Etikettarkiv: Fastighetsägare

Standard

Publicerat av

Publicerat den

17 augusti 2009

Publicerat i

Privatkunder i byggbranschen

Kommentarer

4 kommentarer

Privatkunder – Bygga nytt, en gång och aldrig mer

Att bygga ett eget nytt hus är inte alla förunnat. De som ger sig på det är ofta medvetna om att det är det ekonomiskt största de gör i livet, det går lätt åt ett par tre miljoner sådär. Det borde ju mana till eftertänksamhet, försiktighet och noggrann planering. Eller?

Nja, det är lätt att bli fartblind. Parkinsons Trivialitetsprincip gäller alltför ofta här, dvs att den tid man ägnar åt ett beslut står i omvänd proportion till storleken på summan det gäller. Det är med andra ord väldigt lätt att sitta hemma vid köksbordet och med ett musklick välja ett uppvärmningssystem för en kvartsmiljon och parkettgolv till ett värde motsvarande en ny bil. Samtidigt kan man vid samma matbord kivas hur länge som helst om det verkligen är nödvändigt att köpa så många dyra inredningstidningar.

Påtagligt ofta är också att ändrade familjeförhållanden är förestående när det skall byggas hus. En av de typiska kunderna till nya villor är en en överoptimistisk man med en gravid fru. Helt ok för min del, gravida kvinnor är ofta starka och beslutsamma. Deras män däremot är inte alltid det. Mannen är helt övertygad om han nästan helt själv skall hinna fixa ett husbygge som normalt tar tretusen arbetstimmar på sin annars så obefintiga fritid, gärna på ett halvår. Barnafödandet blir gärna styrande för originaltidplanen, man vill komma i ordning innan färden till BB. Det är ganska dumt, för den bäbis som kommer ut bryr sig inte det minsta om vilken tapet som sitter på väggen i den alldeles nya barnkammaren. Bäbisen bryr sig inte ens om den får bo i hyreslägenhet ett månader, så det så. Hursomhelst så är det en stark rekommendation att man lever i stabilt och tryggt förhållande när man börjar sitt byggprojekt, för det blir normalt sett ett par tuffa år.

Jag själv har varit byggare i tjugo år, gjort en hyfsad karriär inom byggbranschen och borde ha järnkoll på själva byggandet. Japp. Men när vi för fem år sen bestämde hemma i hyrestrean att vi skulle bygga ett riktigt hus på sommarstugetomten, då hade jag nollkoll på vad jag gav mig in på. Pinsamt men sant. När jag träffar kunder och för all del kompisar som bygger hus, så låter det ungefär likadant. Det är genomgående en lång rad överraskningar, besvikelser och problem som sköljer över en. Det blandas med glädjen av att bryta ny mark och pröva alla sina idéer och blir till en känslomässig berg- och dalbana där förtjusningen lätt går över i illamående. De som jobbar med byggandet åt privatkunder måste vara duktigt medvetna om att det är så, kunden spelar högt och lägger hela sin själ och privatekonomi i bygget. Rollen som jourhavande medmänniska borde vara inskrivet i entreprenadavtalet.

Det blir inte alltid som man tänkt sig, det gäller i högsta grad för husbyggen. En kompis farsa flinade en gång och  sa något cyniskt: ”Man blir nöjd med tredje huset”. Suck, knappast den typen av peppning och uppmuntran som man behöver. Att någon tar sig igenom tre husbyggen i sitt liv utan skilsmässa och privatekonomiskt haveri på vägen känns inte helt troligt. Men det kanske stämmer i sak, det vore ju logiskt att öva ett par gånger innan man lyckas. Jag gissar att det i och för sig var enklare förr, vet inte varför, men jag tror det. Ett fel jag tycker vi gör nu är att vi bygger för stort och för komplicerat. Å andra sidan – kanske kompisens far hade byggt ett par simpla hus med sjuttiotalsstandard, hundratjugo dåligt isolerade kvadratmeter i ett plan med fantasilös planlösning och elradiatorer? I så fall var den tekniska och ekonomiska utmaningen i nivå med en friggebod av god klass 2009.

Nu var inte detta inlägg menat att skrämma någon – tvärtom. Om du ser att du har möjligheten så är det det en fantastisk resa att bygga sitt eget hus. Med rimliga förväntningar, innerlig kärlek till din partner och koll på ekonomin så kan du bli en väldigt glad och lycklig husägare. Och så ett tips från coachen – tapeterna i barnkammaren kan dröja tills ungen har slutat rita på väggarna:)

————————————————

Goda råd till den som ändå vågar:

  • Kill your darlings – de där tokroliga idéerna som man tror man är ensam om och som skall bli så smarta och genomtänkta – Släpp dem! – bygga hus är en vuxengrej.
  • Gör en tidplan och håll dig till den – lätt att säga, svårt att göra. Väldigt viktigt.
  • Var realistisk – en vägg kommer stå snett, spottarna i taket kommer sitta lite fel, parkettgolvet kommer ha minst en repa. Det kommer kallas för patina om ett par år, perfektion är för tråkmånsar.
  • Lev efter franskt ordspråk – ”Du kan vara ovän med din advokat, men bli aldrig osams med din rörläggare” (Fri Sync-tolkningJ)
Standard

Publicerat av

Publicerat den

16 augusti 2009

Publicerat i

Privatkunder i byggbranschen

Kommentarer

8 kommentarer

Privatkunder = 5 % går bort

Kommentarerna i föregående inlägg påminde mig om en grej vi pratade om över fikabord en gång. Vi var ett gäng småbyggare, projektledare och lite-av-varje-gubbar. En god vän berättade då en av många tänkvärda anekdoter från hans liv byggbranschen. En av dem är om kunderna du inte borde haft.

Han ägde under en period ett par husfabriker där man sålde och byggde hundra hus om året. Han hade innan dess skaffat en gedigen erfarenhet av att bygga själv som snickare och sen också att sälja hus som anställd på olika husföretag. Han kan med viss tyngd säga att 5 % av kunderna du säljer till eller bygger för är idioter. En annan kategori han har deckat in är de par där skilsmässan lurar runt hörnet och som skall reparera förhållandet med husköp och ny bäbis. Han har inget procenttal på den gruppen, men det är tyvärr ett betydande antal, dem skall man också försöka undvika. Att köpa eller bygga hus är inte alltid så bra familjeterapi, det kan vara en jobbig resa i flera år.

Jaha, 5 % är idioter alltså. Eller, nej kanske inte ändå. Om man använder principen att det inte är ens fel när två träter så sätter jag nu en korrektionsfaktor på 0,6. Två av de fem idioterna kanske bara är missförstådda och det kunde löst sig med bättre kommunikation. Kanske. Å andra sidan så kan ju kund nr sex och nr sju ha balanserat på gränsen till anständigheten också men fått tillräckligt dyra eftergifter för att stanna strax innan tingsrättsförhandlingen. Skit samma. Tre kunder av hundra innebär problem, problem som kostar pengar, skapar olust hos bägge parter. Problem som inte borde finnas.

Jag har inte lösningen på problemet. Det borde finnas ett filter men att urskilja de tre kunder du inte vill ha är omöjligt, det står inte skrivet i pannan på dem. Möjligheten finns ju dessutom att det faktiskt är du själv som entreprenör som påverkar deras sätt att agera. Kanske skall man börja varje jobb med en rejäl kaffepaus, nybakta bullar och gott om tid att gå igenom vad som skall göras, varför det skall göras och vad kundens förväntningar egentligen är. Sen skall yrkesmannen tala klokt och vist, han skall förklara vad det kommer att kosta, hur lång tid det kommer att ta och varför det är olämpligt att bygga på det korkade vis som kunden vill. Sen pratar man om det så länge att man förstår varandra. Lyckas man så vet nu entreprenören vad han säljer och kunden vad han köper. Vackra tanke.

Men som sagt – det händer ibland att entreprenören och kunden inte är överens. Ofta slutar det med att entreprenören slutar att svara i telefon och avslutar aldrig jobbet. Inte helt sällan skiter han dessutom i att skicka slutfaktura till idioten för det borde väl få tyst på den djäveln om man behåller den hållhaken. Kunden i sin tur får bekräftat för sig att byggentreprenörer är svin som aldrig gör klart, inte gör nånting nått vidare bra heller och aldrig i helvete att den jävla idioten skall få några mer pengar av mig i alla fall, skickar han en faktura till så skall jag torka mig i röven med den, så det så.

Så man ber varandra mer eller mindre omsorgsfullt att dra åt helvete, bägge förlorar pengar och blir sen på dåligt humör varje gång detta kommer på tal för all framtid. Det är inte bra för någon.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

22 juli 2009

Publicerat i

Privatkunder i byggbranschen

Kommentarer

1 kommentar

byggahus.se – mitt semesternöje

Jag läser bloggar och nyheter via min RSS-läsare. Det är ett enkelt sätt att bevaka flödet av inlägg och artiklar och det blir lätt ett småsjukt beroende att hålla koll. Just nu är det för övrigt ingen vidare fart på byggbloggare och branschtidningar, det verkar vara stiltje på det mesta.

En oväntad effekt i min RSS är flödet från Byggahus.se. Jag tänkte bara bevaka deras redaktionsblogg men istället kommer alla nya inlägg på deras forum. Det kan bli hundra stycken om dagen, det är allt mellan golv och tak och lite om tomten. Juridiska problem blandas med oro för bankräntor och problemet med tryckimpregnerat trä i planteringslådor.

Jag som projektledare och f.d. byggentreprenör läser vartenda inlägg, och det känns som jag tjuvkikar rakt in i folkhemmet. Ibland följer jag tråden med svar, följdfrågor och synpunkter. Det är ett väl känt faktum att Sverige till stor del befolkas av gördetsjälvare, här får man det i koncentrat.

Det är verkligen stort och smått, ibland komplicerat, ibland väldigt enkelt. Det kan vara lite gulligt, som när någon skall ge sig på ett projekt att stapla några stenar till en mur eller när man diskuterar vilken skruvdragare som är bäst att köpa (Rusta vs Jula). Men ibland också mer skrämmande, som när frågorna handlar om hur man gör elektriska installationer. Det faktum att man frågar om detta i ett konsumentforum borde omedelbart diskvalificera en från all vidare koppleriverksamhet när det gäller el, det är farliga grejor.

Exempel på fråga:
Hej, jag ska dra fram ny el till en spis i sommarstugan och behöver lite hjälp på traven.
Spisen är en gammal pjäs med 400V elementspänning och en effekt på ca 9000W. Hur grov kabel ska dras och vilka säkringar ska användas? Är det 2,5mm och 16A som gäller?
Spisen har perilexkontakt med tre piggar plus jordstift, då är det tre faser och jord som skall dras fram, utan nolla, om jag har förstått det hela rätt?

Jag följde tråden och han fick lite olika svar (rätt eller fel vet jag inte, jag kan inget om el). En näsvis person förslog att han skulle anlita en elektriker, den personen blev tillrättavisad att en seniormedlem som menade att alla ”vet vad som gäller med föreskrifterna men man måste få fråga utan att få kommentarer som den här”. Jag tycker det är helt ok att fråga men att det är genomkorkat och livsfarligt att utföra handlingen med informationen man fått från okända kontakter på ett konsumentforum som grund.

Redaktionen på byggahus.se har klistrat in regler överst på sidan för vad man får göra utan behörighet och påminner om brandfaran, man visar med statistik hur många som dör per år på grund av elolyckor. Och visst, en brand kan förvisso vara ödesdiger, dyrbar och känslomässigt raserande, men det jag fasar för är att mina barn skall dö för att någon klåpare kopplat fel och hela spisen blivit strömförande.

Frånsett den eventuella livsfaran så är foruminläggen från byggahus.se min bästa semesterunderhållning. Soliga hälsningar från byggnörd med RSS-beroende.

Uppdatering:

Detta idoga forskningsarbete resulterade i serie inlägg som började med detta. Sen fortsatte det av bara farten.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

15 juli 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

3 kommentarer

SAAB-chefen och ”balkongstriden”

Sommar, sol och nyhetstorka, då hittar man kul saker i media. Läste ett tips på Bloggfrossa som är på samma tema, lokala nyheter med tveksamt nyhetsvärde kan man säga.   E24 är en sådan lokalblaska på nätet, tror jag. Där kan man läsa att en ganska hög chef på SAAB ägnar fritiden åt styrelsearbete i bostadsrättsföreningen hemmavid. Det går sådär. Den 13 juli så står det om en ”balkongstrid” som pågår, antagonisten är en känd skådespelerska som inte vill framträda med namn. (Läs hela artikeln).

Hemma hos SAAB-chefen handlar det om ganska nybildad förening där några lägenhetsinnehavare valt att förbli hyresgäster. När det skulle köpas balkonger så blev naturligtvis problem. Hyresgäster betalar inte kostnader rätt av, utan det kommer på hyran under en lång tid. Grannarna, de nyblivna bostadsrättsägarna, däremot får slanta ut hundratusen egna pengar.

Det är ingen idealisk situation när en eller några boende blir hyresgäster till sina grannar, som i sin tur blir hyresvärd och fastighetsägare. Det måste inte bli ett problem men det kräver ett visst tänkande från styrelsen och inte så lite ödmjukhet. Det är nog lätt att önska hyresgästen till ett varmare ställe, så att föreningen kan få sälja lägenheten, casha in och minska föreningslånen eller bättra på kassan istället.

Jag tror man kan lista ut ungefär hur snacket har gått i huset och hur förhandlingen med hyregästerna har låtit. Men att bygga balkonger utan balkongdörrar och sen låta balkongerna stå använda måste vara en misslyckad förhandling som slutat med en löjlig princip. SAAB-chefen borde kunna bättre.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

14 juli 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

Lämna en kommentar

Wallenstam

Läste i tidningen på nätet (var annars?) en ganska intressant intervju med Hans Wallenstam. Bl a om utländska investerare i Sverige.

”– Många av dem kommer att få stora problem. De har köpt kommersiella fastigheter och hyreshus i små orter. Deras köp av fastigheter är bara en excelkalkyl. Men det är så mycket mer jobb med hyreshus.” Hans Wallenstam, E24, 2009-07-13, hela artikeln.

Jag tycker det var att bra uttryck – köpet är en excelkalkyl – det beskriver klockrent hur ett tyskt fondbolag investerar i fastigheter. Man räknar på valutaskillnader och räntor, vakansgrad och hyresnivå. Men man har nog ingen riktig koll hur hyresgästen mår. Wallenstam vill vara ”nära” kunden och ha den kollen. Det klarar de nog bättre än tyska fonden, gissar jag. Det stämmer bra med min uppfattning om en medveten och närvarande fastighetsägare.

Jag har själv försökt att lösa projekt, uppgifter och kriser med ett enda magiskt exceldokument. Det spelar ingen roll hur mycket jobb jag lägger ner, hur många sidor jag har, hur snyggt kolumnerna är uppställd, hur bra ihopkopplat allting är. När verkligheten knackar på då kommer det med känslor och irrationella beslut, oförutsedda händelser och dåligt väder. Tyvärr eller lyckligtvis (välj själv) så kan inte livet få plats i en excelfil på datorn.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

08 juli 2009

Publicerat i

Byggbranschens hantering av pengar (och människor)

Kommentarer

3 kommentarer

Företagare – ROT-avdraget är bra för dig

Sync ömmar för de små företagarna, F-skattarna, skuttarna. Vi känner många, jobbar med de flesta av dem, sorterar bort några ibland och nya kommer till. Vi brukar säga att vår största tillgång är telefonen. I telefonen har vi drygt tusen kontakter, jag vågar påstå att vi har en komplett uppsättning hantverkare ett par knapptryck bort.

Så vi gillar våra småföretagare. I vår bransch är det nästan alltid män. Män som ibland beter sig som pojkar, ibland som nästan vuxna, ganska sällan är de så vidare bra på själva företagandet. Att bli egenföretagare i byggbranschen är nog ganska sällan ett planerat karriärsteg, snarare en slump och en axelryckning. Utan att ha gjort en djupare research så kan jag avslöja att merparten av de här pojkarna satt längst bak i skolan och inte gärna ägnade rasterna och fritiden åt att plugga lite extra. Snarare så var det nog ett hormonstint fokus på tjejer, mopedtrimning och rökrutan.

Så om människor i allmänhet skjuter upp saker till sista stund, så toppar F-skattaren det lätt med att jobba som en tok, pruta med sig själv för att han själv tyckte det tog lång tid, skicka sina räkningar alldeles för sent och sluta svara i telefon när det sista lilla blir för jobbigt. Det är dessa pojkar som nu skall administrera ROT-avdraget. Hehe.

Problemet för våra kära kompisar som hellre väljer någon lättare form av tortyr än administrerar sina jobb är att om deras kunder skall kunna nyttja ROT-avdraget så måste det skötas rätt. Livet är hårt och orättvist – jag vet – men ibland måste man besegra monstren och tala snällt med sina spöken. Just ROT-avdraget är inget att vara rädd för.

Det skrivs en del på byggbloggar om ROT-avdraget, bl a annat här rot-avdrag.se där man kan läsa väldigt mycket om nackdelarna och riskerna men ganska lite om möjligheterna och fördelarna. Trygghetsvakten är mer resonerande men är lite inne på samma spår att det blir ett stort bekymmer för företagaren. Byggahus.se har konsumentperspektivet, det är bra. Byggahus-bloggen heter nästan likadant men är mer torrt informativt, lite som en uppslagsbok. Sync tar sitt ansvar och gör en svensk sommarsoppa på alltihop.

Jag skall vara helt tydlig – Sync tycker att ROT-avdraget är en kanonmöjlighet till sysselsättning. Det är dessutom ett ganska bra alternativ till svartjobb för bägge parter, åtminstone rent matematiskt. Potentialen i det är enorm, siffrorna blir gigantiska om man multiplicerar de som äger en del i en bostad med 50 000 kr. Låt vara att alla inte kan dra av hela beloppet och några kanske använder avdraget till annat som fönsterputsning och gräsklippning. Det blir ändå en väldigt stor hög med pengar.

När vi samlade våra närmsta så försökte vi plantera budskapet att det är kunden som har nyttan av ROT- avdraget, så  det är helt ok att ställa lite motkrav. Du kan begära en ersättning för extra administration och du kan faktiskt få pengarna fortare än du är van vid. Det hänger på din egen hantering, inget annat. Så vi avslutar dagens predikan med ett urklipp från vår info-kväll:

”Tips från coachen – Om ROT-avdrag skall tillämpas

  1. Skriv avtal inkl ROT-klausul, denna finns på www.bygg.org och det kommer snart att finnas fler branschanpassade på nätet.
  2. Begär kundens utdrag från Skatteverket på vad kunden har kvar att nyttja.
  3. Kräv vänligt men bestämt omgående betalning på kundens del av fakturan och skicka sen in blanketten till Skatteverket
    (och skriv rätt på fakturan…)”
Standard

Publicerat av

Publicerat den

14 juni 2009

Publicerat i

Planeten Jorden

Kommentarer

Lämna en kommentar

Min farbror planerar för de närmaste hundra åren

Lågkonjunkturen har medfört att jag fått rucka på principen att bara ta uppdrag på dyra adresser inom vallgraven i centrala Göteborg. Detta har fört mig till Älvängen, Svenljunga och faktiskt ända till Gällivare. Verksamheten är med andra ord rikstäckande numera.

I Svenljunga har min farbror och hans fru en gård. De bor i Skåne men har gården som fritidsbostad, och nu bygger de till 80 m2. Jag är KA enl PBL och väldigt blygsamt inblandad i själva byggandet. Farbror beter sig som en klok beställare på det hela taget, den lokala byggaren är anlitad på sitt goda renommé och han bygger med beprövad teknik och välkända metoder. Inget dramatiskt alls.

Som pigg och ganska nybliven pensionär så motiverar farbror projektet med att barnbarnen måste få plats när de kommer. Bra skäl att bygga hus tycker jag. Naturligtvis är det gott också att få en ny del i huset där det inte blåser rakt igenom väggar i november. Det blir lite mer komfort och bekvämlighet. Så här långt en helt vanlig historia. Då överaskar farbror.

– Har du sett vår ekplantering? frågar han.

– Va? Vadå för något? säger jag

– Vår ekplantering, det roligaste jag gjort på länge, säger min farbror då.

Han visar ett stycke mark där han planterat ekar. Och lite björkar som tydligen skall göra nyta på vägen. Runt alltihopa står ett stängsel typ viltstaket för att hindra rådjur och älgar från att käka upp plantorna.

– Staketet måste stå där i femton år, sen är ekarna så pass stora att de klarar sig från älgarna, säger farbror.

– Och när är ekarna klara att avverkas för att bli krigsskepp för Gustav Vasa? undrar jag.

– Om hundra år, kanske.

Det sätter lite perspektiv på det övriga i vardagen. Här planterar man något som har växt till sig lagom tills jag fyller 140 år. Risken är i och för sig överhängande att läkarvetenskapen inte kommit så mycket längre då heller och inte kunnat hålla mig vid liv (inte dig heller). Det troliga är nog att jag blivit kompost och mina barn sitter på ett hem, 105 och 108 år gamla.

Om hundra år så är det 59 år sen 2050, året då jorden i princip skulle gå under (och det kanske den gjorde). Om hundra år så har kanske min farbrors barnbarn egna barnbarn som möjligen är i den ålder jag är i nu – mittilivet – medelåldern. Om hundra år så kanske min farbrors barnbarns barnbarns barn springer runt och leker i en hundraårig ekskog.

Hundra år. Tillbyggnaden som byggs nu på huset kommer att renoveras och byggas om tre-fyra gånger under den tiden. Väldigt lite av det vi bygger idag står sig i hundra år.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

11 juni 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

4 kommentarer

Tillgänglighetskravet kostar pengar

En artikel i Byggvärlden för en tid sen lyfte en svår fråga. Företrädare för både JM och Stockholms Studentkårers Centralorganisation (SSCO) säger att tillgänglighetskravet kostar pengar och gör bostäder dyrare. Jaså. Kom med något nytt, säger jag.

Det är klart att tillgänglighetskraven kostar pengar i utförandeskedet och lika klart är det att det medför dyrare bostäder. Det gör det också svårare att bygga riktigt billigt. Men det finns det mer som kostar pengar om man tänker på det viset. Kravet på dagsljus i alla rum till exempel, kravet på utsikt och begränsad insyn likaså. Kravet på en viss längd på köksbänken, kraven på ljudmiljö och, naturligtvis, kraven på energiutnyttjande. Allt kostar pengar, SUV:ar också. Bara vissa saker går att räkna hem direkt.

År 2010 skall alla publika lokaler göras tillgängliga om det bara finns ”enkelt avhjälpta hinder”, varenda liten trapp till butiker och restauranger skall ha en ramp eller hiss. Fast så blir det ju inte, åtgärden skall vara ekonomiskt rimlig och ibland funkar det helt enkelt inte med annat än en ringklocka och handgriplig hjälp till den besökande. Det är en otacksam uppgift för kommunens tjänstemän på stadsbyggnadskontoren att driva dessa ärenden, det finns väldigt många trappsteg in till alla lokaler i Sverige. Jättejättemånga.

Vid nybyggnad kan man nog hantera det hyfsat, det kostar något – visst. Men på ombyggnad av t ex en vind blir det orimligt. Om vi skall bygga lägenheter på vinden femte våningen så måste det byggas en hiss dit. Inte till våning fyra eller våning tre, men den måste gå till våning fem. Detta är ett hinder för förtätning i städerna. Det finns massor av kvadratmeter som kan bli helt ok bostäder, fast utan hiss.

Det finns mycket i BBR som kostar pengar, faktiskt allt. Handikappkraven är en del av det. Ideologiskt så tycker jag det är självklart att vi skall bygga för alla, men i Sverige bygger vi alldeles för dyrt och vi jagar pengatjuvar överallt. Jag vill gärna höra frågeställningen – Har vi råd att bygga allt i Sverige tillgängligt? Vad kostar det egentligen? Tjänar vi in det på kortare tid på ålderdomshemmen? Eller är det så att det faktiskt är en lönsam investering? Jag bara undrar.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

09 juni 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

1 kommentar

Lägg energin på något vettigt…

…typ sänka kostnader i byggbranschen, rädda Planeten Jorden, ordna stora kalas. Sådana saker. Inte på energideklarationer.

Byggvärlden skriver : ”Enligt Boverkets beräkningar kostar energideklarationerna fastighetsägarna 700 miljoner kronor om året. I 25 procent av fallen har byggnaderna besiktigats utan att åtgärdsprogram har lämnats. I 7 procent har råd lämnats utan att fastigheterna har besiktigats. Det sistnämnda ska enligt lagstiftningen inte få förekomma.” (Hela artikeln)

Jaha. Är fastighetsägarna kallhjärtade, cyniska snåljåpar? Eller skiter de i miljön? Eller är der så att man hittat på en regel som inte funkar riktigt, och lagt ytterligare en administrationskostnad på toppen av allt annat?

Några lyckas väl, vissa konsulter och företag vill gärna berätta att de sänkt kostnader för sina kunder avsevärt. Det stämmer förmodligen i vissa fall. Några konsulter såg chansen att ta duktigt betalt för ett enkelt uppdrag utan större ansträngning. Danskarna ligger före oss, där har man konstaterat att energideklarationer inte sänker förbrukning av energi. Kanske denne killen är på rätt spår, man kan lätt tro det om man läser lite i hans blogg.

Jag tycker att tanken var god men det blev fel. Vi måste ju ändra på vår energianvändning, vi måste renovera vårt fastighetsbestånd vettigt innan Planeten Jorden kokar över, vi måste göra annorlunda.

Om det kostat 700 miljoner så ligger väl 650 miljoner på bankkonton hos konsultbolagen, ackriditeringsorganet och  utbildningsföretagen. Rikrevisionsverket kritiserar hela hanteringen, men invändningara är naturligtvis av formell typ, det är deras uppgift. Det vore roligt att höra en representant från framtiden (anno 2050) som kunde berätta om det var väl spenderade pengar.

Uppdatering:

Byggtjänst är inne på samma spår (fast lite efter Sync;)

Standard

Publicerat av

Publicerat den

22 maj 2009

Publicerat i

Anledningar att jobba i byggbranschen

Kommentarer

Lämna en kommentar

Anledning att välja byggbranschen – del 4

En vanlig dag i ett helt vanligt byggprojekt kan vara som min dag var i onsdags. Historien börjar lustigt nog redan tidigare. Jag och femåriga sonen var på macken förra helgen för att handla lite bensin. Sonen är av den sortens som nästan kissar på sig om det kommer en fräck bil, cabbar och racerbilar är bäst. När vi kliver ur bilen på macken så svänger det in en bil som till och med jag tycker är stencool. En Maserati – muskler och blänkande lack för miljoner. Femåringen går i spinn, springer exalterat runt benen på mig. I Maseratin den sitter en man i min ålder.

Några dagar senare, några mil därifrån. Två män kliver på onsdagsmorgonen in på ett möte i en fastighet som möjligen skall säljas. Den ene har jag träffat förr, den andre är killen i Maseratin. Jag jobbar på uppdrag av fastighetsägaren och skall visa dem runt lite, huset står tomt, de är spekulanter på ett köp, vi går runt och snackar möjligheter och utsikter. Vi kollar på fjärrvärmecentralen, snackar om ljudklasser och cykelrum. Han är en framgångsrik och driftig kille som har byggt upp en smärre koncern i bygg- och fastighetsbranschen. Trevlig verkar han vara också. Han skulle gå hem och räkna, och kanske återkomma med ett bud.

Lite senare så knackar det på dörren, jag öppnar och två andra män står utanför. Ingen av dem har kört Maserati dit, förmodligen var det länge sen någon av dem ägde en bil.

Den ene frågar: – Känner du igen mig?

Jag: – Nej, det gör jag inte.

Han igen: – Det mig du kastade ut härifrån, jag bodde ju här förra vintern.

Oups. Så var det ju. Förra vintern så hade uteliggarna hittat in i huset. Vi var där och byte lås och täppte till så gott det gick. Vi snackade med dem och förstod, motvilligt gick de tillbaka ut i kylan. Vi hade en del samvetskval – varför kan de inte få bo där? Huset står ju tomt! – men vi gjorde som man brukar. Vi körde ut böset på gata, det får någon annan ta hand om liksom.

Nu vet jag inte om det är svaret på mina böner eller straffet för min stora käft. De två männen, f.d. uteliggare/alkoholister/mm, har ett förslag om användning av huset. På måndag kl 11 kommer de tillbaka och presenterar sin variant. Egentligen har vi ju tänkt att bygga om själva, men man vet ju aldrig – allt har ett pris. Så nu får vi snart två förslag till – ett från den framgångsrike företagaren i Maseratin och ett från stans uteliggare – på helt olika sätt att gå vidare i projektet. Snacka om spännvidd.

Jag är så oändligt glad för mitt jobb ibland.