Etikettarkiv: Pengar

Standard

Publicerat av

Publicerat den

08 juli 2009

Publicerat i

Byggbranschens hantering av pengar (och människor)

Kommentarer

3 kommentarer

Företagare – ROT-avdraget är bra för dig

Sync ömmar för de små företagarna, F-skattarna, skuttarna. Vi känner många, jobbar med de flesta av dem, sorterar bort några ibland och nya kommer till. Vi brukar säga att vår största tillgång är telefonen. I telefonen har vi drygt tusen kontakter, jag vågar påstå att vi har en komplett uppsättning hantverkare ett par knapptryck bort.

Så vi gillar våra småföretagare. I vår bransch är det nästan alltid män. Män som ibland beter sig som pojkar, ibland som nästan vuxna, ganska sällan är de så vidare bra på själva företagandet. Att bli egenföretagare i byggbranschen är nog ganska sällan ett planerat karriärsteg, snarare en slump och en axelryckning. Utan att ha gjort en djupare research så kan jag avslöja att merparten av de här pojkarna satt längst bak i skolan och inte gärna ägnade rasterna och fritiden åt att plugga lite extra. Snarare så var det nog ett hormonstint fokus på tjejer, mopedtrimning och rökrutan.

Så om människor i allmänhet skjuter upp saker till sista stund, så toppar F-skattaren det lätt med att jobba som en tok, pruta med sig själv för att han själv tyckte det tog lång tid, skicka sina räkningar alldeles för sent och sluta svara i telefon när det sista lilla blir för jobbigt. Det är dessa pojkar som nu skall administrera ROT-avdraget. Hehe.

Problemet för våra kära kompisar som hellre väljer någon lättare form av tortyr än administrerar sina jobb är att om deras kunder skall kunna nyttja ROT-avdraget så måste det skötas rätt. Livet är hårt och orättvist – jag vet – men ibland måste man besegra monstren och tala snällt med sina spöken. Just ROT-avdraget är inget att vara rädd för.

Det skrivs en del på byggbloggar om ROT-avdraget, bl a annat här rot-avdrag.se där man kan läsa väldigt mycket om nackdelarna och riskerna men ganska lite om möjligheterna och fördelarna. Trygghetsvakten är mer resonerande men är lite inne på samma spår att det blir ett stort bekymmer för företagaren. Byggahus.se har konsumentperspektivet, det är bra. Byggahus-bloggen heter nästan likadant men är mer torrt informativt, lite som en uppslagsbok. Sync tar sitt ansvar och gör en svensk sommarsoppa på alltihop.

Jag skall vara helt tydlig – Sync tycker att ROT-avdraget är en kanonmöjlighet till sysselsättning. Det är dessutom ett ganska bra alternativ till svartjobb för bägge parter, åtminstone rent matematiskt. Potentialen i det är enorm, siffrorna blir gigantiska om man multiplicerar de som äger en del i en bostad med 50 000 kr. Låt vara att alla inte kan dra av hela beloppet och några kanske använder avdraget till annat som fönsterputsning och gräsklippning. Det blir ändå en väldigt stor hög med pengar.

När vi samlade våra närmsta så försökte vi plantera budskapet att det är kunden som har nyttan av ROT- avdraget, så  det är helt ok att ställa lite motkrav. Du kan begära en ersättning för extra administration och du kan faktiskt få pengarna fortare än du är van vid. Det hänger på din egen hantering, inget annat. Så vi avslutar dagens predikan med ett urklipp från vår info-kväll:

”Tips från coachen – Om ROT-avdrag skall tillämpas

  1. Skriv avtal inkl ROT-klausul, denna finns på www.bygg.org och det kommer snart att finnas fler branschanpassade på nätet.
  2. Begär kundens utdrag från Skatteverket på vad kunden har kvar att nyttja.
  3. Kräv vänligt men bestämt omgående betalning på kundens del av fakturan och skicka sen in blanketten till Skatteverket
    (och skriv rätt på fakturan…)”
Standard

Publicerat av

Publicerat den

26 juni 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld, Människor

Kommentarer

2 kommentarer

ROTfylla hos Sync

Sync hade en fin kväll igår. Vi hade bjudit in våra kompisar på ett kalas, eller egentligen en kombinerad information/uppläxning/påminnelse om att det finns en del att tänka på för småskuttarna i byggbranschen. Framförallt finns ett ROT-bidrag. Eller ROTavdrag, vi kan inte riktigt sätta ner foten där. Det är ju egentligen en skattereduktion. Det är en fantastisk möjlighet för småbyggarna, rätt hanterat är det jobb ett par år framåt med god betalning.

Tyvärr var riktigt dåligt väder för information om skatteregler – solen lyste och lyste och värmde. Men bra uppslutning ändå, grävmaskinisten kom och sme’n med, några målare och glasmästarn förstås. Vi hade en plåtslagare, några snickare, en kakelsättare, en ovanligt konstnärlig murare och en solbränd fastighetsägare. Hyfsat tvärsnitt av byggbranschen tycker jag. Själklart hade vi också en irländsk snickare som är slöjdlärare på ett mentalsjukhus i Ghana.

Sync höll låda en lite för lång stund, vi fastnar ju gärna på en del problem i vår bransch, som bekant. Vi hade en gästartist också, Robert på Archicon som ju har en egen byggblogg, tog rejält grepp på arbetsmiljöansvar. Det är inte ofta, om någonsin, som det sköts helt korrekt på små arbetsplatser. Vi behöver inte lära dessa småbyggarna att ta vara på sig, det händer väldigt sällan olyckor, men det gäller att ha ordning på Bas-P och Bas-U, man måste veta att man behöver ibland ha en arbetsmiljöplan. Och man skall veta vem som ansvarar för vad. Jobbar med privatkund är det inte helt klart alltid. Tur att Robert gjort läxan i alla fall!

Som nästan alltid när vi ordnar kalas så hade vi en god soppa. Denna gången hade min kollega gjort  en fräsch Gaspacho, tomater och paprika, lök och kryddor. Riktigt bra en varm dag, ihop med lite brödpinnar och torra skinkskivor från norra Italien så var buffén en succé.

Som nästan alltid när vi ordnar kalas så blev vi sittande med några öl och bara lite vin bland odiskat porslin, datorer och högar med ritningar och bygglagstiftning. Som nästan alltid så fick vi en sån underbar diskussion om allt mellan himmel och gjord. Det krävs en del förtroende och närhet för att tuffa byggkillar skall prata så om besöken hos psykologen eller sitt ständigt pyrande alkoholsug. Och vi hade vår fantastiske Eddie på besök, han som packade en väska och flyttade till Afrika ett par år för att bli slöjdlärare på ett mentalsjukhus i Ghana. Hans mod inspirerade till en diskussion om vad man egentligen vill vara/göra/bli. Vi har varit inne på det spåret förut här på Sync Blog, både här och där. När grävmaskinisten berättar att han blev tvingad in i en traktorgrävare som sextonåring och sen blivit sittande kvar i förtio år vid spakarna, när han egentligen ville bli dansare, då är det vackert och nära inpå känslorna. Jag är oändligt tacksam att jag får vara bland sådana människor och dela den stunden. Då är jag rik.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

23 juni 2009

Publicerat i

Byggbranschens hantering av pengar (och människor)

Kommentarer

Lämna en kommentar

ROT-en till mycket gott

Skrev nyss en kommentar på Tryggehtvakten men tyckte att den kan ju lika gärna stå på Syncbloggen, så jag citerar mig själv.

”Jag tyckte först att det här med fakturametoden var ett korkat förfarande som sätter hantverkaren i sämre läge, men har nu fattat bättre.

ROT-avdraget är en fantastisk möjlighet för hela branschen och de människor som äger sin bostad (orättvisan ligger snarare i att hyresgäster inte får del av detta). Det kan generera miljarder i omsättning på privatmarknaden, som sin tur spiller av på materialleverantörer och till och med på en stackars byggkonsult:)

Sköter hantverkaren sitt avtal med kunden rätt så behöver han inte ligga ute pengarna längre än normalt, kunden är den som får problem om inte avdraget går igenom. Risktagandet ekonomiskt är inte större än förut och administrationen är enkel. Om Skatteverket fixar sin hantering på utlovade 10 dagar så är detta en kanongrej.”

Standard

Publicerat av

Publicerat den

17 juni 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

Lämna en kommentar

Matlådan luktar också illa

Nya bloggkollegan på Trygghetsvakten väckte en del minnen till liv. Under ett par år jobbade jag med fuktskadade kryprumsgrunder, unkna vindar och gödseldoftande golv i daghem, skolor och villor.

Fukt och mögel kan ställa till ett svårstoppat elände för människor. Det är svårt att åtgärda mögliga kryprumsgrunder och blöta källare för rimliga pengar. Ofta går det att fixa men omfattningen kan bli sådan att det knappt känns lönt att spara något, det är bättre och riva skiten.

Det vi kallar ”elak lukt” blir ett socialt handikapp som sänker människor. Vi byggde om kryprumsgrunden för en massa pengar hemma hos en familj som hade sina gåbortkläder hängande hemma hos hemma kompisar. Hade kläderna hängt hemma så hade de förstörts. Vi gjorde en besiktning hemma hos en annan familj, där det luktade riktigt djävligt. Där berättade mannen att hans matlåda luktade! Tänk dig att sitta med kollegorna och för att avnjuta en stunds vänligt skitsnack och din goda lunchlåda, när mögeldoften kommer smygande ur mikron då du värmer gårdagens köttbullar. Inte roligt. Inte alls.

I senaste BBR:en så har vi en ny rubrik om Fuktsäkerhetsprojektering. Man trycker hårdare på genomtänkta åtgärder både i projekterings- och utförandefasen. Det är naturligtvis en god tanke. Men precis som i gårdagens inlägg, så tycker jag man hittar på nya titlar och ökad debitering för en massa fuktkonsulter och annat löst folk. Vi är inte speciellt bra på att skriva byggbeskrivningar, även om vi blir skitbra på det så löser inte det Platschefens dilemma och det kommer att fortsätta regna på lösvirkeshus utan väderskydd. Så är det bara.

Vi sänker inte byggkostnaderna i samma takt som vi skaffar oss nya arbetsuppgifter, där vi administrerar oss själva, kontrollerar oss själva och försörjer oss på att rätta till felen efter oss själva. Vi sänker inte kostnaderna.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

16 juni 2009

Publicerat i

Byggbranschens hantering av pengar (och människor)

Kommentarer

3 kommentarer

Bygg – helt enkelt! (SOU 2008:68)

Vi har ingen TV hemma (eller rättare sagt – vi har ingen TV-antenn så vi kan inte se Bolibompa och Sportspegeln och sånt men vi kan se på film). När detta kommer på tal med okända människor så ser man nästan hur vi tyst sorteras in i knäppgöksfacket. Sen undrar de nästan alltid vad vi gör istället. – Vad gör ni hela tiden?

Så är det, om man inte hänger tre-fyra timmar framför TV´n varje kväll så måste man ju göra något annat. Min sambo läser alla böcker som finns på Planeten Jorden (om hon inte fejsbåckar förstås), våra barn leker/bråkar/badar/spelardator/serpåDVD. Jag läser ibland Staten Offentliga Utredningar (SOU) på www.regeringen.se, där finns massa kul grejor. Ojojoj vad kul.

T ex ”Bygg – helt enkelt!” (SOU 2008:68) som är en riktig kioskvältare i min värld. Den kom för ett år sen och nu har jag orkat mig igenom innehållsförteckningen och sammanfattningen på 17 sidor. Bara 468 sidor till att plöja igenom.

Slutsatsen så här långt är att vi skall ha några titlar till bl a AA (arbetsansvarig), och så skall vi byta KA (kvalitetsansvarig) mot KA (kontrollansvarig). Dessa bägge personer skall vara certifierade. Same same but diffrent.

Man räknar hem allting också på ett enkelt sätt:

”Den nya AA-funktionen i vårt förslag innebär en marginell extra kostnad för de entreprenadföretag som ändå ser till att ha kunskaper om samhällets regelverk. En extra kostnad hör ihop med kravet på certifiering och blir då en administrativ kostnad.

Kostnaderna för utbildning och certifiering av AA och särskilt sakkunniga måste ställas mot de i princip omätbara samhällsekonomiska vinsterna i form av höjd kvalitet i byggandet.”

Fy fan va bra! Jag gillar ”…omätbara samhällsekonomiska vinsterna i form av höjd kvalitet…”. Samma gubbar skall utföra ungefär samma sak, fast lite nya benämningar, lite nya blanketter och rutiner, mera arbetsbelastning på våra kommunala tjänstemän. Logiken är klockren – här kommer det bli bättre kvalitet. Jajamän. Visst.

Om det mot förmodan är av intresse hos någon att få mer av detta så kan jag sammanfatta sammanfattningen en smula utförligare. Hör av dig i så fall.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

15 juni 2009

Publicerat i

Planeten Jorden

Kommentarer

Lämna en kommentar

År 2030 – mina förslag till åtgärder

Byggbloggarna håller sig med gästartister också, Russel Smieder från SCB skriver om prognosen för arbetsmarknaden 2030. Russel har räknat ut att vi kommer sakna 250 000 personer på arbetsmarknaden år 2030. Tuff skit.

  • År 2030 – då har de där förtiotalisterna slutat golfa och åka motorcykel, då sitter de på dyra äldreboenden och förväntar sig fett med samhällsservice från oss yngre.
  • År 2030 – då fyller jag 61 år, och räknar mig till de yngre. Herregud!
    (Minnesnotering: Gör en egen prognos om vad som sannolikt kommer att hända mig och jämföra med listan på vad jag vill ska hända mig)
  • År 2030 – då har jag sannolikt jobbat ytterligare 20 år i byggbranschen.
    (om jag nu inte gör allvar av planerna på att bli pilot/fotbollsspelare/författare/bonde/läkare/dagisfröken eller något annat skojigt)

SCB har alltså räknat ut att vi kommer sakna 250 000 personer på arbetsmarknaden år 2030. Detta kan bli problem. Jag kanske inte har tänkt så länge på detta men har ändå några spontana förslag till att lösa detta:

  • Vi tar död på argumentet att invandring är en belastning för Sverige. Om det kommer 250 000 människor med sina familjer och flyttar hit så får de ett varmt välkomnande, en bostad och ett bra jobb.
  • Byggbranschen slutar slösa bort halva tiden på att projektera fel, bygga fel, prata om fel och sen blogga om samma fel. Vi behöver inte ha så många byggkonsulter i så fall. Och inte så mycket gnäll och navelskådning heller.
  • Vi lägger vårt krut nu på klimatfrågan. Om vi inte gör det – och de värsta profetiorna slår in – då är det år 2030 allvar och arbetskraftsbrist i Sverige ett ganska pyttelitet problem på Planeten Jorden.
Standard

Publicerat av

Publicerat den

14 juni 2009

Publicerat i

Planeten Jorden

Kommentarer

Lämna en kommentar

Min farbror planerar för de närmaste hundra åren

Lågkonjunkturen har medfört att jag fått rucka på principen att bara ta uppdrag på dyra adresser inom vallgraven i centrala Göteborg. Detta har fört mig till Älvängen, Svenljunga och faktiskt ända till Gällivare. Verksamheten är med andra ord rikstäckande numera.

I Svenljunga har min farbror och hans fru en gård. De bor i Skåne men har gården som fritidsbostad, och nu bygger de till 80 m2. Jag är KA enl PBL och väldigt blygsamt inblandad i själva byggandet. Farbror beter sig som en klok beställare på det hela taget, den lokala byggaren är anlitad på sitt goda renommé och han bygger med beprövad teknik och välkända metoder. Inget dramatiskt alls.

Som pigg och ganska nybliven pensionär så motiverar farbror projektet med att barnbarnen måste få plats när de kommer. Bra skäl att bygga hus tycker jag. Naturligtvis är det gott också att få en ny del i huset där det inte blåser rakt igenom väggar i november. Det blir lite mer komfort och bekvämlighet. Så här långt en helt vanlig historia. Då överaskar farbror.

– Har du sett vår ekplantering? frågar han.

– Va? Vadå för något? säger jag

– Vår ekplantering, det roligaste jag gjort på länge, säger min farbror då.

Han visar ett stycke mark där han planterat ekar. Och lite björkar som tydligen skall göra nyta på vägen. Runt alltihopa står ett stängsel typ viltstaket för att hindra rådjur och älgar från att käka upp plantorna.

– Staketet måste stå där i femton år, sen är ekarna så pass stora att de klarar sig från älgarna, säger farbror.

– Och när är ekarna klara att avverkas för att bli krigsskepp för Gustav Vasa? undrar jag.

– Om hundra år, kanske.

Det sätter lite perspektiv på det övriga i vardagen. Här planterar man något som har växt till sig lagom tills jag fyller 140 år. Risken är i och för sig överhängande att läkarvetenskapen inte kommit så mycket längre då heller och inte kunnat hålla mig vid liv (inte dig heller). Det troliga är nog att jag blivit kompost och mina barn sitter på ett hem, 105 och 108 år gamla.

Om hundra år så är det 59 år sen 2050, året då jorden i princip skulle gå under (och det kanske den gjorde). Om hundra år så har kanske min farbrors barnbarn egna barnbarn som möjligen är i den ålder jag är i nu – mittilivet – medelåldern. Om hundra år så kanske min farbrors barnbarns barnbarns barn springer runt och leker i en hundraårig ekskog.

Hundra år. Tillbyggnaden som byggs nu på huset kommer att renoveras och byggas om tre-fyra gånger under den tiden. Väldigt lite av det vi bygger idag står sig i hundra år.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

12 juni 2009

Publicerat i

Arbetsmiljö och trivsel

Kommentarer

Lämna en kommentar

Sopsortering – Nej tack!

Släng allt i samma container – det var modellen när jag började jobba på byggen 1989. Ett par år senare började det talas om sortering, och vi delade i brännbart och blandat. Nu skall man helst ha 5-6 fraktioner på arbetsplatsen. För ett par dar sen fick jag smäll på fingrarna för att jag inte drog av plasten på köttfärstråget och sorterade det som mjukplast. För Planeten Jorden är detta ett framsteg.

Vi hade workshops för ett nytt projekt våren 2008, där jag envist frågade om det är miljömässigt bäst att sortera byggavfall på arbetsplatsen. Min slutsats av diskussionen är – Nej, det är det inte.

Arbetsmiljömässigt så skall vi hantera rivningsmassor så lite som möjligt på bygget. Om man skickar iväg det som blandat avfall så sorteras det ändå, men på ett kanske mer rationellt sätt. Det töms på ett golv i en stor hall, där står en grävmaskin med gripklo och plockar isär vårt blandade skräp. Snyggt och prydligt sorteras trä, isolering och annat. Att bara hantera en fraktion på arbetsplatsen betyder färre transporter från bygget, det blir samma antal ton men färre resor med lastbil alltså.

Så kanske, men bara kanske, så är det bättre att slänga skiten i samma container. Igen. För miljöns skull.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

11 juni 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

4 kommentarer

Tillgänglighetskravet kostar pengar

En artikel i Byggvärlden för en tid sen lyfte en svår fråga. Företrädare för både JM och Stockholms Studentkårers Centralorganisation (SSCO) säger att tillgänglighetskravet kostar pengar och gör bostäder dyrare. Jaså. Kom med något nytt, säger jag.

Det är klart att tillgänglighetskraven kostar pengar i utförandeskedet och lika klart är det att det medför dyrare bostäder. Det gör det också svårare att bygga riktigt billigt. Men det finns det mer som kostar pengar om man tänker på det viset. Kravet på dagsljus i alla rum till exempel, kravet på utsikt och begränsad insyn likaså. Kravet på en viss längd på köksbänken, kraven på ljudmiljö och, naturligtvis, kraven på energiutnyttjande. Allt kostar pengar, SUV:ar också. Bara vissa saker går att räkna hem direkt.

År 2010 skall alla publika lokaler göras tillgängliga om det bara finns ”enkelt avhjälpta hinder”, varenda liten trapp till butiker och restauranger skall ha en ramp eller hiss. Fast så blir det ju inte, åtgärden skall vara ekonomiskt rimlig och ibland funkar det helt enkelt inte med annat än en ringklocka och handgriplig hjälp till den besökande. Det är en otacksam uppgift för kommunens tjänstemän på stadsbyggnadskontoren att driva dessa ärenden, det finns väldigt många trappsteg in till alla lokaler i Sverige. Jättejättemånga.

Vid nybyggnad kan man nog hantera det hyfsat, det kostar något – visst. Men på ombyggnad av t ex en vind blir det orimligt. Om vi skall bygga lägenheter på vinden femte våningen så måste det byggas en hiss dit. Inte till våning fyra eller våning tre, men den måste gå till våning fem. Detta är ett hinder för förtätning i städerna. Det finns massor av kvadratmeter som kan bli helt ok bostäder, fast utan hiss.

Det finns mycket i BBR som kostar pengar, faktiskt allt. Handikappkraven är en del av det. Ideologiskt så tycker jag det är självklart att vi skall bygga för alla, men i Sverige bygger vi alldeles för dyrt och vi jagar pengatjuvar överallt. Jag vill gärna höra frågeställningen – Har vi råd att bygga allt i Sverige tillgängligt? Vad kostar det egentligen? Tjänar vi in det på kortare tid på ålderdomshemmen? Eller är det så att det faktiskt är en lönsam investering? Jag bara undrar.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

09 juni 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

1 kommentar

Lägg energin på något vettigt…

…typ sänka kostnader i byggbranschen, rädda Planeten Jorden, ordna stora kalas. Sådana saker. Inte på energideklarationer.

Byggvärlden skriver : ”Enligt Boverkets beräkningar kostar energideklarationerna fastighetsägarna 700 miljoner kronor om året. I 25 procent av fallen har byggnaderna besiktigats utan att åtgärdsprogram har lämnats. I 7 procent har råd lämnats utan att fastigheterna har besiktigats. Det sistnämnda ska enligt lagstiftningen inte få förekomma.” (Hela artikeln)

Jaha. Är fastighetsägarna kallhjärtade, cyniska snåljåpar? Eller skiter de i miljön? Eller är der så att man hittat på en regel som inte funkar riktigt, och lagt ytterligare en administrationskostnad på toppen av allt annat?

Några lyckas väl, vissa konsulter och företag vill gärna berätta att de sänkt kostnader för sina kunder avsevärt. Det stämmer förmodligen i vissa fall. Några konsulter såg chansen att ta duktigt betalt för ett enkelt uppdrag utan större ansträngning. Danskarna ligger före oss, där har man konstaterat att energideklarationer inte sänker förbrukning av energi. Kanske denne killen är på rätt spår, man kan lätt tro det om man läser lite i hans blogg.

Jag tycker att tanken var god men det blev fel. Vi måste ju ändra på vår energianvändning, vi måste renovera vårt fastighetsbestånd vettigt innan Planeten Jorden kokar över, vi måste göra annorlunda.

Om det kostat 700 miljoner så ligger väl 650 miljoner på bankkonton hos konsultbolagen, ackriditeringsorganet och  utbildningsföretagen. Rikrevisionsverket kritiserar hela hanteringen, men invändningara är naturligtvis av formell typ, det är deras uppgift. Det vore roligt att höra en representant från framtiden (anno 2050) som kunde berätta om det var väl spenderade pengar.

Uppdatering:

Byggtjänst är inne på samma spår (fast lite efter Sync;)