Detta är ett byggprojekt, Berra (som inte blev av)

Förlåt, men jag har börjat något utan ha koll på vad det skall bli. Det började så här.

Del 7 (av 100?)

——

Det var länge sen. Typ 1998.

Jag hade en byggfirma och jobbade mycket med fukt- och mögelskador. Vi fick en del jobb via Statens Småhusskadenämnd som ganska generöst hjälpte husägare som utan egen förskyllan råkat få den typen av bekymmer. Fukt och mögel alltså.

Det gick till så att en av Småhusskadenämnden utsedd konsult gjorde en förfrågan till minst tre byggare. Vi räknade på jobbet, lämnade anbud och bidraget till husägaren bestämdes av lägsta anbudet. Oftast så köpte också husägaren det billigaste, lägsta priset.

Just i det här fallet så var det det en villa i Onsala, en bit utanför Göteborg i ett område med relativ hög status och dyra kåkar. Jag fick förfrågan på posten, läste igenom, räknade lite och ringde till husägaren för att bestämma tid för en titt på platsen. För så går det till – vi kollar på plats innan vi lämnar pris.

Just då var jag upptagen med ett jobb på Orust, vilket är typ åt precis andra hållet. Det var kanske femton mil emellan Onsala och platsen vi var på och jobbade så det var inte helt självklart att sticka ifrån och titta på plats.

Anbudet skall vara inne en måndag. Jag ringer husägaren på onsdagen innan – Hallå, hej, tjena och hur är läget – vi pratar lite om vad som skall göras och när jag kan komma dit. Han är tveksam om det är nödvändigt att titta på plats. Jag försäkrar att det faktiskt är ett krav och en skyldighet vi har. Jag föreslår fredag kväll eftersom jag vet att jag släpper av mina gubbar tidigt den dan och att jag gärna kan åka en extra omväg fredag eftermiddag på en tio-tolv mil innan jag själv får sträcka ut mig på soffan (=egenföretagare).

Men se det gick inte – fredagskvällen hade husägaren vikit för fredagssyslor i familjen.

Ok – lördag/söndag då? – jag kunde ju tänka mig en utflykt under helgen för all del. Nej, det gick inte heller. Det skulle bli lite pinsamt om grannarna fick se vad som var på gång, det ville han inte. (han sa det faktiskt så).

Istället frågade han om jag inte kunde komma torsdag kväll – tyvärr, sa jag, då spelar jag innebandy. Ridå.

Det blev inte mycket mer sagt, vi skulle höras igen men dörren var stängd.

Nästa dag ringer konsulten som håller i upphandlingen och berättar att husägaren har ringt till honom och skällt. För att jag inte hade tid att komma dit och att min innebandyträning var viktigare än hans hus.

——

Jag lämnade aldrig något anbud till den kunden och jag tror att han inte fick något från de andra entreprenörerna heller. Jag blev rejält grinig på hans attityd, att han så totalt missade att tänka på vad som funkade för mig, att han inte hade vett på att anstränga sig mer för att få ett bra anbud av mig.

Jag surnade och drog öronen åt mig. Det blev inget jobb hos honom. Han hade straffat ut sig i mina ögon.

——

Jag vet att det ligger på bägge parter att förstå varandras förutsättningar. Jag tyckte själv att jag gjorde mitt bästa här, men det räckte inte. Kanske hade detta blivit ett kanonjobb med en jättenöjd kund om vi bara fått träffas och prata en stund. Kan ske kunden satt och surade precis som jag och fick vatten på sin kvarn – att byggare är opålitliga och dumma. Kanske. Kanske inte. Ingen vet.

(Tänk om det var Berra!)

——

Detta är byggbranschens hopp, Berra (det rör sig i ankdammen)

Jag visar upp byggbranschen för min kompis Berra. Vänligen håll ut. Det här blir väl typ del 6 av kanske hundra sådär.

Det började så här. och fortsatte framåt… (?)

——

Per-Ingmar Persson på Veidekke skickar en passning till Fredrik på Byggvärlden och slänger dessutom en fråga rätt ut ut i luften för alla att fånga. HUR? (han har läst det här, helt klart)

Han utelämnar ingen när han skriver:  ”Byggforskare och mästertyckare, branschfolk och icke branschfolk. Inser ni vilken revolution det skulle innebära för branschen om vi kunde hitta det viktiga svaret på ”Hur?”. ”

Jag gillar slutklämmen: ”Jag tror att vi byggare äger frågan i mycket stor utsträckning själva. Att skylla på myndigheter och regler, tror jag bara är en dålig ursäkt”

Så frågan var alltså – Hur?

—–

Extramaterial – Syncs självinsiktkontrollplan

Byggforskare 50% helt obetald och totalt planlös, men ändå
Mästertyckare 105% Yes, thats me
Branschfolk 100% Svårt att neka till det
Icke branschfolk 10% Det händer att jag är helt vanlig Berrakund…
Summa 265% (Det behövs 262% för att byggblogga, bara så ni vet!)

Detta är ett byggprojekt, Berra (av många)

Förlåt, men jag har börjat något utan ha koll på vad det skall bli. Det började så här.

Del 3 (av 100?)

——

Prolog.

En bekant till Sync köpte en villa i höstas. Sync fick ett uppdrag att rodda en ombyggnad. Det var inflyttning för en vecka sen.  Jag tänkte Berra kunde få en glimt in bakom kulisserna.

Uppdraget var att blåsa ur en villa och göra nytt på två månader. Inte renovera egentligen för huset var inte på något sätt dåligt, tvärtom. Ett kvalitetshus från 1974 som det i princip inte ändrats på någon gång. Det var helt enkelt en Total Makeover från sjuttiotalet till 2010.

Tidplanen var egentligen mot bättre vetande. Det var ganska omfattande aktiviteter och många inblandade som skulle samsas på en begränsad yta och på väldigt kort tid. Vi hade ungefär sex veckor förberedelse innan byggstart och mitt budskap till kunden var övertydligt
– Visst, två månader är ok, men då skall allt vara bestämt när vi börjar och inget velande på vägen!

Allt var bestämt när vi började på plats. I stort sett. En del val av badrumsutrustning återstod, det störde inte framfarten och klämdes fram när det verkligen behövdes.

——

Byggstart den första december.

Vi visste att vi kunde stöta på överraskningar när vi rev ut det gamla, det kan finnas asbest och annat otrevligt i vilket hus som helst från den tiden. Lyckligt nog var det inte så.

Däremot uppstod ett annat fel som kunde blivit överjävligt besvärligt. Riningen stämde inte. Skorsten var mycket större än arkitekten hade på ritning, och köksfirman hade ritat på det underlaget, beställt och producerat ett kök som inte fick plats. Den typen av fel som kan sänka ett projekt och kosta hundratusentals kronor. Märkligt nog gick det att helt ändra planlösning med samma köksuppställning och faktiskt få en lika bra eller bättre lösning. Det var inget annat än tur. För Sync, arkitekten och köksleverantören. Och för kunden med.

Sammantaget en ganska liten dos av oförutsett.

——

Så sista veckan i januari, då. Ett crescendo grandissimo.

En ganska massiv insats. När jag och kollegan var ute en sväng och tittade på plats så fanns det nio byggbilar på villagatan. Kanske så var det tolv man som jobbade samtidigt i huset och dessutom ett par städare som börjat förbereda sin del.

Köksmontören fick vinterkräksjukan. Det blev närapå hårda ord men han löste det med en kollega som täckte upp. Allt i ordning i sista stund.

Badrumskillen gick upp i rök. Duschdörren saknades. Han jagades fram idag och fick sorgset avslöja att han skilt sig i måndags. Hemmet splittat i två delar, barnen fördelade . Han fick ta hand om tjejerna. Duschdörren saknades fortfarande. Svårt att skälla i det läget.

Ventkillens var magsjuk och borta måndag till onsdag, sen dog hans svärfar på torsdagen. Fläktarna kom inte igång och en av mina bästa vänner sjönk ihop och grät på bygget.

Målarna – stackarna – var av bästa märke. Effektiva, duktiga och befogat griniga av att behöva dela 120 m2 med samtliga yrkesgrupper samtidigt som de skall lämna bästa finish efter sig.

Elektrikern som alltid utan undantag måste vara sist på plats hade en än mer otacksam uppgift. Det blev efter midnatt sista dagen och då hanns ändå inte allt med. Det gick några dagar till innan fläktarna snurrade och värmen fick full effekt.

På grund av sena beslut och velig beställning (Sync?) så skulle Glasmästarn montera ett stort glasparti sista dagen, samtidigt som alla gjorde sin slutfinish. Städarna var redan på plats. Så fredag morgon – samtidigt som slutstädning pågår! – så river vi upp ett stort hål i ytterväggen mitt i smällkalla vintern. Det kändes sådär men blev väldigt bra!

——

Nåväl. Dags för eftertanke.

Om detta inte dryper alltför mycket av självgodhet och  skryt så hoppas och tror jag att detta är ett gott exempel på att det kan gå bra också. Vi har klarat av detta utan hårda ord, inga hot om tingsrätt, alla inblandade talar fortfarande med varandra och kommer fortsätta träffas i nya projekt.

Att det dessutom passerade fyra månader av livet under tiden för alla visade sig med ett förlorat körkort, en ledsam skilsmässa och en bortgången älskad svärfar. Det ger lite perspektiv på väsentligheterna.

Kunden ändrade sig nästan inget alls under byggets gång, blev lite besviken på några saker, blev väldigt nöjd med mycket annat och kommer ringa samma gubbar igen. Och igen. Och igen.

Tror jag.

Vi har ju inte gått igenom ekonomin än 🙂

Detta är byggbranschen, Berra

Jag är förmodligen minst lika skyldig som någon annan när det gäller att slarvigt använda ordet byggbranschen som något samlingsnamn för alla som jobbar och allt som sker i bygg- och fastighetssektorn i Sverige. Förlåt.

Men jag är i gott sällskap.

Emellanåt så blir det riktigt irriterat också när någon ger byggbranschen en känga och utan åtskillnad ger alla i branschen i samma egenskap det kan till exempel vara att vi är lata kaffedrickare/rökare eller ohederliga Y-barn.

Samtidigt finns det en inställning att byggbranschens kunder är idioter eller åtminstone okunniga och besvärliga, ibland till och med ohederliga som värsta skurkar.

Här ligger det gamla oförätter och pyr, hämnd som väntar på att utkrävas och i vanlig ordning en god portion fördomar som bygger på okunskap och trångsynthet.

Hur reder man ut det här?

——

Jo, jag tänkte så här.

Vi är ca 450 000 människor som jobbar med bygg- och fastighetssektorn. Vi levererar på något sätt till våra kunder.

Traditionellt så kallar vi kunden för beställare, men jag väljer att konsekvent se den som brukar (använder) våra byggnadsverk som kunden. Kunderna är alltså det de drygt nio miljoner människor som bor i, jobbar i eller på annat sätt använder byggnader, daghem, skolor, väggar, broar, bryggor och K-märkta utedass.

Alla deltar på något sätt, nästan alla har sin verklighet och sin uppfattning. Men det går inte för sig att ge en del av branschens aktörer en gemensam egenskap med sin egen ganska snäva erfarenhet. Inte jag och inte någon annan.

——

Detta är del 1 (av ca 100) i serien Detta är…., Berra.

OBS att rubriken inte är till för at göra narr av Berra, tvärtom. Jag uppskattar hans kommentarer och att han faktiskt orkar fortsätta. Missnöjda kunder är förgörande för vilken verksamhet som helst och vi byggare behöver hjälp att förstå hur det upplevs från andra sidan bordet. Keep on rockin´Berra 😉

(och ja – detta är ytterligare en grej jag lovar göra förutom att ta hand om rekryteringen av unga till byggbranschen, motivera Chalmers 32 rekommendationer, bevisa att ÄTA-arbeten är olönsamma för entreprenörer samt några världsproblem till som jag förträngt just för stunden)

Jag vill skvallra – men jag får inte

Så är det.

I mitt jobb får jag vara med när det är hemligt. Tissel och tassel. Den oinsatte anar inte hur många turer det kan vara i ett byggprojekt innan det blir synligt resultat. Fastigheter som köps och säljs, detaljplaner som hänger upp sig och nya idéer som måste prövas.

Folk undrar ju ibland  man de gör på banken efter klockan tre. Det är en liten fråga i universum om man jämför med frågan om vad byggbranschen gör i ett par år innan det faktiskt spikas och skruvas på bygget.

Hursomhelst. Häromdagen kom en fråga om ett projekt som lät så roligt så vi nästan ville starta upp och jobba gratis, helt allvarligt. Så kul alltså. Kan det projektet bli av så är det en jackpot. För Sync, för mänskligheten, byggbranschen och för den här bloggen. Möjligvis också lite credd till de inblandade inför den stundande Pärleporten.

Åååh, vad jag vill skvallra om detta!

Ja vi elsker dette landet?

Jag gillar inte att vara tvåa. Jag är i och för sig inte särskilt tävlingsinriktad, egentligen ganska lat och lite skraj att göra bort mig. Min vinnarskalle begränsar sig till att jag gärna tar åt mig av beröm, bekräftelse och segerns sötma men inte lika gärna tränar hårt och länge för att nå dit.

Sen är det något speciellt med Norge. Jag har jobbat lite i Norge. Det var en erfarenhet.

Jag tror att svenskar i allmänhet har en sån känsla – det är ok att Norge vinner i längdåkning och skridskor och sånt, men fan inte i hockey!

Vet inte byggbranschen har någon koppling till hockey direkt, men man kan säga att Norbaggarna just nu leder med 1-0 när det gäller ett viktigt ämne. Rekrytering av barn till framtida byggverksamhet.

Kalla mig fånig men detta stör mig.

Jo, Sync har ju lanserat teorier om det skall startas tidigt när det gäller rekrytering till byggbranschen, typ på dagis eller strax därefter. Mina egna barn har fått utstå särskilt hård behandling på det temat. Därför är det med blandad glädje som jag kan bädda in ett norskt NCC-klipp. Norska NCC har läst Syncbloggen och startat Barnas Byggeskole.

——

Norge – Sverige 1 – 0.

Kom igen, Sverige, kom igen!

Kom igen, Sverige, kom igen!



Sonny, Conny och Ronny – The Movie

Det var livat här på bloggen igår kväll. Jag gjorde ett enkelt inlägg om rasismen mot våra Y-barn – Sonny, Conny och Ronny. Berra kommenterade och han har ju en förmåga att få igång folk. Han trampar en precis lagom hårt på tårna och ältar en ganska unken besvikelse mot hela byggbranschen. De som åstadkommit hans bekymmer borde rimligen vara ganska få och knappast vara mall för en hel bransch.

Calle tog diskussionen med Berra igår, liksom en gammal (egentligen ung) kollega till mig, Robert, från tiden på stora konsultbolaget. Tidigare i veckan har Berra gått ett par ronder med Olle på ungefär samma tema.

Det är allvarligt tema men sent igår kväll blev det lite flamsigt – jag sa att det inlägget kommer ut som bok och sen kanske som film. JAg skrev nog att jag till och med dramatiserar lite och får mig själv som hjälte där i det sliskiga Hollywoddslutet. Trams. Förlåt.

——

Men så tänkte jag nu på morgonen. Inte så dumt. Jag följer ju Byggnads på Twitter som en del i forskningsprojektet om Sociala medier i byggbranschen. Där  kom det tweets i mängder häromdagen om Youtube-klipp. Det är kortisar om olika yrken i byggbranschen. Killar med noll mediaträning får en kamera i ansiktet och skall berätta om sitt jobb. Som slutkläm kommer ett par ord om varför de är med i Byggnads och hur bra det är. (Det skulle ju till och med göra en kaxig projektledarjävel nervös! Stackare)

——

Så – trumvirvel – samma vecka som Göteborg Internationella Filmfestival – mera trummvirvel!

I give you – BETONGARBETARE

——-

Tro nu för allt i världen inte att jag raljerar eller hånskrattar. Tvärtom.

Det här är basic. Det är enkelt. Det är naket och äkta (kliché visst). Klicka på Byggnads övriga filmer , det finns några stycken nu. Titta på dem. Den jag länkat till hade tre visningar hittills i morse, jag har sett den två gånger 🙂

Jag misstänker att målgruppen är ungdomar som skall välja gymnasiprogram. Möjligen tråkar man ut en femtonåring ganska snabbt med det här, men va fan – Varför inte försöka.

——

Och Berra kan ju passa på att kolla igenom och känna efter om var och en av det personerna gjort sig förtjänt av sorteras i bland skurkar och banditer.

Sonny, Conny och Ronny

En man som kommenterar här emellanåt, Berra, har en ganska tydlig uppfattning om byggarnas nivå på hederlighet. Han för just nu för en lång diskussion med en annan kommentator, Olle. Olle försöker stoiskt med ett mer sakligt resonemang baserat på fakta och som kanske inte riktigt skiktar in människor i fållor på det viset.

Jag har avfärdat Berra förut, jag tycker den inställningen han har är närmast rasistisk. Att så svepande tycka illa om  människor på grund av att de har ett visst yrke är lika illa som att tycka illa om svarta för att de är svarta eller muslimer för att de är muslimer. Nu har Berra sina ljusa stunder också och han har goda grunder att vara besviken på en del byggare, men knappast på 450 000 människor i hela byggbranschen.

Det kommer tyvärr en del såna kommentarer, jag såg det på Newsmill och hos Jonas P. Det är ungefär samma tema – byggbranschen befolkas av Y-barn.

Den som satt längst bak i skolan, var allmänt störig, åkte för fort på en trimmad moped och hette Sonny är per definition ohederlig och blev med tiden sannolikt byggare. Förmodligen med med egen firma. Hans kompisar Conny och Ronny blev säkert också byggubbar om de nu klarade sig från ungdomsvårdskolan utan att bli konstruktör, arkitekt eller något annat ohederligt yrke i byggsvängen.

——

Berra tycker att man skall ta upp ämnena moral och etik under utbildningen. Jaså? Jaha.

Jag är uppvuxen i en kristen familj med många syskon, jag har gått i söndagsskolan och får mig en ganska rejäl dos moral och etik. Vi snackar plenty.

Jag blev alltså byggare (=ohederlig rufflare) ändå.

(Förlåt mig mamma! Kanske kan omskola mig till läkare?)

Förklara det, Berra. Förklara hur jag blev ohederlig utan trimmad moppe och med bra betyg i skolan.
Och menar du att några timmars moralsnack på bygglinjen skulle ha ens en mikroskopisk effekt på byggbranschens problem med trovärdighet?

——

Jag tycker så här – att den typen av svepande åsikter om byggbranschen som Berra med flera slangar ut i riklig mängd bara skymmer sakfrågorna och leder till inget annat än tjat och gnat.

Jag tycker så här – att den typen av svepande åsikter om byggbranschen som Jonas P lanserar utan att kunna bli mer precis är lika illa som någonsin Berras rasism och att Jonas P gör sina billiga poäng politiskt med en helt annan agenda än att faktiskt förbättra byggbranschen.

Jag önskar mig att det kom lite mer konkreta exempel och förslag till förändring än allt jävla bullshit som far omkring.

Vi behöver hjälp. På riktigt.

Blygsamt
Eder tillgivne Sync

(Sonny, Conny och Ronny driver för övrigt an bilverkstad. På riktigt:) )

——

UPPDTAERING nr 1:

Aftonbladet har en debattartikel skriven av Jonas Pettersson. Tyvärr inget nytt under solen, liten mer storslagna ord med många referenser till statistik. Skit samma. Men kolla i kommentarerna, där är de – de som har fördomar om Sonny, Conny och Ronny.

UPPDTAERING nr 2:

 Detta fick en spin off lite senare

– – – – –

 

 

Tips till Riksrevisionen – Läs Sync Blog

Just det. Den där utredningen man skriver om i Byggvärden att man skall utreda varför byggprojekten blir dyrare på vägen känns ju lite overkill.

För så är det ju, det blir alltid dyrare än man tänkt. Nästan alltid.

Men men. Om riksrevisionen läst här på bloggen för ett tag sen så hade man ju vetat varför det blir dyrare. Det har vi redan utrett och redovisat.

——-

Sådärja. Då har man sparat pengar till statskasssan igen. ;=)

(i övrigt vill Sync ha så lite som möjligt att göra med Riksrevisionen och andra revisionister också, no offense)

Dubbla budskap i byggbranschen

Läste just i Byggindustrin att vi fått en dramatisk minskning av dödsolyckorna i landet. Bra så. Glada nyheter och sen kommer det lite gissningar om orsakerna.

Eftersom Sync är en hängiven läsare av all byggpornografi och statistik i ämnet så tittar jag ju även på ”Läs även”. Ni vet den lilla spalten till höger som automatgenererar gamla artiklar och recyclar dem igen. Där står det ”Alarmerande ökning av dödsolyckorna”.

Det krockar lite med den ganska positiva huvudrubriken.

Man snuddar i artikeln lite vid den rätt uppenbara självklarheten – att vi har så få olyckor att det inte riktigt bär sig att jämföra statistik. Det räcker ju att en stackars konstruktör ritar fel på en balk för att en eller flera personer skall förolyckas.

Det betyder inte att problemet är litet eller att man kan vara nöjd, men jag tycker ändå att vi har ett ganska gott säkerhetstänkande i stort. Centerpartiet kanske tycker annorlunda men vi kan nog tacka vår fackliga tradition för en del av den positiva utvecklingen där. Trots allt 😉

——

För övrigt. Jag tycker utfallet av målet i Kista är märkligt. Det verkar ganska lamt att inte någon mer bär ansvar. Om det dessutom finns sådana oklarheter som Byggblaskets researchavdelning lyfts fram är ju dubbelt värre ändå. Hoppas det fortsätter upp i hovrätten och får en bättre genomlysning.