Detta är byggbranschen, Berra. Del 2

UPPDATERING:

De kändes som inlägget blev lite rumphugget, det kom till ganska snabbt i flykten i morse. Poängen är att visa ett av många sätt som privatpersoner möter byggbranschen.

—–

Detta är ett av sätten som människor möter byggbranschen. Bloggaren berör normalt inte min branch men jag följer henne ändå för att hon skiver bra.

Inte så smickrande för branschen eller myndighetsdelen av branschen kan man säga men heller inte helt ovanligt. Detaljplaneprocesser och bygglov i innerstadsmiljö kan bli riktigt långdraget, irriterat och ledsamt. Alltid finns det någon som känner att just h-n får det sämre. Ibland är det så jävligt att den klagande klagar för klagandets skull, ogint och elakt. Det finns många som tycker det skall gå annorlunda till. JAg vet om hur det är just i det här fallet, men jag har mina aningar.

En olycklig Veidekkeanställd ångrar för övrigt säkert sitt ordval en tid framöver men sa samtidigt en dagens sanning. Det blir inte mycket byggt i våra innerstadsmiljöer om alla som försvarar sitt revir skall få rätt. Tyvärr.

Tyvärr för att det inte är bra i hur man än gör. Om man utvecklar staden och närmiljön är det någon som blir ledsen eller arg. Om man fortsätter bygga förorter och lägga villamattor med tre mil att bilpendla till och från, ja då blir Planeten Jorden inte så glad. Inte lätt.

——

Annonser

Mycket snack om lite verkstad i byggbranschen

Fick en kommentar från Olle häromdan som är bra, det var apropå mitt inlägg om den där centerkillen som ville blir stor och skapa hundra nya år av tillväxt.

Olle skriver:

Hörde om klippet för en tid sedan men har inte sett det fören nu. Först trodde jag att det var en parodi, med tanke på sättet han pratar. Sedan såg jag att han gick och smygfilmade i Uppsala så förstod jag att det var på allvar. Låter helt enkelt inte trovärdiga som människor med den där dialekten. Det är alltid skönt när man får ett tillfälle och smita iväg till västkusten och tala med människor som snackar naturligt.

Inte sagt att det inte finns möjligheter till effektivare produktion i byggsbranschen. Dock, vilket du också påpekar, ligger problemet inte endast på bygget, utan snarare där utanför. Han kanske skall jämföra sitt eget arbete som politiker och se vilken produktivitetsökning de haft sedan 1910? Det är detta som kallas för Baumoleffekten (eller Baumols cost disease på engelska).

Teknologisk utveckling har helt enkelt inte varit möjlig att inkorporera i byggindustrin på samma sätt som i tillverkningsindustrin men lönerna måste ändå stiga i samma takt som i ekonomin i övrigt även för mer arbetskraftsintensiva verksamheter. Och ärligt talat så har la inte rationaliseringen inom byggsektorn som faktiskt genomförts höjt produktens kvalité.

Skall dock sägas att även maskiner sitter och dricker kaffe emellanåt. Sitter precis med en gammal bok (1981) där det påpekas att medan 70 procent av arbetet i exempelvis stålindustrin är skiftgång för att ytnyttja maskinerna maximalt arbetar maskiner i svensk industri endast på maximal effektivitet tre procent av tiden av sin livslängd.

——

Nu har jag en aning om att just Olle har viss koll på sånt här, till skillnad från många andra som gärna tycker saker. Han ser dessutom branschen utifrån vilket är nyttigt för oss.

Därför är det intressant att läsa när snart sagt alla som tycker något om byggbranschen är så härligt överrens om allt.
Vi måste industrialisera processen.
Vi måste standardisera processen.
Vi måste ta större ansvar.
Vi måste bygga billigare.
Vi måste bygga bättre.

Jag håller med fullständigt. Totally. Hundra procent. Hundrakommanoll. Stenhårt.

Men jag vill veta HUR! Inte ATT vi skall förbättra, det har vi klarat av. No more snack om det nu.

HUR?

——-

Chalmers 32 rekommendationer är ett steg på vägen, det finns utvecklingsprojekt och fritänkare som försöker. Men det biter dåligt. Jag vill ha konkreta och tydliga direktiv – Vad skall jag förändra i mitt arbete nu på måndag?

Va?

——

tips 1 – ni tror säkert att svaret finns på här på Sync Blog, men så är det inte – konstigt nog
tips 2 – Jonas, det går inte att googla fram den här lösningen, det krävs lite mer 😉

Möjligheter med vindslägenheter

Läste på Byggnadsvårdsbloggen om risker med vindslägenheter.

Suck.

Kerstin Westerlund Bjurström är ordförande Samfundet S:t Erik. Man värnar om Stockholm står det på hemsidan. Det är säkert så. Hon har skrivit en lååång kommentar på Byggnadsvårdsbloggen om vindslägeneter.

I koncentrat så verkar hennes budskap vara att det rent tekniskt är så svårt att bygga på vindar att man skall låta bli, risken är närmast uppenbar att huset kommer få rivas i sin helhet.

Sync håller med helt och hållet. På ett villkor – att vi stoppar allt annat byggande också. För vi i byggbranschen kan inte ens bygga nya hus utan att det läcker in, blir kondensproblem och annat jävelskap. Förbjud tilläggsisolering och exteriöra förändringar på samtliga byggnader direkt. Nej, vi får helt enkelt knõ ihop oss i de hus som finns och hoppas på att dessa kåkar håller in i evigheten.

Bostadsbrist, energislukande hus och en stadsplanering som bygger på bilberoende? Skit i det. Barack Obama kommer ju föresten till Köpenhamn nu i dagarna och fixar miljön och visst är mysigt med tre generationer i samma hyrestrea.

——

Jag tror att Kerstin Westerlund Bjurström´s avsikt är att bevara fina bebyggda miljöer. Lustigt nog så har vi i så fall ett gemensamt intresse där. Sen tror våra åsikter och sätt att bevara skiljer sig åt. Lite.

Övergivna planer – det har vi gott om

Det går inte en vecka utan att Sync är på något skoj, det kan vara kul att jobba också men vi vill inte gärna ta risken att missa något. För några dar sen så lyssnade jag och kollegan på Jan Jörnmark över en längre lunch. Han pratade på Byggcentrum i Göteborg den 22 september om nya boken Övergivna Planer. Tidigare har han bl a gett ut Övergivna platser, del 1 och 2.

Jag träffade Jörnmark för några år sen, det var innan vi skulle börja återställa en övergiven kontorsmiljö som en gång varit bostäder. Hela kvarteret hade varit fabrik och verksamhet som flyttat och kåken stod tom. Jörnmark var en lite småmysig bekantskap, men jag fattade inte då vad han egentligen gjorde. Jag trodde han tog coola bilder till sina coffetable-books.

Hade jag gjort bara lite research så hade jag fått veta att han doktorerat i ekonomisk historia och att han kopplat de övergivna platserna till den ekonomiska utvecklingen (avvecklingen?) som skett i Sverige under åren som gått. Jag blev djupt imponerad när jag faktiskt hörde hans slutsatser och kopplingen till bygglagsstiftningen. Han flinade gott när han påpekade att ganska många känner till hans böcker och tror att det bara handlar om gamla fina platser och nostalgi. Att det vittnar om vanskötsel och stagnerad utveckling missar de flesta.

Tänker lite på en fastighet som Sync besökte där tiden stannade någon gång för förtio år sen.  En handelsträdgård med växthus och byggnader som ger uttrycket eftersatt underhåll en viss tyngd. En fantastisk miljö att gå omkring i ändå, mer som ett museum i och för sig men också ett kvitto på att rosenodling inte lönat sig på några decennier.

Renoveringsobjekt eller eftersatt underhåll

I nya boken Övergivna Planer så visar Jörnmark på bristerna i vår Plan- och Bygglag (PBL) och frågar lite kaxigt om det inte är dags för en haverikommission. Uttrycket kommer egentligen från Inger Holmqvist, som är plandirektör i Stockholm. Hon har också sagt

Det beror på att lagstiftningen är så snårig och svåröverskådlig att inte ens vi som jobbar med den finner den förutsägbar och genomskinlig. Och när besluten inte kan göras begripliga, då har vi ett demokratiskt problem.

Sync tycker det är tänkvärt och intressant att se det hela i ett större sammanhang. Slumpmässig hantering av planärenden och en trög byråkrati, det känner vi igen. Att det i så stor utsträckning påverkar stadsplanering och samhällsutveckling är både skrämmande och fantastiskt.

Sync funderar på andra övergivna planer. Vi i byggbranschen har flera om inte övergivna så i alla fall lite misshandlade eller bortprioriterade.

  • Tidplanen
  • Arbetsmiljöplanen
  • Projektplanen
  • Kontrollplanen
  • Planen på det goda bygget
  • Planen på att-göra-imorgon-istället (hann inte idag)

———–

Varför en hög bro? Det verkar dumt

GP skriver den 12 sept om att det skall byggas en ny bro som ersätter Göta älvbron. Klart 2017. Så nu är det stress.

OK.

Det verkar ju inte råda någon tvekan om att Göta älvbron behöver bytas. Det känns lite skönt för jag och kollegan promenerar under den ibland och det skakar och låter som skiten skall rasa ganska snart. Så illa är det väl inte, men 2020 är det kört. När man sen har bestämt att 2030 så stängs slussarna i Trollhättan, ja då kommer det ju ändå inga större båtar åkande frrån Vänern längre. Så varför inte ta ett steg mot riktig storstad och bygga lågbroar?

En hög (halvhög dårå, jag vet, men ändå 10 meter) bro kräver massor med plats för brofäste och påfartsramper. En serie lågbroar blir en förlängning av stadens gator som knyter ihop Hisingen med centrum. Då kan vi kanske uppnå det vi pratar om – att få norra älvstraden att kännas som centrala stan.

lågbroar i Paris

Yimby har ett bra inlägg om detta. Sync håller med. Med Yimby alltså. Denna gången.

(bilden är snodd därifrån, staden på bilden har dock inget i övrigt med saken att göra).

Förbjud bilar och köp tysta spårvagnar

Eller kanske inte, men man undrar ju lite hur det skall gå till. GP skriver den 10 sept om hur Göteborgs skall öka kollektivåkandet och minska bilberoendet. Fan va bra. K2020 har ju funnits ett tag men ändå fick man ihop det till en nyhet. Eller om det är Miljörapport för 2008 som är grejen. Framgår inte riktigt. Bl a kan man läsa:

”… bilresorna inom, till och från Göteborg uppskattas ha ökat med cirka 350 procent fram till 2008. När det gäller kollektivtrafiken stiger kurvan bara svagt.”
Kommunens Miljörapport för 2008

”- Får vi västlänken är vi på bra väg. Sedan krävs ytterligare finansiering, satsningarna ryms inte inom de vanliga ramarna. En annan viktig faktor för att målet ska nås är att alla myndigheter, nämnder och företag börjar dra åt samma håll för att underlätta kollektivt resande och för att styra människor dit.”
Bo Aronsson, planeringschef på Göteborgsregionen

Ok.

Sync var ju på seminarium igår på Byggcentrum. Det handlade om ROT-jobb. Johan Niklasson från Poseidon visade på lyckade projekt i Kaverös med påbyggnad av bostadshus och – häpp – riktigt roliga påbyggnader av P-hus som tidigare varit föremål för rivningsplaner och som bidragit till otäck närmiljö för boende omkring dem. Nu kan man gå femton meter från en uppsnyggad spårvagnshållplats in till hissen och åka rätt upp i penthouse-lyan. Allmänyttan har en oförtjänt tråkstämpel, med andra ord.

Kaverös 2

Sync gillar förtäting, det finns fler som jobbar för det. Det innebär att man bygger fler bostäder inne i stan och där det redan finns allmänna kommunikationer. Vi jobbar ju lite ibland med ett projekt som fått lite uppmärksamhet för att man kanske kan bygga bostäder utan att bygga p-platser, att helt enkelt byta p-normen mot något annat. Egentligen är det lite koko alltihop för vi kan inte uppfinna cityboende utan bil. Det finns mängder med folk som lever så idag och har gjort det i alla tider. Att ha bil tillhör inte mänskliga rättigheter och måste heller inte vara nödvändigt. I GP´s artikel framgår det för övrigt att tre av fyra Torslandafamiljer har bil, när bara en av fyra familjer i Älvsborg. För den som inte känner till Göteborg så ligger Torslanda väldigt fint men långt bort från det mesta 🙂

Sync analysavdelning tycker:

Om målen skall nås så måste vi använda befintliga kommunikationer i mycket större grad. Vi måste alltså bygga nya bostäder där det redan finns kollektivtrafik. Att vänta på Västlänken i femton-tjugo år är knappast speciellt handlingskraftigt, säkert bra när det blir klart men det är lång väg dit. Viktigast ändå är att skapa möjlighet att leva och bo utan bil, att övertyga människor om att den egna bilen inte är livsnödvändig utan en ganska jobbig kostnad. Jag tror inte man behöver skriva mijöproblemet på näsan på folk längre, men det är väl inte ett helt dåligt argument heller.

Stadsplanering med hjälp av grävskopor

Mats på Byggbloggarna har hakat på i underhållningsbranschen. Han skall presentera bra musik med någon slags relation till byggandet, tror jag. Bra idé. Sync kan hjälpa till lite här med.

Tomas Andersson Wij är en svensk rockare som skrivit De gröna vagnarna, en låt som Springsteen skulle varit stolt över (hittar den inte på youtube, men väl ett smakprov från TAW’s hemsida.). I Blues Från Sverige sjunger han rakt ur folksjälen och in i hjärtat. Texten rymmer dessutom lite stadsplanering. Yimby kan ju ha den som ledmotiv, vet ja.

Det är en tidig morgon och dimman hänger mellan träden
Jag går ensam genom Jesusparken och hör Malmö vakna
För sådär 40 år sen åt sig grävskopor genom staden
Och man stöpte den nya sköna världen i cement och glömska
Sen när husen stod skinande höga gick Malmöpampen
med partinål på finkostymen och dränkte sig i sundet