Besiktning kan vara roligt och lärorikt

Hej

Idag har Sync gjort en besiktning i en fastighet. det var lite läckor i tak, tveksam dränering, fukt i källaren och ihoptejpade stuprör. Som vanligt ungefär.

Inte så sexigt alls.

Det som gör en sån besiktning rolig är folket man träffar och smygtitten i folkhemmet som man får på köpet.

Till exempel den hör monteringen av parabolantenn som är helt ny för mig.

Genial i sin enkelhet. Icke-förstörande montage, billigt stativ, snabb montering.

—–

Kolla här sån grannlåt!

Raringen längst till vänster är en H2:a fick jag lära mig. Killen som bor i lägenheten och hans granne är musiker bägge två. Grannen avundades den svarta, åttasträngade elbasen.  Tydligen en raritet.

Basisten hade spelat mycket på Pub Stubinen i den hood där jag växte upp för länge sen. Jag var för ung och fick tyvärr aldrig besöka det stället,  förmodligen cyklade jag istället förbi på väg till fritidsgården strax intill. Världen är liten.

—–

På tal om lyftkranar…

….och annat byggsnack.

Det finns misstankar om att den här bloggen läses av ett gäng byggnördar som gräver sig allt djupare in sin navelskådning hela tiden.

Därför tänkte jag tipsa om en blogg som ofta tassar in på byggbranschämnen, fast på ett annat sätt. Jag har fyra bröder och den som  egentligen är eller har varit minst inblandad i i byggande av hus skriver ibland om konstiga saker som vi inte andra inte ser.

Till exempel idag när hans såg lyftkranarna på PEABs hotellbygge i Göteborg.

Eller den gången han fick säga farväl till sin dörr.

Och förstås när han och hans kollegor på reklambyrån försökte sig på att bygga hus.

——

 

Veckans vardagshjälte på Sync

Sync var ju på byggkonsultuppdrag ända långt borta i Gävle. Det var en överraskning för oss att det inte låg längre bort än vad faktiskt gör. Knappt en och en halv timme från Stockholm så är man ju framme. Gävle ligger i södraste Norrland – den sista civilisationen innan vildmarken tar vid.

Jag kan inte berätta så mycket om uppdraget men en fin liten historia finns ändå.

När vi lunchade i måndags med vår uppdragsgivare så var den tidigare ägaren till verksamheten med vid bordet. Det skojades om att han köpt ny fin bil och varför han köpt en buss. Faktiskt en buss med rullstolsramp och hiss. Ungdomarna i sällskapet frågade om han planerade för sin ålderdom.

Men nej då.

Mannen runt sextio som byggt upp och nu sålt ett fint företag berättade att hans dotter jobbar på en gruppbostad. En gruppbostad i kommunal regi naturligtvis, med för lite eller pengar att röra sig med, naturligtvis. Så han hade privat köpt en minibuss med rullstolshiss så att dottern i sitt arbete kunde åka en sväng med sina vårdtagare.

Han berättade att hon hade varit på Åland och i Stockholm. Han berättade allt detta med sån självklarhet och att han hade både råd och möjlighet att hjälpa till och gjorde så också. Inget konstigt med det, typ.

Veckans vardagshjälte. Respekt.

—–

Ibland får man ta inkonsekvenserna

Vi har besökt en kund och också Gävles trevliga stadsarkitekt och byggnadsinspektör. Det är småmysigt på något sätt att besöka andra städer, allt verkar så mycket lättare, alla verkar glad att få göteborgare på besök. Två dar är lagom också, det blir summa två lokala luncher och en trött kväll på krogen. Vi gick ut för att ta en öl, som man säger. Det blev bara en. Sen var det läggdags.

Vi satte oss på tåget från Gävle för en stund sen och slog upp var sin dator som goda byggkonsulter/arbetsmyror. Kollegans dator säger att den behöver ”inkonsekvenskontrolleras”. Ironiskt nog med tanke på hans ordningssinne och att han säljer just ordning och reda.

Jag säger – ”Sådan herre, sådan hund”

——

Svårt att veta vad som är bra byggt

Det är inte läge att skoja om Japan. Bilderna på vågen som svepte med sig allt från bilar till hela hus är något av det ruskigaste jag sett-

Däremot kan man le lite åt rubrikerna på Byggvärlden.se när experterna kommer med olika budskap.

—–

 

 

Nu är jag mer schizo än nånsin

Jag gillar att sortera saker, typ filer i kataloger i datorn eller alla lösblad som ligger på vårt kontor. Det känns bättre när det är gjort även om jag vet att det inte har förändrat världen eller ens bringat annat synbar ordning i ett slarvigt kaos.

Däremot är jag mer tveksam att sortera människor, det är lite mer komplext helt enkelt. En artikel i DN rapporterar om framtida chefsämnen. Det är ju i och för sig ett aktuellt ämne på denna bloggen men det jag vet inte om jag tycker om det här ändå.

DN listar de så kallade VÄRDERINGSPROFILERNA

”• Utmanaren – Individualistisk entreprenör, starkt affärsdriv

• Minglaren – Avspänd, ej materialist

• Minglaren – En modern, avspänd person, ej materialist, konkurrerar med stil

• Lagspelaren – En social person, grupptillhörigheten symbol

• Realisten – Lösningsorienterad fixare

• Sökaren – Ifrågasätter gärna traditioner

• Nytänkaren – Livsnjutare, engagerar sig, vill förändra samhället

• Traditionalisten – Fasta värderingar, värdesätter människor mer än materiella ting.

• Den konservativa – Trofast, värdesätter sin familj och ordning i samhället.

• Den neutrala – Står mittemellan de andra profilerna.”

—–

OK. Jag känner mig lite som allihop på en gång. Är det jag som är schizo eller är det det här en kass uppdelning?

—–

Hur är arbetsmiljön på byggmässan?

Jag var en sväng på Scanbygg och Byggmaskinmässan i morse. Ett frukostseminarium om energislöserier på byggarbetsplatser och en reklamföreläsning om väderskydd hann jag med före halv tio. Intressant om energinåtgången på bodetableringar, det går åt sjukt mycket energi där och det verkar relativt lätt att göra besparingar.

Annars då?

Jo, tack.

En tur runt montrarna konfirmerade min uppfattning om dylika mässor, det är oproportionellt många saxliftar, paddor och bilningsrobotar i förhållande till mina intressen.

Mest intressant var att att det i en monter satt en skylt som sa att man kan dö även av ett fall från 2 meters höjd och att det alldeles intill, intill Byggnads monter,  pågick en tävling för byggelever som snickrade på någon variant av stuga.

—–

Vet inte – det känns som att det inte finns en arbetsmiljöplan?

—–

Årets byggchef – kalla fötter och oanade möjligheter

Ja, jag var ju på ett litet jippo i måndags. Jag känner att lämnade en krok där som jag skulle fylla i senare men tiden rann iväg.

Det kom en blänkare redan under helgen från en säker tipsare att det var på gång. Fredrik på Byggvärlden och Lars Bergqvist, ordförande för Byggcheferna,  besökte AF  Bygg för att dela ut priset till Årets byggchef. Vinnaren Magnus Rudén jobbar på AF. Eftersom Sync emellanåt kommer i kontakt med AF och tipsaren visste  detta så var jag där när det hände.

Det var en kupp med många inblandade. Föremålet för det hela blev minst sagt förvånad.

Fredrik Karlsson välkomnade Magnus och alla kollegorna satt fint uppradade. Lite Oscarsgala också – fotografer och faktiskt också en filmkamera. Sen lite Här-är-ditt-liv-känsla när bäste kompisen var på plats och den personalchef som en gånng anställde Magnus på NCC. Det var en fin stund med lagom mycket högtidstal och blommor.

Speciellt kanske från Magnus själv. Jag visste att han hade fått lite småkalla fötter veckan innan, inte så konstigt, uppmärksamhet  av den typen får en ödmjuk människa att fundera. Framför allt var det en del av kriterierna som juryn skulle bedöma efter som inte kändes bekväma. Han sa det själv väldigt bra, det att det finns andra som är mer lönsamma och andra som är bättre på olika sätt men att han ändå kunde ta att han är duktig på att tänka nytt, tänka framåt och se ett sammanhang. Respekt.

Jag dröjde kvar och vi snackade en stund efter att Byggvärlden och folket från Stockholm hade åkt iväg. Det värmde att Magnus blandar upp självförtroende med ödmjukhet på ett bra sätt.

Det finns mycket att göra i byggbranschen, många saker att utveckla, massor att förbättra och lite grann att sluta upp med. Förhoppningsvis är han en av dem som får saker att röra sig i rätt riktning.

En grej som var extra viktig för Lars Bergqvist var att Magnus en gång startade som traditionell lärling. Återväxten i skrået är ju lite klen och vi måste få in mer folk, så det är en  väldigt bra väg att rekrytera nya ledare – från kollektivet. Det tror jag är bra, det finns en mängd duktiga gubbar som passar väldigt bra till att leda byggen, det finns fler guldkorn än man kan tro.

Jag gladdes extra mycket en stund efteråt när min kollega (som delar ett förflutet på NCC med mig) sa att ”jaja, han ja, nu tror jag att jag känner jag igen honom, han var lärling hos mig på NCC” när han såg bilden på Magnus. Byggvärlden är liten (i Göteborg).

—–

Så stort grattis till Magnus och till AF Bygg. Använd den hedrande titeln väl 🙂

—–

Mer på Byggvärlden

Klok gubbe

Jag läser på Byggindustrin.se en artikel om en som det verkar ganska klok man, Hans Lind. (tidigare uppmärksammad här)

Han säger bland annat att man egentligen inte kan säga så mycket generellt om byggbranschen, den är alldeles för varierande i sina olika former. Lite som jag själv försökt få fram här, till exempel i den tråkigt avslutade dialogen med Berra för ett tag sen.

Vi är många som slarvigt tillskriver alla byggbranschen gemensamma egenskaper och i svepande ordalag klämmer in 450 000 personer i samma fålla. Jag vet att jag gör det.

Skall sluta med det nu. Startar en kampanj – Vi gillar olika!

—–

Sync – living the byggkonsult dream

Dagen som byggkonsult så här långt

Ett möte med ny kund, ett uppdrag som passar som hand i handske och som gärna får bli ett långt engagemang. Det kändes väldigt bra och bättre ändå när hon följde upp i mail direkt efter.

”Hej på er och tack för ett mycket givande möte!”

Sen. Ett mail från en byggare som falskeligen hade fått sitt namn på en kommentar här på Sync Blog, jag kollade och det var inte hans som skrivit den. Slutklämmen värmer gott.

”Vill dock passa på att ge dig en eloge för ditt skrivande.
Tycker om att gå in och hämta inspiration hos dig.”

Sen. En snabbfika med kollegan, vidare till mataffären och så soppkok på platskontoret på ett bygge. Just den arbetsplatsen är väldigt intensiv just nu, det är inflyttning måndagen den 28 februari.

20 lägenheter, mängder med gubbar som gör finish/grovjobb/övrigt i samma stund, en arkitekt som i ett försök att blidka platschefen beskriver den röda färgen i portgången ”som att gå in i en livmoder”, en besiktningsman som är kvinna och dessutom hela dagen vallar runt köpare som får tjuvkika och kommentera färdiga lägenheter.

Vi snackar puls och intensitet. Så då tänkte jag att jag som kvalitetsansvarig att en köttfärssoppa och en god öl passade in. Eller?

Jag gillar mitt jobb 🙂
(marängsviss , soppa, mat – hela tiden)

—–

Det här är en sponsrad annons från Byggkonsultverkligheten.

—–