Konferensrapport (mest för revisorns skull)

Jo Sync är på konferens.

Tre medelålders män i en stuga i en öde by i Danmark. Man kan nog med viss säkerhet säga att själva definitionen av lågsäsong är Danska semesterbyar vid havet vecka 9. Lägre än Glocalnet på sin tid.

Stugan är egentligen ett hus med femton bäddar, en pool och bubbelbadkar och bastu förstås. Eftersom som vi summa summarum lämnat 7 barn hemma i Sverige har vi en del att förklara när vi kommer hem och visar bilderna. För våra barn är Danmark lika med en mängd olika badplatser, det är ett land som man inte åker till utan sina barn alltså.

Eftersom i runda slängar 67% av närvarande medelålders män är gravt förkylda och en lite klen i största allmänhet så har vi dessutom grovt missbrukat denna situation. Vi badade inte igår!

Nåväl. Nu var det inte det som var ämnet för detta inlägget utan att vi måste börja motivera vissa utlägg. Vad som är avdragsgillt vet vi inte riktigt i dagsläget men 2 500 kr för mat till tre lagom tjocka män i drygt två dygn är väl rimligt?

Vi började med fruktfat, de känns viktigt.

Sen slängde jag ihop en snabb pasta med strimlat biffkött, piripiri, mycket vitlök och färsk pasta.

På kvällen igår blev en sjömansbiff, detta eftersom det är viktigt med mycket kolhydrater när man sitter still så mycket som vi gör här

Idag gjorde jag en liten snabb frukost med en fritata (på sjömansbiffpotatisresterna med rätt mycket västerbottenost och några ägg), bacon och dyr-juice från Brämhult.

—-

Tro det eller ej – vi återkommer med mer mat från byggbranschens mest hemlagade konferens just nu 🙂

—–

Uppdatering efter att revisionsarbetet påbörjats:

Det kom ett mail till bloggen

Det kom ett mail om bloggen eller mer specefikt om fredagkvällens lite allvarliga inlägg:

”Livet i almenhet

Att vända vindarna, man blir både glad, röd och upprymd av att läsa din Blogg! snart är det vår å då..

Med goda hälsningar”

Inklippt komplett med gulliga stavfel och allt.
Sen kom rättelsen i nästa mail

”rörd inte röd, röd är jag sen barnsben”

—–

Den gode vännen som skriver är en av dem som driver ett litet byggföretag, en av dem som kämpar med blanketter och siffror men som sannolikt egentligen bara vill jobba med sina händer. Jag vet att han är konstnär också, han behärskar ett hantverk som andra människor avundas honom. Det är nog bra om han tänker på det ibland.

Dessutom bevisar han i sin justering i mail nr 2 att ett tidigare inlägg här stämmer bra – F-skattare är kommunister.

🙂

—–

Sync önskar lycka till…

… på upploppet. Hela vägen in i kaklet som vi säger i byggbranschen.

Vi har just haft sista fredagstårtan på ett bygge som skall vara klart på måndag.

Fredagsfikat klockan kvart över elva brukar innehålla en tvåveckorsplan och arbetsfördelning. Idag var det bara de närmaste tre dygnen som diskuterades, inget annat. Tisdag finns inte (nästan). Fokusering alltså.

Slutbesiktning på måndag med start klockan 08.00, då skall platschef och arbetsledning sitta och redovisa sin dokumentation. DU-pärman och boendeinformation, injusteringsprotokoll och OVK-papper. Då sitter det tre allvarliga besiktningsmän, ett gäng beställare och konsulter för att granska och godkänna jobbet. Då skall alla lägenheter vara städade, det skall komma vatten ur kranen (både varmt och kallt – i rätt ordning), tvättmaskiner och diskmaskiner skall vara provkörda, det skall finnas ström i uttagen och TVn skall gå att koppla in. Entreprenören har lite att göra kan man säga.

Beställaren skall lägga sin söndag på att namna postfacke, fördela källarförråden, fixa det lilla extra. På måndag är det leverans!

Klockan 20.00 måndag kväll kommer de tre första flyttlassen till huset, sen fylls det på med sjutton glada hushåll till under ett par dar.

—–

Jag som är konsult, pådrivare, kvalitetsansvarig och allmän sällskapsdam på platsen går hem snart och firar helg.

Jag önskar alla på bygget och i princip alla övriga också en god helg 🙂

—–

Den verkliga missen har sitt ursprung på ett arkitektkontor…

Detta på tal om senaste programmet i serien Fuskbyggarna på TV4 och inlägget i morse här på bloggen som slutade så abrupt.

Kort resumé – Privatkund beställde tillbyggnad, byggare byggde enligt kundens bygglovsritning, grundläggning ”hamnade” för högt, ingen vill ta på sig felet, Sync Blog skrev detta.

—–

Alltså.

Den verkliga missen har sitt ursprung på ett arkitektkontor. Ett tyvärr alltför vanligt fel som jag fått känna av i runda slängar tusen miljoner gånger. Vi ägnar mycket tid att hantera det här men lyckas inte alltid.

Det typiska fallet är när en arkitekt får i uppdrag att rita en tillbyggnad eller ombyggnad. Ofta är då ritningen gammal nog att bara finnas på papper och man sätter sig helt enkelt med skalstocken och mäter på ritningen och överför detta till en CAD-fil.

En CAD-fil eller dwg som vi gärna kallar den har raka linjer och räta hörn, det är skarpa kontraster och på det hela taget en väldigt trovärdig ritning av ett hus. Tyvärr stämmer det inte alltid, inte ens ofta. Märkligt ofta har handgjorda dörrar från artonhundratalet plötsligt fått samma mått som dagens modulmått. Nästan jämt så är en skorsten fel både i läge, storlek och form.

Vad är problemet då? undrar ni nu. Vad är det som fattas?

Jo, det som fattas är en inmätning och kontroll ute i Verkligheten. För den som inte  är bekant med begreppet så är Verkligheten ett område som börjar strax utanför dörren på konsultkontoren. Det kan vara en lite farlig och läskig plats för en arkitekt men ibland måste någon packa väskan med kamera, lasermått och tum och gå ut och göra skitjobbet.

Fast å andra sidan. Egentligen är ritningen inte fel. Problemet är bara att den som tar emot den och börjar använda den som en sanning blir lurad. Man börjar skalmäta och bygga utan att kolla att måtten stämmer med Verkligheten.

—–

Jag höll ett föredrag för ett gäng arkitekter för ett tag sen. De ville friska upp sitt beteende med tanke på entreprenadjuridik och sånt skoj. En sak som jag tryckte på då och som de är duktiga på nu är att de talar om vad ritningen skall användas till. Är det ett skissförslag så står det i klartext, är det en bygghandling som man använda till att bygga hus så står det ”BYGGHANDLING”
(sen naturligtvis en disclaimer – ”alla mått kontrolleras på plats”).

Så en arkitekt borde mäta på plats och ritningen borde stämma på milimetern, men så funkar det inte alltid precis som Robert skriver här. Oftast ingår det inte i uppdraget. Det jag begär i så fall är att den gode arkitekten meddelar detta på tydligaste tänkbara vis – MIN RITNING STÄMMER INTE, NI MÅSTE KONTROLLERA HÖJDERNA!!!

Det framgick antagligen inte på ritningen i Kullavik. I det fallet med Sparrman& Nätt så har jag väldigt svårt att se att någon annan överhuvudtaget skulle vara mer självklar att kontrollera höjderna på plats än de själva. Att starta bygget på fel höjd och sen skylla på kunden och/eller dennes arkitekt är för enkelt.

—–

Fuskbyggarna – Skyldig no 7

Reportrarna kommer allt närmare. Det började med att Allbäck fick Josefsson mikrofon uppkörd i nyllet. Jag hade en gammal klasskompis som börjat på Allbäck och vi hade precis träffats och snackat samarbete. Sync hade gjort ett förslag till uppdrag när en tredje kompis ringde och skvallrade att UG grävde en allt djupare vallgrav runt Stefan Allbäck.

Det blev inget uppdrag för Sync. Kompisen har inte svarat på det numret sen dess heller.

Det var ett år sen sen.

Igår pratade jagi telefon med chefen för hela Byggvärlden (om helt andra saker än Fuskbyggare dock).

Så idag kom ett mail om en Fuskbyggare no 7 som sänds strax i TV4. En gemensam bekant skickar ett tips om att dagens Fuskbyggare, Bengt-Åke Sparrman, gör ett försök att få ut sin sida av saken. Jag känner honom inte men han är alltså två handslag bort.

Vem vet – Sync kanske får vara med i TV snart 🙂

—–

Nåväl, jag skall försöka kolla Fuskbyggarna ikväll. Jag har ju lite grann släpt det spektaklet. Det följer alltid samma mall och gör samma dramaturgi om och om igen. För min del är det som underhållning betraktat lika med noll.

Sparrman & Nätt gör ett tappert försök att få TV4 att bli mer objektiva, min gissning ar att det lönlöst. Objektivitet är inte med i programkonceptet.

Sparrman lämnar också ut det svar man skickat till TV4 om sakfel i programmet. För mig som relativt invigd i byggverksamhet och som lite klärvojant kan man nog säga att det rör sig om skitsaker till viss del, sannolikt för att man är oense om annat mer odefinierat.

Nu skall jag kolla programmet.

—–

Mer om Fuskbyggare här på Sync Blog

Extra intressant – TV4 gör samma som Sparrman, man lägger ut sin uppfattning om ett fall där de själva blev fällda av Granskningsnämnden för Fusk-TV (förlåt, osaklighet)
Lipsillar 🙂

—–

Oj då, vi glömde människorna!

En artikel i Byggindustrin från idag som är läsvärd. Det handlar om de gåtfulla folket.

Barn är som bekant ett gåtfullt folk. När barn blivit vuxna är de också ganska gåtfulla, lite otydliga och faktiskt svåra att begripa sig på. När barn blivit vuxna på riktigt startar de företag och fabriker och jobbar med med jätteviktiga grejor. Fabriker och kontor och sånt måste fungera bra och alla vuxna måste trivas och kunna jobba bra annars beter de sig som barn.

Artikeln som egentligen är en krönika handlar om att det kan vara lite lurigt att koppla ihop ovanstående med byggbranschens frälsning – BIM.

BIM hjälper  oss att rita våra tre mest vanliga  dimensioner och sen göra en koppling till ekonomi och tid. Så långt är det perfekt och jag är djupt avundsjuk på dem som kan det eller får utveckla tekniken. Det är precis det jag håller på med på dagarna fast lite mer som på Jesu tid, typ färgkritor, penna och papper. (ibland ritar vi med en pinne i gruset, ja…)

BIM är en fantastisk tanke där det fysiska bygget kopplas ihop med pengarna, resurserna och tidplanen. Det är just det som vi i projektledning och på platskontor bollar med på ett högst analogt sätt, mer eller mindre framgångsrikt. Jag ser egentligen ingen gräns för bra det skulle kunna vara, jag ser perfekta arbetsberedningar med nyttiga kontrollplaner liksom poppa ur skärmen så fort man klickar på en byggdel, jag ser en att-tänka-på-notering om att man först måste göra hålet i väggen innan man monterar dörren.

BIM kan med andra ord bli en total katastrof som missar det mest väsentliga av allt, människorna som skall använda det vi bygger. Dagisbarn, fabriksarbetare och kontorslavar. Risken är att systemet blir så tekniskt och teoretiskt bra att det börjar leva sitt eget liv, lite som den fantastiska filmen Terminator. Det är det krönikan handlar, fast med andra ord.

– Hur digitaliserar man krav och hur kopplas kraven till själva modellerna? Hur tidigt kan man börja bygga en modell? Innan man riktigt har en aning om hur byggnaden/anläggningen ska utformas rent fysiskt?

/…/

Ser vi på de flesta tillämpningar av bim i dag kan vi konstatera att dessa har ett starkt projekterings- och produktionsfokus. Det är inget fel med det, men vi är övertygade att bim får en ännu större effekt när vi lyckas få med systematisk hantering av brukarkraven.”

Precis. Att ta in människors behov, förväntningar och drömmar i en digital modell och sen plotta ut dem som en ritning är inte självklart. Inte på något sätt.

(Länk till artikeln)

—–

Sen har jag en invändning som inte får plats här – Lone Ranger, den som skall hantera tekniken ut i fält måste uppgraderas till en ny version.

—–

Sync säger – Håll Sverige rent

Vår reklamavdelning jobbar hårt på en bra slogan fortfarande.
Inspirerad av en sjuttitalskampanj det som ligger närmast är ”Håll Sverige bygget rent för hlvte!”

Förslag finns på olika travesteringar av klassikern ”Din mamma jobbar inte här”.

—–

Så här är det det.

Jag har befunnit mig på byggen större delen av min vakna tid under tjugotvå års tid och en skamligt stor andel av den tiden har gått åt prat om städning, tjat om att hålla ordning och reda, gnäll om vems skit som ligger var och mest i vägen och – naturligtvis – vem som började, vem som borda ha städat och var vederbörandes morsa egentligen jobbar någonstans.

Nu är Sync gravt insyltat i slutspurten på ett bostadsprojekt i Göteborg. Varje möte, varje vecka återkommer den punkten på dagordningen – Håll ordning!.

En elektriker kom med kontringen att byggaren skulle lägga ut sopsäckar på väl valda platser, då skulle det minsann funka.

Pyttsan.

Se nedan – själva epicentrum på det här kabelskräpet ligger ca 1 500 mm från sopsäcken (+/- 20 mm).

—–

Så. Idag är det fredag och jag är på gott humör, det är dessutom bara tio dygn och fem timmar kvar till inflyttning så därför är nämnda elektriker föremål för en Ass Kissing Contest som heter duga. (hade det varit ett annat läge hade han fått skäll 🙂 )

—–

Sync höjer köksveckan till ny nivå

Ja, här sitter jag på mitt kontor alldeles rosig om kinderna och rör rytmiskt på högerhanden. Alltmer hetsigt också.

Sync har köksvecka. Det innebär att vi skall tömma/fylla diskmaskinen, tömma myntfacket och sumpen ur kaffeautomaten och allmänt hålla ordning i det gemensamma utrymmet.

Alla dessa tre uppgifter är vi konsekvent dåliga på att bevaka och vi drar oss gärna för sånt, det finns tusen ursäkter och vi har tyvärr använt de flesta nu. Men det finns hopp. Vi har en kumpan som villigt hjälper oss att planera en kompensation för övriga brister och att befästa vår image som festfixare och allmänt kul killar. Det handlar om onsdagsfikat.

Att arrangera onsdagsfikat ingår också i köksveckans arbete, den delen brukar vi lösa bättre. Denna gången tar vi det till en ny nivå  Det är därför jag sitter här och stånkar med gräddskålen mellan benen. Det blir marängsviss.

Marängsviss med glass, strössel. nougatsås, paraplyer och tomtebloss.
(Vi är just ju sjuk nöjda med oss själv)

—–

Eftersom alla andra på kontorsplanet jobbar utanför byggbranschen har vi här chansen att höja branschens image ett pyttelitet snäpp. Hoppas de går på det 🙂

—–

UPPDATERING KL 15:32

Kort marängsvisskola:

  • Köp maränger, glass, strössel, nougatsås, vispgrädde och en visp
  • Slarva bort konsulttid för ungeför tusen kronor genom att vispa grädde
  • Tänk på att grädde skvätter på tangentbordet, så undvik att titta på sporten på svtplay samtidigt.
  • Ta fram ett lock från en faörvaringsbox och lite smörpapper.
  • Gör sviss

Före:

Efter en kort kreativ process och konstnärligt övervägande:

What goes around comes around

Detta inlägg är fortsättningen till inlägget Unga, otåliga chefer i byggbranschen och deras beteende.

—–

På Sync är vi ju omåttligt malliga för vårt kontaktnät, jag har 913 kontakter in min telefonbok. Några som jag ringer dagligen, några som jag säkert behöver max en gång per år, vissa kanske vi bara hade kontakt med en endaste gång för flera år sen men de finns där ändå. En del av dem vill jag helst slippa prata med igen.

Rätt många kontakter vi har är sådana som vi i regel inte pratar så mycket själva men som vi förmedlar till andra, det är en del av det roliga – att kunna hjälpa någon som behöver hjälp att få kontakt med någon annan som faktiskt kan hjälpa till.

—–

På medelstora byggfirman fick jag lära mig att man aldrig kan be någon fara åt helvete hur välförtjänt det än kan vara för man vet aldrig var han dyker upp igen. Han kan sitta som beställare, besiktningsman eller jobba med inkasso och åka Harley Davidsson iklädd skinnväst nästa gång ni träffas.

Jag fick ett ryck en kväll hemma i soffan och en tanke formades. Orsaken till tänkandet var just det faktum att vi i byggbranschen rör oss runt bland olika firmor. Det är precis som Fredrik fick klart för sig häromdagen, att många inte vill sitta still på ett och samma ställe.

Jag fick en tanke att skriva ner en associationstråd som beskriver hur folk känner varandra, som ett sociogram fast på ett långt snöre. Det var för att beskriva att allt går runt och kommer tillbaka. Detta med utgångspunkt i mitt eget nätverk.

Jag skrev en enda lång mening som täckte en och en halv A4-sida. Det gick tvärs genom mina tjugo år, studsade på de företag jag jobbat på och de ställendär  mina kontakter och vänner jobbade just då. Det går ju egentligen inte att beskriva det linjärt, det går i cirklar och spiraler, hoppar fram och tillbaka i tid och kopplingarna mellan människor kan vara släktskap eller en gemensam arbetsgivare eller att man råkat lära känna varann på ett bygge nångång.

Min poäng är att ingen (eller väldigt få) försvinner, de flesta finns kvar i systemet fast med nytt visitkort och lite högre lön, finare bil eller roligare chef. Nätverket alltså.

Lite som Facebook fast på riktigt.

—–

Chefens chef is the boss

Fredrik på Byggvärlden har ju träffat unga chefstalanger och fått förstahandsinformation om vad de prioriterar och önskar sig, han skriver:

”Det är viktigt för de unga med en okej lön men det är inte allt – de flesta hade hoppat på jobb trots att de hade fått högre lön på andra håll. Att komma till ett företag som verkligen vill ha dem och har en plan för den nyanställde – det är högst på priolistan.

Diskussionen kom mer att handla om detta än om själva rollen. Den tråden får jag själv ta upp vid annat tillfälle.

En sak till från gårdagen: cheferna vill ha bra chefer. Chefer som ser dem, pratar med dem och är goda ledare. Så det finns all anledning för byggbolagen att satsa på ledarskapet – inte bara hos de nyanställda utan även hos de nyanställdas chefer. Och deras chefer.”

—–

När jag slutade som egenföretagare och blev anställd var det med den uttalade ambitionen att få en chef. Jag saknade det.

Jag skrev ett inlägg här på bloggen för ganska länge sen om chefens chef, exemplet var inte från byggbranschen men gäller nog bra ändå. För det är väl egentligen självklart att även en chef behöver ha en bra chef. Är man högste chef så får man luta sig på styrelsen, sitter man själv i styrelsen så får man ha en mentor och några kloka gubbar som kan hjälpa till att sortera tankarna och leda en rätt.

Alla behöver hjälp, uppmuntran och stöd.
(Några av oss behöver nog tyvärr också lite skäll ibland också)

—–