Dagens viktigaste nyhet.
Fotbollens sista proletärer
Blåvitt. IFK Göteborg. Kamraterna.
Kärt barn… ❤
Lustigt nog är det här ett av de inlägg jag gjort som fått flest träffar.
—–
Dagens viktigaste nyhet.
Blåvitt. IFK Göteborg. Kamraterna.
Kärt barn… ❤
Lustigt nog är det här ett av de inlägg jag gjort som fått flest träffar.
—–
Jag gör en pudel direkt.
Jag har inte förberett något aprilskämt.
Så. Skönt att få det ur världen.
(Jag jobbar i byggbranschen, så enligt en ganska stor del av befolkningen så luras jag ju varje dag ändå)
—–
Mats Hultgren på Byggbloggarna behöver hjälp att få ordning på en grej.
Det är ju så att jag håller honom som ansvarig för att det blir lite mer byggbloggande i största allmänhet.
(och eftersom jag har flest läsare så länkar jag er vidare så att han hörs)
Vårt kära Göteborg visar sig från sin sämre sida emellanåt. Det är inte alltid det bara är Goa Gubbar, Lisebergskaniner och Lasse Kronér som bygger på vår image. Det lokala näringslivets byggnadsavdelning hjälper också till ibland.
För den som missat alltihop så handlar det om en massa medelålders vita män i 50- och 60-årsåldern som i sin anställning i kommunal fastighetsförvaltning kletat ner sin korviga fingrar i diverse syltburkar. Till sin hjälp har de haft sina kompisar, byggarna. Klassiskt scenario. I sig borde det inte vara en nyhet.
—–
Då.
Det är ett år sen jag fick höra snacket första gången. Det sades att Uppdrag Granskning grävde ett allt djupare dike runt Stefan Allbäck. Man var femton år tillbaka i tiden, man ringde alla som varit i hans närhet, man frågade specifikt om vissa sommarstugor. När reportagen i TV kom så var redan personalomsättningen på Familjebostäder och en del andra förvaltningar igång. Det brändes under fötterna så dags.
—–
Förra veckan.
Det har rullat upp mer på vägen efter det att Janne Josefssons gäng släppt frågan. Åklagare och polis har vänt på några stenar till. GP har dessutom sent kommit in i matchen. Nu senast är det NCC som får figurera som bov. Ett renoverat förråd hemma hos dotter till en tjänsteman på LFF (Lokalförsörjningssekretariatet). Tjänstemannen säger han betalat svart till NCC-chefen, NCC-snickarn säger att han skrev tiden på en LFF-arbetsplats, NCC-chefen känner inte till saken alls.
Jag undrar varför tjänstemannens dotter inte undrat varför hon inte fått en faktura i god ordning med ROT-avdrag och allt.
Dessutom undrar jag om vår underrrättelsetjänst har rätt i uppgifterna om att NCC faktiskt har rent mjöl i påsen stämmer och att ett försäkringsbolag har ställt till det hela där.
—–
Nu.
Första rättegången är inledd. Det gäller ett rejält lass tegel som skeppats gratis hem till en chef på Poseidon, Olov Lundgren. Han tycker det är märkligt att de missat att fakturera detta och inte alls konstigt att han missat att de missat. Vi andra tycker bara det är lite pinsamt.
Pikant i den rättegången är att hans ex-fru kommer bli kallad som vittne. Det var ju just en ex-fru som drog igång jakten på en annan skojare, hans som fått ett garage insprängt i berget vid sommarstugan och regelbundet fått äta lyxkäk på andras bekostnad.
Slutsats av detta måste vara att man (om man skall vara mutkolv) skall undvika att skilja sig. Det kallas erfarenhetsåterföring i byggbranschen. En sak som vi inte är så bra på ioch för sig.
—–
Till slut?
Jag pratade med en byggare som ofta jobbar för kommunen och har en del insyn. Han tyckte det var dags för Schultz att leverera. Åklagaren har ett gediget gäng utredare som jobbat ett bra tag nu. Det borde ge en utdelning på några miljoner och lite mer smaskiga affärer. Vem är den stora skurken?
Och den största frågan – Har vi lärt oss något?
—–
Dagens GP om det ena och det andra + live-rapportering från rättssalen. Sync Blog om Uppdrag Granskning förra året och detta året.
—–
Efter tips från passivhus-Granbäck så läser jag ett inlägg på en sida som heter Social Business – Sociala Medier för beslutsfattare, inlägget: Drömmen om den digitaliserade hantverkaren.
Det går i korthet ut på att hantverkarna skall sluta prata i telefon och börja jobba med med mail/twittter/bambuser och kanske även enstaka MMS ibland.
Det går bra här att själv och läsa och sen återkomma alternativt på egen risk fortsätta nedåt och lita på mitt omdöme.
—–
Jag vill opponera mot disputationen med att först citera Ulrika Good:
Redan när vi kommer till det andra ordet i begreppet ”sociala medier” uppstår ett problem. Inte tänker vi på telefonen eller för den del brevet som ”ett media”? Vi ser det som ett självklart verktyg som vi använder för att kommunicera med omvärlden med. Inte många skulle komma på tanken att ställa sig utanför telefonin med motiveringen ”Nej, jag vill inte hålla på med telefonimedia, jag läser hellre en bok eller tar en promenad istället”. (Men det skulle i och för sig inte förvåna mig om det förekom domedagsprofetior om att alla människor skulle sluta att umgås med varandra i och med telefonens intåg en gång i tiden, precis som skett med sociala medier.)
Nuff said?
—–
Inte det nej?
Jag hoppas att det är med en glimt i ögat, att det är lite på skoj, men jag är inte helt säker på det. Jag hoppas jag har fel när jag läser in en von oben-attityd i inlägget.
Problemet med hantverkare som pratar i telefon beror inte på att de inte läser sina mail eller twittrar om sina vattenläckor. Problemet med telefonen är att den ringer, och de som ringer är ofta kunder, kunder som sällan har förståelse för att deras hantverkare är upptagen med andra kunder.
Förslaget med en timmas telefontid per dag är ju lysande. Den enda förutsättning jag kan se som problemet är att alla kunder utan undantag då skall acceptera att deras hantverkare har en timme om dagen då han pratar i telefon eller svara på mail och att det då kan hända att det är upptaget hela den timmen och man i så fall är välkommen tillbaka nästa dag samma tid.
(Jag kan så här i förtroende säga att jag tycker att sociala medier-strategen just flyttade servicenivån tillbaka till en punkt strax före industrialismen.)
Hantverkare som inte hinner göra klart, inte kan göra klart eller möjligen skiter i att göra klart är en inte helt ovanlig företeelse. Problemet ligger inte i hur man använder Iphonen, problemet är att man försöker dela på sig och lösa för mycket, jobba på flera uppdrag samtidigt, den vanliga bullshit-teorin om att hålla många bollar i luften samtidigt. Det är i sig inte någon skillnad på andra yrkesgrupper som säljer sin kropp för pengar.
Läs gärna inlägget och tänka att vi byter hantverkare till advokater, revisorer eller varför inte IT-konsulter. Hur svårt kan det vara att få saker och ting klara om du faktiskt koncentrerar dig på en och samma uppgift tills du är klar? Tänk tanken att du ställer kravet på en advokat att jobba med bara ett fall åt gången och dessutom live-streama bilder från sitt arbetsrum som bevis på att han gör något. Om han verkligen måste jobba i i konferensrummet så kan vi geotagga honom så vi har koll på hans väg genom korridorerna. Facebookstatus om vad han äter, med vem och var är en självklarhet. Det och bilder på barnen, det är viktigt.
Jag som är byggkonsult kan avslöja – och nu får alla kunder hålla för ögonen – att vi är skamligt ineffektiva emellanåt. Vi fragmenterar vårt arbete på ett slentrianmässigt sätt. Vi jobbar mentalt med flera uppdrag samtidigt och mobiliserar och levererar i sista stund när deadline närmar sig. Vi mailar å andra sidan mycket, vissa av oss bloggar dessutom, twittrar och skryter om våra projekt på företagets Facebooksida.
Nej, sociala medier kommer inte få rörläggaren att jobba mer effektivt. Planering, fokusering och koncentration däremot, det skulle kunna funka. Det och att låta den gamla Nokia 2110:an ligga kvar i fickan när kunden ringer för fjärde gången den dan.
Å andra sidan – Om det var med en glimt i ögonvrån som inlägget skrevs så skall jag med glädje meddela alla hantverkare jag känner att internet nu är uppfunnet och att vem som helst får använda det. På sitt sätt. 🙂
—–
I övrigt rekommenderar jag brorsans bloggpost om ämnet – det hittills bästa jag läst i ämnet.
—–
Nu pulverizaţi în caseta de spate spaţierea
Nepurkškite į nugarą langelyje tarpai
Nie należy rozpylać w plecy polu Odstępy
Не распылять воду на заднем окне интервал
No rociar agua en la caja posterior separación
Ne permetezzen vizet a hátsó doboz távolság
Spola ej vatten i eldosor
(Slut på meddelandet)
—–
Byggbranschen är en av de största sektorerna i landet, en gammal uppgift jag minns säger att vi är ca 450 000 människor. Man kan tycka att några av dem har en del att berätta eller för den sakens skull ha ett självhävdelsebehov. Eller helt enkelt ovanligt stor käft.
Så det borde finnas ett gäng bloggare inom byggbranschen, men vi är märkligt få.
Svensk Byggtjänst har ju en portal där man samlat en del kloka människor för att i bloggform mer professionellt sprida lite glädje och upplysning, men ärligt talat verkar det stannat av helt där. Chefen Erik Hellqvist och altmeistern Lennart Wågström verkar försöka blåsa lite liv i sighten men annars är det tyst. Fredrik på Byggvärlden får väl räknas i i den proffskategorin också. Han kompletterar tidningsartiklarna med synpunkter och reflektioner, men som han säger själv – ”jag får ju göra det på arbetstid”.
Värre då för oss privatspanare. Tyvärr försvinner någon ibland och som läsare så känns det som att tappa en god vän. Byggblasket lade ju tangentbordet på hyllan alldeles nyligen och stängde dessutom ner bloggen helt. Mycket att göra på jobbet och var sak har sin tid var möjligen orsaken.
Ännu mer tyvärr så fick vi igår ett beskt inlägg från Calle Fridén som gjorde sitt sista inlägg på en långkörare, Utsiktfrånetttak. Motivet till sortin är upprörande och tråkigt. Calle känner av att hans bloggande påverkat hans chanser att få jobb. Han är en stridbar person med åsikter och starkt fackligt engegemang, ok. Att det skulle vara en nackdel på storbolagen låter sjukt, men det kan vara sant.
Ledsamt.
Men vi får inte ge upp. Några stycken håller igång ändå. I min RSS-läsare så läser jag ibland Jens Hoffman på Dipart, han skriver om lite allt mellan himmel och jord och är ibland underbart intern och spontan. Chefen på Veidekke bloggar sporadiskt. Ordföranden för Byggcheferna glimtar till mellan långa uppehåll.
I min dagliga närhet finns numera Robert Landevid på Archicon som bloggar om lite allt möjligt. Nu har Sync så mycket jobb att lägga på honom så det är tveksamt om han får tid till något annat alls.
Senaste stjärnskottet på byggblogghimlen är en annan bekant till mig, chefen på Rotpartner har tagit sina första stapplande steg i blogglivet. Det kan bli bra.
Men. Det borde finnas fler.
—–
Sen kan man ju alltid kolla in hos Byggidioterna förstås. Seriöst jävla byggbloggande där. De finns även på twitter som extra bonus.
—–
Jag har haft koll på X-tra Lagom Produktions hemsidan sen spektaklet med det inställda sista avsnittet i årets säsong av Fuskbyggarna. Leif Halvarsson har lämnat några livstecken och nu gjort följande tillägg:
”Den 31/3 kommer denna sida att stängas ner. Om man söker aktivt kommer Ni att hitta den under en annan adress. Gästboken kommer att finnas kvar om man vill göra något inlägg.
TACK FÖR ALLT STÖD… Rättvisa och sanning finns tydligen i världen ändå.
Den s.k. dolda sidan kan kanske uppdateras med brev och länkar till tidningar och forum.
MVH
Leif Halvarsson
X-Tra Lagom Produktion”
—–
Det får i alla fall mig att ännu mer tro att entreprenören har fler dokument som fortsatt visar TV4´s misstag och kanske också kundens sätt att hantera sanningen.
Jag kommer googla detta tills jag hittar det, jag lovar. Jag vill veta allt 🙂
—–
DN.se har en ny artikelserie som heter Boskolan.
Hurra för det, DN 🙂
Första kapitlet heter Boskolan Del 1- Bygga eget bo. Det handlar om valet mellan att peka ut ett traditionellt kataloghus eller att anlita en arkitekt och låta skapa ett unikt passivhus. I artikeln pratar man med Älvsbyhus som naturligtvis bevakar passivhus-trenden men som fortfarande bygger traditionellt (och billigt). Jag vänder mig lite mot att det måste vara så, hustillverkarna måste rimligtvis stå startklara om efterfrågan finns.
Köparna måste se till livscykelkostnader och sin egen värdegrund, tillverkarna måste släppa hörnflaggan och komma in i matchen. Sen kör vi.
Lustigt nog hade jag besök här hemma nyss av en person som jobbar på företaget med störst omsättning i Sverige, han säljer småhus och har god insyn i hela kedjan. De sitter och pratar teknisk plattform 2015 och hur villorna skall se ut ännu längre fram. Det är förändringar på gång, så mycket är klart.
Intressant är när försöket med One Tonne Life har dragit igång och fokus inte bara ligger på byggteknik och uppvärmningssystem utan hela livet. Vi äter mer kött står det i samma tidning idag, i försöket i passivhusboende skall man försöka minska även den delen. Det handlar om inte så lite ställningstagande. Jag tror man är på väg mot det LEAN Living som jag en gång för länge sen ville definiera.
Isolertjockleken har onödigt stor del av branschens fokus. Mängden bacon vi steker på våra miljövänliga induktionshällar är också en del av omtanken om Planeten Jorden.
Det borde Sveriges största byggare fundera över också. Bacon.
—–
Mer länkar till Boskolan
Återkommer (kanske) med analys av dessa, i övrigt hänvisas till denna bloggen stolta flaggskepp – Serien om privatkunderna 🙂
—–
Idag gratulerar vi Uppdrag Granskning som fått en spade av sina kompisar. Priset får man för reportagen om vissa representanter för byggbranschens något vidlyftiga och ganska omoraliska hantering av andras pengar. På www.byggvarlden.se kallas det för Göteborgsmutorna. Så Josefsson cashar in i form av cred istället för stålar.
(hyllningar både i GP, DN och Resumé)
Jag känner mig kluven till det hela. Både byggbranschen och Göteborg solkas ner i samma svep, tyvärr välförtjänt i vissa stycken men det skvätter samtidigt på några som inte gjort något ont.
Guldspaden delas vad jag förstår i övrigt ut i en klubb för inbördes beundran, befolkad av journalister och mediefolk. Jag följer en del journalister på twitter och kunde inte låta bli att läsa vidare på #kkgate där man unisont dissar chefredaktören på en lokal blaska i Katrineholm, Krister Wistbacka, som beefat med den lokale bloggande/twittrande kommunchefen Mattias Jansson. Utan att ha hela bilden klar för mig så känns det som ett gäng tuffingar står på skolgården och mobbar den där killen som som är lätt offer.
Jag har lite svårt för att några med överlägsna vapen jagar i flock. Det är väl ok när villebrådet solklart är en skurk och den som jagar är polis eller åklagare i samhällets tjänst. Mer olustigt annars när andra tar skada av jakten. Jag har ett aktuellt exempel där Uppdrag Granskning i ett reportage om något helt annat än byggbranschen gjorde människor onödigt mycket illa bara genom att vara klantiga och sen också okänsliga och nonchalanta.
När pressen använder sin möjlighet att piska upp en folktribunal som dömer skurkar i underhållningssyfte som TV4 gjort i Fuskbyggarna blir jag ännu mer trött/irriterad. Chefredaktörens namne på Nordisk Film, Anders Wistbacka, har inte briljerat där. Avslutningen på säsongens Fuskbyggarna med motgångar i Granskningsnämnden och ett på oklara grunder inställt program tyder på att man gått över gränsen någon gång för mycket. Även för Tv4!
(not. byggaren X-tra Lagom Produktion lever och skriver på sin hemsidan men säger inget om relationen till TV4. Det tyder väl på en deal med TV4 om att begrava eländet?)
—–
Jag har svårt att formulera en tydlig åsikt här men tycker det är nödvändigt, viktigt och bra att pressen granskar och gräver. Man måste samtidigt vara ytterst noggrann, det har en enorm genomslagskraft som kan göra stor skada när man gör fel.
—–