Hjälp sökes!

Jo, det var ju det här seminariet på Byggcentrum i förra veckan. Det som handlade om ROT-jobbande, lite mer nischat ändå faktiskt, ROT i hyreshus. Lite off-topic för mig alltså som jobbar mycket med brf:er, men vem vet när Sync skall börja jobba i hyreshus?

Boverket öppnade ju dagen, det har vi redan avverkat och Poseidon avslutade, också redovisat här på bloggen. Mittemellan var det Hyresgästföreningen och Fastighetsägareföreningen varsin stund om ungefär samma sak – Hur man lyckas med ett ROT-projekt.

Pedram Kouchakpour från Hyresgästföreningen Göteborg hade naturligtvis inställningen att man skall vända sig till just Hyresgästföreningen först – innan man säger så mycket till sina hyresgäster. Det verkar ju ganska logiskt ändå. Han menade att information i rätt mängd , i rätt kanaler och i rätt tid är avgörande om dina kunder (hyresgästerna) skall bli nöjda med ditt jobb i huset. Å fan, det här verkar bekant, tänker jag då.

Fastighetsägarna Göteborg ställde upp fyra personer och bekräftade egentligen det som Hyresgästföreningen redan sagt. Det är lättare att göra allting rätt från början, informera och förhandla via Fastighetsägarna respektive Hyresgästföreningen. Å fan, det här verkar bekant, tänker jag då.

Göran Kåwert, Rotpartner Sverige AB, chefar på ett företag som livnär sig på just ROT-arbeten, han har erfarenhet från hur många ROT-jobb som helst. Respekt. Han fyllde på med ungefär samma budskap, kanske lite mer produktionstänk också, t ex att du skall tänka igenom vad du behöver göra så att du inte byter VS-stammarna men glömmer att elstigarna är lika dåliga och som sen måste bytas ett par år senare. Men hans budskap var också tydligt. Det vi i sådana här projekt behöver är hjälp utifrån – av pedagoger och kommunikatörer. Å fan, det här verkar bekant, tänker jag då.

Dessutom tryckte han lite på att trivsel och arbetsglädje hos hantverkarna var en väldigt viktig faktor för slutresultatet och nöjda hyresgäster. Nej men – det här verkar väldigt bekant, tänker jag då.

Sync är ju nästintill oskuld i dessa sammanhang (hyreshus), jag blev överraskad av att fastighetsägaren måste ha ett godkännande från varje enskild hyresgäst om en åtgärd skall betraktas som standardhöjning och alltså höja hyran. Så måste det ju självklart vara, jag hade bara inte tänkt på det. Men det innebär också att det regelmässigt verkar vara en vända i hyresnämnden i minst sex månader för att köra över dem som inte vill ha höjd hyra. Göran Kåwert önskade att den regeln försvann eftersom fastighetsägaren ändå till slut får rätt. Jag förstår varför, det måste vara en jobbig väntetid och dyrbar väntetid och precis – det här verkar bekant.

Sync-analysen på det här då?

Byggbranschen (fastighetsägaren och hans konsulter) är bra på att veta när man behöver byta stammar, att räkna ut hur man skall göra och hur mycket man tror det kommer att kosta (entreprenörer) och att  säga hur mycket man måste höja hyran (fastighetsekonomer). Byggbranschen är dålig på att kommunicera till slutkunden vad man skall göra, varför man skall göra det, hur det kommer se ut mnär det är klart, hur lång tid det skall ta och vad det kommer kosta i slutänden.

Inget nytt så långt med andra ord.

Det glädjande är alla på podiet i torsdags verkade så rörande överens om att ett lyckat projekt förutsätter att man satsar på information och kommunikation, att delaktighet och påverkan är avgörande för att man skall få nöjda kunder. Så jag tycker ungefär så här – om alla är överens om det så sätter vi igång att kommunicera det. På riktigt.

Alltså – Hjälp sökes! Pedagoger och kommunikatörer

Förbjud bilar och köp tysta spårvagnar

Eller kanske inte, men man undrar ju lite hur det skall gå till. GP skriver den 10 sept om hur Göteborgs skall öka kollektivåkandet och minska bilberoendet. Fan va bra. K2020 har ju funnits ett tag men ändå fick man ihop det till en nyhet. Eller om det är Miljörapport för 2008 som är grejen. Framgår inte riktigt. Bl a kan man läsa:

”… bilresorna inom, till och från Göteborg uppskattas ha ökat med cirka 350 procent fram till 2008. När det gäller kollektivtrafiken stiger kurvan bara svagt.”
Kommunens Miljörapport för 2008

”- Får vi västlänken är vi på bra väg. Sedan krävs ytterligare finansiering, satsningarna ryms inte inom de vanliga ramarna. En annan viktig faktor för att målet ska nås är att alla myndigheter, nämnder och företag börjar dra åt samma håll för att underlätta kollektivt resande och för att styra människor dit.”
Bo Aronsson, planeringschef på Göteborgsregionen

Ok.

Sync var ju på seminarium igår på Byggcentrum. Det handlade om ROT-jobb. Johan Niklasson från Poseidon visade på lyckade projekt i Kaverös med påbyggnad av bostadshus och – häpp – riktigt roliga påbyggnader av P-hus som tidigare varit föremål för rivningsplaner och som bidragit till otäck närmiljö för boende omkring dem. Nu kan man gå femton meter från en uppsnyggad spårvagnshållplats in till hissen och åka rätt upp i penthouse-lyan. Allmänyttan har en oförtjänt tråkstämpel, med andra ord.

Kaverös 2

Sync gillar förtäting, det finns fler som jobbar för det. Det innebär att man bygger fler bostäder inne i stan och där det redan finns allmänna kommunikationer. Vi jobbar ju lite ibland med ett projekt som fått lite uppmärksamhet för att man kanske kan bygga bostäder utan att bygga p-platser, att helt enkelt byta p-normen mot något annat. Egentligen är det lite koko alltihop för vi kan inte uppfinna cityboende utan bil. Det finns mängder med folk som lever så idag och har gjort det i alla tider. Att ha bil tillhör inte mänskliga rättigheter och måste heller inte vara nödvändigt. I GP´s artikel framgår det för övrigt att tre av fyra Torslandafamiljer har bil, när bara en av fyra familjer i Älvsborg. För den som inte känner till Göteborg så ligger Torslanda väldigt fint men långt bort från det mesta 🙂

Sync analysavdelning tycker:

Om målen skall nås så måste vi använda befintliga kommunikationer i mycket större grad. Vi måste alltså bygga nya bostäder där det redan finns kollektivtrafik. Att vänta på Västlänken i femton-tjugo år är knappast speciellt handlingskraftigt, säkert bra när det blir klart men det är lång väg dit. Viktigast ändå är att skapa möjlighet att leva och bo utan bil, att övertyga människor om att den egna bilen inte är livsnödvändig utan en ganska jobbig kostnad. Jag tror inte man behöver skriva mijöproblemet på näsan på folk längre, men det är väl inte ett helt dåligt argument heller.

Boverket ber om ursäkt…

… för att Freddy Reinfeldt och gänget fick informationen redan igår medans Sync fick den först idag. Vi snackar om senaste nytt – BETSI. Ok för denna gången, men gör inte om det, Joakim!

Skämt åsido. Joakim Thunborg från Boverket hade med sig en rykande färsk rapport idag till Byggcentrum. Det var ROT-info där hela dagen, minsann. Roligt värre alltså och bloggstoff för ett par dagar i alla fall. Vi börjar med förste talare.

Skriften från Boverket heter ”Hur mår våra hus”, den är så ny så att Boverket fortfarande inte fått till en pdf på att ladda hem från hemsidan. Så egentligen har jag inte läst den, bara fått lite skum från ytan.

Boverket har gjort en gedigen undersökning med enkäter och besiktningar, tusentals hus och ännu fler bostäder. Resultatet är sammanställt i rapportern, följt av förslag till åtgärder i form av förslag nya mål (krav?). Jag la inte riktigt alla siffrorna på minnet men fukt och mögel, radon, buller och några andra små problem beräknas kosta 230-330 miljarder att fixa till. Detta är då utöver det 100 miljarder som vi årligen lägger på underhåll. Tjolahopp.

Jag tror bestämt det åkte med lite synpunkter också på hur illa det fungerar med tillsynen på våra byggen, efterlevnaden i systemet med kvalitetsansvarig enl PBL och OVK´n är ju konstaterat usel. Men också energideklarationerna verkar ju vara ett slag i luften som bara göder en gäng dyra konsulter.

Det jag reagerade för var att man vill att alla byggnader år 2020 skall hålla nybyggnadsstandard vad gäller ljudklassning. En nätt liten summa beräknad till 30-50 miljarder. Motivering är att människor har ont av buller. Sync säger – Det kan vara så, några har helt säkert det jobbigt. Men att byta en miljon fönster, tilläggsisolera rätt många fasader och lägga om många många parkettgolv? Det kommer kosta multum, väcka ramaskri och ifrågasättas. Byggnadsantikvarier kommer stå på barrikaderna och kasta återvunna tegelstenar på hänsynslösa ljudkonsulter när gamla fina hus förvanskas. Sync är tveksam.

Jag satt jämte Joakim på lunchen och vi snackade om mer saker. Han (och antagligen hela Boverket) tycker att Boverket har bra byggregler. Om vi bara följer dem så får vi inte så mycket problem med dåliga enskiktsfasader och annat dumt. Jag håller med. Teoretisk är det rätt, genomarbetat och rimligt.

Men nu det funkar ju inte så ute i världen. Om jag var chef över Planeten Jorden så fick det inte regna innan man fick tak på bygget. Fick jag bestämma bara över Sverige så var ju all bygglogistik oerhört välplanerad och snål, varje bygge hade en rimlig tidplan som följdes till punkt och pricka, alla som jobbade i byggprojekt kände ansvar, delaktighet och arbetsglädje. Men det blir liksom inte så. Kanske någon gång, men allt som oftast inte.

Så förlåt en naiv byggfilosof. Vi kan ha hur bra byggregler som helst och vara teoretiskt världsbäst på planering och ha planetens bästa kontrollapparat men om inte man ute på byggena känner i hjärtat för det man gör, då blir det inte så mycket bättre.

Som en revisor sa om min bokföring – skit in blir skit ut, man måste göra rätt från början.

Tillökning på gång hemma hos oss!

Vi väntar tillökning. Som flitig användare av sociala medier så tillkännages det på detta sättet. Det blir minst två stycken. Kanske tre. Tillökning hos familjen mitt ute i skogen, vad gör de där egentligen utan TV och telefon? Kaniner tänker ni nog.

Precis. Kaniner. En av mina barns föräldrar har hastigt och lustigt bytt fot, ändrat inställning, kommit till insikt eller hellt enkelt blivit söndertjatad. Hon har accepterat kaniner i familjen.

Vad gör man när detta händer? Jo, direkt efter investeringsbeslutet tagits så ringer man entreprenören (pappan i detta fallet) och meddelar glatt händelsen och sen i samma andetag också droppar att han minsann skall bygga en bostad till våra kaniner i helgen. Jaha. Vad hände med projketeringsskedet och det viktiga i att tänke efter före? Har ingen i familjen läst den här bloggen någon enda gång?

Nej, här sticker beställaren iväg och kollar på det roliga först. Små söta kaninungar och tillbehör. Intresset för själva buren eller huset de skall bo i är klent. Nåväl, jag googlar på kaniner(!) för första gången i mitt liv, lär mig ungefär ingenting mer än att Jordbruksverket har restriktioner på minsta yta för 2 kg kanin resp 3 kg kanin. Barnens mamma som är ansvarig för själva hanteringen av kaninköpet har inte mycket att komma med. Hon åker till en kompis som har en kaninbur, sen kommer hon hem med en helt oläslig bild i telefonen och ett svagt minne om ungefär hur den såg ut. OBS att den fortfarande skulle byggas i helgen.

Lördagen gick åt till andra familjeangelägenheter. Kusinen Lucas skulle döpas. Postludium som spelas på slutet är från Star Wars. Först då fattade jag att ungen är döpt efter Luke Skywalker, inte efter någon biblisk skribent, men hans mamma är  ju präst och pappa kyrkomusiker, så de har väl koll på vem som egentligen gäller där uppe?

Söndagen gick sen åt till kaninbursbygge. Beställaren (d.y.) tyckte det var kul attt klä om till snickarkläder och ungefär där tog intresset för byggandet slut. Så där stod entreprenören och visste inte riktigt vad han skulle bygga och inte riktigt hur det skulle funka. Det enda som var helt säkert var att det skulle bli klart så fort som möjligt.

Kaninburen

(Nu skall sägas att den förälder som från början tog beslutet, hon fick under milt tvång lära sig att köra både skruvdragare och vattenpass. Det var sannerligen på tiden. Det blev ju inte rakt men helt ok för kaniner. Tror vi)

Privatkunder – För övrigt anser Sync…

…att alla blogginlägg här senaste tiden om byggarens relation till privatkunden är ett helt planlöst och ganska ostrukturerat försök att hitta en väg genom bekymren som omger hemma-hos-jobben. Källan till problemen sitter nog i en nedärvd kultur av misstro, gamla oförätter och väl inarbetade fördomar om motparten hos både kunderna och byggarna. Historiskt så har det startats krig på just av sådana orsaker så att det blir en och annan entreprenadtvist är kanske inte så konstigt.

En del av problemet är att kundens surt förvärvade tusenlapp tappar så mycket i värde på vägen innan den landar i hantverkarens knotiga näve (om det skall skattas och skrivas kvitton). En annan är att det rör sig om så stora pengar i förhållande till privatekonomin. En inte helt oväsentlig del är att kunden tror sig kunna (eller nästan kunna) utföra jobbet själv och gärna petar i utförande och detaljer.

Så kan man ju hålla på. Länge. Fast jag lägger av nu.

Saken solklar för min del- när det skiter sig så handlar det nästan alltid om bristen på kommunikation i något stycke. Den måste vara tydligare, tidigare och bättre. Informationen från parterna måste vara rätt. Och i det fallet råder inte delad vårdnad om ansvaret – det lägger jag helt och hållet på byggaren.

Privatkunder – Tänk en gång till nu

Saxat från www.byggahus.se

”Hej
Jag skulle vilja ha lite kommentarer på den kalendertid som min byggare har lämnat för att bygga mitt hus. De säger att de behöver 40 veckor från att bygglovet är godkänt. 18 veckor för något de kallar förberedelse och ytterligare 22 veckor från att de sätter spaden i marken. Semestrar, julfirande och andra helger tillkommer på dessa 40 veckor.
Är detta rimligt? Kan tillägga att vi bygger lösvirke (1.5 plans trähus) men utgår från ett av leverantörens typhus så det är inte direkt start från ett vitt papper för byggaren.”

Jaha.

Sync Blog kämpar ju hårt för att minska avgrunden mellan privatkunderna och småbyggare och husfirmor. Det finns lite att ta tag i, det är helt klart. Jag blir först lite ledsen men sen gott förbannad när jag läser 18 veckor för något de kallar förberedelse”. Det stinker av okunnighet och brist på respekt för byggaren som han själv just valt. Vad fan tror han? Att det står en grävmaskin runt hörnet som larvar fram på en busvissling? Att huset packas ihop och skickas på lastbil över natten? Skulle det vara märkligt att en byggare faktiskt vill ha tid att förbereda bygget av hans hus, hans miljoninvestering, hans största investering i livet? Och varför så jävla bråttom? Hur länge funderade han själv innan han beställde kåken?

Det var inte jag som sa att 5 % är idioter, men han som gjorde det har ett väldigt bra underlag och han kan faktiskt ha rätt. Herregud.

Sen kan man ju undra vem fan som bygger ett lösvirkeshus på 22 veckor från schaktjobb till fullt färdigt. Hörde jag något om uttorkning?

Klickar man på den här länken och är medlem i forumet så kan man följa svaren. Någon tycker att det är för lång tid och råder honom att byta leverantör. Några försöker säga att det är ganska rimligt och att en månad inte är så lång tid när man bygger hus en gång i sitt liv. En annan kommentator som kallar sig byggare har precis samma inställning som jag – 22 veckor? Det går inte.

Håhåjaja

Privatkunder = Strul?

Björn Skifs spelade huvudrollen i filmen Strul. Jag minns inte riktigt handlingen men helt klart så byggde den filmen på myterna om den fumliga hemmabyggaren och de hårda hantverkarna. Det finns några repliker som jag lagt på minnet, en är när Skifs desperat försöker visa att han minsann kan en del själv och för att förstärka detta svagt klämmer ur sig: – Jodå, jag, öh, hade fyra i slöjd!

En annan replik är när han avslöjar att han har lite dåligt med kosing att betala med. Alla hantverkarna i kaoset stannar unisont i rörelsen, det blir dödstyst på en sekund, och en av dem blir aningen hotfull när han säger: – Ingen deg – inget kneg.

I övrigt är det nog en skitfilm om jag kommer ihåg rätt.

Men det finns en klar polarisering mellan privatkunderna och småbyggarna som Björns Skifs tar fasta på. Privatkunder som inte får tag på bra hantverkare och byggare som helst inte vill jobba hemma hos folk. Vad är det här om egentligen? Bägge sidor är beroende av varandra och Anders Borg har ju dessutom fixat ett sanslöst generöst ROT-avdrag som borde trigga bägge sidor. Det borde ju vara jättebra för alla om byggarna fick mer sysselsättning och folk fick ordning hemma på torpet.

Är det så här?

Myten om att hantverkaren – han som inte ringer tillbaka, inte gör klart, inte gör det så bra – den lever och får ny näring och bekräftelse hela tiden. Det ser man i kommentarerna här på Sync Blog och inte minst på www.byggahus.se

Myten om privatkunden – han som kan själv (men bara nästan), han som är velig och ändrar sig stup i kvarten, han som inte riktigt har råd att göra allt han vill, han som inte begriper att det kostar timmar att bygga hus, han som skall hjälpa till själv för att spara pengar– den myten frodas och blir värre varje gång Ernst eller Timell visar nunan i TV-rutan och renoverar en sommarstuga på 55 minuter inklusive reklampauser och produktplacerade skruvdragare.

Jag begriper inte varför myterna lever kvar. Det är en gigantisk sektor inom en av näringslivets största branscher och utfallet borde vara som vilken normalfördelningskurva som helst. Det är naturligt att några procent ab projekten ballar ur och där kunden blir rejält missnöjd, ungefär lika många som i så fall blir riktigt nöjda. Sen borde det vara en stor mängd kunder som blir ganska marginellt bättre eller sämre tillfredställda än de förväntat.

Men fan vet om normalfördelningskurvan gäller här?

Privatkunder = svartjobb?

Nu kanske inte ROT-avdraget har den effekten att folk plötsligt börjar köpa alla byggtjänster på pappret. Förhoppningsvis kommer det ändå i alla fall att stimulera samhällsekonomin ett par år framåt. Just småjobbandet hemma hos folk har av tradition ett visst inslag av svarta pengar. Jag har filosoferat om det förut här. Jag har lite svårt att moralisera om det, om man nu undantar svenska samhällets behov av vård, skola och omsorg vill säga, möjligen också omtanken om de fyra miljarder människor som har det ganska kasst och behöver vårt bistånd emellanåt. Jag kan bara konstatera att det är ganska få som betalar mer än nödvändigt för en tjänst enbart av ideologiska skäl, trots allt.

Vilka bygger svart hemma hos folk?

Sync känner ganska många småbyggare som ibland jobbar för privatkunder. Några få av dem vägrar kategoriskt att göra svartjobb. Mer vanligt är det med firman som inte vill ha svartjobb men som accepterar det till en viss del. Kunden förutsätter att jobbet helt eller delvis går att göra svart. Man vill gärna ta del av arbetsmiljöansvar, garantier och försäkringar och alla dyra maskiner, men vill ändå snålåka lite där det går. Visst är det kortsiktigt bra för F-skattaren också, men har man anställda blir det strul med löneutbetalningar och inköp av material, firman funkar bäst om man fakturerar hela dagens arbete.

Anställda på byggfirmor som 40 timmar i veckan jobbar på riktiga byggen och har för mycket fritid och som vill tjäna extra, de jobbar svart. Det är en ganska stor grupp, tror jag. De behöver för övrigt inte jobba på byggen, det kan vara vem som helst med en hammare och såg liggande bak i bilen. Det är nog normalt i en beskedlig omfattning och närmast att jämföra som betald hobby.

Svartjobbarna kan vara polska diversearbetare som jobbar för svältlön och gör allt du ber om. Ofta med bra resultat men det finns alltför många historier om uselt genomförda jobb och ännu sämre förhållanden för gubbarna. När det blir i organiserad form blir det riktigt läskigt. Ljusskygga män bedriver hallickverksamhet med byggjobbare som handelsvara, killar som inte kan göra annat än acceptera läget eller åka hem med nästa färja utan betalning. Arbetsmiljö, kvalitetssäkring och byggnormer har hamnat ganska långt ner på prioriteringslistan så dags. Om vi skall snacka moral så är köparna av dessa tjänster välkomna att försvara sig i kommentarsfältet här nedanför.

Det finns ekonomer som hävdar att en viss del svartjobb måste finnas för att det ekonomiska systemet i samhället skall funka. Jag vet inte, men jag har svårt att se hur det skulle kunna utrotas annat än att vi slutar upp helt med skatter och fördelningspolitik. Då får var och en klara sig själv, och det är för min del ett fullständigt skräckscenario och som tur är helt otänkbart. Hoppas jag.

Det finns en del som gärna påtalar dålig moral hos småbyggare i synnerhet (tjena Berra), och att just byggarna gärna jobbar svart. Men den saken löser man ju hur lätt som helst – alla människor i Sverige slutar betala svart. Titta vad lätt det gick. Alla betalar rätt pris inklusive moms, alla får kvitto och riktiga garantier. Enkelt i teorin.

Jasså, jaha nänä, det kanske inte var så lätt. Mycket som blev dubbelt så dyrt och mycket som inte blev gjort alls. Så det fortsätter som förut och när det där tjocka kuvertet med femhundralappar byter ägare så är det två parter inblandade. Hur mycket eller lite omoral det än rör sig om så borde den fördelas lika.

Privatkunder – Ändra inget!

Det verkar närmast ofrånkomligt i ett villabygge att kunden nöjer sig med att köpa ett standardhus direkt ur katalogen och sen avstår från att ändra ett endaste dugg. Det händer inte, det skall alltid byggas något burspråk, förberedas en balkong eller byta plats på WC-stol och tvättställ alldeles för sent i projektet.

En god vän till mig ägde under en period ett par husfabriker där man sålde och byggde hundra hus om året. Han har alltså en viss rutin på att sälja och bygga småhus till privatpersoner. Han kan underhålla en med många dråpliga historier också. Just när det gäller ändringar så har han en riktigt bra. Kunden i historien var en Volvo-chef på ganska hög nivå, en person van att få som han ville och som inte slösade med ödmjukhet i onödan.

Nu var det så att Volvo-chefen ville ha ett burspråk på sitt hus. Min kompis B som var säljare i projektet förklarade att det inte gick. Volvo-gubben blev sur, han stod på sig och argumenterade, han skulle ha sitt burspråk. B var lika fast i sin ståndpunkt, det gick inte. Läget låst och kunden alltmer arg. Han kan inte se hur det vara problem att bygga lite annorlunda väggsektioner bara, peace of cake.

Då säger B att kunden kan få sitt burspråk om han i sin tur fixar en rosa fabriksny Volvo, direkt från bandet i Torslanda. Volvo-mannen tycker det är idiotiskt, undrar hur man kan föreslå en sån sak – det går ju inte förstår du väl! B kontrar med att det borde vara den enklaste saken i världen att byta ut en färgburk just när hans bil kommer förbi målningsroboten, peace of cake.

Det blev inget burspråk, ingen rosa Volvo heller. Det är sällan man får till en sån bra jämförelse som klockrent biter på kunden, ofta krävs det rejält med tålamod och duktigt mycket pedagogik för att förklara vad ändringen kan medföra. Det är inte helt enkelt att visa att en avgående vägg faktisk kan bli till en tilläggskostnad eller att en pytteliten ändring av en detalj kostar flera tusen i administration och projektering men bara fem minuter för snickaren på plats.

Mitt tips till husköparen är att tänka igenom allt innan kontraktet skrivs, pruta in så mycket som möjligt och sen sitta nöjd till inflyttning. Visst är det härligt att vandra runt bafota på sitt bygge som en Ernst Kirchteiger-klon och droppa inredningsidéer och små snygga finesser. Glöm det. Ändringar under bygget gång kostar alltid för mycket, det är en dyr hobby som de flesta borde avstå från.

Berra är en arg privatkund

Bloggkollegan ByggBlasket skrev om byggismen härförleden. Ett lite småkul inlägg med humoristisk vinkel och en rejäl dos ironi, med djupt allvar i botten. Det är bra men lite av samma skåpmat som vi ältar både han och jag. Nej, det som verkligen fångar mitt intresse är kommentarstråden som följer. En man med signaturen Berra delger sin syn på byggbranschens aktörer, han kräks ymnigt över tangentbordet och spolar sen ner ett par hundratusen yrkesverksamma människor rätt ner i kloaken. Han gör i och för sig emellanåt några tafatta försök att inte dra alla över en kam, men lyckas dåligt med det.

Jag tänkte att jag skulle bemöta en del av vad han har att säga. Berras citat i fetstil och mina i blygsam och ödmjuk kursiv text. Berra börjar lite vackert:

Byggbranschen är den mest hatade branschen vi har vågar jag påstå.

Möjligen, kanske välförtjänt, men den är stor också – den näst största efter vårdsektorn. Andelen rötägg, idioter och bedragare syns lite för ofta och vi i byggbranschen har en lång tradition av att göra pinsamma systemfel som gärna blir skandalartiklar med tiden.

Ingen yrkesheder och ingen moral!

Som sagt – vi är många, vi har en ganska kass kultur och tyvärr en rallarmentalitet som dröjer sig kvar. Men heder och moral finns, jag lovar.

Bygga fort men fel har man gjort i decennier och sen konkar man i dåliga tider för att svina vidare i nästa högkonjunktur.

Konkurserna blir mer vanliga i dåliga tider, men knappast mer utstuderat än i andra branscher. Naturligtvis försöker man tjäna pengar i goda tider, men seriösa byggare strävar efter ett långsiktigt förhållande till sina kunder. Det är mest lönsamt på sikt.

Vilka var det som gick bygglinjen när man själv gick i skolan?! Varför skulle de sköta sig bättre i yrkeslivet än de gjorde då?

Här tycker jag du börjar bli oförskämd, Berra! De där killarna som satt längst bak i klassrummet i skolan och som gick ur skolan med 0,9 i snitt – de har blivit både bilmekaniker, snickare och fotbollsproffs. Jag tycker du har en nedvärderande attityd här. Tråkigt.

Moral, etik och yrkesstolthet verkar vara helt okända begrepp, begrepp som borde vara det allra viktigaste under denna typ av utbildning. Vilka är chefer i dagens byggbransch? De som var lite smartare än ovanstående kategori? De som inte skulle klarat sig i någon annan bransch?

Oj då, nu snackar du om mig. Jag ansträngde mig i och för sig för att vara så cool som möjligt i skolan, men kunde inte undvika ett hyfsat medelbetyg ändå. Att jag och mina chefskollegor i byggbranschen skulle vara de mer smarta bråkstakarna från skoltiden stämmer inte. Att påstå det är inskränkt och kortsynt. Vi klarar oss mycket bra i andra branscher om vi väljer den vägen, det vågar jag påstå.

Min förhoppning är att fler och fler står emot och kräver mer, vågar ta en fight i tingsrätten och inte accepterar denna bransch längre. Jag tror faktiskt att fler och fler gör så, man blir peppad på byggforum och man inser att andra vågar ta fighten.

Jodå, på byggahus.se som jag skrivit om i veckan där kan man läsa en hel del. Jag har nog läst ett par tusen nya trådar under sommaren och det är försvinnande få som handlar om stygga entreprenörer. Men visst, de trådarna finns också. Möjligen kommer det fram mer i kommentarerna än i själva inläggen. Om ett sådant forum hjälper privatpersoner att stå upp mot oseriösa entreprenörer är det kanon, jag applåderar.

(Berra öser sen en skopa ovett över storbyggarna, innan han fortsätter)
Då har jag inte glömt alla småföretagare som fuskar och svinar men de är lite anonyma och svårare att nå. Alla dem som dubblade priserna bara för att ROT-avdraget kom, som svartjobbar och som gärna bygger fort men fel! Ni är inte omtyckta! Det ska ni veta!

Här trattar vi du ner alla mina kompisar genom samma avfallskvarn. Det är orättvist och dumt, tycker jag. Prishöjning p.g.a. ROT-avdraget är ganska onödig på lite större byggjobb, men fullt förståeligt för han som putsar fönster och tar en betalt för enstaka timma. Problemet med svartjobben kan jag lösa på ett kick. Om Berras bekanta och alla privatkunder istället följer Berras exempel, och betalar full timpeng inklusive moms nä man köper byggjobb så försvinner problemet. Då finns det ju inga svarta pengar mer. Enkelt. Sen drar vi ner tempot och tar den tid det borde ta, ingen mer stress på bygget. Vips så kommer dessutom alla byggare att bli väldigt omtyckta. Det ser jag fram emot.

Vidare är jag fortfarande ganska säker på att roten till mycket fel i byggbranschen är vilka individer det var som gick bygglinjen. Väldigt många problembarn som inte kunde något annat och som bråkade och slogs. Inget fel i att man inte är akademiker men jag menar att om de var den typen av människor då så har jag väldigt svårt att se att de skulle vara bättre människor i sitt yrkesliv.

Nej, nu får du fan ge dig, Berra. Hade du fört ett sånt resonemang om kvinnor istället för byggare, då hade du varit mansgris. Om sagt samma saker om negrer så hade du blivit en djävligt obekväm rasist. Om du öst sån skit över judar eller muslimer, då hade till och med en anständig byggbloggare censurerat dig.

Oj – nu är tiden slut. Välkommen tillbaka, Berra. Vi har mycket kvar att gå igenom. Till nästa gång kan du väl fundera på konstruktiva förslag för förbättringar i byggbranschen. Det behövs. Hej då.

——

Uppdatering 4 april 2010:

Berra har sen detta inlägget skrevs blivit en flitig gäst på Sync Blog och är en tyvärr nödvändig påminnelse om att det finns byggare som missköter sig och människor som drabbas. Han står i princip fast vid det som framgår ovan men har också visat en viss glimt i ögonvrån, humor och en helt tydlig mänsklig sida. 🙂

——