Etikettarkiv: byggbranschen

Standard

Publicerat av

Publicerat den

19 augusti 2009

Publicerat i

Privatkunder i byggbranschen

Kommentarer

3 kommentarer

Privatkunder – Ändra inget!

Det verkar närmast ofrånkomligt i ett villabygge att kunden nöjer sig med att köpa ett standardhus direkt ur katalogen och sen avstår från att ändra ett endaste dugg. Det händer inte, det skall alltid byggas något burspråk, förberedas en balkong eller byta plats på WC-stol och tvättställ alldeles för sent i projektet.

En god vän till mig ägde under en period ett par husfabriker där man sålde och byggde hundra hus om året. Han har alltså en viss rutin på att sälja och bygga småhus till privatpersoner. Han kan underhålla en med många dråpliga historier också. Just när det gäller ändringar så har han en riktigt bra. Kunden i historien var en Volvo-chef på ganska hög nivå, en person van att få som han ville och som inte slösade med ödmjukhet i onödan.

Nu var det så att Volvo-chefen ville ha ett burspråk på sitt hus. Min kompis B som var säljare i projektet förklarade att det inte gick. Volvo-gubben blev sur, han stod på sig och argumenterade, han skulle ha sitt burspråk. B var lika fast i sin ståndpunkt, det gick inte. Läget låst och kunden alltmer arg. Han kan inte se hur det vara problem att bygga lite annorlunda väggsektioner bara, peace of cake.

Då säger B att kunden kan få sitt burspråk om han i sin tur fixar en rosa fabriksny Volvo, direkt från bandet i Torslanda. Volvo-mannen tycker det är idiotiskt, undrar hur man kan föreslå en sån sak – det går ju inte förstår du väl! B kontrar med att det borde vara den enklaste saken i världen att byta ut en färgburk just när hans bil kommer förbi målningsroboten, peace of cake.

Det blev inget burspråk, ingen rosa Volvo heller. Det är sällan man får till en sån bra jämförelse som klockrent biter på kunden, ofta krävs det rejält med tålamod och duktigt mycket pedagogik för att förklara vad ändringen kan medföra. Det är inte helt enkelt att visa att en avgående vägg faktisk kan bli till en tilläggskostnad eller att en pytteliten ändring av en detalj kostar flera tusen i administration och projektering men bara fem minuter för snickaren på plats.

Mitt tips till husköparen är att tänka igenom allt innan kontraktet skrivs, pruta in så mycket som möjligt och sen sitta nöjd till inflyttning. Visst är det härligt att vandra runt bafota på sitt bygge som en Ernst Kirchteiger-klon och droppa inredningsidéer och små snygga finesser. Glöm det. Ändringar under bygget gång kostar alltid för mycket, det är en dyr hobby som de flesta borde avstå från.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

18 augusti 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

Lämna en kommentar

Dagens underhållning

Sync kör ju egentligen en kampanj denna veckan för att ställa allt till rätta mellan byggarna och privatkunderna, till lika delar uppfostran och fjäsk, men nu måste vi göra plats för en annan grej. Sotarn´.

En anledning att jobba i byggbranschen är ju att man får träffa mycket skojigt folk. Det gjorde vi idag. Jag och kollegan stod på ett bygge och väntade in en sotare som skulle hjälpa oss kolla en rökkanal. Han heter Thomas, jag har träffat honom förr, det är en på ytan butter men i övrigt helt ok  jävel. Med sig hade en kort, tjock och trött kollega. Dagens underhållning alltså.

Den tjocke sotarn´ pustade av värmen och ansträngningen att ha promerat säkert 50 meter. Han satte sig ner och sa:

– Det är ju fan att man skall bli gammal! och påse på magen och allt helvete! Det är bara kärringen som är glad åt det – inget brunt i kallsongerna.

Jaha, tänkte jag, kanske lite överskottsinformation där som vi kunde klara oss utan. Men när vi började snacka så var det en riktigt rolig gubbe. Ingen tvekan. Han berättade att han var Göteborgs äldsta sotare, 47 år i yrket, började när han var 15. Respekt.

När han var lärling 1962 gick sotarna runt på gårdarna och knackade dörr, då på den tiden eldades det ju i nästan alla gamla bostäder, i tvättstugor och lite varstans. Man får tänka sig tillbaka till ett Göteborg innan rivningsvågen som drog fram på slutet sextiotalet och sjuttiotalet. Då fanns det fanns fortfarande vedspisar i köken och utedass på gården på vissa ställen. Hans historier om hur det var passar klockrent in i en miljö värdig Astrid Lindgrens Värld fast med lite mer barnförbjudet innehåll. Pilsner och galanta damer, halvpackade sotare som vinglade runt på taken, allt man kan tänka sig.

Mycket underhållande, det skulle jag kunna lyssna på länge.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

17 augusti 2009

Publicerat i

Privatkunder i byggbranschen

Kommentarer

4 kommentarer

Privatkunder – Bygga nytt, en gång och aldrig mer

Att bygga ett eget nytt hus är inte alla förunnat. De som ger sig på det är ofta medvetna om att det är det ekonomiskt största de gör i livet, det går lätt åt ett par tre miljoner sådär. Det borde ju mana till eftertänksamhet, försiktighet och noggrann planering. Eller?

Nja, det är lätt att bli fartblind. Parkinsons Trivialitetsprincip gäller alltför ofta här, dvs att den tid man ägnar åt ett beslut står i omvänd proportion till storleken på summan det gäller. Det är med andra ord väldigt lätt att sitta hemma vid köksbordet och med ett musklick välja ett uppvärmningssystem för en kvartsmiljon och parkettgolv till ett värde motsvarande en ny bil. Samtidigt kan man vid samma matbord kivas hur länge som helst om det verkligen är nödvändigt att köpa så många dyra inredningstidningar.

Påtagligt ofta är också att ändrade familjeförhållanden är förestående när det skall byggas hus. En av de typiska kunderna till nya villor är en en överoptimistisk man med en gravid fru. Helt ok för min del, gravida kvinnor är ofta starka och beslutsamma. Deras män däremot är inte alltid det. Mannen är helt övertygad om han nästan helt själv skall hinna fixa ett husbygge som normalt tar tretusen arbetstimmar på sin annars så obefintiga fritid, gärna på ett halvår. Barnafödandet blir gärna styrande för originaltidplanen, man vill komma i ordning innan färden till BB. Det är ganska dumt, för den bäbis som kommer ut bryr sig inte det minsta om vilken tapet som sitter på väggen i den alldeles nya barnkammaren. Bäbisen bryr sig inte ens om den får bo i hyreslägenhet ett månader, så det så. Hursomhelst så är det en stark rekommendation att man lever i stabilt och tryggt förhållande när man börjar sitt byggprojekt, för det blir normalt sett ett par tuffa år.

Jag själv har varit byggare i tjugo år, gjort en hyfsad karriär inom byggbranschen och borde ha järnkoll på själva byggandet. Japp. Men när vi för fem år sen bestämde hemma i hyrestrean att vi skulle bygga ett riktigt hus på sommarstugetomten, då hade jag nollkoll på vad jag gav mig in på. Pinsamt men sant. När jag träffar kunder och för all del kompisar som bygger hus, så låter det ungefär likadant. Det är genomgående en lång rad överraskningar, besvikelser och problem som sköljer över en. Det blandas med glädjen av att bryta ny mark och pröva alla sina idéer och blir till en känslomässig berg- och dalbana där förtjusningen lätt går över i illamående. De som jobbar med byggandet åt privatkunder måste vara duktigt medvetna om att det är så, kunden spelar högt och lägger hela sin själ och privatekonomi i bygget. Rollen som jourhavande medmänniska borde vara inskrivet i entreprenadavtalet.

Det blir inte alltid som man tänkt sig, det gäller i högsta grad för husbyggen. En kompis farsa flinade en gång och  sa något cyniskt: ”Man blir nöjd med tredje huset”. Suck, knappast den typen av peppning och uppmuntran som man behöver. Att någon tar sig igenom tre husbyggen i sitt liv utan skilsmässa och privatekonomiskt haveri på vägen känns inte helt troligt. Men det kanske stämmer i sak, det vore ju logiskt att öva ett par gånger innan man lyckas. Jag gissar att det i och för sig var enklare förr, vet inte varför, men jag tror det. Ett fel jag tycker vi gör nu är att vi bygger för stort och för komplicerat. Å andra sidan – kanske kompisens far hade byggt ett par simpla hus med sjuttiotalsstandard, hundratjugo dåligt isolerade kvadratmeter i ett plan med fantasilös planlösning och elradiatorer? I så fall var den tekniska och ekonomiska utmaningen i nivå med en friggebod av god klass 2009.

Nu var inte detta inlägg menat att skrämma någon – tvärtom. Om du ser att du har möjligheten så är det det en fantastisk resa att bygga sitt eget hus. Med rimliga förväntningar, innerlig kärlek till din partner och koll på ekonomin så kan du bli en väldigt glad och lycklig husägare. Och så ett tips från coachen – tapeterna i barnkammaren kan dröja tills ungen har slutat rita på väggarna:)

————————————————

Goda råd till den som ändå vågar:

  • Kill your darlings – de där tokroliga idéerna som man tror man är ensam om och som skall bli så smarta och genomtänkta – Släpp dem! – bygga hus är en vuxengrej.
  • Gör en tidplan och håll dig till den – lätt att säga, svårt att göra. Väldigt viktigt.
  • Var realistisk – en vägg kommer stå snett, spottarna i taket kommer sitta lite fel, parkettgolvet kommer ha minst en repa. Det kommer kallas för patina om ett par år, perfektion är för tråkmånsar.
  • Lev efter franskt ordspråk – ”Du kan vara ovän med din advokat, men bli aldrig osams med din rörläggare” (Fri Sync-tolkningJ)
Standard

Publicerat av

Publicerat den

16 augusti 2009

Publicerat i

Privatkunder i byggbranschen

Kommentarer

8 kommentarer

Privatkunder = 5 % går bort

Kommentarerna i föregående inlägg påminde mig om en grej vi pratade om över fikabord en gång. Vi var ett gäng småbyggare, projektledare och lite-av-varje-gubbar. En god vän berättade då en av många tänkvärda anekdoter från hans liv byggbranschen. En av dem är om kunderna du inte borde haft.

Han ägde under en period ett par husfabriker där man sålde och byggde hundra hus om året. Han hade innan dess skaffat en gedigen erfarenhet av att bygga själv som snickare och sen också att sälja hus som anställd på olika husföretag. Han kan med viss tyngd säga att 5 % av kunderna du säljer till eller bygger för är idioter. En annan kategori han har deckat in är de par där skilsmässan lurar runt hörnet och som skall reparera förhållandet med husköp och ny bäbis. Han har inget procenttal på den gruppen, men det är tyvärr ett betydande antal, dem skall man också försöka undvika. Att köpa eller bygga hus är inte alltid så bra familjeterapi, det kan vara en jobbig resa i flera år.

Jaha, 5 % är idioter alltså. Eller, nej kanske inte ändå. Om man använder principen att det inte är ens fel när två träter så sätter jag nu en korrektionsfaktor på 0,6. Två av de fem idioterna kanske bara är missförstådda och det kunde löst sig med bättre kommunikation. Kanske. Å andra sidan så kan ju kund nr sex och nr sju ha balanserat på gränsen till anständigheten också men fått tillräckligt dyra eftergifter för att stanna strax innan tingsrättsförhandlingen. Skit samma. Tre kunder av hundra innebär problem, problem som kostar pengar, skapar olust hos bägge parter. Problem som inte borde finnas.

Jag har inte lösningen på problemet. Det borde finnas ett filter men att urskilja de tre kunder du inte vill ha är omöjligt, det står inte skrivet i pannan på dem. Möjligheten finns ju dessutom att det faktiskt är du själv som entreprenör som påverkar deras sätt att agera. Kanske skall man börja varje jobb med en rejäl kaffepaus, nybakta bullar och gott om tid att gå igenom vad som skall göras, varför det skall göras och vad kundens förväntningar egentligen är. Sen skall yrkesmannen tala klokt och vist, han skall förklara vad det kommer att kosta, hur lång tid det kommer att ta och varför det är olämpligt att bygga på det korkade vis som kunden vill. Sen pratar man om det så länge att man förstår varandra. Lyckas man så vet nu entreprenören vad han säljer och kunden vad han köper. Vackra tanke.

Men som sagt – det händer ibland att entreprenören och kunden inte är överens. Ofta slutar det med att entreprenören slutar att svara i telefon och avslutar aldrig jobbet. Inte helt sällan skiter han dessutom i att skicka slutfaktura till idioten för det borde väl få tyst på den djäveln om man behåller den hållhaken. Kunden i sin tur får bekräftat för sig att byggentreprenörer är svin som aldrig gör klart, inte gör nånting nått vidare bra heller och aldrig i helvete att den jävla idioten skall få några mer pengar av mig i alla fall, skickar han en faktura till så skall jag torka mig i röven med den, så det så.

Så man ber varandra mer eller mindre omsorgsfullt att dra åt helvete, bägge förlorar pengar och blir sen på dåligt humör varje gång detta kommer på tal för all framtid. Det är inte bra för någon.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

12 augusti 2009

Publicerat i

Privatkunder i byggbranschen

Kommentarer

16 kommentarer

Berra är en arg privatkund

Bloggkollegan ByggBlasket skrev om byggismen härförleden. Ett lite småkul inlägg med humoristisk vinkel och en rejäl dos ironi, med djupt allvar i botten. Det är bra men lite av samma skåpmat som vi ältar både han och jag. Nej, det som verkligen fångar mitt intresse är kommentarstråden som följer. En man med signaturen Berra delger sin syn på byggbranschens aktörer, han kräks ymnigt över tangentbordet och spolar sen ner ett par hundratusen yrkesverksamma människor rätt ner i kloaken. Han gör i och för sig emellanåt några tafatta försök att inte dra alla över en kam, men lyckas dåligt med det.

Jag tänkte att jag skulle bemöta en del av vad han har att säga. Berras citat i fetstil och mina i blygsam och ödmjuk kursiv text. Berra börjar lite vackert:

Byggbranschen är den mest hatade branschen vi har vågar jag påstå.

Möjligen, kanske välförtjänt, men den är stor också – den näst största efter vårdsektorn. Andelen rötägg, idioter och bedragare syns lite för ofta och vi i byggbranschen har en lång tradition av att göra pinsamma systemfel som gärna blir skandalartiklar med tiden.

Ingen yrkesheder och ingen moral!

Som sagt – vi är många, vi har en ganska kass kultur och tyvärr en rallarmentalitet som dröjer sig kvar. Men heder och moral finns, jag lovar.

Bygga fort men fel har man gjort i decennier och sen konkar man i dåliga tider för att svina vidare i nästa högkonjunktur.

Konkurserna blir mer vanliga i dåliga tider, men knappast mer utstuderat än i andra branscher. Naturligtvis försöker man tjäna pengar i goda tider, men seriösa byggare strävar efter ett långsiktigt förhållande till sina kunder. Det är mest lönsamt på sikt.

Vilka var det som gick bygglinjen när man själv gick i skolan?! Varför skulle de sköta sig bättre i yrkeslivet än de gjorde då?

Här tycker jag du börjar bli oförskämd, Berra! De där killarna som satt längst bak i klassrummet i skolan och som gick ur skolan med 0,9 i snitt – de har blivit både bilmekaniker, snickare och fotbollsproffs. Jag tycker du har en nedvärderande attityd här. Tråkigt.

Moral, etik och yrkesstolthet verkar vara helt okända begrepp, begrepp som borde vara det allra viktigaste under denna typ av utbildning. Vilka är chefer i dagens byggbransch? De som var lite smartare än ovanstående kategori? De som inte skulle klarat sig i någon annan bransch?

Oj då, nu snackar du om mig. Jag ansträngde mig i och för sig för att vara så cool som möjligt i skolan, men kunde inte undvika ett hyfsat medelbetyg ändå. Att jag och mina chefskollegor i byggbranschen skulle vara de mer smarta bråkstakarna från skoltiden stämmer inte. Att påstå det är inskränkt och kortsynt. Vi klarar oss mycket bra i andra branscher om vi väljer den vägen, det vågar jag påstå.

Min förhoppning är att fler och fler står emot och kräver mer, vågar ta en fight i tingsrätten och inte accepterar denna bransch längre. Jag tror faktiskt att fler och fler gör så, man blir peppad på byggforum och man inser att andra vågar ta fighten.

Jodå, på byggahus.se som jag skrivit om i veckan där kan man läsa en hel del. Jag har nog läst ett par tusen nya trådar under sommaren och det är försvinnande få som handlar om stygga entreprenörer. Men visst, de trådarna finns också. Möjligen kommer det fram mer i kommentarerna än i själva inläggen. Om ett sådant forum hjälper privatpersoner att stå upp mot oseriösa entreprenörer är det kanon, jag applåderar.

(Berra öser sen en skopa ovett över storbyggarna, innan han fortsätter)
Då har jag inte glömt alla småföretagare som fuskar och svinar men de är lite anonyma och svårare att nå. Alla dem som dubblade priserna bara för att ROT-avdraget kom, som svartjobbar och som gärna bygger fort men fel! Ni är inte omtyckta! Det ska ni veta!

Här trattar vi du ner alla mina kompisar genom samma avfallskvarn. Det är orättvist och dumt, tycker jag. Prishöjning p.g.a. ROT-avdraget är ganska onödig på lite större byggjobb, men fullt förståeligt för han som putsar fönster och tar en betalt för enstaka timma. Problemet med svartjobben kan jag lösa på ett kick. Om Berras bekanta och alla privatkunder istället följer Berras exempel, och betalar full timpeng inklusive moms nä man köper byggjobb så försvinner problemet. Då finns det ju inga svarta pengar mer. Enkelt. Sen drar vi ner tempot och tar den tid det borde ta, ingen mer stress på bygget. Vips så kommer dessutom alla byggare att bli väldigt omtyckta. Det ser jag fram emot.

Vidare är jag fortfarande ganska säker på att roten till mycket fel i byggbranschen är vilka individer det var som gick bygglinjen. Väldigt många problembarn som inte kunde något annat och som bråkade och slogs. Inget fel i att man inte är akademiker men jag menar att om de var den typen av människor då så har jag väldigt svårt att se att de skulle vara bättre människor i sitt yrkesliv.

Nej, nu får du fan ge dig, Berra. Hade du fört ett sånt resonemang om kvinnor istället för byggare, då hade du varit mansgris. Om sagt samma saker om negrer så hade du blivit en djävligt obekväm rasist. Om du öst sån skit över judar eller muslimer, då hade till och med en anständig byggbloggare censurerat dig.

Oj – nu är tiden slut. Välkommen tillbaka, Berra. Vi har mycket kvar att gå igenom. Till nästa gång kan du väl fundera på konstruktiva förslag för förbättringar i byggbranschen. Det behövs. Hej då.

——

Uppdatering 4 april 2010:

Berra har sen detta inlägget skrevs blivit en flitig gäst på Sync Blog och är en tyvärr nödvändig påminnelse om att det finns byggare som missköter sig och människor som drabbas. Han står i princip fast vid det som framgår ovan men har också visat en viss glimt i ögonvrån, humor och en helt tydlig mänsklig sida. 🙂

——

Standard

Publicerat av

Publicerat den

11 augusti 2009

Publicerat i

Privatkunder i byggbranschen

Kommentarer

1 kommentar

Byggahus.se – Privatkunder i koncentrat

Precis innan semestern hade Sync en infokväll om ROT-avdraget för småbyggarna i innersta kretsen. Efter det gjorde kombinationen ledig tid och dåligt väder att jag fick fundera över byggarnas förhållande till privatkunder. Faktiskt fick jag bränsle till en hel serie inlägg.

Som entreprenör gjorde jag under några år en del byggjobb hemma hos folk, oftast var det fuktskador. Någon gång så var kunden relaterad till mig, kompisar och kompisars kompisar som behövde saker gjorda. Vanliga människor. Människor är som folk är mest, många är utan kunskap om byggande och byggnader men vill gärna bo i hus. Mer eller mindre frivilligt blir de då också fastighetsägare. Med tiden blir de då dessutom ofrånkomligt beställare av byggarbeten. Oj, backa bandet lite! Alla beställer inte jobben av någon annan, några utför dem helt själv med varierande resultat.

På www.byggahus.se kan man läsa om det här, jag har varit inne på det förut. Det är en konsumentsight för byggande. Där finns ett forum där man kan lägga in en fråga och vem som helst av övriga medlemmar kan gå in och svara och resonera. Det finns tydligen 70 000 medlemmar så det borde finnas en oerhörd mängd ackumulerad erfarenhet och kunskap, men helt säkert också ett antal dårar och rätt många viktigpettrar med dålig koll på viktiga saker. Det kan bli ganska långa trådar med svar och resonemang. Det är underhållande för en byggnörd med semester.

Underhållning för mig alltså. Roligast är när gossarna snackar om sina handmaskiner och sågbord. Man droppar initierade klyschor och modellbeteckningar som ingen oinvigd fattar. Tips från någon som ”åkte förbi K-RAuta och så att de hade 30 %” på en riktigt hyfsad sticksåg – sånt gillar jag.

Jag får lite moderskänslor för vissa insändare emellanåt, det sker när frågan är harmlös och avslöjar en gullig tveksamhet om saker som jag tycker är oviktiga eller enkla men uppenbarligen blir stora för en del människor. Andra frågor kan skapa helt annan känsla, det är när frågeställaren avslöjar sig som en Bror Duktig genom sitt sätt att uttrycka sig och att han egentligen redan har bestämt sig, han har ingen egentlig fråga utan det handlar bara om bekräftelse och uppvisning. Den typen av kund sorterar man som byggentreprenör helst bort direkt.

Några inlägg avslöjar också en naivitet som kommer göra ont på sikt, som den som precis köpt ett hus, flyttar från hyresrätt och frågade om han får en hyresfri månad nu när räntan skall betalas först i efterhand till skillnad från hyresavin som alltid betalades i förskott.  Den killen har lite kvar att uppleva i husägandet, är min gissning.

En del frågor av teknisk karaktär poppar upp som borde riktas till rätt person direkt, t ex om dimensionering av en bärlina till ett bjälklag. Märkligt nog så finns det hemmabyggare som har mycket bättre koll på tabeller och dimensioneringsprogram än vad jag har, trots att jag har 20 år i byggbranschen i ryggen. Skillnaden är att om jag undrar något sådant så ringer jag en konstruktör, jag läser aldrig i någon tabell. Att diskutera dimensionering av bärande konstruktioner med någon annan än en beprövad konstruktör eller en väldigt duktig hantverkare är för mig helt otänkbart.

Nu är det väl ytterst sällan någon dör av ett feldimensionerat bjälklag i en sommarstuga, kanske. Men alla de killar (alltid killar, inga tjejer frågar om detta) som skall koppla ihop nollan och jorden i en elcentral eller bara undrar hur spisen skall kopplas, de gossarna skrämmer mig. Straffskalan för att med okunskap och dumdristighet riskera livet på sina närmaste borde starta med offentligt spöstraff som uppvärmning följt av några schysta chocker med elpistol.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

10 augusti 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

2 kommentarer

Ordning och reda – Säljes per timme

Djävelskap! Det händer alltid när jag har haft gott om tid på morgonen. Så trots gott om tid i morse  fram till avresan är jag så dags ändå lite sen. I helgen hade jag glömt tändningen på bilen. Så nu startar inte fanskapet, jag rusar ur kopplar startkablar till bil nr 2 och tappar ett par minuter. Ändå lite nöjd att jag faktiskt löste det under två minuter. Jag hann med tåget. Yes.

En timme senare står jag framför dörren till kontoret. Jag har glömt stoppa på mig nyckeln till kontoret. Kvällen innan har kollegan via SMS försäkrat sig om att jag är på kontoret på morgonen, eftersom han har glömt sina nycklar på landet. Första riktiga dagen efter semestern, skitmycket att göra och det börjar så uselt. Kramp.

JAg sätter mig på cafét och väntar på kollegan. Café Bronos har gott kaffe men ingen större ordning på lokalerna. En gång saknades det ”propphållare”, ni vet den där hylsan till de gamla porslinspropparna. Det såg inte så himla bra ut när hälften av hålen i elcentralen var öppen för små servitrisfingrar att göra sig illa på. Vi tog med en hög med såna hylsor till eftermiddagskaffet och fick en evigt tacksam caféägare och gratis kaffe just den gången. Idag var det vredet på WC dörren som inte funkade, det satt bara en rund tapp i mitten. Man kunde med starka nypor vrida runt den och låsa, så det gjorde jag. Efter jag utfört ärendet så tvättade jag mina händer, det saknades handduk så jag torkade mig hjälpligt på brallorna i vanlig ordning. Mina starka nypor räckte inte till att låsa upp dörren, inte nu när jag fuktat mina händer. En skamsen bankning på dörren och glada leenden hos personal och övriga gäster. Kul. Verkligen. Jättekul.

Till allt elände så hade min telefon fått sig en ovälkommen dusch när jag städade ur poolen i helgen. Det stod inte helt tydligt i telefoninstruktionsboken men jag kan själv så här i efterhand hålla med om att det var dumt att ta meden handdator ner i en bassäng med en högtryckstvätt hängande på axeln. Shit happens. Så min HTC ligger nu för döden, livsuppehållande åtgärder har avslutats och jag kan varken ringa eller kolla mail när jag sitter utelåst från kontoret och inlåst på toaletten. Skit. Skit. Skit.

Därefter förflöt ett flertal timmar utan en enda dumhet från min sida. På plus igen.

När jag kommer hem och kliver av tåget så startar inte bilhel-tet, den har inte fått laddning tillräckligt på färden till stationen. Jag hoppar in i en taxi, åker till sambons jobb och tar hennes bil och är bara en kvart sen till dagis. Yes. När jag svänger in hemma med två trötta barn i bilen så skriker jag rätt ut – NEJ, JAG JU FAN INGEN NYCKEL! Åttaåringen bara tittar på mig och säger – Och jag är jättehungrig. Jag överväger att vända bilen, åka enochenhalv mil till sambons jobb, igen, och hämta nyckeln. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag ändå klev ur bilen och kände på dörren. Min allra käraste sambo hade uppenbarligen koll på läget och hade lämnat huset olåst. Love.

Jag säljer mig själv som projektledare i byggbranschen – ordning och reda, noggrann planering och smarta lösningar, korrekt administration och ekonomitänkande, total kontroll och skarpt tänkande – och det funkar ganska bra faktiskt. Ironiskt då att jag privat levererar klantigheter tillräckligt för att roa alla i bekantskapskretsen om och om igen. Tjena schizofreni, imorgon är en ny dag.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

10 augusti 2009

Publicerat i

Anledningar att jobba i byggbranschen

Kommentarer

Lämna en kommentar

Letter of intent – Discoplanering

Vi vuxna tror ju vi är så himla avancerade när vi håller på med våra viktiga jobbpapper och kontrakt och sånt. Barnen bevisar om och om igen att vi sysslar med saker på lågstadienivå.

När dottern planerade disco härhemma tillsammans med kompisarna nyligen så skrev hon ett program för kvällen, sen har att alla tre signerat och därmed avtalat om hur schemat skall läggas. På vuxendagiset så kallar vi det för Letter of Intent och är ofta märkvärdigt nöjda när det författats och skrivits under.

Samma dag, en kort stund senare. Barnen sprang i flock ut på altanen när någonting dånade flög förbi. Åttaåringen hade två kompisar hemma och de hävdade att det var en satellit som flög förbi. Femåringen som sa att det var två ”krigsflygplan” hamnade i numerärt underläge. Jag som inte sett farkosterna, men väl hört dem, kunde konstatera att det var ett sällsynt besök av jaktplan på ganska låg höjd.

Jag sa att Ludde minsann hade rätt, men stortjejerna stod på sig och hävdade att det var en satellit. Jag försökte förklara vad en satellit är och skillnaden med ett flygplan, men en av dotterns kompisar gav sig inte, hon sa att hon hade bevis! Va? Jodå, hon kom in med en lapp där det stod: – Jag har rette.

Så vad säger man, hon lägger ju fram skriftliga bevis. Eller det kanske inte riktigt är ett bevis men ett dokument som hävdar att hon har rätt och jag har fel, utan att egentligen ha något underlag för det. Hur många juridiska dokument och förhalningsförsök, låt vara lite mer välformulerade och utförliga, har gjorts i större sammanhang med samma klena underlag?

Standard

Publicerat av

Publicerat den

22 juli 2009

Publicerat i

Privatkunder i byggbranschen

Kommentarer

1 kommentar

byggahus.se – mitt semesternöje

Jag läser bloggar och nyheter via min RSS-läsare. Det är ett enkelt sätt att bevaka flödet av inlägg och artiklar och det blir lätt ett småsjukt beroende att hålla koll. Just nu är det för övrigt ingen vidare fart på byggbloggare och branschtidningar, det verkar vara stiltje på det mesta.

En oväntad effekt i min RSS är flödet från Byggahus.se. Jag tänkte bara bevaka deras redaktionsblogg men istället kommer alla nya inlägg på deras forum. Det kan bli hundra stycken om dagen, det är allt mellan golv och tak och lite om tomten. Juridiska problem blandas med oro för bankräntor och problemet med tryckimpregnerat trä i planteringslådor.

Jag som projektledare och f.d. byggentreprenör läser vartenda inlägg, och det känns som jag tjuvkikar rakt in i folkhemmet. Ibland följer jag tråden med svar, följdfrågor och synpunkter. Det är ett väl känt faktum att Sverige till stor del befolkas av gördetsjälvare, här får man det i koncentrat.

Det är verkligen stort och smått, ibland komplicerat, ibland väldigt enkelt. Det kan vara lite gulligt, som när någon skall ge sig på ett projekt att stapla några stenar till en mur eller när man diskuterar vilken skruvdragare som är bäst att köpa (Rusta vs Jula). Men ibland också mer skrämmande, som när frågorna handlar om hur man gör elektriska installationer. Det faktum att man frågar om detta i ett konsumentforum borde omedelbart diskvalificera en från all vidare koppleriverksamhet när det gäller el, det är farliga grejor.

Exempel på fråga:
Hej, jag ska dra fram ny el till en spis i sommarstugan och behöver lite hjälp på traven.
Spisen är en gammal pjäs med 400V elementspänning och en effekt på ca 9000W. Hur grov kabel ska dras och vilka säkringar ska användas? Är det 2,5mm och 16A som gäller?
Spisen har perilexkontakt med tre piggar plus jordstift, då är det tre faser och jord som skall dras fram, utan nolla, om jag har förstått det hela rätt?

Jag följde tråden och han fick lite olika svar (rätt eller fel vet jag inte, jag kan inget om el). En näsvis person förslog att han skulle anlita en elektriker, den personen blev tillrättavisad att en seniormedlem som menade att alla ”vet vad som gäller med föreskrifterna men man måste få fråga utan att få kommentarer som den här”. Jag tycker det är helt ok att fråga men att det är genomkorkat och livsfarligt att utföra handlingen med informationen man fått från okända kontakter på ett konsumentforum som grund.

Redaktionen på byggahus.se har klistrat in regler överst på sidan för vad man får göra utan behörighet och påminner om brandfaran, man visar med statistik hur många som dör per år på grund av elolyckor. Och visst, en brand kan förvisso vara ödesdiger, dyrbar och känslomässigt raserande, men det jag fasar för är att mina barn skall dö för att någon klåpare kopplat fel och hela spisen blivit strömförande.

Frånsett den eventuella livsfaran så är foruminläggen från byggahus.se min bästa semesterunderhållning. Soliga hälsningar från byggnörd med RSS-beroende.

Uppdatering:

Detta idoga forskningsarbete resulterade i serie inlägg som började med detta. Sen fortsatte det av bara farten.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

21 juli 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

1 kommentar

Idag, inte imorgon, idag

Jag hade för länge sen en skojig skämtteckning med en arg gubbe som skriker. Den har jag skickat genom faxen* många gånger till leverantörer och andra. Oftast när jag ringt och beställt något som jag ville ha direkt. Som en skämtsam ursäkt för att jag är sent ute, igen.

Den arga gubben skriker:

– JAG VILL INTE HA DEN IMORGON!!!
HADE JAG VELAT HA DEN IMORGON HADE JAG BESTÄLLT DEN IMORGON!

Jo, är det inte så då? Att vi väntar med att bestämma oss, skjuter upp beställningen eller (hemska tanke) planerar närmsta dagarna lite för dåligt. Vi lämnar inte någon tid för leverantörerna att jobba med sin planering och logistik och sina egna inköp. Visst kan ett bygge råka ut för oförutsedda saker, det kan hända en del konstigheter. Det är helt olika karaktär på ombyggnad och nybyggnad. Jaja, det är det. Men ändå.

Jag reagerade på ett uttryck jag hörde en gång i ett TV-inslag, en man pratade om att de hade en ”händelsestyrd” verksamhet (jag tror att han var rektor på en skola?). Händelsestyrd? Jaha.

En akutmottagning på ett sjukhus är händelsestyrd, det tycker jag verkar ganska klart. Räddningstjänsten – japp, det är händelsestyrd verksamhet. Att driva skolverksamhet är knappast händelsestyrt i den jämförelsen kanske.

Återstår då att analysera ett normalt bygge – är det händelsestyrt? Nähä, varför ringer vi i så fall och beställer våra skruvar och spikar för sent, varje dag, hela tiden?

*Förklaring för yngre människor – fax var som mail fast på en telefon med papper i liksom. Typ.