P303 – 30% på 3 år

Jag var på studiebesök i morse hos NCC i Vallda. Där bygger man sitt P303-koncept för första gången. Bostäder med 2-, 3- och 4-rumslägenheter i tvåvåningshus.

NCC erbjuder fast pris, 11 995 kr/m2 – färdigt och klart. Exklusive markarbeten förstås och exkl anslutning och tomtförvärv och lite mer som vi kallar Byggherrekostnader i våra projektbudgetar, men ändå. Tolv tusen är rätt ok!
(Egentligen femtontusen med moms. Momsen måste räknas in i bostäder. Det är bra ändå.)

Jag åkte dit tillsammans med en bekant som jobbar mestadels som fastighetskonsult där med nybildande av bostadsrättsföreningar som specialområde. Vi pratade om hur smart det är att ha ett färdigt koncept till rätt pris. Det gör det enkelt för kunden, paketet är färdigt och klart. Priset är garanterat. Han jämförde med Sveriges framgångrikaste företag, IKEA och HM. Snyggt paketerat till fast pris. Enkelt att vara kund då.

För det är på ett vis en lättnad för dem som är exploatörer, man slipper i praktiken vara byggherre med en massa byggkonsulter, tjafs om kvalitetsansvar och ännu ett projekt där man skall uppfinna ett av de hjul som vi med stor säkerhet redan har.

Direkt efter besöket åkte jag till ett möte på ett arkitektkontor. Jag kunde glatt meddela att NCC nu säljer färdiga paket och att vi inte kommer behöva arkitekter mer – Ni kan klappa igen, typ. J
(Köper man P303 så är arkitektjobbet i projektet minimalt, i stort sett skall man placera kåkarna bra på tomten och göra situationsplan. Allt annat är ju klart.)

Invändningen från den arkitekten jag besökte är att det är tråkiga hus. Förstås.

—–

Rent tekniskt är det egentligen inte så nytänkande. Cellplastsystemet har funnits ett tag. Enkla och gedigna lösningar, inget lull-lull. Färdiga moduler för badrum känns som en rätt självklar metod numera. Byggmetoden är snabb och ganska okänslig för väder.

En sak som vi kämpat med i många projekt är tillval eller Kundanpassning. Det brukar bli rörigt, dyrt och tjatigt. Det är en tung administration som skall dras igenom. Jag och min resekamrat för dagen är helt överrens om att det egentligen är ett självförvållat problem, vi har själva öppnat upp för det. NCC säger med P303 rakt upp och ner att det inte går att påverka så mycket. Tillvalen är mycket begränsade och det är bra.

Det som jag gläds mest åt är sättet att jobba. Vi fick komma i på platskontoret och ta del av hur man tänkt och gjort. Säkerligen tillrättalagt men jag gilla det stenhårt. Det är illustrativt och noggrant redovisat, arbetsberedningarna är genomjobbade ordentligt, tankearbetet har skett innan bygget påbörjades. Det doftar LEAN och ödmjukhet.

Det verkar som man gjort läxan på ett bra sätt, jag tror man snart har en mall för hur det skall byggas på ett snabbt och smart sätt utan att göra fel. Då blir det bra ekonomi för byggaren också.

—–

Så byggaren blir nöjd med täckningsbidraget, exploatören blir nöjd med projektet och sin förtjänst, den boende blir nöjd med sin nya, prisvärda bostad (antar vi).

Alla nöjda. Ja utom en och annan arkitekt kanske.

—–

Namnet P303 kommer av att man stack ut hakan och sa att man skulle kapa kostnaderna 30% på 3 år. Det tror jag man gör genom att använda basic teknik, genomarbetade metoder och att bygga samma sak många gånger.

Jag gillar det.

—–

NCC´s P303 – Nyskapande bostäder?

På onsdag hoppas jag kunna gå på studiebesök och kolla in NCC´s satsning på billiga småhus, P303. Billiga i betydelsen låga kostnader, inget annat. Jag förväntar mig hög kvalitet och lång hållbarhet, inget annat funkar att att bygga idag.

Det måste vara så vi skall bygga i större mängd. Plattformstänkande, systemstyrda arkitektur och en absolut fast kostnad som stämmer med vad som går att hyra ut. Naturligtvis med minimal energiårgång i driften och lååååångtidsperspektiv på underhållet.

Det skall bli intressant.

P303

—–

Jag kollade i efterhand på Skanskas inlägg på Trenddagen 2011 hos Byggtjänst. Man pratade om sitt Exchange-koncept, där man kan bygga större flerbostadshus lite grann enligt samma principer som NCC´s  P303. Man har ett system som råder över arkitekturen, man har en kärna av trapphus, fläktrum och annat som följer med från gång till annan. För mig låter det helt rätt, vi behöver inte uppfinna hjulet fler gånger nu.

Sync lunchar frekvent och jobbar ganska tätt med en arkitekt som just nu har ett uppdrag åt Skanska i just det konceptet. Han och hans kollega tyckte häromdan när vi käkade indiskt att det kan vara lite bökigt att anpassa sig. Jag förstår det, för arkitekter jobbar ju inte bara med system och jämna 1200-mått, det finns en del andra aspekter som vi ingenjörer och strukturfashister lätt hoppar över.

Å andra sidan – att arkitekterna får det lite jobbigt känns som överkomligt för mig. Allt för den goda saken.

—–

Belackarna till systemtänket tar nästan alltid upp invändningen att vi inte vill ha ett nytt miljonprogram. Det ät lite tröttsamt tycker jag.

Det som NCC och Skanska gör är ju helt vanlig produktutveckling, precis som vilken industriverksamhet som helst. Man mallar formatet, styr in allt i ett system och strävar efter att få färre komponenter att sätta ihop på plats.  Allt för att kunna sänka pris och få jobben i konkurrens.

—–

Onsdag morgon så får vi se om man kan överraska med nytänkande lösningar och gott kaffe. NCC bjuder på både frukost och lunch, men jag tror vi är där tidigt och är osäker på om jag kan stanna så länge, kanske om Henrik Lindblad själv lagat  käket, vi får se 🙂

—–

En stabil grund, schyssta lokaler och läget, läget, läget

DN kör vidare på sin serie Boskolan tidigare uppmärksammad här – idag med del 3 där man sätter föreningens ekonomi under lupp. Det vill säga då bostadsrättsföreningen. Dessutom en snutt om hur det kan vara att få ihop en styrelse som funkar, det är inte alltid så lätt.

Det är inte mitt specialistområde men vi som är byggkonsulter gränsar till det och Sync är inblandade ibland. Vi gör en del underhållsplaner åt brf:er, vi hjälper några med att bygga vindslägenheter eller bygga om och några att byggas från start. Men det där att läsa bokslut och bedöma nyckeltal är inte min grej, däremot tycker jag det att det ofta finns en del bra att veta i brf:ens ekonomiska plan.

Så det här år inget tips om hur man skall göra, det är hur jag skulle tänkt om jag tittat på lägenhet och – märk väl – jag gör inte alltid rätt.

Som insnöad byggare så är jag intresserad av byggnaden förstås, och undrar om det står på en stabil grund. En gammal kåk som står inför en grundförstärkning måste ha en god summa i brf:ens renoveringsfond, annars kan de svida. Husets kläder är också viktigt, taket måste få lite kärlek ibland och fönstren håller inte utan underhåll. Inget av detta är något större problem om tidigare styrelser gjort sitt jobb, haft ordning på sin underhållsplan och också följt den.

Numera är dessutom den tekniska biten när det gäller energioptimering intressant. Både för samvetet och för de boendes plånbok är det viktigt att kåken drar så lite det är möjligt. De åtgärderna kan sägas vara kostnadsneutrala på sikt och inte påverka värdet men kan innebära en investering och lite pyssel för styrelsen.

En annan sak som jag lärt mig med tiden är betydelsen av att ha bra lokaler centralt. Den brf som ligger i centrala stan med butiksläge eller lämplig plats för restaurang är att gratulera. Intäkterna från dem är guld värda. Jag tror inte alla inser att lokalhyresgästerna faktiskt höjer värdet på lägenheten. Faktiskt så ser vi ibland boende i brf:er som inte inser att de är hyresvärd åt verksamheten och att butiken eller restaurangen betalar en god del av föreningens intäkter. Alltså indirekt den boendes egna intäkter.

En sista slag överkurs om brf:er är att kolla efter outnyttjad yta. Det är en fantastisk möjlighet att ha en byggnad mitt inne i centrum där det är möjligt att bygga mer uthyrningsbar yta eller att bygga fler lägenheter. Man skall i och för sig passa sig, det är lätt att göra en önskekalkyl. Ombyggnadskostnaden kan var lika hög som försäljningspriset men faktum kvarstår att det ändå är en god affär givet den avgiften per kvm som föreningen sen får in i all framtid. Mer om detta här.

Sen självklart så är läget viktigt, en attraktiv adress kommer vara attraktiv även i dåliga tider. Närhet till skolor, daghem eller systembolag (eller vad man nu värdesätter) kan förändras med tiden men bra utsikt försvinner inte så lätt. Närhet till kollektivtrafik brukar vara ganska stabil, det är bra

—–

UPPDATERING:
Nu när DN´s artikel är några timar gammal har den fått lite kommentarer, det går lite i den tonen som jag hade förra veckan. Folk vill ha mer handfasta direktiv. Den kritiken landar tungt även här på Syncbloggen, men jag tror inte man kan vara så mycket mer exakt. Det man bör göra är att skaffa den expertis som behövs.

—–

Mer på Sync Blog om bostadsrättsföreningar och deras relation till byggare här, här o här.

—–

Sommar, sommar, sommar

alternativ rubrik:

Riktiga män jobbar i byggbranschen (?)

Anledning till rubrikfunderingen?

Jo, jag har lyssnat på Eva Gabrielssons sommarprogram från lördagen 03 juli 2010. (direkt till MP3-länk)

Jag gjorde så efter ett tips från Henrik när han kommenterade ett inlägg här om Trenddagen 2011. Jag lyssnade först på de minuter som Henrik hade nischat in om Evas tid på byggena. Det var så pass intressant att jag började om från början och lyssnade på hela. Fick dessutom en ny (?) musikfavorit på vägen, Steeleye Span, låten Gaudete är ju helt suverän och rullar på min Spotify just nu. Tack för det Henrik och Eva 🙂

—-

Jag kände inte till så mycket om Eva Gabrielsson, annat än att hon var Stieg Larssons sambo och inbegripen i en sorglig tvist om en massa miljoner, arvet efter Millenium-triologin. Jag visste inte att hon är verksam inom byggbranschen, som arkitekt på en statlig myndighet och med passion för stadsplanering.

15 minuter in i programmet berättar hon om när hon studerade till arkitekt. Man skulle ha praktik ute på bygge, minst 2 månader men blev 2,5 år. Det blev start halv sju på mornarna och mycket ansvar.

Evas beskrivning av bygget är rolig att höra. Inget fungerar på byggen om man inte samarbetar, säger hon.

Byggen är, säger Eva, speciella arbetsplatser, väldigt humanistiska arbetsplatser. Det enda som räknas är att man inte jävlas med varandra. Det enda som funkar är att alla samarbetar. Det funkar inte med rasism och diskriminering, det blir väldigt opraktiskt för det stör människors samarbete och det stör produktionen, enligt henne. Jag håller med och gläds åt orden från en person som sannolikt har en väldigt klar uppfattning om hur rasism och diskriminering annars regerar på olika platser i samhället.

Den enda gången hon själv kände sig diskriminerad var den gången en leverantör klev in och trampade tungt runt på platskontoret, han frågade Eva – Ingen inne?
Eva funderade på om karln var blind och svarade: – Näe?
För hon satt ju där med komradion på skrivbordet, bordet som var fyllt med tidplaner och fakturor. Han gick ut och letade efter en ”ansvarig” ute på bygget, 16 trappor upp och ner. Det tog en stund.

Sixten, kollegan, kom så småningom in på platskontoret med chauffören i släptåg. Sixten som var från Norrbotten, uppvuxen med 10-11 systrar, tålde inte såna här dumheter. Han sa: – Här är hon ju. Var hon inte inne?

Polletten hade ramlat ner och chaffisen var generad och tyst.

—–

Hon säger att det är skillnad på plastmachos och riktiga män, på byggen är det väldigt tydligt. De riktiga machosarna med hjärta och hjärna är de som tar ansvar och är de naturliga ledarna. Ingen har något problem med dem. Det är plastmachosarna med för mycket ego och för lite att backa upp det med som ställer till det.

Så jag hoppas jag inte går i fällan själv denna gången, det här kan naturligtvis tolkas som könsterotypa slutsatser och generaliserande i övermått. Kanske. Jag tolkar det istället som en hyllning till kollegan Sixten, de snickare, betongarbetare, murare och platschefer som annars får ta rätt mycket skit för sitt påstådda sätt att vara.

Eva är en klok kvinna. Eva säger att man måste ha överlevt leran på bygget innan man fick flytta in på kontoret och jobba med projektering. Jag tycker man kan förstärka det. Jag tycker att man kanske skall ha överlevt leran innan man uttalar sig om något alls som har att göra med just leran.

—–

För övrigt
Hon och Stieg Larsson hade planer på en bok om byggsektorn. Tänk så bra det kunde blivit. Kanske bättre än Sync Blog.

—–

På tal om bemanningsföretag och Trenddagen 2011

Jag skrev ju ett låååångt inlägg om Trenddagen och mer specifikt om Jessica Löfström på Expanderamera. Inlägget handlar egentligen mest om ett projekt som jag ett är omåttligt stolt över på många sätt. Det framgår här.

Och Jessica, ja hon har ett bemanningsföretag. Min relation till bemanningsföretag skulle på förmodligen kunna kokas ner till på FB-vis – ”it´s complicated”. Det känns inte helt bra men lite sugen är man ju ändå, typ.

Det får mig att minnas en helt onödig halvtimma 2006 på ovan nämnda projekt.

—–

Jag var alltså platschef (eller mer noga räknat produktionschef) på det i övrigt fantastiska bygget. Alla i min närhet vet att jag är svår att nå via telefon, inte för att jag har mer att göra än andra, det är ett medvetet val att inte alltid svara. Det ringde  mycket och jag valde att ibland jobba utan att bry mig om telefonen, jag koncentrerade mig på annat helt enkelt.

Ändå så lyckades en tjej från ett bemanningsföretag få tag på mig och boka en tid för möte. För vår del i projektet så kunde egentligen kvitta men jag minns att jag var lite nyfiken på hur de resonerade ändå.  Lite blodtörst var det nog också. Märk väl att det alltså var en delad entreprenad med en mängd småfirmor på plats, alla utvalda på grund av personlighet och kapacitet. Den stackars tösen som kom från det stora uthyrningsföretaget visste ingenting om det.

Hon var inte byggare men hon hade en mall för hur försäljningsmöten skulle gå till, hon hade siffror för att visa hur lönsamt det var att använda deras folk och hon var ganska söt. Det kunde bara gå på ett sätt. Slakt.

Vårt projekt var unikt på alla världens sätt men det var ändå ett bygge. Ett bygge där platsledningen försöker samla de mest lämpade för jobbet. När vi valde vilka vi ville ha på bygget gick vi igenom nätverket och plockade godbitarna. Vi visste att vi behövde några lirare med snits och elegans, vi var helt klara över att vi skulle ha några tänkande praktiker som kunde lösa problem och självklart behövde vi några grovjobbare av den typen som bara kör på vad som än står i vägen. Klassiskt lagbygge.

Den söta flickan från bemanningsföretaget såg manskap som siffror. Hon räknade dem i antal. Hon kunde hyra ut 2 man eller 10 man eller 100  man. Jag försökte på vår halvtimma vi hade tillsammans att förklara hur det hängde ihop. Jag försökte förklara att jag ville veta precis de egenskaper varje gubbe hade, om han var bra på att putsa smygar, om han var kunde gipsa på en enhetstid motsvarande 0,3 timma per kvadratmeter. Jag ville dessutom veta vad det var för en kille, hans karaktär och humor och sånt. Hon fattade nog ingenting.

Som sagt en helt bortkastad halvtimma. De personer vi hade på bygget var noga utvalda, handplockade utan tvivel. Jag hade ingen avsikt att köpa arbetskraft av henne. Hon fattade inte varför.

—–

Budskapet här är kanske svårtolkat. Det finns bra gubbar på bemanningsföretagen, byggarna behöver bemanningsföretagen för att kapa topparna, det är en balans mellan tillgång och efterfrågan. Det är nästan en förutsättning för verksamheten på det större firmorna.

Det jag vänder mig mot är när arbetskraften blir en handelsvara istället för en person, ett matematiskt värde som helt missar personens kvalitéer i andra sammanhang. Det finns så fantastiskt många faktorer som avgör vem  som är bäst lämpad att utföra ett visst arbete.

Säljaren från Adecco gick hem utan beställning, hon kanske inte begrep varför.
(Sync Blog fannns inte då – nu kunde hon läst ungefär 700 inlägg och sen fattat läget) )

—–

UPPDATERING:

I kommentarerna nedan får jag en mild tillrättavisning av chefen för Byggvärlden, Fredrik Karlsson. När jag läser texten igen så inser jag att han har rätt. Det har inte med saken att göra att hon var söt eller att hon var ung eller ens att hon var kvinna. Resultatet av mötet hade sannolikt ändå blivit detsamma om säljaren varit en pojke.

Klicka gärna på kommentaren nedan och läs Fredriks invändning och fyll på själv om du vill.

—–

Sync – Trendsättare i byggbranschen?

Vi som inte var på plats på Stockholm vatten-framsida (?) när Byggtjänst hade sin Trenddag 2011 kunde se det live på webben. Eftersom det sändes en heldag och undertecknad trots allt jobbar några timmar varje dag så missade jag andra halvan i realtid. Därför får jag kolla i efterhand i mån av tid och uppkoppling.

Tyvärr – återigen – missar man  i efterhand Kjell Aleklett som pratade om Peak Oil och satte lite perspektiv, det flyttade våra andra problem lite närmare ankdamsnivån.

—–

Nu är det ju så att jag simmar i samma ankdam som talarna och besökarna på Trenddagen och tycker det andra är spännande också. Jag kollade i morse på anförandet av Jessica Löfström, VD, ExpanderaMera. Hon har bemanningsföretaget Expanderamera och sitter i någon branchorganisationsstyrelse och lite till.  Hon är dessutom duktig på att prata och marknadsföra sig själv.

Hon sa att när hon startade för elva år sen så var Expanderamera unikt, det fanns inte den tjänsten på marknaden då. Det kan knappast vara rätt, bemanningsföretagen fanns i Göteborg tidigare än så i alla fall. Rekryteringsföretag fanns nog också, kanske inte inriktade på bygg dock, vad vet jag?

(jag kan skvallra om att dagspriset på en kvalificerad platschef är 100 000 kr enligt säkra källor)

Jessica Löfström inledde förresten med en enkel frågeställning om varför alla byggen måste start klockan 06.30 eller 07.00. Varförför inte kl åtta som alla andra så att snickarn kan lämna på dagis också?

Jessica lobbar ju förstås för att släppa in utländska arbetare och tjänstemän. Hon tipsar om att plocka in kompetens från andra branscher som IT eller militären (Mats har ju testat den tanken). Hon raljerar lite om klichéerna i branschen också, om vår syn på oss själva – att vi har raka rör, att vi inte snackar skit, att vi bygger ett bestående resultat, att vi gillar att visa upp det vi byggt för våra barn.

Jag känner att vi connectar lite, jag och Jessica. Idéer och synpunkter är desamma till stor del. Faktum är att vi kört ett projekt där jag fick genomföra fantastiskt mycket av mina idéer, det är ett minne för livet för fler än mig, det vet vet jag. Nedan följer lång text för den som orkar, självgodhet och mina bästa minnen.

—–

Det här bygget har flashat förbi i många inlägg här på bloggen. Jessicas inledning om arbetstiderna löste vi redan 2006, vi bestämde från start att bygget skulle vara öppet från 06.00 – 19.00 fem dar i veckan. Vi gjorde ett schema för vilka om skulle vara först på bygget och vilka som skulle stänga på kvällen.  Det ingick i morgonrutinen att tända upp bygget och ha kaffet på för dem som kom halv sju. På kvällen var det en koll runt bygget att ingen blivit kvar, släckning och låsning, sen slogs larmet på. den som ville kunde hinna med både dagislämning och tandläkarbesök utan att tappa arbetstid.

Det internationella inslaget var ett medvetet val till viss del, ett par polska killar fick sin första vita anställning och de fick också förmånen (?) att ta med sina nya svenska kompisar och visa upp Warzava. Vi hade flera nationaliteter än vi hade koll på, min idé om en världskarta på väggen i lunchrummet blev aldrig av tyvärr.

Sen hade vi en önskan till våra entreprenörer att få in tjejer på bygget, faktiskt med hyffsad framgång. I och med att det var restaurering och mer avancerad måleri fick vi ett helt gäng tjejer den vägen men byggsidan bidrog också, murarfirman hade 3 st, elfirman hade en tjej på plats, husmålarna hade också en traditionellt målande tjej. Ett tag hade vi 20% kvinnor på bygget, det var vi enormt malliga för.

Jessicas tips om att vända sig till andra branscher hade vi inte egentligen inte i strategin, men jag fick en tanke en gång att kolla vad folket på bygget egentligen hade för bakgrund, vi hade poeter, tandläkare, konstnärer, lastbilsmekaniker, bagare och en som helst vill bli luftballongchaufför. En brokig samling livshistorier. Vi gjorde en enkät men hade inte tid att köra den igenom hela manskapet, tyvärr där också.

Jessicas vänligt raljanta kommentar om hur vi ser på oss själva är så nära sanningen att det blir komiskt. Vi hade många kramkalas och väldigt få grabbiga fighter. Kommentarer om att man vill visa upp det man bygger blev bevisad när vi hade en familjedag och alla fick ta med sig fru/mamma/farmor och visa upp det hela. Fantastisk uppskattat och mitt bästa minne från projektet.

Vi jobbade hårt på att göra bygget attraktivt. Det var en delad entreprenad och många löshästar som skulle samlas till ett gäng. Vi hade en medveten strategi ett år innan bygget startade att bygga upp intresset och visa vad som komma skulle. Under byggtiden hade vi massa skoj för att lyfta stämningen på arbetsplatsen, bland annat en succéartad soppkokartävling.

—–

Somraren 2010, alltså tre år senare, träffade jag en av killarna som var med med nästan hela bygget. Han är från Kroatien och vågade knappt säga ett ord på hela tiden, men jobbade och skrattade varje dag. Nu hälsade han glatt och babblade nu nästan obehindrat på svenska. Han sa att det var det bästa bygge han varit på. Nånsin.

—–

Trender i byggbranschen

Idag var Trenddagen 2011 på Byggtjänst. Jag var inte där till mångas besvikelse. Jag twittrade mina synpunkter till dem istället till mångas oförställda glädje (och förmodligens andras totala ointresse).

Tyvärr missade jag det mesta från ett och framåt, jag var på kontoret och kunde se men inte höra, jag hade besök av en plåtslagare en god stund och sen av ett par advokater som pockade på uppmärksamhet. Jag hann snegla på de första talarna, arkitekt-proffessorn och Industrifaktamannen. Intressant men lite old news ändå.

Mitt tips är att börja med min nya favorit Kjell Aleklett. Han forskar om världens olja och har myntat uttrycket Peak Oil. Klicka här och gå sen ner till vänster och rulla fram rubriken ”Hur klara vi energimålen?”.
(Skit varför klippte de bort honom? Länken funkar men Aleklett är väck – Svar: rättighetsfråga:( )

Allt annat bleknar efter det anförandet. Jag ber om ursäkt att dessutom fördröjdes av ett halvskojigt tweet om vad man skulle käka för lunch där, tydligen så ville någon lustigkurre synka sin lunch med folket i Stockholm Enligt Mats Hultgren.

Samme Mats som måste ägnat avsevärd tid åt att välja kläder på torsdagsmorgonen och redan vi halvtiotiden blev utsedd till bäst klädde av vår fashionista på kontoret. Han klädde klockrent i en fin fluga och en kofta i en kulör som nog till och skulle fått Bengt Grive att leta efter orden. Bra Mats 🙂

—–

Jag skall kolla resten när det blir tid till det.

Tills dess – håll koll på Kjell Aleklett och Peak Oil. Hans korthuggna kommentar att om vi bygger annat än tvårummare på sextio kvadrat, till exempel femrummare, så kör vi i diket. Då har vi inte fatta något.

……

Trendkänslig byggbransch?

Idag den 7 april är det Trenddagen hos Byggtjänst i Stockholm. En massa kloka människor skall prata om byggbranschens framtid. Det vill säga min, minna barns och Planeten Jordens framtid.

Jag är inte där. Fail
Allt sänds direkt över nätet. Coolt.
Twitterkanal så jag kan tweeta rakt in på storbildsskärmen. Nice 🙂

——

Men tänk om alla byggnördar, beslutsfattare och världsförbättrare samlas där som en enda stor gosig familj utan mig.

Ja då det verkar bli mitt ansvar att det här att direktsändningen faktiskt ses av några och att twittrandet utifrån och in blir av. Jag får mobilisera GJ, Viktoria och Henrik, kanske av kolleganoch gärna några till ändå.

Jag tycker vi skall mata in synpunkter i rask takt. Vet bara inte om vad – Hjälp mig gärna med det tack!

—–

Nu kanske jag inte är den enda som sitter på distans ändå. Senaste dygnen har det ramlat i byggrelaterade twitter-följare i mängd motsvarande en gruppresa till Åland. Jag gissar att ett gäng sköna människor stärkt sig med god mat och ramlösa och sen grottat ner sig i varsin Iphone. Sen har de suttit och fnissat och lekt FB och öppnat twitter-konton. Mocklisar 🙂 Sånt är roligt i grupp.

Kanske sitter de där kl 09.00 och pepprar Hultgren med synpunkter. Vi får se.

—–

Häromdagen fick jag beröm 🙂 av Fredrik på Byggvärlden, det gillar jag.
Slutklämmen är en helt riktig analys och hänger ihop med dagens ämne:

Jag har aldrig frågat Sync men jag ser att han kopplar ihop sitt byggkonsultande med att profilera sig och företaget genom bloggandet. Han använder Facebook och twitter för att locka läsare.

I byggbranschen ser jag detta som banbrytande. Sociala medier kan bli viktigt för företag. Vi skapar en identitet. Och bygger därmed företag”

Jag gissar att ordet banbrytande är en färskvara. Snart är vi många.

Kanske redan idag, Den 7 april 2011.

Dagen då byggbranschen upptäckte internet?

—–

Viktig info!

Hashtag = #trenddagen2011

Direktsändningen har adressen www.byggtjanst.se/trenddagenlive

—–

Min relation till Blondinbella har blivit en snackis i…

…, ja, typ i hela byggbloggar-Sverige vilket är en mysig liten ankdamm.

Min relation till en evigt sjuttonårig blond flicka är faktiskt ganska sval, snudd på inte alls om jag skall vara ärlig.

Mats på Byggbloggarna, Fredrik på Byggvärlden, Rotpartnern och Jens på Dipart har alla sin vinkel på det. Jag tror jag delar känslan med övriga att vi saknar Byggblaskets kommentar och Calles syn på på saken.

—–

Men, men, men.

Jag har ju tidigare outat mig som representant för MVM (medelålders vita män). Noga räknat underavdelningen MVsM (medelålders vita straighta män). Vi är alltså en grupp som på olika sätt försöker komma till tals i samhället och som tyvärr lyckas väldigt väl.

För så är det. Samtliga nämnda i detta inlägget kvalar in i MVM, förmodligen även i MVsM
(mer osäker där, ingen har sagt nåt).

Alltså saknas följande i Byggbloggarleden:

  • Kvinnor
  • Unga människor
  • Riktigt gamla människor
  • Bögar och flator
  • Andra nationaliteter än mellansvenska
    (tror iofs Mats är skåning)

—–

Andra frågan: Var finns alla andra?

—–

Ledig tjänst – Duktig idiot

Nils har tyvärr fått en vakans på firman.

Alltså. 1 st plattis söks med följande kravspec:

”Finns det någon där ute som är tillräckligt avtrubbad och fattig för att bila, bära och producera skit?
Jag utlovar alldeles för långa arbetsdagar, halvtaskigt betalt, ett garanterat dåligt rykte och smärta i rygg och knän.
Du ska vara beredd på att göra jobbet till din fritid samt att banta ner ditt ordförråd till: fix, fog, platta, mat, xxx, xxx, bög och Thailand”

Välkommen att skicka ett mail till nils@murkakel.com”

—–

Gråt inte Nils. Livet går vidare. Det kommer bli många ansökningar på den annonsen 🙂

—–