Älska eller överklaga?

Sync jobbar med byggprojekt lite här och där, ofta i tidiga skeden där detaljplan och bygglov är på tapeten. När man gör det så får man hantera grannar, deras synpunkter och tyckanden. Det är bra, viktigt och rätt att alla berörda får en chans att yttra sig. Det är en balansgång mellan olika intressen och ofta en pedagogisk uppgift som kräver tid och att man lär känna varann. Kaffe och bulle funkar bra här, det löser inte problemet men är gott liksom.

Men. Det behövs två för att få till en någorlunda bra tango.

Vi hade en kund som gjort allt rätt. Ett villaområde i stans utkant, en tillbyggnad plus ett garage. Helt enligt planbestämmelser. Närmsta grannen är av typen att han inte hälsar på någon, är inte med på kräftskivan och han stör sig på lekande barn. Han har själv nyss byggt till och fick ett vänligt godkännande av sina grannar (mina kunder). När dessa grannar skulle göra samma sak så överklagar han – sista dagen innan laga kraft – i en skrivelse till kommunen. Fegisen vågar inte ens gå tjugo meter in till grannen och förklara eller lämna en öppning för diskussion. Tråkigt och långdraget.

Brorsan Anjo har skrivit detta sen han pratat med Abbes farsa som har just detta problemet. läs det, det är en annan vinkel på det än vi byggare har, vi som mest räknar pengar och timmar.

Sync bakar bullar och kokar kaffe så länge. Vi skall snart övertyga ett helt villaområde att vi vet bäst vad de behöver 😉

Sådärja, oordningen är återställd

Jag har läst många undersökningar om byggbranschen sista året. Det finns en undersökning som säger att man i byggbranschen får gjort ungefär hälften av det man tänkt sig varje dag.

????

(här skulle man kunna klippa in Monthy Pythons klassiska sketch om rikemanspojkarna som försöker överträffa varandra i armod och misär under barndomsåren – You lucky bastard! – bara för att illustrera känslan)

Jag är byggare, numera inte entreprenör men väl projektledare och konsult, och jag kan lugnt säga att jag ligger i toppskiktet i branschen. Så högt upp i toppskiktet faktiskt så att jag ligger över snittet här, jag hinner med bortåt en tredjedel av det jag tänkt få gjort på dagarna, denna veckan är så här långt av yppersta klass och det kan bli så mycket som en fjärdedel klart av det som stod på ToDo-listan i söndags kväll.

——-

Så. Om jag haft tid så skulle jag läst den här bloggen från början till slut, följt alla kloka principer och goda råd. Teoretisk skulle det bli jääävligt nice, allt skulle falla på plats, alla skulle vara glada och bli rika som troll. Håhåjaja.

Statusuppdatering – Sync is…

…och ur kaoset talade en röst till mig och sa: ”Le och var glad, ty det kunde vara värre”. Och jag log och var glad, och det blev värre…

 

Sync med stormsteg på väg in i framtiden

Jag startade veckan med ett besök på arkivet. Stadbyggnadskontoret har nästan alla gamla ritningar på nästan alla gamla hus som vi nästan alltid skall bygga om eller ändra på.

Jag har besökt arkivet ganska regelbundet i tjugo år och blivit lite skadad. Jag har slutat klaga på att allt ligger på mikrofilm. Ett ålderdomligt system med maskiner som säkert var nya när arkivet öppnade någon gång under andra världskriget. När allt annat finns på nätet, CD-skivor och fotoalbum är hopplöst ute, vi mailar och läser ritningar kors och tvärs med våra telefoner – då är det här nästan overkligt gammalt.

Så plötsligt händer det.

Kvinnan bakom disken som jobbat där i mer än tjugo år frågar om jag inte vill se dem på skärmen istället (alltså datamaskinsskärmen!)

– Gärna, säger jag, har ni äntligen skannat in allt nu? (med min allra vänligaste ironi)

– Fast, det finns ju inga datorer lediga, säger hon då lite sorgset. Nä, alla tre var upptagna. Jag fick snällt starta upp ångmaskinen.

(Alla andra ca en miljard datorer i världen är väl upptagna med internet så att använda dem var ju inte att tänka på.)

 

Sync fick just ett riksintresse

Sync följer vad som som skrivs på Yimby. I Göteborg alltså. Stockholm har jag inte haft koll på förut, det känns så långt bort på något sätt.

Men. Nu har det hänt. Ett länktips om Jan Jörnmark ledde till ett inlägg på Yimby Stockholm som han gjort nyligen. Det handlar om hur riksintressena för kulturvården är en tickande bomb för fastighetsägare och i förlängningen förkommuner och skattebetalare. Har man en väldigt lång stund över så kan man läsa hela inlägget, men också kommentarerna. Det är många som har åsikter och Jörnmark svarar flitigt och tålmodigt.

Fan vet om Jörmark har rätt i allt, men det verkar ju onekligen underbyggt med forskning. Tyvärr har jag lite för mycket annat att tänka på just nu, men så snart det blir tid så skalla jag skaffa mig en egen åsikt i ämnet.

Yimby Stockholm åker in i bloggrulladen och Sync börjar studera en tidigare helt vit fläck på kartan i östra Sverige.

Låtsas-gubbar 2 – Dr Bluff

Näste man som skojat friskt på låtsas. Läs serien från början.

Han dök upp från ingenstans, trevlig svensk man av äldre årsmodell. Enligt egen uppgift var hans största problem att hans båt (skepp?) inte kom in i gästhamnen, den var 90 meter lång och fick stanna utanför Älvsborgsbron. Han behövde i alla fall ett schysst boende för sina tvillingsöner som skulle börja på Chalmers. Vi hade just fått ledigt en lägenhet på 370 m2 för syndigt många miljoner skulle passa som hand i handske.

Mäklarn gjorde sig till och inkvarterade honom på bästa hotellet, den stora båten var ju bara på väg men inte framme än. Arkitekten och jag, som var projektledare, gjorde dyra timmar för anpassningar och justeringar. Allting klaffade perfekt. Men bara nästan.

Just det. Det var för bra för att vara riktigt ok. Vi gick omkring och undrade hur en svensk stenrik miljardär kunde poppa upp helt okänd för oss. Gissningarna blev krystade. Mäklarna började ana oråd, projektägaren som är en luttrad man sov allt sämre. Arkitekten som är seglingsintresserad hade frågat köparen i allmänna ordalag om sånt som seglare snackar om. Gubben hade då blandat ihop Tall Ships Race med Americas Cup. Lite svårt att tro att han höll på med kappsegling på elitnivå då, som han själv sagt sig göra.

Sen – som i reklamen – plötsligt hände det. Flax. Projektägaren är på en rätt fancy restaurang med bekanta och – se på fan – där sitter köparen vid bordet jämte och dinerar i sin ensamhet. De språkas och säger på återseende på måndag. Då skulle miljonerna och lägenheten byta ägare.

Senare på kvällen kommer en servitris diskret till min vän, projektägaren, och frågar försynt om han känner mannen som suttit vid bordet bredvid. Han hade tyvärr missat att betala notan innan han lämnade stället!

—–

Betänk läget – köparen var en (förmodat) mycket betydelsefull kund, han hade kostats på en hel del under några veckor, han skulle betala en ansenlig summa pengar ett par dar senare och projektägaren hade naturligtvis hade redan fjärilar i magen. Vad väljer man i det läget?

  1. Betalar hans påkostade nota, som han ”glömt” betala själv och låtsas som ingenting när man träffas på banken?
  2. Inser att man just lärt känna Dr Bluff?

—–

Det går bra att gissa nu!

Låtsas-Leif, du är unik (men du är inte den ende)

Rektor Leif WaldendorfMullbergaskolan finns inte på riktigt. Påhittad. Men hans finns ändå, han fyllde år i fredags, jag är kompis med honom på Facebook. Är man med på Facebook så finns man. Väl?

Hursom. Han är inte den förste låtsasgubbe jag råkat ut- för. I byggbranschen har vi fler fiktiva karaktärer än nödvändigt. Vi vet att de inte alltid finns, men ändå existerar. Typ. Till exempel så har Byggblasket har med ljus och lykta sökt efter en av dem – Någon Annan.

Någon Annan? Ja, den jäveln skulle man få tag i, han har mycket på sin Todo-lista, den killen. Han skall städa bygget, skrubba det sketna dasset, ställa in mjölken efter fikarasten. Han skall dessutom lösa besiktningsanmärkningar och göra slutkunden nöjd när alla andra på bygget dragit iväg på nya äventyr. Herr Annan! om du läser detta – hör genast av dig till Sync´s huvudkontor! (Mail går bra).
(OBS – Sync Blog är jämställd och Annan är inte könsbestämd än, men all vår forskning hittills tyder på att vederbörande är en man.)

——–

Jag har börjat kategorisera personer som inte finns men existerar ändå. Listan är inte färdig, men den finns …

  1. Hitte-på-gubbar
  2. Borde-finnas-gubbar
  3. Sol-och-vårare

Leffe på Mulberga är ju klockren på kat.1, Mr Annan kvalar in i kat.2. Sync kan möjligen snart börja skratta åt några av dem i kat.3 som vi råkat på. Dr Bluff som figurerade i ett projekt för några år sen, och naturligtvis fejk-professorn som köpte lägenhet utan en krona på banken. Det finns nog flera om vi skrapar lite på ytan.

Sync lanserar serien ”Låtsas-gubbar på riktigt”. Vi är byggare så vi tar det okronologiskt och helt utan styrsel. Start imorgon.

——-

Vet inte varför – men jag kom just att tänka på en rolig lapp jag såg en gång på en dörr någonstans.
”Morgondagen inställd p.g.a. bristande intresse”
Sitter den lappen uppe imorgon, då blir det ju inget förstås.

Skärpning ni också, kärringar!

I dagens Expressen så finns en debattartikel om byggbranschen. Det är ju bra. Barbro Engman och Gudrun Schyman har upptäckt att det funkar lite dåligt i branschen, det slösas och slarvas.

Så är det. Det borde inte vara så, men det är det.’

Jag har stört mig här tidigare på hur man rubricerat detta, Skärpning Gubbar, jag tycker det antyder att gubbarna på bygget ställer till problemen och det är fel. För den rent korrekta benämningen på den samling hantverkare du har på bygget är gubbarna. Arkitekter, konstruktörer, entreprenadingenjörer, ekonomer och annat löst folk räknas alltså inte in i här.

Engman och Schyman har gjort researchen väl och har koll på Chalmers rapport om slöserierna. Men det framgår inte så tydligt att det är på ritbordet och konsultkontoren som de stora dyra felen börjar. Vår planprocess som drar ut flera år och stoppar många goda projekt är en gigantisk broms för snabbare bostadsbyggande. Så långt innan det är ett fysiskt bygge ute i verkligheten så har man slarvat bort många sköna miljarder.

I jobbet innan det blir bygge så sölas det bort tid och pengar, man gör korkade tekniska lösningar och tar tveksamma genvägar, man ägnar ibland oändligt mycket tid åt själva byråkratin utan att bry sig om själva målet. I den fasen är det sannolikt en större andel kvinnor (förlåt, kärringar) som deltar än i övrig byggverksamhet.

På byggena är vi fortfarande 100%  gubbar

(tyvärr också nästan 100% män, men man kan inte få allt på en gång, Gudrun:)).

Igår var det fredag

ja, och fredagen drog över några timmar, typ fyra faktiskt. Man kan säga att den våldsförde sig lite lördagen som är lite ynklig och stukad just nu. Men det ärr det värt, det var ju kalas. Takstolskalas.

Sync projektleder en vindsombyggnad åt en bostadsrättsförening och nu var det dags att kalasa lite. Byggarn fick ordnat lite bord, bänkar och stolar, städat bygget och gjort fint värre. Beställaren ordnade en gedigen dryckesbuffé. Sync fick fixa mat, det kan vi ju bra men fuskade denna gången. Mycket jobb och kort om tid så vi fick ta lite  hjälp.

Ordföranden i föreningen hör nog lite dåligt så för säkerhets skull hade han skaffat en musikanläggning som kunde funkat för en rockkonsert på Ullevi. Det blev en tung rockn´roll-kväll, hehe. Sync likealot.

Råa ytor med provisoriskt utlagda skivor på golven, bygglampor och värmefläktar, maten uppställd på en plyfaskiva, drickat på en gipsskivepaket. Det är tacksam miljö att ställa till med kalas inne på ett bygge som är mitt uppe i allt. De boende i huset får ju inte komma upp annars så det var mycket nyfiket frågande och undrande varför man gör si och hur man gör så. Jag gillar mixen av byggubbar och civilister som sällan rör sig på byggen, det blir ett skönt möte.  Klipper in lite bilder nedan – festen så som jag minns den…

Platschefen och Synckollegan

Beställarens ombud

Dags att gå hem nu?

ÄTA – psykologi och annan bullshit

Orsakerna till att ändrings- och tilläggsarbeten uppstår är varierande. Vi har avhandlat Oförutsett och Programändringar men kanske skall utveckla det lite ändå.  Jag tror skalan går från ren okunskap via dålig projektering, fortsätter förbi naiv optimism och självbedrägeri för att slutligen stanna i politiskt taskspel.

Okunskap
du är helt enkelt inte är tillräckligt duktig för att förutse skeende och risker. Smärtsamt när det händer. För alla.

Dålig projektering, dålig planering
du behärskar det hela men slarvar i det viktiga tidiga skedet, kanske av snålhet, kanske av upplevd tidsbrist. Väldigt vanligt bland oss som skall vara proffs.

Naiv optimism
vilken hemmabyggare som helst tror sig kunna bygga sitt hus egenhändigt på halva tiden av vad en yrkesman kan. Detta kan förväxlas med okunskap men det är inte riktigt samma sak.

Självbedrägeri
du har en stark förnekelsefunktion och det gör det enklare att komma igång genom att mentalt blunda för fakta och din egen känsla. Hänger ofta ihop med underfinansiering och det-löser-sig-sen-mentalitet.

Politik
för att överhuvudtaget få igång projekt så behövs det en optimistisk kalkyl och du lurar helt enkelt din omgivning att det är enklare/billigare än det faktiskt är.

Nu finns det väl grader i helvetet och egentligen är det ju ingen rak skala utan mer som fristående funktioner. Man kan plocka lite här och lite där och blanda sig en riktigt skum grogg på de ingredienserna. Ingenting är enkelt.

”Okunnig naiv person som inte vill slösa energi på att tänka efter före eller fega med marginaler och säkerheter”???

(Låter som beskrivningen på en del framgångsrika entreprenörer)