Så. Det blev tydligen fel i förra inlägget enl GJ.
—–
(not. denna blogg tål inte alltid faktagranskning = byggblogg)
——
Alltså.
——
Kallelse till e-bes MMCXXI
Tid: 21-24 okt 2010
Byggherre: Romulus Projektutveckling Inc.
Byggstart: ca 753 f Kr
Färdigställt: ca 167 e Kr
Entreprenadform: Management by fear
Genereralentreprenör: Kejsar Nero (och några till)
—–
Vi gör platschefspaus här på bloggen. Folkets jubel!
Det blir besiktningar ett tag istället. Folket?
—–
Vi gör ju besiktningar ibland. Statusbesiktningar på kåkar som skall säljas/köpas, entreprenadbesiktningar i den mån någon vill ta del av Syncs sadistiska skadeglädje över hittade fel och vi gör förstås små helt vanliga besiktningar när någon behöver en synpunkt eller åsikt för att se om sitt hus.
Så kan det vara.
Imorgon påbörjar vi en längre besiktning av några gamla kåkar som stått länge. Väldigt länge.
Så länge så vi är inne på Efterbesiktning MMMVCXXV.
—–
Mer om det imorgon torsdag. Först skall vi flyga lite.
—–
Kanske.
Så här ser det ut idag.
(Inte precis just idag dock, detta var en finare morgon än den 19 oktober 2010 kan man säga…)
—–
Vi är väl rätt många som tycker att Stena är en bra och viktig aktör i Göteborg, men kanske att de inte behöver ligga just på den fina kajen mitt i centralaste stan.
Jag var på ett föredrag för ett tag sen om Skanskas vision om Göteborg 2050. I visionen ligger Chalmers här på denna fläcken och är världens högst rankade tekniska högskola. Varför inte?
Lagerbyggnader, lastbilstransporter och båtarnas gigantiska dieselmotorer kommer saknas av ingen.
—–
GP skriver om att Stena kivas med Miljödomstolen. Det har pågått ett tag och lär fortsätta länge till. 2050?
—–
Läste i GP idag på morgonen om drömyrken och såg att entreprenör låg på andra plats. Jag är tillräckligt luttrad numera för att inse att det avsågs den positiva typ av entreprenör som alla gillar, inte den man – korrumperad, slarvig, på väg att bli utsliten – som alltsom oftast står som mall för vår bild av platschefen på valfritt bygge.
Intressant ändå om man kollar på Wikipedia vad en entreprenör egentligen är:
”En entreprenör är ett begrepp för en företagsam person, ofta i betydelsen företagsgrundare. I vidare bemärkelse används termen om en person som är drivande och arbetar hårt för att nå framgång.
Entreprenörskap kan definieras som ”förmågan att identifiera möjligheter och skapa resurser för att ta tillvara dessa möjligheter”. Entreprenörskapet får någonting att ändra riktning. Nya infallsvinklar hittas och utvecklas. En entreprenör skapar nya affärsverksamheter och organiserar marknaden på ett nytt sätt.
/…/
Vanliga drag hos entreprenörer är nyfikenhet, kreativitet, en positiv syn på arbete, självständighet, envishet, hängivenhet, optimism och visionärt tänkande. Det skall dock nämnas att det finns en etablerad kritik mot det individfokuserade perspektivet på entreprenörskap, där omständigheter som nätverk, kultur och teamarbete istället framhålls som centrala förklaringsfaktorer bakom framgångsrikt entreprenörskap.”
—–
Sista stycket skulle kunna stå nästan ograverat i en platsannons.
Så det så.
—–
Mer om platschefer på denna länken.
—–
Jag citerar ett gammalt inlägg om platschefskompisens dåliga vana att svara alla tider på dygnet:
”Kompisen berättade om den kommentar hans fru brukar lämna ibland när det ringer mitt i middagen och han bara måste ta det.
Nu skall det sägas att han inte formellt är platschef, men han är ägare och chef för en byggfirma med ett tjugotal anställda. Det är ungefär lika samma jobb.
—–
Ett annat gammalt blogginlägg om platschefstelefonerandet. Det var 1996 och jag ringde eller svarade 60 gånger om dan. 3 minuter åt gången.
Det gör jag inte nu, å andra sidan finns mailen i telefonen hos alla numera och den plingar snart dygnet runt. SMS är dessutom betydligt mer använt även bland icke-ungdomar. Mängden samtal/mail/meddelanden är kanske konstant.
—–
Tillgänglighet är viktigt, chefen skall vara nåbar och på plats. Men en platschef får också tusentals onödiga telefonsamtal, alltså de som rings bara för att det är enklare att ringa än att ta block och penna och notera frågan för senare hantering. Det verkar för vissa vara en bortglömd konst att skriva ner, strukturera lite och sen artigt ställa frågan eller lämna beskedet i rätt forum vid rätt tillfälle.
Kort sagt – Allt behöver inte vara så jävla bråttom!
—–
Kommunikation är viktig, byggbranschen sumpar miljarder varje år då dålig sådan. Platschefen är en central person, en länk mellan de som faktiskt bygger och övriga inblandade, det kan vara konsulter eller kunder kundernas kunder. Branschens lönsamhet hänger på att platschefen kommunicerar bra och effektivt.
Telefon och mail är verktyg för kommunikation, så även personliga möten där man har ögonkontakt, uppfattar varandras kroppsspråk och faktiskt pratar med varandra.
Platschefen är alltså ett callcenter. Eller snarare en kommunikationscentral.
(Den skall användas med förstånd – överbelastning kan bli dyrbart!)
Mer om platschefer på denna länken.
—–
Tänkte ta upp tråden om platscheferna igen.
(konstpaus för klädsam applåd?)
Tack
Jo, jag har tänkt lite till. Och pratat lite med folk. Så här tänkte vi då.
—–
Ja, självklart säger ni. Nej, säger jag det är det inte.
Alla fattar inte detta.
Platschefen i den Lone Ranger-tappning som HAN gärna ses är inte min bild av hur det skall funka. HAN som får ansvar för allt, som inte besvärar sin omgivning med bekymmer utan fixar det själv. Han som sköter allt inom den stora ringen ensam. Han som levererar en prognos till kontoret varje månad och sen en hyfsad vinst när allt är (nästan) klart.
Jag har haft tur att träffa på en beställare som ser platschefen (jag i det fallet) som en ”väldigt central person”, men också en människa som behöver stöd och hjälp. Lustigt nog så är det precis det jag enligt honom är sämst på – att be om hjälp. Min bakgrund som Lone Ranger är inte bara av godo.
—–
Platschefen är alltför värdefull för att h-n skall slitas ut på det viset, det krävs en rimlig arbetsbelastning, det krävs tid att backa ett steg och överblicka, det krävs trygghet och självförtroende att umgås med kunder och entreprenörer på ett bra sätt.
Den i mitt tycke kompletta illustrationen ovan av platschefens jobb är i egentligen lite förenklad. Vad jag vill komma fram till är att h-n är en central person, en centralperson, en mittpunkt i organisationen. Det skall finnas specialistfunktioner, projektstöd, whatever.
Lämna HONOM aldrig ensam!
Mer om platschefer på denna länken.
—–
Det händer ibland att vi jobbar i privata hem.
Jag gjorde ett hembesök i morse och rundade av Syncs uppdrag. Drack gott kaffe också.
Vi vill ha fler sådana kunder.
Det gick ut ett mail i torsdags från Ung arbetsledare.
”Tjingeling!
Gällande plattsättning i 1681 så har jag blivit meddelad att kakel till fondväggen inte kan levereras förrän nästa vecka.
Okänt om det är i början eller slutet eller i början av slutet på veckan.
Men som jag har blivit lärd av äldre och visare, om det finns på planeten så det ska hit omgående bums med alla medel!”
—–
Skönt att hon så artigt lyssnar på de äldre.
(fast det där med att börja med ”Tjingeling!” har hon inte lärt sig av mig)
🙂
—–
Jag är förkyld idag. Det är en tramsig myt som odlas att män svävar i livsfara så fort de är förkylda. Livsfaran kan nog oftare bero på stor käft, obetänksamhet eller dumhet.
Gårdagens solskenshistoria sitter kvar i minnet. Det var i godisaffären.
Det är sonens favoritaffär bara för att man får smaka, det står utskrivet på hyllkanten. Det tyder ju på att någon klok människa förestår butiken.
Och mycket riktigt – när vi står där och plockar (smakar) så så hör jag ett halvt samtal bakom ryggen, det är mannen bakom kassan som pratar med en kund. De har träffats för länge sen, mannen bakom kassan känner igen den yngre mannen och påminner om tillfället de träffades.
Den yngre skrattar och säger att allt är bra nu, han har barn och så. Sen går han med ett glatt hejdå
—–
När vi skall betala skojar mannen bakom kassan lite med Ludde, han bjuder på en lakritspipa och ett tuggummi också. Sen berättar han för mig om mötet som ägde rum en minut innan.
Killen som nyss handlade hade varit en av några killar som rånade en närbutik. Mannen som stod bakom kassan var ensam i sin butik den gången. Han berättar att killarna hade leksakspistoler och att det knappast skrämde honom efter hans år i kriget mellan Iran och Irak. Han säger att han jagade ikapp och tog en av dem, polisen grep de andra.
Senast de sågs var i tingsrätten för femton år sen. Nu skrattade de ihop och skakade hand. Det kändes nog bra för bägge, men bäst för den unge mannen med barnvagn.
—–
Det här har väl egentligen ingenting alls att göra med byggbranschen? Eller också har det det.
—–
Läser i Fokus om bygget av Nationalarenan.
”Den skulle bli Sveriges stolthet. Nu har det mesta gått fel och de som står bakom bygget hotas av åtal för korruption. Här är berättelsen om hur det går till när kommunpolitiker och byggherrar gör upp i slutna rum.”
—–
Jag känner så här. Besviken och lite smickrad.
Häromkring i Västkustens huvudstad har det ju senaste tiden varit hyfsad uppmärksamhet om just sånt där. Åsikter om att det gemytliga göteborgska ryggkliandet har varit orsak till skumrask i byggprojekten. Vi har fått en viss profilering här nu.
Och så visar det sig att stockholmarna snott konceptet rakt av!
Härmisar! Hitta på något eget, Stockholm!
—–
(och visst -Solna kanske inte ligger i Stockholm – so WTF, eastcoast vs westcoast)
Sync Blog 