Sommar, sommar, sommar

alternativ rubrik:

Riktiga män jobbar i byggbranschen (?)

Anledning till rubrikfunderingen?

Jo, jag har lyssnat på Eva Gabrielssons sommarprogram från lördagen 03 juli 2010. (direkt till MP3-länk)

Jag gjorde så efter ett tips från Henrik när han kommenterade ett inlägg här om Trenddagen 2011. Jag lyssnade först på de minuter som Henrik hade nischat in om Evas tid på byggena. Det var så pass intressant att jag började om från början och lyssnade på hela. Fick dessutom en ny (?) musikfavorit på vägen, Steeleye Span, låten Gaudete är ju helt suverän och rullar på min Spotify just nu. Tack för det Henrik och Eva 🙂

—-

Jag kände inte till så mycket om Eva Gabrielsson, annat än att hon var Stieg Larssons sambo och inbegripen i en sorglig tvist om en massa miljoner, arvet efter Millenium-triologin. Jag visste inte att hon är verksam inom byggbranschen, som arkitekt på en statlig myndighet och med passion för stadsplanering.

15 minuter in i programmet berättar hon om när hon studerade till arkitekt. Man skulle ha praktik ute på bygge, minst 2 månader men blev 2,5 år. Det blev start halv sju på mornarna och mycket ansvar.

Evas beskrivning av bygget är rolig att höra. Inget fungerar på byggen om man inte samarbetar, säger hon.

Byggen är, säger Eva, speciella arbetsplatser, väldigt humanistiska arbetsplatser. Det enda som räknas är att man inte jävlas med varandra. Det enda som funkar är att alla samarbetar. Det funkar inte med rasism och diskriminering, det blir väldigt opraktiskt för det stör människors samarbete och det stör produktionen, enligt henne. Jag håller med och gläds åt orden från en person som sannolikt har en väldigt klar uppfattning om hur rasism och diskriminering annars regerar på olika platser i samhället.

Den enda gången hon själv kände sig diskriminerad var den gången en leverantör klev in och trampade tungt runt på platskontoret, han frågade Eva – Ingen inne?
Eva funderade på om karln var blind och svarade: – Näe?
För hon satt ju där med komradion på skrivbordet, bordet som var fyllt med tidplaner och fakturor. Han gick ut och letade efter en ”ansvarig” ute på bygget, 16 trappor upp och ner. Det tog en stund.

Sixten, kollegan, kom så småningom in på platskontoret med chauffören i släptåg. Sixten som var från Norrbotten, uppvuxen med 10-11 systrar, tålde inte såna här dumheter. Han sa: – Här är hon ju. Var hon inte inne?

Polletten hade ramlat ner och chaffisen var generad och tyst.

—–

Hon säger att det är skillnad på plastmachos och riktiga män, på byggen är det väldigt tydligt. De riktiga machosarna med hjärta och hjärna är de som tar ansvar och är de naturliga ledarna. Ingen har något problem med dem. Det är plastmachosarna med för mycket ego och för lite att backa upp det med som ställer till det.

Så jag hoppas jag inte går i fällan själv denna gången, det här kan naturligtvis tolkas som könsterotypa slutsatser och generaliserande i övermått. Kanske. Jag tolkar det istället som en hyllning till kollegan Sixten, de snickare, betongarbetare, murare och platschefer som annars får ta rätt mycket skit för sitt påstådda sätt att vara.

Eva är en klok kvinna. Eva säger att man måste ha överlevt leran på bygget innan man fick flytta in på kontoret och jobba med projektering. Jag tycker man kan förstärka det. Jag tycker att man kanske skall ha överlevt leran innan man uttalar sig om något alls som har att göra med just leran.

—–

För övrigt
Hon och Stieg Larsson hade planer på en bok om byggsektorn. Tänk så bra det kunde blivit. Kanske bättre än Sync Blog.

—–

På tal om bemanningsföretag och Trenddagen 2011

Jag skrev ju ett låååångt inlägg om Trenddagen och mer specifikt om Jessica Löfström på Expanderamera. Inlägget handlar egentligen mest om ett projekt som jag ett är omåttligt stolt över på många sätt. Det framgår här.

Och Jessica, ja hon har ett bemanningsföretag. Min relation till bemanningsföretag skulle på förmodligen kunna kokas ner till på FB-vis – ”it´s complicated”. Det känns inte helt bra men lite sugen är man ju ändå, typ.

Det får mig att minnas en helt onödig halvtimma 2006 på ovan nämnda projekt.

—–

Jag var alltså platschef (eller mer noga räknat produktionschef) på det i övrigt fantastiska bygget. Alla i min närhet vet att jag är svår att nå via telefon, inte för att jag har mer att göra än andra, det är ett medvetet val att inte alltid svara. Det ringde  mycket och jag valde att ibland jobba utan att bry mig om telefonen, jag koncentrerade mig på annat helt enkelt.

Ändå så lyckades en tjej från ett bemanningsföretag få tag på mig och boka en tid för möte. För vår del i projektet så kunde egentligen kvitta men jag minns att jag var lite nyfiken på hur de resonerade ändå.  Lite blodtörst var det nog också. Märk väl att det alltså var en delad entreprenad med en mängd småfirmor på plats, alla utvalda på grund av personlighet och kapacitet. Den stackars tösen som kom från det stora uthyrningsföretaget visste ingenting om det.

Hon var inte byggare men hon hade en mall för hur försäljningsmöten skulle gå till, hon hade siffror för att visa hur lönsamt det var att använda deras folk och hon var ganska söt. Det kunde bara gå på ett sätt. Slakt.

Vårt projekt var unikt på alla världens sätt men det var ändå ett bygge. Ett bygge där platsledningen försöker samla de mest lämpade för jobbet. När vi valde vilka vi ville ha på bygget gick vi igenom nätverket och plockade godbitarna. Vi visste att vi behövde några lirare med snits och elegans, vi var helt klara över att vi skulle ha några tänkande praktiker som kunde lösa problem och självklart behövde vi några grovjobbare av den typen som bara kör på vad som än står i vägen. Klassiskt lagbygge.

Den söta flickan från bemanningsföretaget såg manskap som siffror. Hon räknade dem i antal. Hon kunde hyra ut 2 man eller 10 man eller 100  man. Jag försökte på vår halvtimma vi hade tillsammans att förklara hur det hängde ihop. Jag försökte förklara att jag ville veta precis de egenskaper varje gubbe hade, om han var bra på att putsa smygar, om han var kunde gipsa på en enhetstid motsvarande 0,3 timma per kvadratmeter. Jag ville dessutom veta vad det var för en kille, hans karaktär och humor och sånt. Hon fattade nog ingenting.

Som sagt en helt bortkastad halvtimma. De personer vi hade på bygget var noga utvalda, handplockade utan tvivel. Jag hade ingen avsikt att köpa arbetskraft av henne. Hon fattade inte varför.

—–

Budskapet här är kanske svårtolkat. Det finns bra gubbar på bemanningsföretagen, byggarna behöver bemanningsföretagen för att kapa topparna, det är en balans mellan tillgång och efterfrågan. Det är nästan en förutsättning för verksamheten på det större firmorna.

Det jag vänder mig mot är när arbetskraften blir en handelsvara istället för en person, ett matematiskt värde som helt missar personens kvalitéer i andra sammanhang. Det finns så fantastiskt många faktorer som avgör vem  som är bäst lämpad att utföra ett visst arbete.

Säljaren från Adecco gick hem utan beställning, hon kanske inte begrep varför.
(Sync Blog fannns inte då – nu kunde hon läst ungefär 700 inlägg och sen fattat läget) )

—–

UPPDATERING:

I kommentarerna nedan får jag en mild tillrättavisning av chefen för Byggvärlden, Fredrik Karlsson. När jag läser texten igen så inser jag att han har rätt. Det har inte med saken att göra att hon var söt eller att hon var ung eller ens att hon var kvinna. Resultatet av mötet hade sannolikt ändå blivit detsamma om säljaren varit en pojke.

Klicka gärna på kommentaren nedan och läs Fredriks invändning och fyll på själv om du vill.

—–

Sync – Trendsättare i byggbranschen?

Vi som inte var på plats på Stockholm vatten-framsida (?) när Byggtjänst hade sin Trenddag 2011 kunde se det live på webben. Eftersom det sändes en heldag och undertecknad trots allt jobbar några timmar varje dag så missade jag andra halvan i realtid. Därför får jag kolla i efterhand i mån av tid och uppkoppling.

Tyvärr – återigen – missar man  i efterhand Kjell Aleklett som pratade om Peak Oil och satte lite perspektiv, det flyttade våra andra problem lite närmare ankdamsnivån.

—–

Nu är det ju så att jag simmar i samma ankdam som talarna och besökarna på Trenddagen och tycker det andra är spännande också. Jag kollade i morse på anförandet av Jessica Löfström, VD, ExpanderaMera. Hon har bemanningsföretaget Expanderamera och sitter i någon branchorganisationsstyrelse och lite till.  Hon är dessutom duktig på att prata och marknadsföra sig själv.

Hon sa att när hon startade för elva år sen så var Expanderamera unikt, det fanns inte den tjänsten på marknaden då. Det kan knappast vara rätt, bemanningsföretagen fanns i Göteborg tidigare än så i alla fall. Rekryteringsföretag fanns nog också, kanske inte inriktade på bygg dock, vad vet jag?

(jag kan skvallra om att dagspriset på en kvalificerad platschef är 100 000 kr enligt säkra källor)

Jessica Löfström inledde förresten med en enkel frågeställning om varför alla byggen måste start klockan 06.30 eller 07.00. Varförför inte kl åtta som alla andra så att snickarn kan lämna på dagis också?

Jessica lobbar ju förstås för att släppa in utländska arbetare och tjänstemän. Hon tipsar om att plocka in kompetens från andra branscher som IT eller militären (Mats har ju testat den tanken). Hon raljerar lite om klichéerna i branschen också, om vår syn på oss själva – att vi har raka rör, att vi inte snackar skit, att vi bygger ett bestående resultat, att vi gillar att visa upp det vi byggt för våra barn.

Jag känner att vi connectar lite, jag och Jessica. Idéer och synpunkter är desamma till stor del. Faktum är att vi kört ett projekt där jag fick genomföra fantastiskt mycket av mina idéer, det är ett minne för livet för fler än mig, det vet vet jag. Nedan följer lång text för den som orkar, självgodhet och mina bästa minnen.

—–

Det här bygget har flashat förbi i många inlägg här på bloggen. Jessicas inledning om arbetstiderna löste vi redan 2006, vi bestämde från start att bygget skulle vara öppet från 06.00 – 19.00 fem dar i veckan. Vi gjorde ett schema för vilka om skulle vara först på bygget och vilka som skulle stänga på kvällen.  Det ingick i morgonrutinen att tända upp bygget och ha kaffet på för dem som kom halv sju. På kvällen var det en koll runt bygget att ingen blivit kvar, släckning och låsning, sen slogs larmet på. den som ville kunde hinna med både dagislämning och tandläkarbesök utan att tappa arbetstid.

Det internationella inslaget var ett medvetet val till viss del, ett par polska killar fick sin första vita anställning och de fick också förmånen (?) att ta med sina nya svenska kompisar och visa upp Warzava. Vi hade flera nationaliteter än vi hade koll på, min idé om en världskarta på väggen i lunchrummet blev aldrig av tyvärr.

Sen hade vi en önskan till våra entreprenörer att få in tjejer på bygget, faktiskt med hyffsad framgång. I och med att det var restaurering och mer avancerad måleri fick vi ett helt gäng tjejer den vägen men byggsidan bidrog också, murarfirman hade 3 st, elfirman hade en tjej på plats, husmålarna hade också en traditionellt målande tjej. Ett tag hade vi 20% kvinnor på bygget, det var vi enormt malliga för.

Jessicas tips om att vända sig till andra branscher hade vi inte egentligen inte i strategin, men jag fick en tanke en gång att kolla vad folket på bygget egentligen hade för bakgrund, vi hade poeter, tandläkare, konstnärer, lastbilsmekaniker, bagare och en som helst vill bli luftballongchaufför. En brokig samling livshistorier. Vi gjorde en enkät men hade inte tid att köra den igenom hela manskapet, tyvärr där också.

Jessicas vänligt raljanta kommentar om hur vi ser på oss själva är så nära sanningen att det blir komiskt. Vi hade många kramkalas och väldigt få grabbiga fighter. Kommentarer om att man vill visa upp det man bygger blev bevisad när vi hade en familjedag och alla fick ta med sig fru/mamma/farmor och visa upp det hela. Fantastisk uppskattat och mitt bästa minne från projektet.

Vi jobbade hårt på att göra bygget attraktivt. Det var en delad entreprenad och många löshästar som skulle samlas till ett gäng. Vi hade en medveten strategi ett år innan bygget startade att bygga upp intresset och visa vad som komma skulle. Under byggtiden hade vi massa skoj för att lyfta stämningen på arbetsplatsen, bland annat en succéartad soppkokartävling.

—–

Somraren 2010, alltså tre år senare, träffade jag en av killarna som var med med nästan hela bygget. Han är från Kroatien och vågade knappt säga ett ord på hela tiden, men jobbade och skrattade varje dag. Nu hälsade han glatt och babblade nu nästan obehindrat på svenska. Han sa att det var det bästa bygge han varit på. Nånsin.

—–

Trender i byggbranschen

Idag var Trenddagen 2011 på Byggtjänst. Jag var inte där till mångas besvikelse. Jag twittrade mina synpunkter till dem istället till mångas oförställda glädje (och förmodligens andras totala ointresse).

Tyvärr missade jag det mesta från ett och framåt, jag var på kontoret och kunde se men inte höra, jag hade besök av en plåtslagare en god stund och sen av ett par advokater som pockade på uppmärksamhet. Jag hann snegla på de första talarna, arkitekt-proffessorn och Industrifaktamannen. Intressant men lite old news ändå.

Mitt tips är att börja med min nya favorit Kjell Aleklett. Han forskar om världens olja och har myntat uttrycket Peak Oil. Klicka här och gå sen ner till vänster och rulla fram rubriken ”Hur klara vi energimålen?”.
(Skit varför klippte de bort honom? Länken funkar men Aleklett är väck – Svar: rättighetsfråga:( )

Allt annat bleknar efter det anförandet. Jag ber om ursäkt att dessutom fördröjdes av ett halvskojigt tweet om vad man skulle käka för lunch där, tydligen så ville någon lustigkurre synka sin lunch med folket i Stockholm Enligt Mats Hultgren.

Samme Mats som måste ägnat avsevärd tid åt att välja kläder på torsdagsmorgonen och redan vi halvtiotiden blev utsedd till bäst klädde av vår fashionista på kontoret. Han klädde klockrent i en fin fluga och en kofta i en kulör som nog till och skulle fått Bengt Grive att leta efter orden. Bra Mats 🙂

—–

Jag skall kolla resten när det blir tid till det.

Tills dess – håll koll på Kjell Aleklett och Peak Oil. Hans korthuggna kommentar att om vi bygger annat än tvårummare på sextio kvadrat, till exempel femrummare, så kör vi i diket. Då har vi inte fatta något.

……

Trendkänslig byggbransch?

Idag den 7 april är det Trenddagen hos Byggtjänst i Stockholm. En massa kloka människor skall prata om byggbranschens framtid. Det vill säga min, minna barns och Planeten Jordens framtid.

Jag är inte där. Fail
Allt sänds direkt över nätet. Coolt.
Twitterkanal så jag kan tweeta rakt in på storbildsskärmen. Nice 🙂

——

Men tänk om alla byggnördar, beslutsfattare och världsförbättrare samlas där som en enda stor gosig familj utan mig.

Ja då det verkar bli mitt ansvar att det här att direktsändningen faktiskt ses av några och att twittrandet utifrån och in blir av. Jag får mobilisera GJ, Viktoria och Henrik, kanske av kolleganoch gärna några till ändå.

Jag tycker vi skall mata in synpunkter i rask takt. Vet bara inte om vad – Hjälp mig gärna med det tack!

—–

Nu kanske jag inte är den enda som sitter på distans ändå. Senaste dygnen har det ramlat i byggrelaterade twitter-följare i mängd motsvarande en gruppresa till Åland. Jag gissar att ett gäng sköna människor stärkt sig med god mat och ramlösa och sen grottat ner sig i varsin Iphone. Sen har de suttit och fnissat och lekt FB och öppnat twitter-konton. Mocklisar 🙂 Sånt är roligt i grupp.

Kanske sitter de där kl 09.00 och pepprar Hultgren med synpunkter. Vi får se.

—–

Häromdagen fick jag beröm 🙂 av Fredrik på Byggvärlden, det gillar jag.
Slutklämmen är en helt riktig analys och hänger ihop med dagens ämne:

Jag har aldrig frågat Sync men jag ser att han kopplar ihop sitt byggkonsultande med att profilera sig och företaget genom bloggandet. Han använder Facebook och twitter för att locka läsare.

I byggbranschen ser jag detta som banbrytande. Sociala medier kan bli viktigt för företag. Vi skapar en identitet. Och bygger därmed företag”

Jag gissar att ordet banbrytande är en färskvara. Snart är vi många.

Kanske redan idag, Den 7 april 2011.

Dagen då byggbranschen upptäckte internet?

—–

Viktig info!

Hashtag = #trenddagen2011

Direktsändningen har adressen www.byggtjanst.se/trenddagenlive

—–

Jag gillar äldre män

Mottot för den här bloggen ”Gammalt hederligt nytänk” är som så mycket annat sprunget ur min mun helt ogenomtänkt. Åtminstone till en början. Det är ju två och ett halvt år sen som jag startade bloggen och myntade uttrycket.

Nu är jag äckligt nöjd med formuleringen. Motsägelsen i ”gammalt nytänk” kan man vrida på flera varv utan att komma till rätta med betydelsen. Ordet ”hederligt” har varit aktuellt mer än jag kunde ana då i december 2008. Fuskbyggarna och Uppdrag Granskning har ju tillfört rejält med underhållning till denna bloggen, kanske mer än ordet ”hederligt” egentligen tål.

Grundtemat i filosofin är att vi visst skall tänka nytt men behålla kontakten med det som fungerat i hundratals år. Vi behöver utveckla vår teknik i byggnader och i boendet men måste inte per automatik anamma allt nytt som kommer, det skall göra nytta annars kan det stanna i någons byrålåda. Vi skall inte upprepa våra fel, vi skall göra nya. Det kallas erfarenhetsåterföring och är grunden i kvalitetssystem uppbyggda i ISO-skolan.

Erfarenhetsåterföring i byggbranschen funkar inte så bra tyvärr. Jag är förundrad, irriterad och ibland besviken på att vi i så hög grad fortsätter att organisatoriskt göra samma fel om och om igen. Mig själv i inräknad trots att jag vet att jag vet bättre.

När någon säger att det var bättre förr så kan det framkalla känslor som till exempel behov av att hastigt vomera eller att man helt enkelt bara hatar vederbörande lite. Men tyvärr tror jag att det mer än ofta finns fog för kritiken. Jag gissar att det dessutom alltid varit så att det var lite bättre förr, även förr i tiden. Kaxiga ungdomar som inte lyssnar på äldre som kanske trots allt vet bättre har nog alltid funnits. Men kaxiga ungdomar blir ju äldre.

—–

Jag gillar äldre män. Jag har stor glädje av kommentarerna från GJ här på bloggen, han har mycket klokt att säga och tycka. Jag tror mig veta en del om honom nu, bland annat att han med ålderns rätt kan säga att sexuell läggning inte har någon betydele, numera gäller endast läggning. (På tal om gårdagens utsvävningar) 😉

Både Lennart Wågström och Erik Hellqvist på Byggbloggarna kvalar in i kategorin kloka gubbar.

I Syncs framtida besättning finns förhoppningsvis minst en person som bara några år kvar till ålderspension och mängder med klokskap att dela ut till oss ungdomar.

Lunchade idag med det nya stjärnskottet i byggbloggosfären, Fredrik Olsson på Rotpartner. Han har en altmeister nära in på sig, en äldre man med en aura av visdom och pondus.

Själv har jag en klok gubbe nära till hands som egentligen inte är så gammal, men han ”springer lite fortare än oss andra” som någon sa. Han har i det tempot hunnit med mycket och delar frikostigt med sig av sina erfarenheter.

Rent krasst kan man säga att det är kapitalförstöring att inte tanka av de här farbröderna allt nyttigt innan de plötsligt får för sig att segla jorden runt, bestiga Himalaya eller flytta till något indiskt aschram på obestämd tid. Erfarenhetsåterföring.

—–

För övrigt så tycker jag att Fredrik Backman på café.se har den roligaste bloggen. OK?

Dagens inlägg handlar i och för sig om föräldrar och mer specifikt deras lämplighet att utöva föräldraskap men tangerar ju dagens budskap lite grann. På tal om vad vi presterat på senare tid och vad andra generationer bidragit med.

”Visst, alla tidigare generationer kanske gjorde fel. Men de skakade ändå fram Sokrates, Da Vinci och Einstein. Min generations största historiska avtryck är modebloggen, sms-lånet och idén att blanda energidryck med sprit.”

—–

Byggbranschan skulle kunna travestera detta och stoltsera med tätskikt i badrum, enskiktsfasader och drygt halvdussinet byggbloggar. Häpp.

—–

Min relation till Blondinbella har blivit en snackis i…

…, ja, typ i hela byggbloggar-Sverige vilket är en mysig liten ankdamm.

Min relation till en evigt sjuttonårig blond flicka är faktiskt ganska sval, snudd på inte alls om jag skall vara ärlig.

Mats på Byggbloggarna, Fredrik på Byggvärlden, Rotpartnern och Jens på Dipart har alla sin vinkel på det. Jag tror jag delar känslan med övriga att vi saknar Byggblaskets kommentar och Calles syn på på saken.

—–

Men, men, men.

Jag har ju tidigare outat mig som representant för MVM (medelålders vita män). Noga räknat underavdelningen MVsM (medelålders vita straighta män). Vi är alltså en grupp som på olika sätt försöker komma till tals i samhället och som tyvärr lyckas väldigt väl.

För så är det. Samtliga nämnda i detta inlägget kvalar in i MVM, förmodligen även i MVsM
(mer osäker där, ingen har sagt nåt).

Alltså saknas följande i Byggbloggarleden:

  • Kvinnor
  • Unga människor
  • Riktigt gamla människor
  • Bögar och flator
  • Andra nationaliteter än mellansvenska
    (tror iofs Mats är skåning)

—–

Andra frågan: Var finns alla andra?

—–

Ledig tjänst – Duktig idiot

Nils har tyvärr fått en vakans på firman.

Alltså. 1 st plattis söks med följande kravspec:

”Finns det någon där ute som är tillräckligt avtrubbad och fattig för att bila, bära och producera skit?
Jag utlovar alldeles för långa arbetsdagar, halvtaskigt betalt, ett garanterat dåligt rykte och smärta i rygg och knän.
Du ska vara beredd på att göra jobbet till din fritid samt att banta ner ditt ordförråd till: fix, fog, platta, mat, xxx, xxx, bög och Thailand”

Välkommen att skicka ett mail till nils@murkakel.com”

—–

Gråt inte Nils. Livet går vidare. Det kommer bli många ansökningar på den annonsen 🙂

—–

Sync fick en fråga från Blondinbella

—–

Kära Blondinbella.

Frågan är fel ställd. Jag lutar mer åt:

  • Sköter jag verkligen allt annat som jag borde?
  • Har jag fakturerat det jag jobbade förra månaden än?
  • Har bloggen någon som helst rätt att inkräkta på det arbete som ger intäkter till företaget och i förlängningen betalar mina räkningar?
  • Varför blogga överhuvud taget?

Det kan man fundera på.

—–

Enligt Bloggportalen.se så har Blondinbella haft 539 370 besökare senaste veckan, vilket är ca 538 737 fler än jag har haft på min lilla blogg. En rätt bra vecka för mig alltså. På min statistiksida står det i och för sig att det är dubbelt så många, men kanske är det färre personer som gjort desto fler klick.

Enligt Mats på Byggtjänst är jag ”nätets bästa byggbloggare”. Smickrande.

Enligt mig så är det en högst tveksam merit när det finns några enstaka, ensamma bloggar. Startar man en blogg idag och vänder sig till den professionella delen av byggbranschen så hamnar med automatik på topp fem. Det finns inte fler. Slut på smickret alltså.

—–

Calle Fridén slutade nyss, Byggblasket för ett tag sen, Byggbloggarna på Byggtjänst har slokat lite ett tag nu. Det är lite dystert.

Mats Hultgren däremot har gjort en revival som heter duga. Fem inlägg på en vecka. Enligt säkra källor är han desssutom ”optimistisk, kreativ och nyfiken”. Det bådar gott. Fredrik på Byggvärlden har nog en del ambitioner och borde ha en del trafik på sighten. Dessutom har vi en rookie i Rotpartnern, Fredrik Olsson. Intressant.

Möjligen kan alla inblandade samlas och diskutera IRL. Vi behöver ingen kongresshall direkt, ett bord för fyra på den lokala pizzerian passar bättre. Både antalet personer och den skrala budgeten.

—–

Första frågan: Varför blogga överhuvud taget?

—–

Boskolan i DN goes köpskola

Jag brukar plöja DN.se på morgonen och skumma den några gånger på dan. DN och SVD.se har de bästa nyhetssighterna som jag ser det. Den lokala tidning som dominerar i Göteborg ligger lite efter tyvärr.

DN sjösatte ju i förra veckan en serie de kallar Boskolan och Sync Blog hurrade ju försiktigt. Det handlade mest om val mellan nytt, fräscht passivhus eller traditionellt kataloghus men också lite råd till den som tänker köpa tomt och handla upp entreprenör. Inte mycket nytt under solen men viktiga ämnen helt klart.

Denna veckan är man mer inne på situationen att man köper bostad och då skall låna pengar på bästa sätt. Det är råd om hur man absolut bör överväga otrohet som alternativ, skall tänka och agera innan mötet på banken, hur man skall pruta och och förhandla när man väl är där. Verkligen inget nytt under solen alls, tyvärr. Det här är ju något som många skulle behöva bättre hjälp med.

Jag önskar att DN kan gå mer på djupet även i det här.

—–

Jag fattar att den här typen av artikelserier anpassas till så många människor att innehållet måste plattas till och kanske förenklas i viss mån. Helst inte bli för negativt eller pessimistiskt heller. Men det blir också lite urvattnat och same same. Lite trött liksom.

Nu vet jag inte hur bra det funkar ännu men jag gillar satsningen på Köpcoachen där en gammal (!) mäklare har gjort en omfattande sight för den som tänker köpa ny bostad. Naturligtvis kostar det det då en slant men satt i relation till bostadsköpet och det massiva elände som man lätt hamnar i därefter för att man gjort ett ynka litet onödigt fel. Jag gillar tanken.

Faktum är att jag väntar ut det ett tag, sen är det nog dags för en sida med motsvarande hjälp för de privatkunder som kämpar på med sina relationer med byggarna. Fundera just nu på ett namn för den, kör med Peace, Love and Understanding så länge.
(i väntan på den så är Sync Blog fortsatt gratis och tillgänglig)

—–