Håhåjaja – del 4 (av ungefär hundra…)
——
Erik skriver på byggbloggarna om Berra och Berras vänner. Tråkigt men sant.
Sync har ju gjort en djupdykning i det här med att jobba för privatkunder.
Kan kanske vara skäl att lyfta fram det igen.
—-
Puh! Det är jobbigt att vara så redig…
——
Förlåt, men jag har börjat något utan ha koll på vad det skall bli. Det började så här.
Del 3 (av 100?)
——
Prolog.
En bekant till Sync köpte en villa i höstas. Sync fick ett uppdrag att rodda en ombyggnad. Det var inflyttning för en vecka sen. Jag tänkte Berra kunde få en glimt in bakom kulisserna.
Uppdraget var att blåsa ur en villa och göra nytt på två månader. Inte renovera egentligen för huset var inte på något sätt dåligt, tvärtom. Ett kvalitetshus från 1974 som det i princip inte ändrats på någon gång. Det var helt enkelt en Total Makeover från sjuttiotalet till 2010.
Tidplanen var egentligen mot bättre vetande. Det var ganska omfattande aktiviteter och många inblandade som skulle samsas på en begränsad yta och på väldigt kort tid. Vi hade ungefär sex veckor förberedelse innan byggstart och mitt budskap till kunden var övertydligt
– Visst, två månader är ok, men då skall allt vara bestämt när vi börjar och inget velande på vägen!
Allt var bestämt när vi började på plats. I stort sett. En del val av badrumsutrustning återstod, det störde inte framfarten och klämdes fram när det verkligen behövdes.
——
Byggstart den första december.
Vi visste att vi kunde stöta på överraskningar när vi rev ut det gamla, det kan finnas asbest och annat otrevligt i vilket hus som helst från den tiden. Lyckligt nog var det inte så.
Däremot uppstod ett annat fel som kunde blivit överjävligt besvärligt. Riningen stämde inte. Skorsten var mycket större än arkitekten hade på ritning, och köksfirman hade ritat på det underlaget, beställt och producerat ett kök som inte fick plats. Den typen av fel som kan sänka ett projekt och kosta hundratusentals kronor. Märkligt nog gick det att helt ändra planlösning med samma köksuppställning och faktiskt få en lika bra eller bättre lösning. Det var inget annat än tur. För Sync, arkitekten och köksleverantören. Och för kunden med.
Sammantaget en ganska liten dos av oförutsett.
——
Så sista veckan i januari, då. Ett crescendo grandissimo.
En ganska massiv insats. När jag och kollegan var ute en sväng och tittade på plats så fanns det nio byggbilar på villagatan. Kanske så var det tolv man som jobbade samtidigt i huset och dessutom ett par städare som börjat förbereda sin del.
Köksmontören fick vinterkräksjukan. Det blev närapå hårda ord men han löste det med en kollega som täckte upp. Allt i ordning i sista stund.
Badrumskillen gick upp i rök. Duschdörren saknades. Han jagades fram idag och fick sorgset avslöja att han skilt sig i måndags. Hemmet splittat i två delar, barnen fördelade . Han fick ta hand om tjejerna. Duschdörren saknades fortfarande. Svårt att skälla i det läget.
Ventkillens var magsjuk och borta måndag till onsdag, sen dog hans svärfar på torsdagen. Fläktarna kom inte igång och en av mina bästa vänner sjönk ihop och grät på bygget.
Målarna – stackarna – var av bästa märke. Effektiva, duktiga och befogat griniga av att behöva dela 120 m2 med samtliga yrkesgrupper samtidigt som de skall lämna bästa finish efter sig.
Elektrikern som alltid utan undantag måste vara sist på plats hade en än mer otacksam uppgift. Det blev efter midnatt sista dagen och då hanns ändå inte allt med. Det gick några dagar till innan fläktarna snurrade och värmen fick full effekt.
På grund av sena beslut och velig beställning (Sync?) så skulle Glasmästarn montera ett stort glasparti sista dagen, samtidigt som alla gjorde sin slutfinish. Städarna var redan på plats. Så fredag morgon – samtidigt som slutstädning pågår! – så river vi upp ett stort hål i ytterväggen mitt i smällkalla vintern. Det kändes sådär men blev väldigt bra!
——
Nåväl. Dags för eftertanke.
Om detta inte dryper alltför mycket av självgodhet och skryt så hoppas och tror jag att detta är ett gott exempel på att det kan gå bra också. Vi har klarat av detta utan hårda ord, inga hot om tingsrätt, alla inblandade talar fortfarande med varandra och kommer fortsätta träffas i nya projekt.
Att det dessutom passerade fyra månader av livet under tiden för alla visade sig med ett förlorat körkort, en ledsam skilsmässa och en bortgången älskad svärfar. Det ger lite perspektiv på väsentligheterna.
Kunden ändrade sig nästan inget alls under byggets gång, blev lite besviken på några saker, blev väldigt nöjd med mycket annat och kommer ringa samma gubbar igen. Och igen. Och igen.
Tror jag.
Vi har ju inte gått igenom ekonomin än 🙂
UPPDATERING:
De kändes som inlägget blev lite rumphugget, det kom till ganska snabbt i flykten i morse. Poängen är att visa ett av många sätt som privatpersoner möter byggbranschen.
—–
Detta är ett av sätten som människor möter byggbranschen. Bloggaren berör normalt inte min branch men jag följer henne ändå för att hon skiver bra.
Inte så smickrande för branschen eller myndighetsdelen av branschen kan man säga men heller inte helt ovanligt. Detaljplaneprocesser och bygglov i innerstadsmiljö kan bli riktigt långdraget, irriterat och ledsamt. Alltid finns det någon som känner att just h-n får det sämre. Ibland är det så jävligt att den klagande klagar för klagandets skull, ogint och elakt. Det finns många som tycker det skall gå annorlunda till. JAg vet om hur det är just i det här fallet, men jag har mina aningar.
En olycklig Veidekkeanställd ångrar för övrigt säkert sitt ordval en tid framöver men sa samtidigt en dagens sanning. Det blir inte mycket byggt i våra innerstadsmiljöer om alla som försvarar sitt revir skall få rätt. Tyvärr.
Tyvärr för att det inte är bra i hur man än gör. Om man utvecklar staden och närmiljön är det någon som blir ledsen eller arg. Om man fortsätter bygga förorter och lägga villamattor med tre mil att bilpendla till och från, ja då blir Planeten Jorden inte så glad. Inte lätt.
——
Jag är förmodligen minst lika skyldig som någon annan när det gäller att slarvigt använda ordet byggbranschen som något samlingsnamn för alla som jobbar och allt som sker i bygg- och fastighetssektorn i Sverige. Förlåt.
Men jag är i gott sällskap.
Emellanåt så blir det riktigt irriterat också när någon ger byggbranschen en känga och utan åtskillnad ger alla i branschen i samma egenskap det kan till exempel vara att vi är lata kaffedrickare/rökare eller ohederliga Y-barn.
Samtidigt finns det en inställning att byggbranschens kunder är idioter eller åtminstone okunniga och besvärliga, ibland till och med ohederliga som värsta skurkar.
Här ligger det gamla oförätter och pyr, hämnd som väntar på att utkrävas och i vanlig ordning en god portion fördomar som bygger på okunskap och trångsynthet.
Hur reder man ut det här?
——
Jo, jag tänkte så här.
Vi är ca 450 000 människor som jobbar med bygg- och fastighetssektorn. Vi levererar på något sätt till våra kunder.
Traditionellt så kallar vi kunden för beställare, men jag väljer att konsekvent se den som brukar (använder) våra byggnadsverk som kunden. Kunderna är alltså det de drygt nio miljoner människor som bor i, jobbar i eller på annat sätt använder byggnader, daghem, skolor, väggar, broar, bryggor och K-märkta utedass.
Alla deltar på något sätt, nästan alla har sin verklighet och sin uppfattning. Men det går inte för sig att ge en del av branschens aktörer en gemensam egenskap med sin egen ganska snäva erfarenhet. Inte jag och inte någon annan.
——
Detta är del 1 (av ca 100) i serien Detta är…., Berra.
OBS att rubriken inte är till för at göra narr av Berra, tvärtom. Jag uppskattar hans kommentarer och att han faktiskt orkar fortsätta. Missnöjda kunder är förgörande för vilken verksamhet som helst och vi byggare behöver hjälp att förstå hur det upplevs från andra sidan bordet. Keep on rockin´Berra 😉
Så är det.
I mitt jobb får jag vara med när det är hemligt. Tissel och tassel. Den oinsatte anar inte hur många turer det kan vara i ett byggprojekt innan det blir synligt resultat. Fastigheter som köps och säljs, detaljplaner som hänger upp sig och nya idéer som måste prövas.
Folk undrar ju ibland man de gör på banken efter klockan tre. Det är en liten fråga i universum om man jämför med frågan om vad byggbranschen gör i ett par år innan det faktiskt spikas och skruvas på bygget.
Hursomhelst. Häromdagen kom en fråga om ett projekt som lät så roligt så vi nästan ville starta upp och jobba gratis, helt allvarligt. Så kul alltså. Kan det projektet bli av så är det en jackpot. För Sync, för mänskligheten, byggbranschen och för den här bloggen. Möjligvis också lite credd till de inblandade inför den stundande Pärleporten.
Åååh, vad jag vill skvallra om detta!
Jag gillar inte att vara tvåa. Jag är i och för sig inte särskilt tävlingsinriktad, egentligen ganska lat och lite skraj att göra bort mig. Min vinnarskalle begränsar sig till att jag gärna tar åt mig av beröm, bekräftelse och segerns sötma men inte lika gärna tränar hårt och länge för att nå dit.
Sen är det något speciellt med Norge. Jag har jobbat lite i Norge. Det var en erfarenhet.
Jag tror att svenskar i allmänhet har en sån känsla – det är ok att Norge vinner i längdåkning och skridskor och sånt, men fan inte i hockey!
Vet inte byggbranschen har någon koppling till hockey direkt, men man kan säga att Norbaggarna just nu leder med 1-0 när det gäller ett viktigt ämne. Rekrytering av barn till framtida byggverksamhet.
Kalla mig fånig men detta stör mig.
Jo, Sync har ju lanserat teorier om det skall startas tidigt när det gäller rekrytering till byggbranschen, typ på dagis eller strax därefter. Mina egna barn har fått utstå särskilt hård behandling på det temat. Därför är det med blandad glädje som jag kan bädda in ett norskt NCC-klipp. Norska NCC har läst Syncbloggen och startat Barnas Byggeskole.
——
Norge – Sverige 1 – 0.
Kom igen, Sverige, kom igen!
Kom igen, Sverige, kom igen!
Det var livat här på bloggen igår kväll. Jag gjorde ett enkelt inlägg om rasismen mot våra Y-barn – Sonny, Conny och Ronny. Berra kommenterade och han har ju en förmåga att få igång folk. Han trampar en precis lagom hårt på tårna och ältar en ganska unken besvikelse mot hela byggbranschen. De som åstadkommit hans bekymmer borde rimligen vara ganska få och knappast vara mall för en hel bransch.
Calle tog diskussionen med Berra igår, liksom en gammal (egentligen ung) kollega till mig, Robert, från tiden på stora konsultbolaget. Tidigare i veckan har Berra gått ett par ronder med Olle på ungefär samma tema.
Det är allvarligt tema men sent igår kväll blev det lite flamsigt – jag sa att det inlägget kommer ut som bok och sen kanske som film. JAg skrev nog att jag till och med dramatiserar lite och får mig själv som hjälte där i det sliskiga Hollywoddslutet. Trams. Förlåt.
——
Men så tänkte jag nu på morgonen. Inte så dumt. Jag följer ju Byggnads på Twitter som en del i forskningsprojektet om Sociala medier i byggbranschen. Där kom det tweets i mängder häromdagen om Youtube-klipp. Det är kortisar om olika yrken i byggbranschen. Killar med noll mediaträning får en kamera i ansiktet och skall berätta om sitt jobb. Som slutkläm kommer ett par ord om varför de är med i Byggnads och hur bra det är. (Det skulle ju till och med göra en kaxig projektledarjävel nervös! Stackare)
——
Så – trumvirvel – samma vecka som Göteborg Internationella Filmfestival – mera trummvirvel!
I give you – BETONGARBETARE
——-
Tro nu för allt i världen inte att jag raljerar eller hånskrattar. Tvärtom.
Det här är basic. Det är enkelt. Det är naket och äkta (kliché visst). Klicka på Byggnads övriga filmer , det finns några stycken nu. Titta på dem. Den jag länkat till hade tre visningar hittills i morse, jag har sett den två gånger 🙂
Jag misstänker att målgruppen är ungdomar som skall välja gymnasiprogram. Möjligen tråkar man ut en femtonåring ganska snabbt med det här, men va fan – Varför inte försöka.
——
Och Berra kan ju passa på att kolla igenom och känna efter om var och en av det personerna gjort sig förtjänt av sorteras i bland skurkar och banditer.
En man som kommenterar här emellanåt, Berra, har en ganska tydlig uppfattning om byggarnas nivå på hederlighet. Han för just nu för en lång diskussion med en annan kommentator, Olle. Olle försöker stoiskt med ett mer sakligt resonemang baserat på fakta och som kanske inte riktigt skiktar in människor i fållor på det viset.
Jag har avfärdat Berra förut, jag tycker den inställningen han har är närmast rasistisk. Att så svepande tycka illa om människor på grund av att de har ett visst yrke är lika illa som att tycka illa om svarta för att de är svarta eller muslimer för att de är muslimer. Nu har Berra sina ljusa stunder också och han har goda grunder att vara besviken på en del byggare, men knappast på 450 000 människor i hela byggbranschen.
Det kommer tyvärr en del såna kommentarer, jag såg det på Newsmill och hos Jonas P. Det är ungefär samma tema – byggbranschen befolkas av Y-barn.
Den som satt längst bak i skolan, var allmänt störig, åkte för fort på en trimmad moped och hette Sonny är per definition ohederlig och blev med tiden sannolikt byggare. Förmodligen med med egen firma. Hans kompisar Conny och Ronny blev säkert också byggubbar om de nu klarade sig från ungdomsvårdskolan utan att bli konstruktör, arkitekt eller något annat ohederligt yrke i byggsvängen.
——
Berra tycker att man skall ta upp ämnena moral och etik under utbildningen. Jaså? Jaha.
Jag är uppvuxen i en kristen familj med många syskon, jag har gått i söndagsskolan och får mig en ganska rejäl dos moral och etik. Vi snackar plenty.
Jag blev alltså byggare (=ohederlig rufflare) ändå.
(Förlåt mig mamma! Kanske kan omskola mig till läkare?)Förklara det, Berra. Förklara hur jag blev ohederlig utan trimmad moppe och med bra betyg i skolan.
Och menar du att några timmars moralsnack på bygglinjen skulle ha ens en mikroskopisk effekt på byggbranschens problem med trovärdighet?
——
Jag tycker så här – att den typen av svepande åsikter om byggbranschen som Berra med flera slangar ut i riklig mängd bara skymmer sakfrågorna och leder till inget annat än tjat och gnat.
Jag tycker så här – att den typen av svepande åsikter om byggbranschen som Jonas P lanserar utan att kunna bli mer precis är lika illa som någonsin Berras rasism och att Jonas P gör sina billiga poäng politiskt med en helt annan agenda än att faktiskt förbättra byggbranschen.
Jag önskar mig att det kom lite mer konkreta exempel och förslag till förändring än allt jävla bullshit som far omkring.
Vi behöver hjälp. På riktigt.
Blygsamt
Eder tillgivne Sync
——
UPPDTAERING nr 1:
Aftonbladet har en debattartikel skriven av Jonas Pettersson. Tyvärr inget nytt under solen, liten mer storslagna ord med många referenser till statistik. Skit samma. Men kolla i kommentarerna, där är de – de som har fördomar om Sonny, Conny och Ronny.
UPPDTAERING nr 2:
Detta fick en spin off lite senare
– – – – –
Den där centerkillen som vill öka vår produktivitet genom att släppa in utländska företag, har han löst några problem än?
Nej, knappast. Jag tror inte en sekund på att utländska företag kommer hit och jobbar mer effektivt och strukturerat. Jag har inte helt koll på byggbranschen i våra grannländer runtomkring men misstänker att hög produktivitet och standardisering inte är kännetecknande för dem. Heller. Så varför skulle de komma hit och plötsligt bli så bra?
De måste hålla sig till samma lagar och regler som vi. Arbetsmiljölagen gäller alla, det gör PBL också. Jag vet inte om Centern vill att det samtidigt blir en rejäl lönedumpning också. Det skulle ju i alla fall underlätta för de utländska företagen och förändra vardagen för ganska många hundratusen byggubbar, det är helt klart. Men hur det skulle öka produktivitet och standardisering har jag inte en susning om och ingen annan heller, tror jag.
Mest sannolikt är väl ändå att de kommer hit och pressar priser på traditionellt sätt. Troligen genom att krama mer ur manskapet, betala lägre löner och snåla på förutsättningarna gubbarna. (Calle får ta den matchen).
Mer intressant är att utländska företag med förgreningar ute i världen kan plocka in material till rätt priser. Materialbranschen i Sverige känns inte helt ren, det är många led som skall ha sin bit av kakan och procentpåslagen är många på vägen. Det kanske utländska byggare är mer angelägna att ändra på.
Jag frågar mig ibland varför de inte redan är här i större utsträckning. Gränserna öppnades ju för ganska länge sen, åtminstone för våra EU-grannar. Kan det vara så att det inte är så attraktivt att jobba i Sverige?
Kanske är det så att de stora franska byggjättarna en återkommande punkt på styrelsemötena – Skall vi etablera i Suède? – men att analysen alltid stannar på samma punkt. Inte lönsamt. Non profitable.
——
Så frågan kanske är:
Är vi säkra på att de verkligen vill komma hit?
Är vi säkra på att de vill och kan lösa våra problem?
——–
WTF.
Jag tycker det värt ett försök
– Willkommen! Welcome! Bienvenue! Mile widziany! Bienvenido!
——
UPPDATERING:
Hans Tilly Newsmillar på samma tema som Sync Blog har haft senaste dagarna.
Fick en kommentar från Olle häromdan som är bra, det var apropå mitt inlägg om den där centerkillen som ville blir stor och skapa hundra nya år av tillväxt.
Olle skriver:
Hörde om klippet för en tid sedan men har inte sett det fören nu. Först trodde jag att det var en parodi, med tanke på sättet han pratar. Sedan såg jag att han gick och smygfilmade i Uppsala så förstod jag att det var på allvar. Låter helt enkelt inte trovärdiga som människor med den där dialekten. Det är alltid skönt när man får ett tillfälle och smita iväg till västkusten och tala med människor som snackar naturligt.
Inte sagt att det inte finns möjligheter till effektivare produktion i byggsbranschen. Dock, vilket du också påpekar, ligger problemet inte endast på bygget, utan snarare där utanför. Han kanske skall jämföra sitt eget arbete som politiker och se vilken produktivitetsökning de haft sedan 1910? Det är detta som kallas för Baumoleffekten (eller Baumols cost disease på engelska).
Teknologisk utveckling har helt enkelt inte varit möjlig att inkorporera i byggindustrin på samma sätt som i tillverkningsindustrin men lönerna måste ändå stiga i samma takt som i ekonomin i övrigt även för mer arbetskraftsintensiva verksamheter. Och ärligt talat så har la inte rationaliseringen inom byggsektorn som faktiskt genomförts höjt produktens kvalité.
Skall dock sägas att även maskiner sitter och dricker kaffe emellanåt. Sitter precis med en gammal bok (1981) där det påpekas att medan 70 procent av arbetet i exempelvis stålindustrin är skiftgång för att ytnyttja maskinerna maximalt arbetar maskiner i svensk industri endast på maximal effektivitet tre procent av tiden av sin livslängd.
——
Nu har jag en aning om att just Olle har viss koll på sånt här, till skillnad från många andra som gärna tycker saker. Han ser dessutom branschen utifrån vilket är nyttigt för oss.
Därför är det intressant att läsa när snart sagt alla som tycker något om byggbranschen är så härligt överrens om allt.
Vi måste industrialisera processen.
Vi måste standardisera processen.
Vi måste ta större ansvar.
Vi måste bygga billigare.
Vi måste bygga bättre.
Jag håller med fullständigt. Totally. Hundra procent. Hundrakommanoll. Stenhårt.
Men jag vill veta HUR! Inte ATT vi skall förbättra, det har vi klarat av. No more snack om det nu.
HUR?
——-
Chalmers 32 rekommendationer är ett steg på vägen, det finns utvecklingsprojekt och fritänkare som försöker. Men det biter dåligt. Jag vill ha konkreta och tydliga direktiv – Vad skall jag förändra i mitt arbete nu på måndag?
Va?
——
tips 1 – ni tror säkert att svaret finns på här på Sync Blog, men så är det inte – konstigt nog
tips 2 – Jonas, det går inte att googla fram den här lösningen, det krävs lite mer 😉
Sync Blog 