Skärpning, Sync!

Ja, medans seriösa byggbloggare vi prata allvar så har Syncs bloggande fokuserat på en dassholk i flera dar. Det här går inte. Skärpning!

Vi kan konstatera att det kan kosta 15 000 kr att byta från golvstående till vägghängd, inbyggd WC i tillvalsskedet. Gör man valet redan i projekteringsskedet så gissar Syncs expertpanel på en kostnad runt 10 000 kr. Nog om det.

—–

Mats på Byggbloggarna tar upp ett stort problem – ”Erfarenhetsåterföring är inte lönsamt”.

Så är det ju. Erfarenhetsåterföring lönar sig inte i projektet du just håller på med. Inte nu i stunden. Vinsten kommer nästa gång du gör något likadant. Jag kan citera mig själv ur ett mail jag skrev igår apropå en gynnare som inte ser längre än näsan räcker:

”När jag jobbade på XXX så hade vi konferens. Vår avdelningschef stod och hamrade in att vi måste måste måste måste tjäna 10%. Det var det viktgaste målet.
Jag räckte upp handen och sänkte hela han föreläsning med – ”man måste få nästa jobb, får man det så är ok att tjäna 8%””

Budskapet är att vi måste använda någon eller några  procent till att grunda för nästa jobb, för nya kunder eller för att behålla de man redan har. På bekostnad av projektvinsten.

—–

Fredrik på Byggvärlden tar upp ett större problem. Han har med rätta reagerat på de sorgliga olyckor som hänt senaste veckorna. Hans artikel om företaget Botrygg har fått igång Michael Cocozza. Igen. Han har ju varit igång tidigare när han känt sig orättfärdigt påhoppad av sossemaffian (a.k.a. Calle Fridén). Svårt att avgöra om han har rätt utan att veta hela bakgrunden sättet Cocozza resonerar och debatterar på gör det lite svårt att känna någon sympati. Det är synd för vi behöver företag som kan visa att funkar att bygga med hög kvalitet och bra arbetsmiljö även med personal som kommer från andra länder.

Mer allvarligt är att snacket på Fredriks blogg och kommentarerna till artikeln kantrar till att bli sandlådekrig om vem som är dummast, vem som började och vilka andra som också är lika dumma. Nu är ju inte konflikthantering av dagisbarn min grej så jag lämnar det.

Det djupt tragiska är att många människor förlorat en anhörig, att arbetare mist sitt liv och att det finns medarbetare som är märkta för livet. När jag skrev mina första blogginlägg i december 2008 så handlade ett av de första om den sådan dödsolycka. En av kollegorna jag hade då, 1990, jobbar med mig på Sync idag. Två av snickare som var på bygget då blev senare mina anställda under flera år och är nu indirekt inhyrda av oss på en arbetsplats. Vi pratade om den förlorade Daniel senast i fredags.

—–

Fredrik och andra, Byggnads senast idag, kräver att något görs, att vi börja prata om det. Jag har svårt att formulera en vettig åsikt där, det är lätt att skrika att något måste göras men svart att säga vad som skall göras. Vi pratar om det, vi gör arbetsmiljöplaner och vi tänker på det.

Men. Det vilar tungt på entreprenörerna att göra bättre arbetsberedningar (NCC tappade betongpelare – 1 död), det vilar ett tungt på konstruktörerna att hålla koll på sin dimensionering (Skanska på Ådalsbanan – 2 döda), det vilar tungt på bilisterna att ge fan i att köra för fort förbi vägarbeten (Hur många är det?). Alla kan göra bättre.

Sen kanske jag är cynisk men tyvärr kan vi  planera bort otur. Jag hatar tanken på att det kan hända när som helst igen.

—–

Gissa bajset (för vuxna) – Kundanpassning

Ja, omröstningen i förra inlägget blev ju en succé. Eller?

Frågan var alltså vad det kostar att byta från golvstående standard-WC till en fin vägghängd, inbyggd WC. Dessutom med den förutsättningen att bytet av porslin och sånt kostar 2 000 pistoler på badrumsbutikens hemsida.

Klockan läggdags igår så stod det och vägde runt 10 000 kr. Lite över.

Facit kom på mailen. Nu har jag en besserwisseraktig inställning till exceldokument som andra har gjort, så den är en smula justerad. Men likväl – den är gjord av en entreprenör som livnär sig på att bygga om badrum, som har lärt sig att rätt ta betalt och påfallande ofta ändå lämnar väldigt nöjda kunder efter sig. Trots hans prissättning.

Så vad kostade vägghängda, inbyggda bajset?

Klicka här.

—–

Jag vad säger man?

Han hade med 2 timmar konsulttid på Options, bussigt. Att administrera rubbet kan kosta mycket mer, men va fan jag skall inte gnälla. Man får vara glad att man har jobb att gå till.

Summa summarum.

10 – 15 000 kr? I gynnsamma fall
Mer än 15 000 kr? Sannolikt

Dyr skit, alltså. Snyggt men dyrt.

Men det berättar de aldrig i Badrumsaffären. Där är det ju fortfarande bara 2 000 kr i skillnad.

—–

(Malena på Byggtjänst äger rättigheterna till rubriken, jag har inget med den där knarkskummisen Ola att göra)

Dyr skit (eller – Kostnadsdrivande trender i bostadsbyggandet)

Möjligen är detta inlägg för min del del som att kacka i eget bo. Lite dumt alltså. Jag livnär mig ju ibland på att bygga bostäder i det lite dyrare segmentet. Skitsamma. Den här bloggen har som ambition att upplysa, informera och kanske förändra. Oftast lite oklart vem som skall upplysas om vad i och varför i och för sig.

Idag är det riktat till alla som undrar varför det blir så dyrt att byta från golvstående till vägghängd toalett. Ett inte helt litet antal människor alltså.

Som alla vet är det en stor och betydelsefull grupp människor i vårt samhälle som gör detta val. Människor som knarkar inredningsmagasin, gillar nyproducerad vintage och är mer än genomsnittligt intresserade av IFÖ´s senaste kollektion av vattenklossetter men som oftast då inte lika självklart ser ekonomin i ett bygge så som entreprenören ser det.

Vi pratar alltså om de människor som står i begrepp att bygga/köpa ny bostad och som skall välja och vraka och kanske kosta på sig lite extra men ändå hålla hårt i plånboken och tänka smart men som gärna uppskattar design och som tyvärr är lätta offer för säljarnas snack om hur bra och enkelt saker och ting är och sen blir besvikna på sin byggare för att han skall ha hutlöst betalt för att byta WC på det nya ganska påkostade skithuset.

—–

– Så dyrt var det ju inte när vi var i butiken och kollade!

– Nej, det var det inte. Det såg ut så här, va?

Kanske så var det denna stolen som ingick från början?

– Och så vill ni ha den här istället?

– Det gjorde att du i och för sig fick köpa till den här, tråkigt men nödvändigt.

—–

Det skiljer knappt två tusen spänn i butik.

Sync Blog utmanar alla (!) att gissa vad kunden borde betala i merkostnad. Jag vet att denna bloggen läses av minst en chefredaktör, några arkitekter och konsulter, en reklamare, flertalet småbyggare, en och annan fastighetsägare och så förstås av min mor och far (som iofs inte kommer ta det här på allvar, inte detta heller). Det borde bli åtminstone tjugo klick.

—–

Det står var och en fritt att sen fortsätta med en trovärdig motivering i kommentarsfältet nedan, det går bra att vara anonym.

Jag kommer se till att minst en kakelsättare/badrumsbyggare kommer hit ganska snart och förklarar det hela ordentligt en gång för alla. Sen pratar vi inte mer om det här. Ok? 🙂

—–

For those who are left behind – sorry

Mitt Twitterflöde har ältat #jordensundergång i flera dar nu.

Besvikelsen över att livet efter apokalypsen verkar vara precis detsamma som innan är påtaglig. Jag tolkar det som att jag trots allt är en god människa som möjligen bodde i Paradiset redan i fredags, typ. Same same alltså.

Man kan skoja om det här men jag kunde kanske stoppat alltihop. Jag kunde backat allt till den 1 januari 1601.

Tänk tanken.

Jag kunde ha återskapat en excelkalkyl från 1601, justerat den och därmed förändrat allt. En fjärils vingslag etc.

Jag fegade ur.

—–

Idag kl 17 – Förnedring i byggbranschen

Jo, asså…det finns anledningar att jobba i byggbranschen….

—–

Jag har ju testat det där med motionscykel i grupp med svängig musik och en besvärande pigg person som skriker att man skall ta i i hittepå-uppförsbacken. Spinning. Inte min grej riktigt, lite för mycket fysisk ansträngning på en gång.

Nåväl. Idag har beställaren på ett projekt ordnat en taklagsfest som blandar gammal och nytt.

Det nya är att det är obligatorisk spinning.
Detta dessutom inför allmänhetens ögon mitt gågatan i stans största köpcenter. Om jag fattat det hela rätt så har man ett evenemang där man samtidigt skall sälja bostäder till nästa etapp av projektet. Hur vårt pinsamt offentliga cykelpass skall hjälpa till att sälja bostäder fattar inte jag, möjligen satsar man på lyteskomik fullt ut.
(tror det kommer se ut som en svensexa fast för trettio brugummar samtidigt…)

Det gamla är Palace.
I folkmun kallat Jurasic Park för att det mest besöks av skräcködlor. Betänk nu att det fick öknamnet när filmen med samma namn var populär (jag var drygt tjugo då och lammkött i sammanhanget). Senast (mars 2011) jag var på Palace på ett ”studiebesök” så var det fortfarande samma klientel, de hade bara blivit lite mer i min ålder. Nu är det ju ett gäng snickarpojkar som knappt gjort slut på sitt sista barnbidrag med på kalaset så jag ser detta som en form av erfarenhetsåterföring till en ny generation. Kvalitet framför allt.

I morgon är en annan dag. Ses söndag.

—–

Platschef sökes – obildad inget problem

Läste en tweet för ett tag sen som RT:ats mer än hundra gånger:

CFO asks CEO
”What happens if we invest in developing our people & then they leave us?”
CEO:
‘What happens if we don’t, and they stay?”

(Citatet lär härstamma från Stefan Erschwendner.)

—–

Vad händer om ett företag inte satsar på att utveckla, stimulera och utbilda sina anställda?
Vad händer om dessa underutvecklade, ostimulerade och dåligt utbildade människor blir kvar?

Kanske ingenting.

Ingenting som i betydelsen att ingenting förändras. Man går till jobbet med sin lunchlåda, jobbar av sin tid på det symboliska fabriksgolvet som kan vara ett bygge eller ett konsultkontor eller lite vad som helst, sen går man hem precis som vanligt och livet är frid och fröjd. Allt liksom rullar på.

Eller också så händer verkligen ingenting.

Ingenting som i betydelsen att inte ett skit händer på dagarna, att kalkylen går åt helvete och att ingen kan, vill eller orkar göra något åt det. Kreativitet och arbetsglädje skrumpnar och dör, någon jävel uppfinner en datamaskin och de mekaniska skrivmaskinerna man producerar blir till slut omöjliga att sälja och fabriken läggs ner. Ridå.

—–

När Byggvärlden idag toppar med en artikel om att platschefer inte får tillräckligt bra betalt så dammade jag av ovanstående inklägg, det har legat som utkast i någon månad. Jag tänker på det därför att vi pratat så mycket nu ett tag om varför folk vill  vara platschef, vad drifkrafterna är och vilka som skall axla det jobbet i näste generation.

Jag tycker visst att platschefer skall få högre lön, högre än trettioåtta ynka tusenlappar. Släng på tolv i månaden och säg femtio tusen jämt.

Bra, nöjda så? Antagligen inte.
Kommer det att hända? notinamillionyears
Pengar är ingen bra drivkraft, inte alltid.

Slutsatsen hamnar där vi landat varje gång förut. Lönen måste vara bra men företaget måste vara bättre, helst bäst. Arbetsgivaren, arbetskamraterna och arbetsuppgifterna måste vara på topp. Möjligheten att utvecklas och göra roliga saker är en avgörande faktor.

—–

Mer om platschefer här på Sync Blog i serien Platschef sökes och Byggvärldens artikel här.

—–

Utsiktfrånetttak

Jag saknar Utsikt från ett tak. Bloggen.

I brist på Calles byggrapportering så får jag rycka in. Utsikt från ett annat tak, typ.

I Västra Frölunda i Göteborg. Ett område som väl tyvärr blivit känt hos resten av Sverige som ett dåligt ställe att parkera sin bil om man inte absolut vill ha den medium to well done. Det är synd för Västra Frölunda är ett fint ställe.

Jag snurrade ett varv på taket.

—–
Det händer mycket i Frölunda. Förutom bilbränder så byggs det mycket, det växer så det knakar. Massor med nya bostäder, sanslöst mycket ny butiksyta i shoppingcentrat Frölunda Torg, det byggs nytt och det byggs om i alla sorters lokaler.

Sync är gravt insyltat i bygget av 39 st nya bostadsrätter. Från taket på vårt bygge kan man se 8-9 fasta byggkranar på andra byggen, idag var det dessutom 3 mobilare inom synhåll. Det är fullt fart i the hood vad gäller byggen i alla fall.

—–

(Bildserien ovan startat mot norr och vrider medsols, det var med andra ord inget roligt väder i Borås, knappast Kungsbacka heller men utåt kusten var det fint:) )

—–

Det är mycket nu

Det är mycket nu. I byggbranschen, i familjeverksamheten och i Syncs egen lilla värld.

Bloggen har fått stå tillbaka, mer än på länge. Fredrik på Byggvärlden har noterat detta, han har dessutom listat ut att vi västgötar inte skulle bli särskilt många vid valurnorna när det skulle omväljas landsting igår. Känner mig träffad.

Så tyvärr alla demokrativänner. Även det valde jag bort. Pinsamt men sant.

—–

Vi jobbar mycket på Sync nu. Så mycket att det känns som om det ligger ett åttatimmarspass i ryggsäcken på väg hem varje kväll. Inte bra. Bloggen blir svår att motivera då.

Ändå vill vi ha mer. Vi har träffat två beställare på kort tid där vi pratat projekt och uppdrag som sträcker sig över 2012 och 2013 och ännu längre. Det är lång tid för en byggkonsult i en bransch där framförhållning på en månad eller två är rätt så ok, ett halvår riktigt bra. Vi har dessutom några rikstäckande kunder som faktiskt sitter och väntar på att vi skall ta oss tid att jobba för dem. Vi kommer växa, vi sysselsätter i praktiken fyra personer nu, vi måste bli fler.

Dessutom måste vi fixa det vi har på bordet just nu. Tufft.

—–

Men jag skall inte ge upp bloggen. Det finns fortfarande mycket skoj som jag vill berätta om.

Till exempel att vi besökte ett bygge idag som gjorde mig glad. Det är en mellanstor byggare som bygger vindslägenheter i ett landshövdingehus här i stan. Vi som har ett liknade projekt i en likadan kåk ville kika hur det såg ut. Platschefen var vänlig nog att ge oss ett par timmar av sin tid och var befriande öppen med sina erfarenheter från bygget så här långt. Han menade att vi måste bli bättre i byggbranschen och alla måste hjälpas åt. Klok pojk det.

Nu har vi byggt om rätt många vindar redan och hade kanske inte så mycket tekniskt att upptäcka. Däremot blev jag glad av att få se ett bygge med sån ordning och reda, städat och fint. Tillträdesvägar och ställningar ordentligt byggda. Proffsigt.

Tornstaden har ett gott rykte i branschen vad jag har hört. Efter det jag såg idag är det välförtjänt.

—–

(OK – det faktum att vi hade gårdsfest med de boende på vårt projekt på Hisingen i fredags och hade lite sviter av detta i lördags plus att jag läser en spännande roman just nu och förstås att vi lånat 162 (!) DVD-filmer av grannen som skall plöjas kan ju också ha påverkat bloggandet senaste tiden men den typen av dekadens och konsumtion av lättsmält underhållning vill man ju inte flasha helt öppet:) )

—–

Advokater och poliser tar genvägar de också

Jo, så är det.

Det är inte bara byggbranschen som gör det enkelt för sig. Förutom den yngre skaran medborgare som Sync tidigare avslöjat redan, barnen. Barnen skiter i systemet och gör det som är enklast, roligast och effektivast beroende på vad de vill ha ut just för stunden.

Så alltså även advokater och poliser. Bilden är tagen utanför vårt nya Rättscentrum i Göteborg hösten 2010.

Vad är detta! *indignerat tonfall*

Här har arkitekten och fastighetsägaen ritat och anlagt en gräsmatta med gångväg runt ett 90-graders hörn – och vad händer?

Jo, folk tar genvägen över gräset, förstör den fina planen på lite grönytor runt intill det stora tunga huset. Helt emot arkitektens vision om räta vinklar så trampar samhällets rättskipare  upp en stig. Suck.

—–

Namnet Fredrik är kraftigt överrepresenterat bland bloggarna i byggsverige just nu, vi får leva med det. Både Fredrik på Rotpartner och Fredrik på Byggvärlden skriver om allvarliga ämnen denna veckan, mer specifikt om segregation.
(på tal om segregation – ca 100% av de byggbloggar som syns skrivs av svenskfödda, vita män i förtioårsåldern med ca 2 barn och i genomsnitt 1 fru/sambo)

Det är ett faktum att befolkningen delas i fattiga/rika och svarta/vita i stadsdelar och bostadsområden. Jag tror inte heller att vi kan bygga bort segregationen. Det vi kanske kan bidra med är att bygga bostäder som folk har råd att bo i. Men å andra sidan – om vi fortsätter att bygga räta hörn runt en gräsmatta och fortsätter tro att folk rör sig som robotar enbart på asfalterade ytor, då kommer vi nog inte så mycket längre heller.

—–

En annan sak vi i branschen kan bli bättre på är samordning. Han som sprajade den rosa linjen utefter stigen på den övre bilden hann nätt och jämt gräva ur, lägga dit lite grus och plattor innan bamsebyggarn NCC kom och satte ett byggstaket för nästa bygge och all förbifart blockeras nu i ett år eller mer 🙂

—–

(jag vill fegt påpeka att det kan vara andra än lagens väktare som slitit ut gräset, skurkar och banditer frekventerar ju också området, jag passerar väldigt ofta själv)