kyla och lidande människor. (detta helt utan vidare anspelning på moderater och deras arbetslinje bla bla bla)

Återstår för Sync att utreda och framlägga bevis om tre-fika, om man fikar mer på vinter, om någon byggare faktiskt ätit lunch klockan elva, osv. Prio på det alltså.

—–

Extramaterial
Faktiskt så gjorde vi för länge sen ju en (nästintill) doktorsavhandling om kaffevanorna i byggbranschen, det är nog bara disputationen som återstår där 🙂

Det var trams om dåligt med bra kaffe, problemen med bra kaffemaskiner och den allvarliga sidan av det missbruk som sker dagligen mittibland oss.

—–

Gör platskontoret tillgängligt!

Jens Hoffman på Dipart har många roliga idéer, här är en till.

Det handlar om hur våra stora beställare kan göra en stor samhällsnytta utan det egentligen kommer kosta något (OBS – min tolkning). Jens har ett förslag på hur man kan handla upp stora entreprenader när miljonprogrammen skall rustas upp inom kort.

Jag gillar speciellt ”ska på platskontoret där ett 20:tal tjänstemän beräknas jobba beredas plats för minst en funktionshandikappad”.

Där har vi lite kvar att göra – att göra byggarbetsplatsen tillgänglig för den med funktionshinder.

—–

Anekdot:

För en massa år sen (1999) var jag inhyrd platschef på ett  bygge i Göteborg. Det var ett bostadshus i centrala stan. Jag har skrivit om det här tidigare, då med en annan vinkel.

Hursom helst.

Det hände sig vid vid den tiden att det ringde säljare till byggets telefon. Jag svarade och en kille ville sälja hopfällbara stegar. Nu var jag inte så sugen på att snacka med telefonförsäljare och var nog lite kort i tonen, men han stod på sig. När han öppnade för att komma ut och visa sina grejor så blev jag lite mer intresserad, jag tyckte det kunde vara ett bra inslag att förlänga en kafferast med gubbarna någon gång och en chans för alla att få se lite nya grejor.

Så jag gav med mig och vi pratade om en tid som kunde passa. När vi gjort upp om tid så frågade säljaren om hur platskontoret låg och om det var svårt att ta sig dit. Inga problem, tyckte jag, det låg ju i en butikslokal i bottenplanet. Bra det, tyckte han.

När den glade säljaren väl var på plats så mötte jag honom ute på gatan och fattade ungefär då vad han menat med sin fråga. Han svingade sig vant ur bilen och ner i sin rullstol, sen baxade han ut sin hopfällbara stege ur bagaget och rullade mot ingången till platskontoret. Kontoret som turligt nog låg i gatunivå med bara en mindre tröskel att övervinna.

När förvåningen släppt och vi fått en demonstration av hans fantastiska stegar så var jag så grymt imponerad av killen. Inte för att han sålde stegar, vi köpte ingen vad jag minns. Det som imponerade var att han inte såg miljön på en byggarbetsplats som ett hinder och att han så självklart förutsatte att det löser sig.

——

Nutid:

Jens Hoffman har en mer storslagen tanke i sitt inlägg än så här men jag fastnar vid det faktum att god tillgänglighet till platskontoret är en framgångsfaktor.  Inte bara tillgänglighet för rullstolar utan också för alla oss andra också.

Jag har ganska färsk erfarenhet av hur ett platskontor inte skall se ut. Flyttkartonger med pärmar från andra byggen skall inte stå i staplar i alla hörn, hyrmaskiner som är trasiga/nyinkomna skall inte ligga på golvet i platskontoret, fikaplasen för arbetsledarna skall inte vara ett mötesbord som är upptaget sju av åtta timmar. Nej nej nej.

Platskontoret skall fungera som navet i en stor maskin. Det är här tidplanen skall slås upp i extra stort format på väggen, det är här man skall kunna samla ett gäng runt ett bord och äta tårta, det här man skall hitta all information om vad som skall byggas, det är här platschefen och arbetsledarna skall finns tillgängliga men ändå ha möjligheten att stänga in sig och jobba i lugn och ro.

Platskontoret är en viktig plats. Glöm inte det.

——

Sync tänker klart

Jo, gårdagens fundering om vart den bloggen skall ta vägen dryftades på lunchen idag. Det och några andra frågor.

Vi har skitmycket att göra, vi jobbar som fan, vi träffas knappt alls. Det blir inte mycket över till företagandet om man säger så. Visst är det kortsiktigt bra med mycket fakturering, men långsiktigt vill vi ju utveckla oss, ha en plan och lite skoj också.

Så vi tog en extra lång stund på en kulturinstutition vi besöker sällan men gärna.

När vi satt där ringde i telefonen. Det var ordföranden i en bostadsrättsförening som just nu bygger om och indirekt är vår uppdragsgivare. Ordföranden är förutom orförande också lärare i drinkblandning. Bartender alltså. När jag sa att vi satt och drack en porter kom en lång beskrivning om vilka som är godast, var man skall dricka dem och att porter ibland är bättre än sex.

Bra kille det.

—-

Nåväl. Vi beslutade oss att göra lite skoj.

  1. Boka in oss på en kurs i företagsutveckling
    (Det kan vara trams men kan också vara nyttigt att ägna tid åt bara det)
  2. Ordna en fest
    (vi har rutin, kan det jävligt bra och saknar egentligen bara lokal, datum och avdragsgill anledning)
  3. Sitta på Sjuans Ölhall fler fredagar
    (det äldre paret som kom in och mycket mödosamt vaggade fram till sitt bord fick sina öl utan att beställa den, de kommer varje dag och bartendern vet vad de vill ha. Så vill jag ha det när jag fyller sjuttio – bara tjugonio år kvar)

——