Tidplanering härifrån och framåt

Jo, det kanske inte kommer som en chock för precis alla men är ändå inte helt självklart tydligen. Historierevisionister till exempel. Andra världskrigets judeutrotning förnekas fortfarande av några tokar. Utsvängda jeans, fårskinnsvästar och sniffning i limpåsar är nog fortfarande lite pinsamt för sjuttiotalets tonåringar. Själv har jag ett flertal tidplaner och byggkalkyler i bagaget som jag inte gärna vill påminnas om.

Vi kan inte få gjorda saker att bli ogjorda bara för att vi önskar oss det.

——

Min dator förklarade för övrigt detta för mig mer konkret kan man säga.

——

Detta faktum gäller även byggbranschen, tyvärr.

Vi kan alltså inte planera förfluten tid. Det vi kan göra är att stämma av tidplanerna och se hur det läget är, sen kan vi justera planen till verkligheten och jobba vidare.

Byggbranschen har för många projekt där man alltför länge suttit med en tidplan som inte stämt med verkligheten. Istället för att göra ett omtag och anpassa planen till verklighet med en rimlig sluttid så ägnar man energi åt annat.

(Som att träta om vem som för länge sen borde gjort vad och varför det som ändå gjordes inte blev så bra som man kanske kunde förvänta sig om det nu inte varit just så att förutsättningarna för jobbet inte var så goda för det hade ju faktiskt regnat och ritningen stämde ju inte heller och dessutom så ändrade sig kunden flera gånger och det var ingen som egentligen såg det som ett bekymmer förrän jobbet var klart fast blivit fel och lite för dyrt för då blev det tjat om pengar och när det redan blivit grinigt så började projektledaren ifrågasätta kvalitén fastän han stod jämte och såg jobbet utföras och redan då borde sagt ifrån. Ja, ungefär så.)

——

Sync avslöjar lättköpta byggjobbare

Så enkelt det kan vara.

Sync jobbar med ett projekt som hamnat i en märklig stämning, allting är lite jobbigt, inget funkar lätt, alla går runt och tycker det vilar någon slags förbannelse över bygget. Ingen bra grund för produktiva byggnadsarbetare som vill bygga med kvalitet och arbetsglädje.

—-

Så därför jobbar vi nu med lite mer Sync-stil. Det vill säga vi äter godsaker och har mysstunder över kaffekoppen.

Idag på kvartöverelvarasten så samlade vi den tappra skara gubbar som jobbar i juli och provade den taktiken.

117 kr inkl moms. 12 personer, snabbt räknat en knapp tia per person i investering. Faktiskt så började vi inte på de finska pinnarna och det blev ju som synes ett par bitar över. Den direkta kostnaden stannar ju snarare på runt 7 spänn per person.

Man kan ställa det i relation till att hyrmaskiner och etablering kostar runt åttatusen  kronar om dagen och har tveksam nyttjandegrad. Det räcker faktiskt att vi skickar hem en handmaskin och sparar ett par dagars hyra så är nästa tårta intjänad.

——

Extrainformation:

När Johan försökte inkassera 500 spänn av Morgan från en vadslagning fick jag konkret bevis på att förändringen är på gång. Morgan hade satt 500 kr på att det aldrig skulle komma en tårta på det här sketbygget. 🙂

(som så ofta i byggbranschen var man sen iofs inte överens om vad man slagit vad om, om det faktiskt gällde fortfarande eller om det helt enkelt var ett missförstånd så Johan kan glömma det tillskottet i vilket fall som helst)

——

Follow that spårvagn

Jo, idag blev det dramatiskt i byggkonsultbranschen må ni tro. Väldigt dramatiskt. Lite ångestladdat också.

Så här var det.

Jag skulle träffa kollegan på en restaurang i Gårda för att luncha och sen kika på en kåk som en fastighetsägare möjligen skall köpa. Alltid skoj med nytt och ett möjligt uppdrag i några år framöver. Så långt positivt.

Jag åkte kollektivt från ett annat projekt med inte lika roliga förutsättningar. Ändå med bra känsla, det går åt rätt håll. Spårvagn till centralen, glömde nästan byta så jag hoppade av i sista stund. Smidig som en gasell. Känslan? Fortfarande positivt.

På nästa spårvagn, kändes bra. Ända tills jag kommer på att jag saknar min väska. Känslan. Förvirring, mental damage control.

Hoppar av vagnen och ringer spårvägens kundtjänst. Stigande ångest.

Går i huvudet igenom innehållet i min kära ryggsäck. Datorn (backup???!!), plånbok, nycklar, bilnyckel (reserven ligger på verkstan fortfarande efter 6 månader!!!), VISA-kort, VISA-kort, körkortet, bankdosan. Ångest, fyfanvaddumjagär, vadgörjagnu. typ.

Går in till kollegan på restaurangen, förklarar problemet för honom samtidigt som jag blir kopplad runt till samtliga anställda på Göteborgs Spårvägar. Samtalstid 15 minuter och 16 sekunder.

Kollegan ringer en taxi till mig och lånar ut sitt kort. Taxi kommer, jag hoppar in fortfarande med Spårvägens kundtjänst-whatever i luren. – Kör till Krokslätt!, säger jag. Chaffören kör. Då får jag besked att vagnen i fråga vänt i mölndal och kommer vara vid Korsvägen 13.54. Klockan är 12.59 och jag sitter på motorvägen mot Mölndal. Känsla – begynnande uppgivenhet, lite bitterhet och en gnutta ilska.

Ner på Mölndalsvägen, vi ser spårvagnen framför oss, jag säger att jag måste med den. Rött ljus. För oss, inte vagnen. Taxichaffisen drar om på insidan och startar en livsfarlig jakt på en spårvagn. Känsla – rädd!

—-

På Korsvägen hoppar jag på den bakre vagnen där jag suttit. Ingen ryggsäck. Skit!!! Nästa hållplats hoppar jag över till första vagnen, går fram till föraren och frågar: Har du fått i en …? Jaaa, säger han. en ryggsäck?. Känsla – lättnad.

Han visar att han samlat ihop VISA-kort och annt löst som någon slängt på golvet. Väskan var vittjad och tömd på exakt ingentin. Möjligen en hundring från plånkan. Känsla – Jag har osannolik tur. Oförtjänt och mycket.

——

En helt vanlig dag i byggkonsultbranschen alltså. 🙂

——

Sync firar midsommar…

…med rynkad panna.

—–

Nej, kanske inte. Men nästan.

Det jobbet som jag egentligen inte kan blogga om ger mig bloggvirke att skriva en roman varje dag. En osannolik rad av bekymmer, besvär och problem. En mix av oflyt, felbedömningar och jävelskap. Väldigt många som har det jobbigt, känner olust och vill bort. Några som är uttröttade och arga. Minst en som sitter hemma, stukad efter en rejäl krock med en hård vägg.

Konstigt nog så finns det ändå gott humör, en gnutta jävlaranama och en beställare som är vid märkligt gott mod.

——

Det kanske är det Planeten Jordens och projektets smala räddning – förmågan att se lösningar istället för problem. Det behövs ledare som säger detta klart och tydligt. Det som har hänt har hänt. Historien bakom problemet är inte relevant just för stunden. Vi letar inte efter syndabockar.

Vi skall lösa problemet.

(lustigt nog har jag läst samma förslag på tänkande om planetens klimatproblem – skit i vem som gjort fel, lös problemet.)

——

Ja, då återstår bara frågan – Hur?

——
Sync önskar glad midsommar och tänker inte älta det här offentligt.
Sannolikt.
Kanske lite.
Vi får se.
Nu. Fokus – Sprit, sill och potatis.
——

Sync har fått ett nytt uppdrag

Tänkte bara meddela det, vi har fått ett uppdrag. Smickrande sådant.

Tyvärr kan jag inte blogga om det jobbet. Men det innehåller typ allt som är avhandlat här på bloggen i en trasslig, jobbig och intressant mix.
(Intressant om man som jag har ett lätt masochistiskt drag och är Lic. Byggnörd)

Så jag kysser självbevarelsedrift och sommarledighet farväl och kör igång.

——

återkommer med mer info i november…

——

Sync konferens 2010

Lördag morgon bordade hela Sync tåget till Skåne. Årets sommarkonferens skulle bli av strax utanför Lund hos en kär vän och trogen kund. En småföretagare i byggbranschen, en sån som lever och andas i blåbyxor, jobbar för mycket och  träffar familjen för lite.  Typ 1 A.

Möjligen avviker han lite från mallen eftersom han köper en del tjänster från Sync. Vi skriver hans avtal, lägger upp projekt, gör arbetsmiljöplan, granskar kalkyler och ifrågasätter i största allmänhet. Det är dyra timmar men vi vet att det gör nytta. När man började ett nytt projekt häromveckan så sa kvalitetsansvarige att det var det bästa underlag han sett. Veckan efter började det ringa nya kunder som den kvalitetsansvarige tipsat. Han hade tipsat om en duktig byggare med ordning på pappren!

Poäng till Sync och vår kund 🙂

——

Vi klev av tåget i Lund och knödde in oss i framsätet på en skåpbil. Tre lagom tjocka män som trivs tillsammans, då går det bra 🙂

Helgens värd är en gammal god vän till kollegan. Faktiskt så god att han har ett av kollegans alster hemma i köket. Ibland glömmer jag bort att kollegan i ett tidigare liv också var möbelsnickare.

Kurslitteraturen låg framlagd. Så där – klart – nu är allt avdragsgillt.

Vår värd är för all del byggare nu för tiden, men egentligen smed. En riktig smed som har en smedja och det var den  som skulle bli vår konferenslokal.

I en riktig smedja brinner en eldhärd där järnet glödgas innan smeden snabbt lägger det under stånghammaren och formar det till något vackert.

I smedjan bjöds vi till lunch. Frittata och lufttorkad skinka. Tapenade och ett fantastiskt bröd. Öl. Några öl till.

På det – ost och en torr sherry. Fint skall det va!

——

På konferenser är det viktigt att ha en fysisk aktivitet emellanåt också, så vi tog en promenad. 2 timmars lunch, 15 minuters långsam promenad på en landsväg i Skåne, sen var det dags att laga middag.

Vad lagar man i smedja? Paella, naturligtvis. Varför göra det enkelt för sig? Nej, paella med kyckling, räckor, kräftor, bläckfisk, saffran och ris. Kokt i långpanna med vitt vin över glöden i smedjan. Eftersom inte skorstenen funkade så bra så låg röken så där mysigt tät strax över huvudhöjd. Kallt och regnigt ute, varmt inne.

Så här vacker blir en skånsk smedjepaella när den är klar.

Sen – dags för dessert.

Sanslöst mycket mat, till lunch och middag. Ändå lyckas vi – fyra man (värden somnat!) – att nästan sluka den här också.

Så här dags hade han alltså däckat, vår käre värd. Vid sin härd.

—–

Jag är ödmjukt tacksam för att få umgås med så fina människor. Vår kund och hans anställda är det bästa sällskap man kan tänka sig, en smedja är den bästa tänkbara miljö jag kan komma på att konferera i en regnig kall dag i juni.

Visst blev det alkohol och överflöd av mat, precis som vilken jobbresa som helst, tro inget annat. Men vi var fyra medelålders vita män och en lika vit men betydligt yngre man, alla byggnördar med egen syn på byggande och branschen. Det blev att bra snack som kunde sänts live på bloggen.

Vad vi pratade om? Privatkunder, MåsteBordeVill, arkitekter som borde tuktas och alldeles för stora hus. Som vanligt.

——

Goda utsikter för Sync (II)

Fredagen började med Statoilkaffe och macka med västkustsallad på tåget 5.50. Gott, onyttigt och dyrt.

Sen byggmöte på en liten arbetsplat. JAg är projektledeare, tre privatpersoner är kunder som köper en totalentreprenad gemensamt i ett bostadsrättshus. Krångligt+ Japp, det tog månader att skriva avtalen kors och tvärs. Kunderna höll på att tappa sugen på vägen.

Nu är det frid och fröjd och bullar på bordet. Vi hade andra byggmötet idag, jag har inte varit på plats på ett par veckor, och stämningen härligt gemytlig. Kaffe och gliringar, kunderna hade blivit bästisar med snickarn. Bygget ligger på tidplan, inga stora överraskningar ekonomiskt.

Utsikten kan inte klaga på. Från ett panoramfönster får de boende utsikt över hela staden Göteborg. man kan ha det sämre.

——

Dagen fortsatte på ett projekt som är i princip klart, men med lite besk eftersmak. Lite kvar på finish, lite kvar på finess, en del kvar att tjata om.

——

Dagen slutade med ett kort telefonsamtal med en förfrågan om en attackuppdrag av den mest smickrande sorten. Den sortens uppdrag som inte får bloggas om och knappt synas.  Lägg till den invit vi fick till lunch igår, ett långt och roligt uppdrag. Hösten blir rolig på Sync 🙂

——

Viktigt meddelande till byggbranschen

På förekommen anledning vill Sync meddela följande:

Jorden kommer inte (*) gå under inom de närmsta veckorna
(alltså före semestern)

Livet kommer fortsätta ungefär som vanligt
(alltså efter semestern)

——

Så här är det i vår del av världen.

Det är sommar och sol och koskit i hagen. Lilla Ida hor gjort ett gott jobb, blommorna blommar och vattnet i bäcken hoppar och far. Fulla studenter åker runt stan på allt större lastbilsflak med allt större ljudanläggning och allt mer alkohol. Med andra ord – Det går bra nu 🙂

I byggbranschen har vi en lång fin tradition att pumpa upp en ballong av ångest för allt som skall vara klart före semestern. Det är ganska ironiskt för efter semestern, i augusti är det ofta lite lojt innan saker och ting tar fart. Så vi tokjobbar en månad mellan hägg och syrén för att kunna vara lediga innan det blir augusti och inskolning igen på kontoret. Konstigt.

I byggbranschen uppstår också ett annat fenomen så här dags på året. Sommarjobben. Inte för ungdomar, utan för stora byggföretag och och på uppdrag av professionella beställare. Jag har skrivit om det förut här, exemplet nedan är fanimej en kopia det jag raljerade om då. Det  är ett förfrågningsunderlag som kom förra veckan. Sync blev tillfrågad av en större byggare om hjälp att hålla i det, man har inget resurser till platsledning över sommaren och funderade ändå på att räkna på jobbet.

När man läser AF-delen blir det snudd på komiskt. åtminstone om man är någorlunda byggnörd.

Förfrågan skickas ut den 27 maj med komplettering den 1 juni, anbudet skall vara inne den 11 juni, jobbet skall (helst) klart den 3 augusti. Suck.

Man skall vara bunden till sitt anbud i 60 dagar, alltså längre än hela byggtiden, förbi färdigställandedatum  🙂

——

Sync-analys på det tack!
Ja, jag vet inte bakgrunden men att döma av mängden handlingar på ett relativt litet jobb så har några konsulter och en beställare suttit och funderat ett tag hemma på kammaren. Det kan vara ett akutprojekt som kommit som en överraskning. Det kan det. Men det tror inte jag.

Det är märkligt om man som beställare tror att det står resurser på kö att få ett panikjobb som startar lagom till midsommar och skall vara klart innan de flesta normala människor masat sig tillbaka efter sina veckor på stranden, i sommarstugan eller på båten. Det är väldigt märkligt om beställaren tror att det gynnar projektets ekonomi att driva det på den tiden. Det är ytterst märkligt att jag dessutom är så jävla skadad att jag blir sugen på att räkna på jobbet och ge mig in i getingboet (borde väl förmodligen söka läkarhjälp för det).

——

*Disclaimer:

Om ovanstående påstående inte stämmer och Planeten Jorden faktiskt går under inom de närmsta veckorna har Sync ändå inget ansvar i frågan eller skyldighet att ställa det hela till rätta. Om det ändå står inom Syncs makt att undvika Harmageddon så kommer vi noga att fundera över saken och lämna ett fast pris som innefattar en fet förskottsbetalning och extremt kort garantitid.

——


Rädda Kinesiska muren – Sync äter ju där ofta

OBS detta upprop gäller lokalt i Göteborg – det finns ytterligare en mur som är kinesisk. Den ärr vad jag vet inte rivningshotad.

——

En debattartikel i dagens GP tar upp det igen, det är Yimby som ligger bakom den. Den eventuella rivningen av ett hus som härbärgerar restaurangen Kinesiska muren. Jag tror väl att Merkurhuset strax intill har ungefär samma läge, har dålig koll på det..

För den som bor utanför 031-området så är det alltså gamla kåkar som några vill riva för att göra plats för nya hus, och som några vill bevara för att vi oftast uppskattar historien och kvalitén i det gamla. Alltså ungefär precis som vanligt. Det har upprepats hundratals gånger och kommer att ske igen.

——

Som projektledare med erfarenhet av ombyggnader av gamla hus och dessutom ofta sittandes på fastighetsägares högra sida i budgetarbetet så kan jag avslöja att det hela inte är så enkelt. Det kostar fläsk att bygga om, helt enkelt. Det är mycket enklare att räkna nytt. Man maximerar yta (=pengar) och bygger rationellt (?). Att äga en fastighet är en ständigt pågående affär som har en direktavkastning på sista raden. Avkastningen bestämmer värdet på fastigheten, det är väldigt enkelt. Det ryms på ett ganska simpelt excelblad.

Som tur är så är inte allt lika enkelt. Men att låta byggprojektledare och fastighetsekonomer sköta stadsplaneringen hade varit en smärre katastrof.

Gamla hus uppskattas av många för att de är just gamla, de har fått en viss patina, de äger en själ, de har en historia. Med väldigt få undantag så lyckas man inte bygga något nytt med någonting i närheten av den känslan.

Att rädda  huset Kinesiska muren kräver en kostsam grundförstärkning och en rejäl renovering, det kommer att kosta många sköna miljoner. Kravet att bygga för att klara vatenståndet om 20-30 år är inte enkelt att lösa. Så att kräva det av en fastighetsägare för att bevara stadsmiljön och kulturhistoriska värden åt oss andra är inte helt självklart. Det problemet är inte nytt på något sätt.

Men. Det är min absoluta övertygelse att stadsdelen blir mer trivsam om man bevarar de befintliga husen och smyger in det nya på ett bra sätt. Om man dessutom slutar med att planera in massor av parkeringsplatser så blir det bättre ändå.

——

Jag är som sagt inte glasklart övertygad än. Det argument som just väger över till bevarandet är att det i restaurangen Kinesiska muren faktiskt serveras en av det bättre luncherna i området.

En generöst tilltagen buffé med sushi, thai/kinamat, glass till efterrätt och finska pinnar till kaffet! Allt detta för 75 spänn!

Samtliga på företaget Sync står på barrikaderna för att bevara det. Både jag och kollegan alltså. Detta trots våra uppenbara problem med ökande gravitation och hängbröst på medelålders vita män. 🙂

——

Uppdrag granskning – Grattis Janne!

Igår kväll var det dags att slakta de högst ansvariga. Kommunstyrelsen ordförande Annelie Hulthén fick förmodligen oförtjänt några ganska jobbiga stunder med Janne Josefsson. Man kan bara gissa hur de möten hon måste haft med ansvariga partikamraten Helena Nyhus däremellan måste varit.
(Jag tror att en av dem var rasande arg och en av dem gråtfärdig och knäckt.)

——

Helena Nyhus (s) verkar vara ansvarig för mörkläggning och eventuellt brott mot grundlagen. Hon fick väl sina sista minuter i rampljuset där i Uppdrag granskning. Hennes fortsatta karriär som politiker måste vara tämligen osäker efter gårdagens program. Det var ju liksom illa nog det hon sa under intervjun men när hon sen trodde att kameran och mikrofon var avstängda så blev det katastrof.

Hon sa att alla är rädda för UG´s reportrar till skillnad från annan media. På frågan varför svarade hon retoriskt:

”Kanske att vi lyckas dribbla bort dem, men inte er?”

Just då förstår man att hon tycker det hör till att man är van vid att prata med media på ett annat sätt, ett sätt där alla är kompisar och ingen stackars politiker blir uthängd för sina dumheter. Goa gubbar i Göteborg fick en ny talesman i Helena Nyhus. Pinsamt.

——

Alla som jobbar med Uppdrag granskning måste ju jublat när det klippet med Nyhus spelades upp hemma redaktionen. Svårt att få bättre betyg som grävande reportrar.

Grattis igen.

——

Tyvärr kantrade UG´s besök i byggbranschen denna gången till att handla om tjocka mutade gubbar och klantiga politiker. Det är lite synd.

Byggbranschen behöver den granskningen. Tänk om Janne J hade gjort samma djupdykning i ett vanligt byggprojekt, konstaterat precis som Chalmers gjort att vi slösar bort 35%, och sen gjort att bra TV-program om det. Det hade jag gillat.

Även om många inte tror det så kanske en sån granskning hade handlat om annat än mutor, skattebrott och byggfusk.

Dålig planering, bristande logistik, orimliga tidplaner, vilda idéer, smarta lösningar och en brokig samling engagerade människor hade det däremot blivit. Jag lovar.

——

Länkar till Uppdrag granskning, GP, GT