I DN redovisar man en undersökning som är viktig och bra.
Det handlar om hur mycket folk fikar i olika delar av landet.
Dessutom konstateras att man blir effektiv av fikandet! Tjohoo 🙂
(det har vi inte blivit anklagade för på ett tag)
Nu sitter jag här och väntar på att den undersökningen görs branschvis så kanske vi i byggbranschen kan få toppa något annat än korruptionslistan.
Typ tio år äldre på bara ett telefonsamtal.
Jag pratade i telefon med vår styrelseordförande/mentor/moraliska kompass.
Vi pratade nog om erfarenhet och komptens och han sa:
– Du har ju hållit på i snart trettio år nu.
WTF!! Trettio år?
När jag startade bloggen skrev jag att jag snart hade jobbat i tjugo år. Det var i december 2008
Hur kunde det gå så fort från tjugo till trettio?
—–
Men kanske ändå. Jag var tolv år 1981 när vi började tilläggsisolera sommarhuset. Farsan var med på första gaveln, sen tror jag jag och min bror fick lösa resten i stort sett själva. Jag hann bli fjorton innan vi slog på de sista locken på andra gaveln.
Så trettio år som byggare, visst – om jag började som tolvåring, så ok.
—–
Så man börja fundera.
Jag var tjugo år gammal 1989 när jag började på stora byggbolaget, ett par år senare rasade branschen ihop. Jag var en av få som fick vara kvar och under mer än tio år kunde jag vara den unga killen. Det fyllde inte på med nya rookies på ett långt tag så jag behövde inte bli vuxen förrän ungefär vid trettiotre, tror jag. Det blev en utdragen uppenbarelse för min del.
I nutid har jag känt av det mer tydligt. När chalmeristerna var på besök och intervjuade mig om KA-jobbet så var det tjugo långa år och en ocean av erfarenhet som skilde oss åt.
Ibland känns det som livet tar ett skutt, åldrandet går uppenbarligen inte linjärt.
—–
Jo, till och med här på redaktionen på Syncbloggen är det svårt att göra sig rolig över det här.
Inte bra. Klicka och läs!
Jag är ju sådär lite fånigt snobbig för att jag var platschef när restaurang Wasa Allé byggdes. Det var 2005 och vi byggde om ett f.d. apotek till en krog med höga ambitioner.
Mats Nordström som driver Wasa Allé är en av landets vassaste kockar. Hans satsning på nyttig, högklassig mat har slagit väl ut vad jag kan förstå. Han parkerar i toppen på listan i GP över stans bästa krogar, det säger en del om nivån.
På Wasa Allé kan man få en sjurätters meny med vin och rubbet som är fantastisk. Fantastisk för att det är så gott, men också för att man efter fyra timmas ätande inte är sprickfärdig och i svår paltkoma. Avsaknaden av smör och grädde har nog en del i det här.
Mats Nordström lagar mat som är genomtänkt, nyttig och lätt. Detta utan att släppa det minsta på smak, kvalitét eller upplevelse. Dessutom till ett helt ok pris i jämförelse med konkurrenterna.
Modern, medveten mat.
—–
Det här har ju egentligen inte ett skit att göra med byggbranschen, men jag kände att jag hade snott Modern, medveten kund ifrån Mats N (minus alliterationen då).
Men kanske ändå – om våra beställare var mer intresserade av ingredienserna (i byggprojektet) och deras ursprung, hur maten (bygget) tillagats och undvek smör och grädde i det längsta så kanske det kändes lite bättre i magen efteråt.
—–
Läste i DN om ett slukhål i Tyskland.
—–
Jag skrattar lite även om det här säkert är allvarligt och hemskt för några inblandade.
Som före detta entreprenör, buspojk och grävmaskinsfetishist så är det lite kul ändå.
Markentreprenörer står ju inte längst upp på trovärdighetstrappan när allt kommer omkring. Men jag tror mig veta hur noga man ansträngt sig med bygget av den där gatan, vilka grusfraktioner som man lagt i olika tjocklekar och packat ett givet antal gånger med specificerat tunga maskiner. Noga och länge, besiktigat och godkänt. Möjligen även med ifylld egenkontrollplan. Tysk disciplin.
En gnutta ironi då att Planeten Jorden också har ett liv.
—–
Fredrik på Byggvärlden tycker som sagt att inte vi skall skälla på kunderna i byggbranschen.
Jag vet inte om vi gör det, kanske. Jag vet däremot att den här bloggen varit lite tjatig om beställarens ansvar och hans/hennes roll i byggprocessen. Så jag gör ett försök att förklara min uppfattning, som alltid med tre goda exempel. Exempel på situationer där vi alla är beställare av tjänster eller konsumenter eller till och med delaktiga i resultatet.
—–
Maten
Vi bryr oss om vad vi äter, hur det har odlats, transporterats och förvarats. Det är viktigt hur det smakar, att det både är nyttigt och ser gott ut. Ibland blir det fort, fel och onyttigt. Som småbarnspappa kan jag intyga att det dåliga samvetet får sig ett tillskott varje gång jag snabbfräser köttfärs och kokar pasta på en stressad kvart direkt efter dagishämtningen.
Planerad och omsorgsfull matlagning? Nej, inte alltid. För det vi värderar högst är det som är lagat med fina råvaror, mycket kunskap, gott om tid och en rejäl dos kärlek.
Kläder
Vi bryr oss om hur det ser ut, hur det känns på kroppen, passformen. Vi försöker undvika det som är tillverkat att kinesiska barnarbetare och det som badat i indiska kemikaliebassänger (tror vi). Det vi hemma hos oss oftast får nöja oss med är billigt från ICA Maxi.
Det vi uppskattar mest är högtidsdräkten man kosta på sig kanske en gång i livet, det där plagget med det fantastiska tyget sytt av en skräddare med precision och känsla.
Musiken
Vi konsumerar mest skit till vardags men vi vill gärna ha kvalitén. Radioskval, Idolprogram och Melodispektaklet skaver hårt på mina (och andras) nerver. Nej, jag menar den där musiken som är så fantastisk, så bra att man vill åka långt och gå på konsert för att få mer, intensivare och djupare. Några av oss nördar sitter och läser biografier om artister, vilken gitarrist som spelar vilket solo på just den skivan och annat viktigt. Några betalar gärna snart en tusing för en gigantisk show med U2 på en fotbollsstadium. Igen. Men de mest minnesvärda ögonblicken för min del är det oväntade, enkla och självklara.
Märk väl att det inte behöver vara det dyraste alternativet som är det bästa. Maten kan bli gudomlig med enkla, billiga råvaror, mina barns favoriträtt är köttfärssoppa med rotfrukter. Skräddaren kan vara en kär vän som gör dig en tjänst, favoritplagget kan vara ett fynd på secondhandmarknaden. Det irländska bandet som sitter i tvättstugan varje år på gårdsfesten på Storebacke kan mycket väl vara en av mina finaste stunder,vi var nästan tio stycken i publiken, killarna och tjejerna i bandet var lite fler.
—–
Det här är måhända ett onödigt krångligt sätt att säga att våra kunder (beställare/byggherrar) måste handla klokt precis som vilken konsument som helst. Modern, medveten kund alltså. Enveten är också bra.
—–
Fredrik på Byggvärlden tycker inte vi skall skälla på kunderna i byggbranschen.
Jag vet inte om vi gör det, kanske. Jag vet däremot att den här bloggen varit lite tjatig om beställarens ansvar och hans/hennes roll i byggprocessen.
Jag hinner inte riktigt utveckla det just nu, om tjugotre minuter skall jag förklara det IRL för en (förhoppningsvis) ny beställare (a.k.a. kund).
—-
Så mycket kan jag dock säga att jag inte håller med Fredrik fullt ut. Beställare – förlåt, kunden! – har ett stort ansvar.
Återkommer i ärendet.
—-
Läste i GP idag på morgonen om drömyrken och såg att entreprenör låg på andra plats. Jag är tillräckligt luttrad numera för att inse att det avsågs den positiva typ av entreprenör som alla gillar, inte den man – korrumperad, slarvig, på väg att bli utsliten – som alltsom oftast står som mall för vår bild av platschefen på valfritt bygge.
Intressant ändå om man kollar på Wikipedia vad en entreprenör egentligen är:
”En entreprenör är ett begrepp för en företagsam person, ofta i betydelsen företagsgrundare. I vidare bemärkelse används termen om en person som är drivande och arbetar hårt för att nå framgång.
Entreprenörskap kan definieras som ”förmågan att identifiera möjligheter och skapa resurser för att ta tillvara dessa möjligheter”. Entreprenörskapet får någonting att ändra riktning. Nya infallsvinklar hittas och utvecklas. En entreprenör skapar nya affärsverksamheter och organiserar marknaden på ett nytt sätt.
/…/
Vanliga drag hos entreprenörer är nyfikenhet, kreativitet, en positiv syn på arbete, självständighet, envishet, hängivenhet, optimism och visionärt tänkande. Det skall dock nämnas att det finns en etablerad kritik mot det individfokuserade perspektivet på entreprenörskap, där omständigheter som nätverk, kultur och teamarbete istället framhålls som centrala förklaringsfaktorer bakom framgångsrikt entreprenörskap.”
—–
Sista stycket skulle kunna stå nästan ograverat i en platsannons.
Så det så.
—–
Mer om platschefer på denna länken.
—–
Jag är förkyld idag. Det är en tramsig myt som odlas att män svävar i livsfara så fort de är förkylda. Livsfaran kan nog oftare bero på stor käft, obetänksamhet eller dumhet.
Gårdagens solskenshistoria sitter kvar i minnet. Det var i godisaffären.
Det är sonens favoritaffär bara för att man får smaka, det står utskrivet på hyllkanten. Det tyder ju på att någon klok människa förestår butiken.
Och mycket riktigt – när vi står där och plockar (smakar) så så hör jag ett halvt samtal bakom ryggen, det är mannen bakom kassan som pratar med en kund. De har träffats för länge sen, mannen bakom kassan känner igen den yngre mannen och påminner om tillfället de träffades.
Den yngre skrattar och säger att allt är bra nu, han har barn och så. Sen går han med ett glatt hejdå
—–
När vi skall betala skojar mannen bakom kassan lite med Ludde, han bjuder på en lakritspipa och ett tuggummi också. Sen berättar han för mig om mötet som ägde rum en minut innan.
Killen som nyss handlade hade varit en av några killar som rånade en närbutik. Mannen som stod bakom kassan var ensam i sin butik den gången. Han berättar att killarna hade leksakspistoler och att det knappast skrämde honom efter hans år i kriget mellan Iran och Irak. Han säger att han jagade ikapp och tog en av dem, polisen grep de andra.
Senast de sågs var i tingsrätten för femton år sen. Nu skrattade de ihop och skakade hand. Det kändes nog bra för bägge, men bäst för den unge mannen med barnvagn.
—–
Det här har väl egentligen ingenting alls att göra med byggbranschen? Eller också har det det.
—–
Läser i Fokus om bygget av Nationalarenan.
”Den skulle bli Sveriges stolthet. Nu har det mesta gått fel och de som står bakom bygget hotas av åtal för korruption. Här är berättelsen om hur det går till när kommunpolitiker och byggherrar gör upp i slutna rum.”
—–
Jag känner så här. Besviken och lite smickrad.
Häromkring i Västkustens huvudstad har det ju senaste tiden varit hyfsad uppmärksamhet om just sånt där. Åsikter om att det gemytliga göteborgska ryggkliandet har varit orsak till skumrask i byggprojekten. Vi har fått en viss profilering här nu.
Och så visar det sig att stockholmarna snott konceptet rakt av!
Härmisar! Hitta på något eget, Stockholm!
—–
(och visst -Solna kanske inte ligger i Stockholm – so WTF, eastcoast vs westcoast)
Sync Blog 