Fuskbyggare nr 2 talar ut i Byggvärlden – i förväg

Intressant.

Förra veckans spektakel har nog inte riktigt lagt sig ännu. Martin Arkad på Järntorget blev sågad som byggare och hedersman, helt enligt TV4´s programupplägg. Skillnaden mot alla andra gånger det inträffat var att han tog strid, skrev debattartiklar och lämnade sin version via hemsida och tidningar. Sen la Järntorget upp ett omfattande underlag i ärendet för alla hugade att ladda ner och läsa, dessutom mailade man gärna tingsrättsdomen till den som ville läsa. Tv4 svarade lite lamt. Old news.

Den som följt detta någorlunda kan kanske inte avgöra saken bättre än någon annan, men att TV4 bajsat i ett blåfärgat förvaringsutrymme har sagts ganska många gånger nu. Deras rituella lustmördande på onsdagar kl 21 har helt klart tappat trovärdighet för fler än några av oss.

Så ikväll är det dags igen. Företaget Widhag Gruppen AB får sig en omgång, sannolikt med sedvanligt upplägg. Timell blir förfärad, Ekdal jagar bygg-skurken, Timell fixar till felen, skurken döms i folktribunalen.

Men något har hänt. Byggarna som granskas/slaktas slår tillbaka. Förra året blev det bara en del anmälningar till granskningsnämnden, inget som TV4 bekymrar sig nämnvärt över tror jag, trots att man blev dömda i ett fall och klandrade i ett annat.

I Byggvärlden idag står det om Widhag Gruppen, man har intervjuat ansvarige Daniel Hagbo och lyssnat på hans sida av det hela. Man kan ana av den artikeln att byggaren haft en, i sitt tycke, besvärlig kund och att man borde agerat annorlunda tidigt i bygget:

”Att jag hade varit mycket tydligare mot kunden, och deklarerat klart och tydligt att de ändringar och materialval han gjorde skulle dra ut på tiden, säger Daniel Hagbo.”

Han säger att bygget avbrutits på grund av utebliven betalning, oklart varför kunden inte betalt dock. Sen medger han att man gjort ett dåligt jobb men att man försökt rätta till det men i det blivit hindrad av kunden. Han har också enligt egen utsago försökt köpa sig loss på olika sätt, antingen köpa tillbaka huset eller betala för att andra mer betrodda hantverkare skulle fixa felen.

Min gissning är att de här förslagen nobbades när de nyblivna husägarna redan blivit ursinnigt besvikna och då förmodligen också bett byggaren att fara och flyga och kanske till och med att aldrig i helvete visa sin fula där nånsin mer.

En annan gissning jag vågar mig på är att TV4´s version är lite annorlunda.

En tredje gissning är att det finns saker och händelser som aldrig kommer fram i vare sig köparens eller entreprenörens version av händelserna. Sånt som kanske kan förklara hur det gått så in i helvete fel.

—–
Det blir intressant det här med, trots den uppenbara tragiken som finns inbyggd i paketet. TV4´s case nr 2 för säsongen kommer inte stå oemotsagt det heller.
(Jag kommer sitta klistrad vid TV4Play så snart jag har täckning på modemet)

—–

Fredrik funderar på privatkunder

Fredrik på Byggvärlden tänker för övrigt fördjupa sig vidare i relationen mellan byggföretag och privatkunder enligt dagens blogg.

Sync Blog kunde säga att det är sååå 2009 över det, men väljer att generöst bjuda på ett färdigt forskningsunderlag istället.

Efter en sommar med tusentals lästa inlägg på Byggahus.se och några års egenhändigt arbete i svenska folkhemmet så blev det här hösten 2009 min sammanfattning av denna relationen så här.

Varsågod, Fredrik. Du får fixa resten.

—–

Hur bra var familjens jurist?

Jag hade ju tänkt släppa det där med Martin Arkad, Järntorget och TV4s progran Fuskbyggarna.  Slutsatsen i den beefen är väl fortfarande att den miljonen människor som tittade på programmet ser byggaren som skurk, vi förhållandvis få  som fortsatt läsa har kanske fått en annan bild av det hela. Åtminstone om man läser kommentarerna efter artiklarna på Brännpunkt eller i Byggvälden.

Det kändes som sagt färdigtjatat om det, gånger sex så här långt.

Men men men. Jag läste en kommentar på ett inlägg av Fredrik på Byggvärlden som triggade det ett varv till:

”Järntorget och Arkad är en bedrövelse i kvadrat – men ingen har kommenterat vilket misslyckande familjens juridiska ombud stått för. Att gå till domstol med så dåliga bevis tyder på inkompetens. Kostnaden för familjens juridiska ombud verkar dessutom ha skenat iväg.

Man får en känsla av att advokatföretaget utövat 4-ögons principen (d.v.s. en advokat och en jur.kand) och tömt rättsskyddet, för att sedan lägga ärendet i knät på en nyutexaminerad springpojk som klantat till det hela. Katastrof, man får verkligen hoppas att familjen byter ut skräpjuristerna mot bättre vetande… /M.M.”

—–

Hm. Den tanken har jag haft några gånger själv när jag läst vad som skrivits, framförallt det som står på Järntorgets hemsida. Det att det finns över 250 inlagor och att familjens talan mot Järntorget ändrats ett flertal gånger. Sen det faktum att man inte gått vägen via ARN (se SVD)  som brukligt, utan gått direkt på tingsrätten.

Det påminner ju lite om en annan mycket sorglig historia jag skrivit om här. Det var en familj som hamnat i problem när man köpt ett dåligt hus och struntat i överlåtelsebesiktningen, sen anlitat skumma rådgivare och konsulter som i sin tur hyrt in jurister som kostat multum utan att egentligen lyckas med annat än spä på bedrövelsen för den drabbade. Möjligen.

Är det så det är här?

Har familjens juridiska ombud klantat sig, gjort ett dåligt jobb eller bara misslyckats?
Har familjen så gott om pengar att man mot bättre vetande kunnat strida bara för att jävlas med någon man tycker illa om och därmed riskera att få betala miljoner?

—–

Sync skall ha möte en riktigt bra jurist om ett par timmar, då skall vi prata gemensam framtid, bra avtalsmallar, rock´n roll och utbildning. Vi kommer nog ägna åtminstone en stund åt att spekulera vidare om det här också.

Tack för det, Attefall

Läser på Byggnyheter.se att vår nya bostadminister börjat göra nytta (?).

Han vill ta bort byggfelsförsäkringen. Tjohoo.

” Alla andra försäkringar täcker de fel som kan uppstå. Den här obligatoriska försäkringen har egentligen bara gjort att försäkringsbolag fått intäkter men inga utgifter, säger Attefall till Sveriges Radios Ekoredaktion”

——

Det vore bra. Riktigt bra.

—–

Brännpunkt Byggbranchen

TV4´s omilda behandling av företaget Järntorget Bostad och dess vd Martin Arkad har fått en del utrymme de senaste dagarna.

JOHAN T. STERNDAL vd på Hantverkarnas Riksorganisation lämnade en replik på Brännpunkt, ganska likt mina gamla käpphästar här på Sync Blog. Budskapet är att det finns rötägg men också det faktum att det finns många många fler som faktiskt är seriösa, som lämnar bra jobb efter sig, som har nöjda kunder. Den som läst här ett tag känner igen diskussionen jag fört med Berra som var en trogen kommentator och ganska kritisk mot byggbranschen, men som tyvärr i längden var alltför kategorisk och dömande för mitt tålamod (läs kommentarerna!).

Martin Arkad gjorde ju ett utspel på SVD Brännpunkt om TV4´s metoder och han fick ett genmäle av Lennart Ekdal. Egentligen inte så mycket nytt under solen. Ekdal försvarar sin överrumpling, återkommer till att Arkad hade många chanser att delta i programmet och att man faktiskt inte kan undgå granskning av media bara för att man vunnit en rättsprocess. Arkad gör en slutreplik som andas seger. Fan vet.

—–

Jag tycker så här.

Det är bra att byggbranschen, eller för den sakens skull vilken bransch som helst, granskas. Det är är nyttigt och kanske nödvändigt för att driva på en utveckling mot något bättre att vi får input från lite sidan.

Samtidigt blir det lätt osmakligt när TV-folket skall göra underhållning av det hela. Upplägget på Fuskbyggarna följer ju en strikt mall där Timell går in som en medkännande lustigkurre och konstaterar felen, han får understöd av experten, snabbt klipp till dramtiken när Ekdals team likt FBI-agenter lurar den förmodade skurken in i ett bakhåll, när skurken gjort bort sig tillräckligt så fixar Timell till det som är fel i huset ackompanjerad av stråkar och softade bilder. Efter reklamen blir det nyheter och väder.

TV4 har dragit in reklampengar, familjen har fått ett badrum sponsrat av ett antal företag och byggaren har fått sömnsvårigheter. De två första posterna är väl helt ok, att Martin Arkad ligger vaken beror nog mer på hur han själv har agerat än hur TV4 jobbar.

Jag hade ju redan sammanfattat vad jag tycker om hela historien, men har svårt att släppa det ändå. Relationerna mellan privatkunder och byggare har ju tidvis varit huvudtema här, för den som orkar finns det många inlägg om det här.

—–

Uppdatering 20 jan

TV4 verkar nödgat att försvar sig, här. Det verkar som Arkads envetna kampanj satt sina spår trots allt.

Alla jävlar kan bygga hus, eller?

Martin Arkad hade ju en storstilad (?) avslutning på sitt försvarstal på hemsidan igår. Den om att det är tur att TV4-snu8bbarna inte bygger hus. Det här kan bli värre ändå.

Min bror Anjo som gjort väldigt blygsamma insatser på några byggarbetsplatser under mitt överinseende, han skriver om ett bygge som körs av en reklambyrå.

Vad skall det bli härnäst? Konsulter och arkitekter med hammare i handen? Byggbloggare? Chefredaktörer?

Bäva, byggbranschen!

—-

Vad vill Martin Arkad egentligen?

Försöker han uppfostra TV4 i etik och moral?

—–

Talesättet att ”man skall inte kasta spjut i radhus” kanske kommer väl till pass här.

Martin Arkads göranden har dragit igång en massa trafik på nätet idag. Artikel i SVDDagens MediaResumé och på Second Opinion, kommentarer på bloggarna i byggnischen förstås (Blasket, ByggaHus-bloggen) liksom Fredric Kjellberg och några till.

Varför då?

Någonstans på vägen har det blivit en principsak. Det måste skurit sig totalt i kommunikationen med kunden. När hände det?

Byggfelen som påvisas är allvarliga, men inte värre än att det kan fixas. Den slappa hanteringen av både KA och BN bekräftar en del som jag skrivit om förut här på bloggen, men inte heller det kan vara hela orsaken.

Hur illa det än låter i konsumenternas öron är det inte helt ovanliga fel, det märkliga är att man inte fixat dem och gått vidare i livet. Det kostar mer att processa än att fixa skiten, så varför blev så här?

De dokument som bolaget Järntorget lagt upp på sin hemsida kanske belyser det hela lite mer. Längst ner på ett dokument, nedanför arga brev till Jan Scherman och chefsjuristen på TV4 så finns en beskrivning av Martin Arkads personliga bild av konfrontationen. En rätt så ryslig och välformulerad berättelse. Där börjar man förstå vad som ligger bakom hans agg mot Timell/Ekdal och TV4.

I ett annat dokument redovisar man en kronologisk kedja med händelser, där står det att man efter besiktningen 2006 och fram till april 2008 hade en rad möten och att man försökte fixa det fel som kunden påpekade, fel som då var utöver besiktningsanmärkningarna. Någonstans där stannade försöken att komma överens, därefter blev det juridik och skyttegravar. Det skulle jag vilja veta mer om.

Vad var det som byggarn inte ville åtgärda?
Vad vad det kunden krävde?
Vad var droppen som fick bägaren att rinna över?

—–

Det finns några sidor av det här alltså.

  1. Faktiska fel utförda av byggaren, mäklaren, KA och BN, den delen är väl ganska klar.
  2. Järntorgets misslyckande att avsluta sin affär med en kund, ganska tydligt.
  3. Sist, på toppen av allt, vill Martin Arkad uppfostra TV4´s attack-team Timell Ekdal i pressetiska frågor.

Punkt 1 måste vi i byggbranschen fixa till, så kan vi inte ha det. Punkt 2 måste Järntorget fixa till, missnöjda kunder är inte bra för företaget. Punkt 3 tror jag han kan lägga ner, det kriget vinner man inte.

—–

Sync utvecklar/svamlar

Jag fick en kommentar i förra inlägget där Lasse ber att jag utvecklar punkt 2.
(livet är hårt för en bloggare – nu måste det underbyggas med substans också = djupt vatten))

Jag skrev:

”Det blir lite rörigt när bostadspolitik blandas ihop med produktionskostnader för byggande. Det blir ännu stökigare när vi blandar ihop pris och kostnad.”

Glasklart? Nähä.

—–

Produktionskostnad – bostadspolitik

När jag skriver produktionskostnad i det här sammanhanget så tänker jag mig det som jag själv som byggprojektledare normalt hanterar, en entreprenad, en del projektering, lite blandade byggherrekostnader. Jag är ganska övertygad om att de m2-priser som nämns avser just i detta skedet. Att några politiska beslut skulle påverka det i någon större utsträckning är knappast aktuellt.

För mig handlar bostadspolitik mer om visionära beslut, stadsplanering och ett evigt tjäbbel om bruksvärdeshyrans vara eller icke vara. I någon mån kan väl politikerna påverka genom lagtexten i PBL och sen i nedåtstigande led förordningar, BBR, krav på tillgänglighet, bygglovsavgifter, mm. Jag är dock lite för cynisk för att tro att det kommer förändringar den vägen som sänker kostnaden.

Politiken kan ju däremot påverka i ett större perspektiv. Subventioner av viss typ av byggande  påverkar enormt mycket. En annan sak som ofta är uppe på tapeten är förslag på förenkling av planprocesser, säkert en viktig faktor men jag är inte övertygad om att det sänker kostnaden i slutändan.

Pris och kostnad?

Priset på bostadsrätter och nyproduktion i storstadsområdena har väldigt lite att göra med produktionskostnaden. Priser på bostadsrätter bestäms av marknaden, människors vill-ha-känslor och förväntad ränta. Hyran i nyproducerade bostäder bestäms i förhandlingar i hyresnämnden, fastighetsägaren vill ha så mycket det går, hyresgästföreningen vill hålla ner den.

Hyresvärden ekonomi är i princip sådan att hyran minus kostnader för drift blir vinsten på insatt kapital. Om han (för det är oftast en han) är långsiktig och klok så kanske han investerar mer i sin byggnad men får en låg driftskostnad och lång livslängd på sin investering. Det kan vara så fantastiskt att han gör sin LCC och har koll på bostadens klimatpåverkan från start till mål, hela livscykeln. Men det funkar ekonomisk att bygga billigt och istället ta en högre driftskostnad också.

Priset/hyran kan ju vara densamma men investeringen kan skilja något enormt.

—–

(tveksamt om här blev tillräckligt tydligt/genomtänkt/bra – kanske får slipa lite på det?)

Sync sågar debattsidan – Frågan är hur!

På DN Debatt idag kan man läsa gammal skåpmat klädd i nya ord. Den för mig något oväntade kombinationen Gert Wingårdh (superarkitekt) och Barbro Hellman (ordf i Hyresgästföreningen) har slagit sig ihop och tar klivet upp på barrikaderna.

Ämnet är som vanligt kostnader för byggandet, mer specifikt kanske egentligen hyran på en nybyggd trerummare. Det är ett viktigt och intressant ämne, minst sagt. Människor måste ha någonstans att bo, vi i byggbranschen vill ha jobb och Planeten Jorden behöver få lite chans att andas också. Viktigt alltså.

Bäst är ju att läsa artikeln själv men kortfattat så skriver man att det visst går att bygga billigt med bibehållna arkitektoniska kvalitéer och en fräckt kök. Det behöver inte bli barackbyggnader av allt som skall bli billigt.

Lösning på problemet skall tydligen vara att i förväg sätta ett tak för kostnaderna och sen be branschen tala om vad man får för pengarna.

—–

Några citat:

”Det går alldeles utmärkt att bygga goda bostäder med högklassig arkitektur och komfort.”

”Hyreshusen som byggs i dag ska stå i hundra år. Gärna längre. Då måste vi ta steg framåt, inte bakåt.”

”Prispressen i byggbranschen är anmärkningsvärt låg och därför kan nybyggnadskostnaderna dra i väg. Det finns ingen sektor som har så låg produktivitet och där det händer så lite som i byggbranschen. Det har fastslagits i flera statliga rapporter med talande titlar som ”Skärpning, gubbar!” och ”Sega gubbar”.”

”Det går utmärkt att bygga goda bostäder som har höga arkitektoniska ambitioner. Och det ska göras med tydliga kostnadsramar och krav på kvalitet och komfort.”

—–

Jag tycker så här:

  • Skåpmat alltså och ingen egentlig lösning på någonting. Debattartiklarna i ämnet håller ungefär samma standard/krativitet/bullshit som den bransch den berör. Same old story.
  • Det blir lite rörigt när bostadspolitik blandas ihop med produktionskostnader för byggande. Det bir ännu stökigare när vi blandar ihop pris och kostnad.
  • Referensen till projektet i Halmstad är lite blek. Sättet att sätta tak på kostnaderna gör man i princip i starten av alla projekt men oftast stannar det inom en mindre krets. När vi har prövat den varianten i upphandling på mindre entreprenader har det varit med gott resultat. I praktiken bestämmer du att du har hundra kronor att handla för och frågar tanten i affären hur mycket mat du får för det, inget nytt alltså.
  • Det är pinsamt att så tunga spelare som Wingårdh och Hellman kan ha rubriken ”Så bygger vi högklassigt för vanliga inkomsttagare” utan att leverera någon lösning alls.
  • Ingen säger emot det faktum att byggandet är för dyrt. Men jag ser inte att någon har lösningen på problemen. Vi behöver sänka 20-30 % av produktionskostnaderna och minimera belastning på miljön.
  • Att vi behöver bli duktigare är klart, jag vill veta hur.

—–

Mer om : Stefan Attefall på DN, Fredrik svär i kyrkan, Sync spekulerar om bilar och tillgänglighet.

—–

Sync på Blogipedia

Eftersom jag saknar vettigt bloggmaterial och har dötid just för stunden så klipper jag in lite navelludd jag just pillade loss.

—–

Jaha?

Frågor på det?

—–