Etikettarkiv: Ledarskap

Standard

Publicerat av

Publicerat den

24 oktober 2009

Publicerat i

Anledningar att jobba i byggbranschen

Kommentarer

Lämna en kommentar

Sync kan bygga också

Sync är byggkonsult. Penna, papper, dator, kamera och varsin bred käft med len tunga. Det är våra verktyg. Både kollegan och jag har söner i femårsåldern som är måttligt imponerade av att deras byggarfarsor inte ens spikar en spik på jobbet. Det finns ju inga plankor!

Så Sync har tagit på sig något så ovanligt som ett riktigt byggjobb. Vi snickrar själva. Inte mycket, inte avancerat, inte bråttom. Det passar oss bra.

Idag fick Ludde åka med mig dit, inte helt frivilligt men efter förhandling om villkoren så gav han med sig. Jag tror inte han ångrar sig för det var roligt att köra pallyftare, väldigt skoj att åka saxlift och stensketafräckt att sitta i gaffeltrucken och hissa gafflarna ända upp i taket.

Ludde i verkstan

Så har glad är man när pappa faktiskt har ett byggjobb igen.

Godis

Det enda som krävdes i övrigt var en megastor godispåse, lunch på McDonalds och en paket pepparkakor. Den killen kan bli fackbas på Byggnads anytime.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

23 oktober 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

3 kommentarer

AB04 – Piska mig hårt

Dagens Byggvärlden-citat

Kontrakten som skrivs idag liknar djurdressyr från 1800-talet. Då piskade man djuren om de inte gjorde som man ville. Idag skriver vi kontrakt som innebär att vi är beredda att straffa våra partners om de inte gör si eller så. Istället för att tillsammans lösa eventuella problem.

Klockrent. Say no more. (Idag alltså, återkommer med detta som tema…=)

Standard

Publicerat av

Publicerat den

07 oktober 2009

Publicerat i

Anledningar att jobba i byggbranschen

Kommentarer

1 kommentar

Jag visste det – Banverket läser min blogg

Jag har ju sen länge avslöjat vilken strategi byggbranschen måste ha om vi skall rekrytera unga tjejer till våra yrken. Det måste börjas tidigt.

Och helt ur det blå så kommer det en representant från Banverket till dotterns klassrum, har med sig presenter och lite lagom info om högspänningsledningar och annat skoj.

Så nu ikväll så satt min unge och matade in http://www.banverket.se – ”hur skriver man snedstreck, pappa?” – matade vidare b-a-n-g-o. Sen spelade hon spel, la ut räls och roade sig en lång stund. Hon blev med andra ord rallare på en kvart i skolan idag. Poäng till Barnverket.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

29 september 2009

Publicerat i

Byggbranschens hantering av pengar (och människor)

Kommentarer

3 kommentarer

ÄTA – Oförutsett

Om vi tar shit happens-faktorn ofta kallad oförutsett, så är det mer spännande.
(än Programändringar i alla fall)

Häromsistens kom en ny utredning från Statskontoret som konstaterade att byggbranschen inte blivit så mycket bättre sen 2002. Titeln på utredningen – Sega gubbar – är en ordlek som bygger på den utredning man jämför med – Skärpning gubbar! från 2002.

Jag gillar inte att det anspelar på att de vi kallar gubbarna sölar bort pengarna, det är sen länge väl känt att slöserierna i byggbranschen ligger i andra händer än snickarns och rörmokarns.

Ibland uppstår bekymmer som kan vara oförutsedda. Det kan vara att berget du borrar i för att bygga en tågtunnel är alldeles för dåligt. Det kan vara att det finns asbest i en rörkrök som du inte visste om innan du började jobbet. Jag kan räkna upp tusen olika varianter, men alla har samma sak gemensamt, research och förberedelser (vi kallar det projektering) har missat och det blir problem.

Det som ändå är omöjligt att förutse – olyckor eller att en nyckelperson försvinner eller himlen rasar ner – det kan man inte planera eller projektera bort helt och hållet. Typ som livet självt, du råder inte över allt.

Vi måste alltid avväga hur mycket möda (pengar) vi skall lägga på undersökningar och projektering, det måste stå i proportion till projektet och innehålla en riskbedömning. Om man vill minska risken för oförutsett, så får man lägga mer pengar på projekteringen.

Enkelt i princip, men vem skall avgöra nivån?

– – – – –

Läs här om varför ÄTA överhuvudtaget uppstår.

– – – – –

Standard

Publicerat av

Publicerat den

26 september 2009

Publicerat i

Arbetsmiljö och trivsel

Kommentarer

6 kommentarer

Griniga majoriteten

Based on a true story.

Gjorde ju ett nummer av bakre majoriteten häromdagen. Idag blir det en variant på det temat. Den griniga majoriteten på bygget består av en person. Han är tveklöst duktig hantverkare, han har en bra blick för sammanhang och en god förmåga att uttrycka sig. Han är dessutom missnöjd i allmänhet och grinig på platschefer och annat korkat folk i synnerhet. Livsfarligt.

Livsfarligt för en byggarbetsplats som behöver fungera. Just den här mannen har en stort inflytande på sin omgivning, yngre killar som hör honom och tar över hans åsikter och tonfall. När ynglingarna gnäller så är det egentligen överste gnällspikens ord som kommer ut i oredigerad form.

Gnällpellen är som den grinige gamle gubben i historien, han som när väckarklockan ringde sa:

– Jaha, så var den här jävla dagen också förstörd.

Det framgår inte varför han är missnöjd. Han har fog för att säga att arbetsplatsen är dåligt organiserad, projekteringen undermålig och framförhållningen genomusel. Men ändå, vad är nytt, liksom? De problemen har han ju levt med länge, och han har varit högljutt grinig lika länge. Om det är bekymmer hemma eller svår barndom som är förklaringen vet vi inte heller, för han är en av dem som skall finnas tillhands mellan sju och fyra men i övrigt hålla sig till sitt.

Det finns ett gäng gubbar på samma bygge som inte är griniga. De kan vara både frustrerade och arga när det strular för mycket, skillnaden är att deras grundinställning är positiv. Varje dag startar med en förhoppning om att det skall bli bra.

Jag tror att om man lyckas omvända gnällspiken, få honom att förstå helheten och ge honom en chans att förbättra åtminstone den del han kan påverka så skulle han kunna vara en enorm tillgång. Det är värt ett försök.

När man sen provat det och konstaterat att det inte funkat så skall han väck från bygget. Helst innan dan är slut.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

24 september 2009

Publicerat i

Arbetsmiljö och trivsel

Kommentarer

1 kommentar

Bakre majoriteten

Bakre majoriteten i klassen, det var jag och en till. Uttrycket myntades en eftermiddag när några i gymnasieklassen ville jobba in sista rasten och istället sluta dagen en kvart tidigare. Det var något om att hinna med ett tåg. Jag och min kumpan tyckte inte att vi skulle sluta tidigare, vi ville väl spela kort eller kanske möjligtvis bara vara lite besvärliga i största allmänhet.

Läraren försökte väl lite lamt göra en snabbenkät om vad majoriteten ville. Ingen större framgång i demokratiarbetet där dock. Det var då som Anna sa:

– Det spelar ju ingen roll vad vi vill, det är ändå den bakre majoriteten som bestämmer.

Bakre majoriteten! Vi gladde något alldeles väldigt åt detta under en lång tid efter det att uttrycket föddes. Numera åker jag själv med just det tåget och skulle bli skogstokig om någon fjant satt och fånade sig på min bekostnad så jag fick åka en timme senare.

Är det så enkelt att några högröstade okänsliga individer får styra vardagen och vilket tåg majoriteten skall hinna med?

————–

Standard

Publicerat av

Publicerat den

23 september 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

1 kommentar

Sjukvården vs byggbranschen – effektivitet

Ganska otippat så sitter jag och funderar på gemensamma nämnare i landets två största sektorer, vården respektive byggsvängen. Det beror naturligtvis på det här inlägget.

Det finns ju ganska ingående forskning om slöserierna i byggbranschen. Det finns en rätt så välgrundad övertygelse att byggbranschen inte alltid är så där värst jävla effektiv heller. Utan att någon som helst fakta bakom påståendet kan jag säga att dessa problem delar vi med vårdsektorn. Som tur är finns det ju saker i byggbranschen som faktiskt fungerar, en del saker funkar till och med riktigt riktigt bra. Så är det i vårdsektorn också. För det påståendet har jag i alla fall rejält på fötterna.

Vården

Vården kan visa sig från sin sämsta sida när man som orolig och utmattad förälder åker in till akuten med sitt förkylda och febersjuka lilla barn och möts av:

– Visst, varsågod och sitt ner. Nej, vi har fingen aning om hur lång väntetid det är.

Kvinnan i luckan är nollställd och föga imponerad av symptomen du just beskrivit. Sen sitter du där i sju timmar medan allting i korridoren går lååångsaaamt. Effektivitet är inte med i sammanhanget, finns den så är den väl dold för oss besökare.

När jag rusade in på samma akutmottagning med samma unge i famnen efter en allergireaktion så var det annorlunda. Då var det inte heller en fånig förkylning utan allvar, svullnad i andningsvägarna. Kvinnan i luckan tryckte på en knapp, dörrar öppnades och personalen bara uppenbarade sig ur tomma intet, doktorn dröjde inte två sekunder. Felsökning, beslut, åtgärd var avklarat på ingen tid alls. Detta dessutom utan stress. Allt gick helt lugnt till. Mycket imponerande.

Byggbranschen

Byggbranschen å andra sidan kan visa sig från sin sämsta sida när man som nybliven ägare till sin drömvilla har fräckheten att försöka få klart det man har betalt för, kanske till och med få det rätt utfört. Vår hantering av fel och brister i nybyggen är en typiskt källa till irritation. Felen är inte ”avsevärda” så som vi ser dem, det blir mer en slags administration som vi gärna skjuter framför oss. Men patienterna (förlåt, husköparna) tycker detta är värre är svinpesten och fortsätter vara onödigt frustrerade.

Goda exempel i byggbranschen? Ähh, jomenvissteresåatte… de finns. Väl?

Sync analys

Byggbranschen och vården har en del gemensamt – t ex det att vi lämnar rätt många kunder i sticket. Kunder/patienter med ganska enkla önskemål och behov som egentligen är lättfixade, men som vi administrerar sönder och gör till en enorm frustrationsgenerator.

Vården vinner nog ändå matchen om bästa effektivitet. Låt vara att det är lite skarpare att rädda livet på människor, och att man har fantastiska resurser när det väl gäller. I byggbranschen är det avgränsade små enklaver som funkar sådär fantastiskt bra att kunderna helt själklart blir nöjda på direkten. Nästan alltid kännetecknas det, tror jag, av korta beslutsvägar, minimal administration och effektivitet både i utförande och i kundkontakt.

———-

Standard

Publicerat av

Publicerat den

22 september 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

6 kommentarer

Doktorn i Mariannelund

Häromdagen skrev jag om en liknelse som en läkare lite snyggt droppade om hur en rörläggare hade agerat. Byggblasket började i det närmaste gråta för att jag fick en sån klockren kommentar, direkt ifrån verkligheten. Så jag tänkte köra vidare på liknelser med vårdsektorn, inte för att Blasket skall sitta och hemma i Skåne och lipa utan för att det verkar outtömligt när man väl har börjat.

Jag har någon gång på riktigt använt en sån liknelse för att förklara Sync´s roll, alltså vad vi säljer för typ av tjänst. Projektledare, byggkonsult, kalkylator, projektstöd eller lekledare täcker ju inte in det hela riktigt. Trots den medfödda geniala humor som jag besitter som göteborgare så kommer jag noga att undvika skämt om husläkare, nej jag vill mer likna mig vid en allmänläkare. Eller ännu bättre, en sån där doktor som alltid finns i Astrid Lindgrens böcker, en snäll och klok farbror som plockar ärtor ur näsan och skriver ut recept på nybakat vetebröd till den som svalt sin femöring. En doktor som inte är specialist på annat än att se ett sammanhang och kanske kan fixa de mest elementära problemen, men som också vet vart och till vem man skall vända sig med det som är svårare att lösa.

Så är det – vi remitterar vidare till specialister. Ofta behövs det efter en enkel undersökning en mer ingående undersökning när det bara känns sjukt men liksom inte syns på utsidan, då kan det behövas blodprover och röntgen (=radonmätning och thermografering). Ibland behövs ortopeder (=konstruktörer), en annan gång kanske vi får glädja patienten med en rektoskopi (=filma avloppen), har man tur så räcker det med ett stetoskop och några djupa andetag för att höra att lungorna är ok (=obligatorisk ventilationskontroll – OVK).

Hursomhelst. Specialisterna undersöker och rekommenderar en behandling. Dr Sync hjälper patienten att tolka fikonspråket, skingra oron och sen besluta om åtgärderna.

Det måste inte alltid vara specialistutlåtande. Ibland kan det räcka med ett enkelt konstaterande och fortsätta till en enkel åtgärd.

– Jaha Fru Svensson, såret måste fixas men det ser inte så illa ut ändå (=taket läcker runt skorstenen, typ), syster Benny (snickarn) kommer och lägger om det åt er.

Det behöver inte vara svårare än så hos doktorn.

———–

Dr. Sync
(medicus texo aedificium)

———–

Standard

Publicerat av

Publicerat den

21 september 2009

Publicerat i

Människor

Kommentarer

3 kommentarer

Pedagoger och kommunikatörer som kan snickra?

Jag var inhyrd platschef på ett ombyggnadsprojekt, det skulle bli nya bostadsrätter. I huset fanns det uthyrda lokaler i källarplanet, bl a ett galleri. I galleriet skulle vi göra en lite manöver, riva den gamla hissen, bygga en ny hissgrop intill den gamla och röra runt lite på galleristens lilla kontor. Galleristen var en glad och gemytlig man med få bekymmer i livet verkade det som och affärerna gick också enligt uppgift (skvaller alltså) finfint.

Jag hade gjort en liten tidplan och bestämt tid med galleristen, tre veckor ganska stökigt arbete skulle det bli. Galleristen var fortfarande glad och gemytlig så vi körde igång. Vi bemannade med två äldre herrar, snickare med förflutet inom allmännyttan och tyvärr inte riktigt taggade för ett sådant attackprojekt som det här innebar. Dagarna gick, det var det ena problemet efter det andra, inget ville sig riktigt alls. Tidplanen sprack direkt.

Jobbet i galleriet var en pytteliten del av det stora projektet och det fick ingen mer kärlek av mig när jag lämnat över det i händerna på snickarna, tyvärr. Efter fem veckor och många fler bedrövelser så sprang jag förbi, såg eländet och konstaterade faktum. Galleristen inte lika gemytlig och glad längre. Nästa dag flyttade jag på de äldre snickarna till ett för dem bättre ställe i huset. Sen ringde jag in mina ”egna” gubbar, jag hade ju firman och anställda själv också.

Snickarna O och K kom dit, jag förklarade för dem innan att det som gäller här är att ni galleristen skall vara nöjd innan ni åker härifrån. Vi klev in på galleriet, gick igenom vad som var kvar att göra, snickarna snackade och galleristen verkade glad igen. Snickarna lämnade platsen med löfte att komma tillbaka två dagar senare och köra klart.

Dagen efter så träffar jag galleristen. Man skulle kunna tänka sig att han kunde vara lite grinig när vi dragit över tidplanen med 100% och avbrutit arbetet för att invänta ny bemanning. Men nejdå, han sa istället:

– Fan vilka bra gubbar, riktigt bra.

OBS, detta var alltså innan de faktiskt svingat hammaren eller ens druckit kaffe på platsen. Allt som galleristen behövde var en timmes genomgång, att någon lyssnade på honom och visade att han blivit förstådd. Förtroende och trovärdighet återställd i en handvändning. Love it.

———

(häromdagen skrev jag om att vi skall anställa pedagoger och kommunikatörer, när jag tänker på det så hade jag ju anställt sådana redan för tio år sen. Att de var snickare dessutom förenklade det hel lite…)

———

Standard

Publicerat av

Publicerat den

16 september 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

2 kommentarer

Kvalitetsansvaret är väl gemensamt?

Lennart på Byggbloggarna radar upp exempel på hur egenkontrollen ständigt utförs slumpartat/slarvigt/bedrägligt. Så är det. Jag avundas dem som har fått bra ordning på sitt kvalitetssystem, som har fått att bli ett verktyg som hjälper och förbättrar. Jag har raljerat om det här på bloggen som en skitsak, men det är det inte även om jag säger så ibland.

Lennart har också skrivit om vem som utses, vilken roll han spelar i sammanhanget. Ofta är det självklart att det är projektledaren som blir KA. I riktigt stora eller komplicerade projekt kan det vara en speciellt utvald, kanske till och med oberoende. I mindre projekt har det tidigare ofta varit entreprenören, det är väl slut med det nu, tror jag. I vilket fall så är hans relation till projektet, till beställaren och till entreprenören av viss betydelse. Lindrigt uttryckt alltså.

Så långt håller jag med Lennart.

Den som tar på sig uppdraget att vara kvalitetsansvarig enligt PBL, han tar på sig en hel del. Rent teoretiskt så skulle det kunna vara ett rent skrivbordsuppdrag, man behöver bara häfta ihop egenkontroller från entreprenörer och konsulter, samla in några kråkor i sin fina kontrollplan och sen fylla i ansökan om slutbevis. Klart utan problem. Så enkelt i teorin.

Men.

Det funkar ju inte så. Beroende på sin egen roll i projektet så vistas han på själva brottsplatsen mer eller mindre ofta. Han är mer eller mindre inblandad i den dagliga verksamheten. Han vet med andra ord vad som pågår. Eller inte pågår då kanske om vi pratar egenkontroll.

Som byggledare eller projektledare har man ju det tveksamma nöjet att bevaka budget för projektet men också för sig själv, att söla sin egen tid på kontroll av egenkontroll känns inte alltid bra. Om egenkontrollen dessutom känns som en belastning för gubbarna på bygget så lägger man ett ok till på redan tyngda axlar. Framdriften av bygget och att undvika den värsta paniken varje morgon klockan 06.45 blir överordnat den där pappersexercisen som man ju också skulle göra. Vi tar det sen, helt enkelt.

Jag tror det behövs en beställare med lite stake som inte bara säger att egenkontrollen är ett villkor för att fakturan skall betalas, utan att han också gör allvar av det och att han desutom markerar att han inte sparar in på timmarna för sin KA. Jag tror att det behövs en KA som tar på sig Stålex-dojjor och går ut i början av ett bygge och lär känna folket på platsen, talar om varför han finns och vad han förväntar sig av dem. Han måste skaffa sig förståelse och respekt och naturlig plats i systemet. Det enda som fattas sen i så fall är väl i så fall korrekta handlingar, en rimlig byggtid, någorlunda bra betalt, god soppa och vackert väder för att det skall bli ett alldeles väldigt bra bygge, kvalitativt sett.

Kvalitetsansvaret för vår leverans är gemensamt. Alla har del i det stora bedrägeriet eller den fina kvalitén, vilket av dem som nu blir resultatet.