Matvanor i byggbranschen

image

– – – – –
– Ja, vad säger man?

Bilden är tagen i ett kylskåp nära mig. Oroande nära.
Det är min kollega som har det på platskontoret, i sitt rum. Han är platschef för det stressiga bråttombygget.

Innehållsdeklaration:
En gammal tub räkost, en gammal burk rödbetssallad, McDonaldsetchup, en något åldrad cheeseburgare, rester av en juice, en litten bytta kebabsås,
Längst ner en tonfisksallad från svunna tider, 3 (!) paket Lätta och för att liksom toppa allt – 4 (!!!) bedagade leverpastejpaket.

Killen behöver hjälp.
Han väger 28 kg mindre än jag, dessutom.

(folk undrar hur en kuf kunde överleva utan mat två månader i en bil, jag undrar hur kollegan har kunnat överleva i byggbranschen på Skogaholmslimpa och messmör).

Annons

Konferensrapport (mest för logistikansvariges skull)

Ett tips när man åker bort till en stuga i vilket land som helst där man tänkt äta mycket och ta konsekvenserna av det. Köp dasspapper!

Om man mer specifikt åker till ett hus i Danmark och är tre medelålders män som köpt mat för 2 503 kr där två av männen är gravt förkylda och den tredje lite risig i magen – då skall definitivt tänka över om det räcker med ett 12-pack näsdukar!!!

—–

Konferensrapport (mest för vår egen skull)

Ja, vi är hemma i hemlandet igen efter några dygn i Danmark. En stuga som egentligen var ett stort hus, en pool, onödigt mycket mat och pysselgrejjor i överflöd. Detta inlägget handlar lite allmänt om det, inget viktigt, många bilder är det också. Mest internt faktiskt.

Vi har ju visat det vi käkade första dygnet.

Efter fredagsfrukosten snackade vi om datorer, backupper, program och projektsiter. Vi kunde som vanligt kostatera att vi slarvar med oss själva och sparar in på fel ställe.

Till lunch fick vi rester från gårdagen plus några köttfärsbiffar. Till fick vi kaffe och skidstafett.  Sen blev det promenad.

Det såg så fint ut genom fönstret, men shit vad det kan blåsa kallt i Danmark.

En av oss vågade sig ner till stranden (för att ta en Iphone-bild som skulle ge känslan av storheten i Atlanten rättvisa?)

Så dags var det rejält kallt och byn Hjörring låg helt öde och stängd och vi hade irrat runt i över tjugo minuter. Hoppet om oss var nästan ute och vi skrev avskedsbrev i våra smartphones inför det stundande slutet. Då hittade vi räddningen.

Mycket märkligt och kanske lite magiskt så hade ett café öppet. Eftersom Danmark har valt en en annan väg när det gäller cafémenyer så fanns det precis det vi behövde.

Vi höjde den dagskassan rätt så ordentligt, men det var kallt – ok?

Tre rundor Irish Coffee och ett par öl på det. Förutom kvinnan bakom bardisken och hennes kille som kom förbi så var den delen av Planeten Jorden  obefolkad den stunden. Vi var mycket kreativa ett par timmar där. Faktiskt. (intäktsmodeller, tänkbara kunder, nya tjänster vi inte haft förrut).

Sen gick vi hem och lagade mat.

Under tiden köttet var i ugnen gjorde vi ett grafiskt schema över de tjänster vi vill sälja och vilka människor vi vill skall ha Sync som arbetsplats inom närmsta åren.

Rostbiff gjord med kärlek, lite salt och lite peppar,  serverad med lätt sotiga soltorkade tomater och portabellosvamp.

Sen – mest för att inte barnen helt totalt skulle idiotförklara oss – så blev det bad och bastu.

——

Mycket otippat så avslutade vi kvällen med att mina två kollegor satt med varsitt återupptäckt Facebookkonto och addade vänner kors och tvärs. Det testades chatfunktion och jag fick förklara varför det ibland står en liten röd siffra däruppe till vänster. (Välkommen till tjugohundratalet)

Ni fattar att jag behöver ta med dem ut i bland, va? För att utvecklas!

—–

Konferensrapport (mest för revisorns skull)

Jo Sync är på konferens.

Tre medelålders män i en stuga i en öde by i Danmark. Man kan nog med viss säkerhet säga att själva definitionen av lågsäsong är Danska semesterbyar vid havet vecka 9. Lägre än Glocalnet på sin tid.

Stugan är egentligen ett hus med femton bäddar, en pool och bubbelbadkar och bastu förstås. Eftersom som vi summa summarum lämnat 7 barn hemma i Sverige har vi en del att förklara när vi kommer hem och visar bilderna. För våra barn är Danmark lika med en mängd olika badplatser, det är ett land som man inte åker till utan sina barn alltså.

Eftersom i runda slängar 67% av närvarande medelålders män är gravt förkylda och en lite klen i största allmänhet så har vi dessutom grovt missbrukat denna situation. Vi badade inte igår!

Nåväl. Nu var det inte det som var ämnet för detta inlägget utan att vi måste börja motivera vissa utlägg. Vad som är avdragsgillt vet vi inte riktigt i dagsläget men 2 500 kr för mat till tre lagom tjocka män i drygt två dygn är väl rimligt?

Vi började med fruktfat, de känns viktigt.

Sen slängde jag ihop en snabb pasta med strimlat biffkött, piripiri, mycket vitlök och färsk pasta.

På kvällen igår blev en sjömansbiff, detta eftersom det är viktigt med mycket kolhydrater när man sitter still så mycket som vi gör här

Idag gjorde jag en liten snabb frukost med en fritata (på sjömansbiffpotatisresterna med rätt mycket västerbottenost och några ägg), bacon och dyr-juice från Brämhult.

—-

Tro det eller ej – vi återkommer med mer mat från byggbranschens mest hemlagade konferens just nu 🙂

—–

Uppdatering efter att revisionsarbetet påbörjats:

Heja Skåne

Idag skall jag till Skåne. Vår mest sydlige kund håller till där och behöver en skvätt hjälp på plats.

Det är en trevlig karl, han frågar i ett mail:

”Vill vi ha knödel och veteöl på Rårakel  eller möjligtvis isterband på Grand imorgon em. ?”

—–

Vad skall jag svara? Jag vill ha allt 😉

(det är ju dessutom Fuskbyggarna del 3 – och jag kan se det direkt – det blir svårt att välja)

—–

Julknytkalas Extra Grande

Även om jag lagt jobbet åt sidan idag för familjebestyr med adventssång i kyrkan och lussebule i skolan så hinner jag med det viktigaste uppdraget Sync har just nu – Kalaset.

—–

I första inbjudan skulle man tacka ja senast den 25 november, det var igår. All känd forskning på området visar att det är då de flesta vaknar till, börjar fundera och kolla i kalendern. Vi är inte omöjliga och blir glada för alla som vill komma, vi stänger först vid 200 st.

Glädjande så har nu redan knappt hundra personer bokat plats. Hälften kvar alltså.

Ännu mer glädjande är att vi fått till ett arrangemang som där överflöd av mat blir till gagn för många fler. Det blir så att säga positivt med mycket mat över, mer om det senare. 🙂

—–

Nu väntar vi in de sista, sen blir det fördelning. Snart kommer tilldelningsbeslutet.
En del av dem som tackat ja har önskat sig att få ta med:

”Mormor Mias mjuka pepparkakor”
Bröd, hembakt
Godis
Godis
Inlagd anjovis
Janssons frestelse
kan servera (utbildad)
kärlek
makaroner och korv
mammas legymsallad
något sött (eller glittrigt)
Ostar
Ostar
Ostar
Ostar
Ostar
Ostar
Ostar
Ostar
Ostar
Ostar
Ostar
Ostar
Ostar
Ostar
Revben
revben
Revben
rödbetssallad, västkustsallad
rödbetssallad, västkustsallad
Sill
Sill
Sprit
Sprit – Genever
Sprit – Vodka
Sprit – Vodka
ägghalvor
ägghalvor med nånting på
äggost eller hembakt tunnbröd

—–

Mycket ost blir det 🙂

—–

Modern medveten mat – typ som i byggbranschen

Jag är ju sådär lite fånigt snobbig för att jag var platschef när restaurang Wasa Allé byggdes. Det var 2005 och vi byggde om ett f.d. apotek till en krog med höga ambitioner.

Mats Nordström som driver Wasa Allé är en av landets vassaste kockar. Hans satsning på nyttig, högklassig mat har slagit väl ut vad jag kan förstå. Han parkerar i toppen på listan i GP över stans bästa krogar, det säger en del om nivån.

På Wasa Allé kan man få en sjurätters meny med vin och rubbet som är fantastisk. Fantastisk för att det är så gott, men också för att man efter fyra timmas ätande inte är sprickfärdig och i svår paltkoma. Avsaknaden av smör och grädde har nog en del i det här.

Mats Nordström lagar mat som är genomtänkt, nyttig och lätt. Detta utan att släppa det minsta på smak, kvalitét eller upplevelse. Dessutom till ett helt ok pris i jämförelse med konkurrenterna.

Modern, medveten mat.

—–

Det här har ju egentligen inte ett skit att göra med byggbranschen, men jag kände att jag hade snott Modern, medveten kund ifrån Mats N (minus alliterationen då).

Men kanske ändå – om våra beställare var mer intresserade av ingredienserna (i byggprojektet) och deras ursprung, hur maten (bygget) tillagats och undvek smör och grädde i det längsta så kanske det kändes lite bättre i magen efteråt.

—–

Jaså nu passar det?

Här har man jobbat/bloggat/jobbat/bloggat hela sommaren. Ansträngningen på jobbet belönas ju med att man får skicka en fakturera på en del timmar, bloggens däremot betalar sig ju bara med statistik.

Nu kan jag med fog säga att det är fler än jag som jobbar. Semestern är slut. Byggbranschens kontor börjar fyllas upp och då mjukstartar man med att kolla gamla mail och läsa Sync Blog. (Uppenbarligen)

Det kan också bero på ett enskilt blogginlägg med någorlunda substans och allmänintresse. Det kan vara så att man måste prestera något bra och nyttigt för att få betalt bygger upp en press. Tråkigt.

Inlägg om vad vi äter för lunch på Sync får aldrig samma genomslag. Konstigt.

Lunch är viktigt. Tänk på det.

——

Tillgänglig för sittkissare

Sync är emellanåt med och roddar ombyggnader av restauranger och andra publika lokaler. När vi bygger nytt och bygglovspliktigt så gäller det att uppfylla tillgänglighetskraven. Så gott det nu går.

Entrén är ofta svår. Ibland ligger lokalen en halv trappa ner ifrån gatan, ibland är det ett granitsteg eller två upp från trottoaren. Det är alltid en avvägning av hur mycket vi skall göra för att rullstolsburna skall komma in. Sen gäller det att bygga ett bra HWC, det brukar funka bättre.

Det brukar inte vara så svårt att övertyga krögare om att bygga bra HWC, det ligger liksom i kvaliteten på restaurangen att det finns schyssta dass som funkar för alla. Värre då att bygga ramper på trottoarer eller montera trapphissar, det brukar bli bygglovsbekymmer och utrymmesbrist.

Det är när vi bygger alltså. De restauranger som redans finns i verksamhet kan ju se ut nästan hur som helst.

——

Sync har en ny favoritrestaurang. Indisk mat, stora portioner, välkryddat och en krögare som charmigt säger att han lagar ”bästa maten i stan, antagligen i hela landet!”. Sen skrattar han gott. Obekymrad och nöjd med vårt smicker.

Vi vet inte om han vet att den förre kocken på det stället togs av daga i en ”uppgörelse i den undre världen”. efter det var det stängt länge…

Det enda som inte får full poäng av Syncs testpanel är just restaurangens WC. Om man jämför med vad vi måste bygga i en ny restaurang är det komiskt.

Här rullar ingen rullstol in. Det står en stolpe mitt i, det är så trångt att man måste luta sig mot stolpen när man pissar. Sen finns den nivåskillnad strax fram WC-stolen så man får liksom stå en bit ifrån och sikta ordentligt. Inte lätt.

Nu är jag ju så trygg i min manlighet att jag kan sitta ner och kissa, men för alla andra tuffingar i byggbranschen kan det bli problem. Machoattityd kan vara ett handikapp.

——