Lördag morgon bordade hela Sync tåget till Skåne. Årets sommarkonferens skulle bli av strax utanför Lund hos en kär vän och trogen kund. En småföretagare i byggbranschen, en sån som lever och andas i blåbyxor, jobbar för mycket och  träffar familjen för lite.  Typ 1 A.

Möjligen avviker han lite från mallen eftersom han köper en del tjänster från Sync. Vi skriver hans avtal, lägger upp projekt, gör arbetsmiljöplan, granskar kalkyler och ifrågasätter i största allmänhet. Det är dyra timmar men vi vet att det gör nytta. När man började ett nytt projekt häromveckan så sa kvalitetsansvarige att det var det bästa underlag han sett. Veckan efter började det ringa nya kunder som den kvalitetsansvarige tipsat. Han hade tipsat om en duktig byggare med ordning på pappren!

Poäng till Sync och vår kund 🙂

——

Vi klev av tåget i Lund och knödde in oss i framsätet på en skåpbil. Tre lagom tjocka män som trivs tillsammans, då går det bra 🙂

Helgens värd är en gammal god vän till kollegan. Faktiskt så god att han har ett av kollegans alster hemma i köket. Ibland glömmer jag bort att kollegan i ett tidigare liv också var möbelsnickare.

Kurslitteraturen låg framlagd. Så där – klart – nu är allt avdragsgillt.

Vår värd är för all del byggare nu för tiden, men egentligen smed. En riktig smed som har en smedja och det var den  som skulle bli vår konferenslokal.

I en riktig smedja brinner en eldhärd där järnet glödgas innan smeden snabbt lägger det under stånghammaren och formar det till något vackert.

I smedjan bjöds vi till lunch. Frittata och lufttorkad skinka. Tapenade och ett fantastiskt bröd. Öl. Några öl till.

På det – ost och en torr sherry. Fint skall det va!

——

På konferenser är det viktigt att ha en fysisk aktivitet emellanåt också, så vi tog en promenad. 2 timmars lunch, 15 minuters långsam promenad på en landsväg i Skåne, sen var det dags att laga middag.

Vad lagar man i smedja? Paella, naturligtvis. Varför göra det enkelt för sig? Nej, paella med kyckling, räckor, kräftor, bläckfisk, saffran och ris. Kokt i långpanna med vitt vin över glöden i smedjan. Eftersom inte skorstenen funkade så bra så låg röken så där mysigt tät strax över huvudhöjd. Kallt och regnigt ute, varmt inne.

Så här vacker blir en skånsk smedjepaella när den är klar.

Sen – dags för dessert.

Sanslöst mycket mat, till lunch och middag. Ändå lyckas vi – fyra man (värden somnat!) – att nästan sluka den här också.

Så här dags hade han alltså däckat, vår käre värd. Vid sin härd.

—–

Jag är ödmjukt tacksam för att få umgås med så fina människor. Vår kund och hans anställda är det bästa sällskap man kan tänka sig, en smedja är den bästa tänkbara miljö jag kan komma på att konferera i en regnig kall dag i juni.

Visst blev det alkohol och överflöd av mat, precis som vilken jobbresa som helst, tro inget annat. Men vi var fyra medelålders vita män och en lika vit men betydligt yngre man, alla byggnördar med egen syn på byggande och branschen. Det blev att bra snack som kunde sänts live på bloggen.

Vad vi pratade om? Privatkunder, MåsteBordeVill, arkitekter som borde tuktas och alldeles för stora hus. Som vanligt.

——