Ja vi elsker dette landet?

Jag gillar inte att vara tvåa. Jag är i och för sig inte särskilt tävlingsinriktad, egentligen ganska lat och lite skraj att göra bort mig. Min vinnarskalle begränsar sig till att jag gärna tar åt mig av beröm, bekräftelse och segerns sötma men inte lika gärna tränar hårt och länge för att nå dit.

Sen är det något speciellt med Norge. Jag har jobbat lite i Norge. Det var en erfarenhet.

Jag tror att svenskar i allmänhet har en sån känsla – det är ok att Norge vinner i längdåkning och skridskor och sånt, men fan inte i hockey!

Vet inte byggbranschen har någon koppling till hockey direkt, men man kan säga att Norbaggarna just nu leder med 1-0 när det gäller ett viktigt ämne. Rekrytering av barn till framtida byggverksamhet.

Kalla mig fånig men detta stör mig.

Jo, Sync har ju lanserat teorier om det skall startas tidigt när det gäller rekrytering till byggbranschen, typ på dagis eller strax därefter. Mina egna barn har fått utstå särskilt hård behandling på det temat. Därför är det med blandad glädje som jag kan bädda in ett norskt NCC-klipp. Norska NCC har läst Syncbloggen och startat Barnas Byggeskole.

——

Norge – Sverige 1 – 0.

Kom igen, Sverige, kom igen!

Kom igen, Sverige, kom igen!



Sonny, Conny och Ronny

En man som kommenterar här emellanåt, Berra, har en ganska tydlig uppfattning om byggarnas nivå på hederlighet. Han för just nu för en lång diskussion med en annan kommentator, Olle. Olle försöker stoiskt med ett mer sakligt resonemang baserat på fakta och som kanske inte riktigt skiktar in människor i fållor på det viset.

Jag har avfärdat Berra förut, jag tycker den inställningen han har är närmast rasistisk. Att så svepande tycka illa om  människor på grund av att de har ett visst yrke är lika illa som att tycka illa om svarta för att de är svarta eller muslimer för att de är muslimer. Nu har Berra sina ljusa stunder också och han har goda grunder att vara besviken på en del byggare, men knappast på 450 000 människor i hela byggbranschen.

Det kommer tyvärr en del såna kommentarer, jag såg det på Newsmill och hos Jonas P. Det är ungefär samma tema – byggbranschen befolkas av Y-barn.

Den som satt längst bak i skolan, var allmänt störig, åkte för fort på en trimmad moped och hette Sonny är per definition ohederlig och blev med tiden sannolikt byggare. Förmodligen med med egen firma. Hans kompisar Conny och Ronny blev säkert också byggubbar om de nu klarade sig från ungdomsvårdskolan utan att bli konstruktör, arkitekt eller något annat ohederligt yrke i byggsvängen.

——

Berra tycker att man skall ta upp ämnena moral och etik under utbildningen. Jaså? Jaha.

Jag är uppvuxen i en kristen familj med många syskon, jag har gått i söndagsskolan och får mig en ganska rejäl dos moral och etik. Vi snackar plenty.

Jag blev alltså byggare (=ohederlig rufflare) ändå.

(Förlåt mig mamma! Kanske kan omskola mig till läkare?)

Förklara det, Berra. Förklara hur jag blev ohederlig utan trimmad moppe och med bra betyg i skolan.
Och menar du att några timmars moralsnack på bygglinjen skulle ha ens en mikroskopisk effekt på byggbranschens problem med trovärdighet?

——

Jag tycker så här – att den typen av svepande åsikter om byggbranschen som Berra med flera slangar ut i riklig mängd bara skymmer sakfrågorna och leder till inget annat än tjat och gnat.

Jag tycker så här – att den typen av svepande åsikter om byggbranschen som Jonas P lanserar utan att kunna bli mer precis är lika illa som någonsin Berras rasism och att Jonas P gör sina billiga poäng politiskt med en helt annan agenda än att faktiskt förbättra byggbranschen.

Jag önskar mig att det kom lite mer konkreta exempel och förslag till förändring än allt jävla bullshit som far omkring.

Vi behöver hjälp. På riktigt.

Blygsamt
Eder tillgivne Sync

(Sonny, Conny och Ronny driver för övrigt an bilverkstad. På riktigt:) )

——

UPPDTAERING nr 1:

Aftonbladet har en debattartikel skriven av Jonas Pettersson. Tyvärr inget nytt under solen, liten mer storslagna ord med många referenser till statistik. Skit samma. Men kolla i kommentarerna, där är de – de som har fördomar om Sonny, Conny och Ronny.

UPPDTAERING nr 2:

 Detta fick en spin off lite senare

– – – – –

 

 

Willkommen! Welcome! Bienvenue! Mile widziany! Bienvenido!

Den där centerkillen som vill öka vår produktivitet genom att släppa in utländska företag, har han löst några problem än?

Nej, knappast. Jag tror inte en sekund på att utländska företag kommer hit och jobbar mer effektivt och strukturerat. Jag har inte helt koll på byggbranschen i våra grannländer runtomkring men misstänker att hög produktivitet och standardisering inte är kännetecknande för dem. Heller. Så varför skulle de komma hit och plötsligt bli så bra?

De måste hålla sig till samma lagar och regler som vi. Arbetsmiljölagen gäller alla, det gör PBL också. Jag vet inte om Centern vill att det samtidigt blir en rejäl lönedumpning också. Det skulle ju i alla fall underlätta för de utländska företagen och förändra vardagen för ganska många hundratusen byggubbar, det är helt klart. Men hur det skulle öka produktivitet och standardisering har jag inte en susning om och ingen annan heller, tror jag.

Mest sannolikt är väl ändå att de kommer hit och pressar priser på traditionellt sätt. Troligen genom att krama mer ur manskapet, betala lägre löner och snåla på förutsättningarna gubbarna.  (Calle får ta den matchen).

Mer intressant är att utländska företag med förgreningar ute i världen kan plocka in material till rätt priser. Materialbranschen i Sverige känns inte helt ren, det är många led som skall ha sin bit av kakan och procentpåslagen är många på vägen. Det kanske utländska byggare är mer angelägna att ändra på.

Jag frågar mig ibland varför de inte redan är här i större utsträckning. Gränserna öppnades ju för ganska länge sen, åtminstone för våra EU-grannar. Kan det vara så att det inte är så attraktivt att jobba i Sverige?

Kanske är det så att de stora franska byggjättarna en återkommande punkt på styrelsemötena – Skall vi etablera i Suède? – men att analysen alltid stannar på samma punkt. Inte lönsamt. Non profitable.

——

Så frågan kanske är:
Är vi säkra på att de verkligen vill komma hit?
Är vi säkra på att de vill och kan lösa våra problem?

——–

WTF.

Jag tycker det värt ett försök
– Willkommen! Welcome! Bienvenue! Mile widziany! Bienvenido!

(om inte annat så kan man få in lite mer god mat och lite roligt utbyte med andra än Sonny, Conny och Ronny)

——

UPPDATERING:

Hans Tilly Newsmillar på samma tema som Sync Blog har haft senaste dagarna.

Och Byggblasket vill inte vara sämre.

Mycket snack om lite verkstad i byggbranschen

Fick en kommentar från Olle häromdan som är bra, det var apropå mitt inlägg om den där centerkillen som ville blir stor och skapa hundra nya år av tillväxt.

Olle skriver:

Hörde om klippet för en tid sedan men har inte sett det fören nu. Först trodde jag att det var en parodi, med tanke på sättet han pratar. Sedan såg jag att han gick och smygfilmade i Uppsala så förstod jag att det var på allvar. Låter helt enkelt inte trovärdiga som människor med den där dialekten. Det är alltid skönt när man får ett tillfälle och smita iväg till västkusten och tala med människor som snackar naturligt.

Inte sagt att det inte finns möjligheter till effektivare produktion i byggsbranschen. Dock, vilket du också påpekar, ligger problemet inte endast på bygget, utan snarare där utanför. Han kanske skall jämföra sitt eget arbete som politiker och se vilken produktivitetsökning de haft sedan 1910? Det är detta som kallas för Baumoleffekten (eller Baumols cost disease på engelska).

Teknologisk utveckling har helt enkelt inte varit möjlig att inkorporera i byggindustrin på samma sätt som i tillverkningsindustrin men lönerna måste ändå stiga i samma takt som i ekonomin i övrigt även för mer arbetskraftsintensiva verksamheter. Och ärligt talat så har la inte rationaliseringen inom byggsektorn som faktiskt genomförts höjt produktens kvalité.

Skall dock sägas att även maskiner sitter och dricker kaffe emellanåt. Sitter precis med en gammal bok (1981) där det påpekas att medan 70 procent av arbetet i exempelvis stålindustrin är skiftgång för att ytnyttja maskinerna maximalt arbetar maskiner i svensk industri endast på maximal effektivitet tre procent av tiden av sin livslängd.

——

Nu har jag en aning om att just Olle har viss koll på sånt här, till skillnad från många andra som gärna tycker saker. Han ser dessutom branschen utifrån vilket är nyttigt för oss.

Därför är det intressant att läsa när snart sagt alla som tycker något om byggbranschen är så härligt överrens om allt.
Vi måste industrialisera processen.
Vi måste standardisera processen.
Vi måste ta större ansvar.
Vi måste bygga billigare.
Vi måste bygga bättre.

Jag håller med fullständigt. Totally. Hundra procent. Hundrakommanoll. Stenhårt.

Men jag vill veta HUR! Inte ATT vi skall förbättra, det har vi klarat av. No more snack om det nu.

HUR?

——-

Chalmers 32 rekommendationer är ett steg på vägen, det finns utvecklingsprojekt och fritänkare som försöker. Men det biter dåligt. Jag vill ha konkreta och tydliga direktiv – Vad skall jag förändra i mitt arbete nu på måndag?

Va?

——

tips 1 – ni tror säkert att svaret finns på här på Sync Blog, men så är det inte – konstigt nog
tips 2 – Jonas, det går inte att googla fram den här lösningen, det krävs lite mer 😉

Byggbranschen goes Newsmill

Fredrik på Byggvärlden har uppenbarligen ambitioner.

Han jagar efter Jonas Petterson, centerpartisten som kastat sig handlöst in i en diskussion om byggbranschens utveckling och framtid. Fighten utspelar sig på Newsmill, denna arena för fria åsikter som verkligen blandar högt med lågt och är en allmän samlingsplats på idiotkommentatorer och haverister dessutom.

Fredrik är i och för sig i gott sällskap. Min Facebook-kompis Leif Waldendorf på Mullbergaskolan hade ju en grandios stund i rampljuset med sin artikel för ett tag sen. Censuren tog bort honom och skymningen sänkte sig över landet igen.

Fredrik har till skillnad från centerpartisten en viss förankring i sina förslag. Faktiskt riktigt bra.

Jonas P han ägnar lång tid åt att förklara begreppet produktivitet. Han använder sig  själv som exempel på hur produktiviteten kan utvecklas med tiden. Han säger sig kunna producera mycket om han får en dator och en timme på sig. Min fråga är om Jonas mått på produktivitet tar hänsyn till kvalitet också. Det han skickar ut från sin dator håller väl inte helt den kvalitet vi i byggbranschen önskar, men väl i nivå med en del av det vi levererar.

Vi producerar en del skit i byggbranschen, det har vi gemensamt med Jonas P, Centerpartiet. Skönt att ha något gemensamt, något att samlas runt.

Nu har Sync ett trettiofemårsperspektiv

Jodå. Så är det.

Byggbloggarkungen no. 1. Lennart på Byggbloggarna har fått en framträdande plats i riksmedia i ett för byggbranschen viktigt ämne, Rotavdraget.

Så Aftonbladet ringde honom. Han tror själv det beror på att han bloggar.

Jag tror det beror på att de vill ha en vederhäftig och trovärdig person som gör sig bra på bild. Så helt naturligt har Aftonbladet grundligt researchat byggbloggarna, diskat både Sync och Blasket, sen hittade de Lennart. Jackpot! 🙂

Det var bra för nu fick jag veta att han är 75 år ung.

Det betyder att jag har trettiofem år på mig att komma ikapp. Det blir tufft men det skall gå. Petar i en högre växel bara.

Sync  = byggbloggkung 2045?

Tips till Riksrevisionen – Läs Sync Blog

Just det. Den där utredningen man skriver om i Byggvärden att man skall utreda varför byggprojekten blir dyrare på vägen känns ju lite overkill.

För så är det ju, det blir alltid dyrare än man tänkt. Nästan alltid.

Men men. Om riksrevisionen läst här på bloggen för ett tag sen så hade man ju vetat varför det blir dyrare. Det har vi redan utrett och redovisat.

——-

Sådärja. Då har man sparat pengar till statskasssan igen. ;=)

(i övrigt vill Sync ha så lite som möjligt att göra med Riksrevisionen och andra revisionister också, no offense)

100 nya år av tillväxt?

Ibland blir man förvånad.

Ibland blir man skraj.

Ibland blir man bara jävligt sugen på att driva hårt med människor som tar sig själva på stort allvar. Men det blir blir lite makabert när alla redan runt står i ring och runt stackarn och skrattar rått. Så känns det när jag kastat bort fyra minuter på den här sopan.

Calle har redan uppmärksammat honom. Det var ju inte så överraskande, Calle reagerar med med ryggmärgen, han har tagit klar ställning politiskt och har sin uppfattning klar. Jag är mer oprecis i min övertygelse rent politiskt, men det här utspelet fick mig inte att pendla över till alliansen direkt.

Bloggen På Slak Lina har också gjort ett nummer av den tämligen usla youtube-filmen. Han ser det mer ur ett annat perpektiv. Bloggaren är reklamgubbe med näsa för vad som funkar  i social medier. Han sänker den stackars centernissen jäms  med tubsockorna. Jag håller med. Man kan missta detta för en ganska dålig Killing-sketch. Det är svårt att ta på allvar.

Hade jag varit elak så hade jag skrivit något elakt om ett brillmongo utan koll på byggbranschen som missat intagningen till centerstämmans broilerskolan och måste hitta på tillräckligt korkade upptåg för att överhuvudtaget komma in på valbar plats i någon lantiskommun  där centern ännu inte gjort bort sig fullständigt. Men det gör jag inte.

Rent sakligt istället. Han hänvisar till en rapport som är väl känd häromkring sen länge. Hade han läst och förstått något av den så hade han också vetat att de dyra och svåra felen begås på konsultkontoren och i styrelserummen, inte på byggena. Kommentaren om kaffe och cigaretter räcker egentligen för att vifta bort det hela som trams. Men han har rätt i att byggbranschen har usel utveckling vad gäller produktivitet. Däremot kan knappast våra fackföreningar lastas för det.  Sen har vi många många andra saker att ta tag i och göra bättre, men det tror jag Jonas Pettersson inte ha noterat. Istället plockar han lättköpta poäng utan komma med ett enda konstruktivt förslag själv.

Så – 100 nya år av tillväxt?

Om Jonas Petterson representerar Centerns tillväxt så lär det ta ungefär hundra år innan jag ens funderar på att lägga min röst där.

(oj – jag tog just politisk ställning – blygsamt men dock)

Kan Sync göra lite gott i världen?

Jo, Sync har ju som bekant satt upp en del mål. Eller gjort en önskelista om man så vill. På plats nr fem så står det:

5. Göra lite gott i världen

Först på femte plats kommer samvetsfrågor upp alltså. Efter nöjeskontot och dyra kurser utan större värde än ett diplom på kontorsväggen. Ädelt? Sådär. Men samvetet gnager och vi vill göra lite mer än slentrianmässigt autogiro till alla som ber om en femtiolapp. För det har vi gemensamt, kollegan och jag, vi säger ja.

Sist så var det Läkare Utan Gränser som fick ett par nya bidragsgivare. Flickan som hade stoppat oss på gatan blev så exalterad av det att det nästan blev kramkalas mitt i alltihop. Hon sa att får fråga några hundra förbipasserande innan någon faktiskt skriver på den där lappen.

Så det åker pengar till lite av varje från våra hemmakonton, det är inga stora summor och egentligen helt utan engagemang av oss själva. Det rullar på och det dövar samvetet lite. Jag gissar att många gör just så.

Men.

Några engagerar sig, en del gör mer ändå och någon enstaka släpper sitt liv för stunden och bygger en skola i Ghana. Typ som den här tjejen. Jag träffar på hennes föräldrar genom jobbet emellanåt och fascineras grundligt av historien om hur en svensk tjej, drygt tjugo år, åker till Ghana som volontär, ser behoven och börjar bygga.

Hon bygger en skola, åker hem och samlar pengar, åker ner igen, fixar en brunn, åker hem och samlar pengar, åker ner igen, ordnar med läkarundersökning av barnen, åker hem och samlar pengar, åker ner igen.

Emelie Kanter har producerat mer världsförbättring på ett år än vad vi Syncare kan räkna in på pluskontot de senast fyra decennierna. Vi måste alltså göra mer. Funderar på hur.

Sync har haft fystest…

…nästan.

Egentligen är det så att kollegan börjar gny att det blivit lite jobbigt att knyta skorna, magen är liksom i vägen. För att inte tala om att brösten gubbar så där skämmigt när man springer nerför trapporna.  (Egentligen vill han nog mest tillbaka till tiden när han kunde ha sex på annat vis än liggandes på rygg).

Själv har jag lite vanlig nyårsångest och manlig fåfänga när dubbelhakan blir påtaglig på alla fina kort som tagits på familjekalasen.

——-

Så nu är det så här – detta ligger i hyllan flera meter från våra skrivbord

Friskt vågat, hälften vunnet. Nu har vi ett nytt inslag på skrivbordet. Frukt.

Sådärja.

Nu fattas bara att gympafröken beställer det där stora jobbet så har dessutom lovat att träna oss igenom ett årslångt projekt. Vi kommer bli friskare, svettigare och mycket snyggare. Tror fanimej vi blir yngre också, det känns så redan. Litegrann.

Det här blir ett bra år.