Månadsarkiv: april 2011

Standard

Publicerat av

Publicerat den

17 april 2011

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

7 kommentarer

Huset som gud glömde (att överlåtelsebesiktiga)

DN kör vidare med sin Boskola. Sync Blogg skuggar tappert, korrekturläser, kompletterar, vrider och vänder.

Det är våra favoritämnen, som till exempel när man skall bygga nytt  eller när man köper bostadsrätt. Idag handlar det om den överlåtelsebesiktning som behövs när man köper en fastighet (=ett hus).

Den besiktningen har jag råkat på i flera olika sammanhang. Oftast då när någon låtit utföra en sådan och fått ett protokoll med noteringar om ”fortsatt teknisk undersökning krävs”. Det betyder normalt sett att här är något tokigt, här är något som besiktningsmannen inte vill ta på sitt samvete, här är alltså något lurt. Det skall man inte blunda för även om det är surt att tänka så när man just hittat sitt drömhus. Istället skall man ta tillfället att omförhandla priset och sätta ett pris på problemet. Sen köper man sitt drömhus i alla fall, fast billigare.

Någon enstaka gång händer det att en köpare helt struntar i den besiktningen. Kanske för att han tyckaer han kan själv, kanske för att han tycker den är dyr, kanske för att han inte begriper bättre. Det kan bli katastrofala följder och knäcka vem som helst. Jag har skrivit om det här, det är en väldigt sorglig historia om fukt och mögel.

Jag hoppas att jag aldrig mer behöver träffa på det.

Snåla inte inte in på besiktningen.

—–

Standard

Publicerat av

Publicerat den

14 april 2011

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

4 kommentarer

Samhällsbyggnad – Hur hänger det ihop?

Samhällsbyggnad kallar sig en avdelning på det stora konsultbolag jag jobbade på förut.
Samhällsbyggnad heter en lista som jag är inpetad på av en twittrare.
Samhällsbyggnad används ibland när ordet byggbranschen inte räcker till eller passar in.

Samhällsbyggnad – Vad betyder det egentligen?

—–

På Trenddagen 2011 var det en del  om samhällsbyggande tycker jag.

Örjan Wikforss, professor i projektkommunikation på KTH och arkitekt, pratade om stadsplanering, om vårt rörelserum (staden) och som jag tolkade det varnade han för just det system tänkande som nu eftersträvas. Han tyckte att han hade hört pratat om högre industrialisering i förtio år . Han frågade retoriskt om vi kanske vi nått den nivå vi skall ha. Han påpekade också att vi inte mår så bra om inte staden funkar bra, om vi slarvar med vår stadsplanering och rumplanering. Lika retoriskt frågade han om vi har råd att tänka så kortsiktigt.

Och så på slutet stod storbolagen i form av  Skanska som visade ett byggande lite mer systematiskt än normalt och NCC som stolt visade upp den tekniska briljans och precision som numera finns i anläggningsprojekten. Konstruktioner och hus som är anpassade till produktionen. Precis i miljonprogrammen.

Och igår var jag och kollade på Ncc´s P303. Enligt en arkitekt jag pratat med ”extremt tråkiga hus”.

Byggaren vill förse marknaden med snabba, billiga system att bygga bostäder och vägar. Arkitekten och professorn vill bygga en stad man mår bra i.

Samhällsbyggare allihop.

—–

Debatten om Göteborgs yttre områden och samhällsbyggandet som skedde för förtio år sen har tydligen nått ända till Stockholm, det är en debatt som Mark Isitt har satt fyr på. Det handlar om arkitekturen möjligen är vållande till kriminalitet och ohälsa i miljonprogramsområden som Hammarkullen och Biskopsgården i Göteborg. Alla är inte överrens om det och det är ett smärre gängkrig i GBG´s förorter just nu, fast det förs mer i de fina salongerna och via den lokala blaskans debattsida.

Fredrik på Byggvärlden är inne på det här, och i den begränsade skara som bloggar om byggbranschen så finns också Rotpartnern, Fredrik Olsson. Hans företag jobbar väldigt mycket med just dessa områden, han har nog en väldigt bra bild av problemen ur flera synvinklar. Det är klart att man som fastighetsägare måste fundera på kassaflöde som fastighetsägare, alltså Fredriks uppdragsgivare.

Fredrik och Fredrik är ju kloka pojkar, en av dem är chefredaktör och FB-kompis med Isitt, den andre är VD för en av de stora aktörerna på konsultsidan när det gäller stora ROT-jobb. Fredrik och Fredrik är samhällsbyggare.

Vad har jag och komma med här?

Född i Bergsjön. Uppvuxen i sjukhusbostäderna nära Östra Sjukhuset, bodde där i arton år. Flyttade sen till Lövgärdet. Idel ädel adel – bara miljonprogram. Min erfarenhet av miljonprogrammet är alltså att växa upp där som barn och boende. En åttabarnsfamilj i en fyrarummare på knappt hundra kvadrat. Äldsta syrran hann flytta innan den yngsta föddes. Det kunde bli lite Taikonstämning där ibland.

—–

Jag skulle så väldigt gärna klistra in en favoritteckning här av den fantastiske Jan Stenmark. Den föreställer några barn som springer barfota i gräset och leker indianer, ett stenkast från höghusen. Bildtexten till teckningen är tagen från min barndom. (OBS – ej exakt citat)

– Vi förstod inte då att vi var olyckliga.

Ironi. (Klipper in en bild på mig själv istället. Från sjuttio-nånting.)

För det var en lycklig tid, jag kanske inte alltid begrep det då men jag har fattat bättre sen. Om det finns människor som tror att det per automatik är misär att bo i ett sexvåningshus, de har fel. Så jag förstår dem som bor i de höga husen i Hammarkullen, som trivs med det och som reagerar på debatten som förs över deras huvuden.

—–

Ja, i alla fall, boendekarriären tog fart när jag fyllt 22, då flyttade vi in till stan, sen bytte vi lägenhet några gånger. Långt senare när barnen fötts så drog vi från stan, långt ut på landet till ett nybyggt hus.

Vad är det för problem man dras med i förorterna? Integration och segregering. Det är så svåra ord att jag måste kolla stavningen, jag kan knappt uttala dem. Men är det konstigt att det är just de problemen? Jag är en av dem som stack därifrån, ytterligare en som ville byta upp sig i status och ansluta till den vita medelklassen, först i city, sen långt ifrån både höghus och stad.

Men min insats som samhällsbyggare då? Gjort någon nytta i miljonprogrammen, Sync? Nja, tveksamt.

—–

Jag tror inte det är arkitekturen som är felet. Problemet är att vi stack därifrån. Problemet är att vi som drog lämnade tomma platser, platser som till del har fyllts upp av dem som har sämst förutsättningar av alla, flyktingar. Människor med lite förankring i vårt samhälle och noll chans att få ett jobb. Arbetslöshet och utanförskap är inte arkitektens fel.

Samhällsbyggnad? Lite mer än arkitektur.

—–

Standard

Publicerat av

Publicerat den

13 april 2011

Publicerat i

Byggbranschens hantering av pengar (och människor)

Kommentarer

14 kommentarer

Skvaller om bemanningsföretag och skurkar

Jag fick ju en liten öm tillrättavisning av Fredrik på Byggvärlden när jag skrev om bemanningsföretag och dess  roll i min verksamhet 2006.

Jag förstod med Fredriks kommentarer att jag missat att få fram budskapet med några dåliga formuleringar och tänkte börja om det inlägget inom kort. Det är en en inte helt problemfri relation som byggföretagen har till bemanningsföretagen Jag är helt övertygad om att branschen behöver den typen av tjänst, men det har inte landat riktigt än.

Tyvärr har några som kallar sig bemanningsföretag en del skumisar ute i kulisserna som solkar hela frågan. Det finns stora pengar i rullning och människor som kommer i kläm.

Senaste skvallret i stan säger att 11 personer är häktade från ett av de företagen och att det fattas 48 miljoner.

Spännande och tråkigt samtidigt

—–

Standard

Publicerat av

Publicerat den

13 april 2011

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld, Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

3 kommentarer

P303 – 30% på 3 år

Jag var på studiebesök i morse hos NCC i Vallda. Där bygger man sitt P303-koncept för första gången. Bostäder med 2-, 3- och 4-rumslägenheter i tvåvåningshus.

NCC erbjuder fast pris, 11 995 kr/m2 – färdigt och klart. Exklusive markarbeten förstås och exkl anslutning och tomtförvärv och lite mer som vi kallar Byggherrekostnader i våra projektbudgetar, men ändå. Tolv tusen är rätt ok!
(Egentligen femtontusen med moms. Momsen måste räknas in i bostäder. Det är bra ändå.)

Jag åkte dit tillsammans med en bekant som jobbar mestadels som fastighetskonsult där med nybildande av bostadsrättsföreningar som specialområde. Vi pratade om hur smart det är att ha ett färdigt koncept till rätt pris. Det gör det enkelt för kunden, paketet är färdigt och klart. Priset är garanterat. Han jämförde med Sveriges framgångrikaste företag, IKEA och HM. Snyggt paketerat till fast pris. Enkelt att vara kund då.

För det är på ett vis en lättnad för dem som är exploatörer, man slipper i praktiken vara byggherre med en massa byggkonsulter, tjafs om kvalitetsansvar och ännu ett projekt där man skall uppfinna ett av de hjul som vi med stor säkerhet redan har.

Direkt efter besöket åkte jag till ett möte på ett arkitektkontor. Jag kunde glatt meddela att NCC nu säljer färdiga paket och att vi inte kommer behöva arkitekter mer – Ni kan klappa igen, typ. J
(Köper man P303 så är arkitektjobbet i projektet minimalt, i stort sett skall man placera kåkarna bra på tomten och göra situationsplan. Allt annat är ju klart.)

Invändningen från den arkitekten jag besökte är att det är tråkiga hus. Förstås.

—–

Rent tekniskt är det egentligen inte så nytänkande. Cellplastsystemet har funnits ett tag. Enkla och gedigna lösningar, inget lull-lull. Färdiga moduler för badrum känns som en rätt självklar metod numera. Byggmetoden är snabb och ganska okänslig för väder.

En sak som vi kämpat med i många projekt är tillval eller Kundanpassning. Det brukar bli rörigt, dyrt och tjatigt. Det är en tung administration som skall dras igenom. Jag och min resekamrat för dagen är helt överrens om att det egentligen är ett självförvållat problem, vi har själva öppnat upp för det. NCC säger med P303 rakt upp och ner att det inte går att påverka så mycket. Tillvalen är mycket begränsade och det är bra.

Det som jag gläds mest åt är sättet att jobba. Vi fick komma i på platskontoret och ta del av hur man tänkt och gjort. Säkerligen tillrättalagt men jag gilla det stenhårt. Det är illustrativt och noggrant redovisat, arbetsberedningarna är genomjobbade ordentligt, tankearbetet har skett innan bygget påbörjades. Det doftar LEAN och ödmjukhet.

Det verkar som man gjort läxan på ett bra sätt, jag tror man snart har en mall för hur det skall byggas på ett snabbt och smart sätt utan att göra fel. Då blir det bra ekonomi för byggaren också.

—–

Så byggaren blir nöjd med täckningsbidraget, exploatören blir nöjd med projektet och sin förtjänst, den boende blir nöjd med sin nya, prisvärda bostad (antar vi).

Alla nöjda. Ja utom en och annan arkitekt kanske.

—–

Namnet P303 kommer av att man stack ut hakan och sa att man skulle kapa kostnaderna 30% på 3 år. Det tror jag man gör genom att använda basic teknik, genomarbetade metoder och att bygga samma sak många gånger.

Jag gillar det.

—–

Standard

Publicerat av

Publicerat den

11 april 2011

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

10 kommentarer

NCC´s P303 – Nyskapande bostäder?

På onsdag hoppas jag kunna gå på studiebesök och kolla in NCC´s satsning på billiga småhus, P303. Billiga i betydelsen låga kostnader, inget annat. Jag förväntar mig hög kvalitet och lång hållbarhet, inget annat funkar att att bygga idag.

Det måste vara så vi skall bygga i större mängd. Plattformstänkande, systemstyrda arkitektur och en absolut fast kostnad som stämmer med vad som går att hyra ut. Naturligtvis med minimal energiårgång i driften och lååååångtidsperspektiv på underhållet.

Det skall bli intressant.

P303

—–

Jag kollade i efterhand på Skanskas inlägg på Trenddagen 2011 hos Byggtjänst. Man pratade om sitt Exchange-koncept, där man kan bygga större flerbostadshus lite grann enligt samma principer som NCC´s  P303. Man har ett system som råder över arkitekturen, man har en kärna av trapphus, fläktrum och annat som följer med från gång till annan. För mig låter det helt rätt, vi behöver inte uppfinna hjulet fler gånger nu.

Sync lunchar frekvent och jobbar ganska tätt med en arkitekt som just nu har ett uppdrag åt Skanska i just det konceptet. Han och hans kollega tyckte häromdan när vi käkade indiskt att det kan vara lite bökigt att anpassa sig. Jag förstår det, för arkitekter jobbar ju inte bara med system och jämna 1200-mått, det finns en del andra aspekter som vi ingenjörer och strukturfashister lätt hoppar över.

Å andra sidan – att arkitekterna får det lite jobbigt känns som överkomligt för mig. Allt för den goda saken.

—–

Belackarna till systemtänket tar nästan alltid upp invändningen att vi inte vill ha ett nytt miljonprogram. Det ät lite tröttsamt tycker jag.

Det som NCC och Skanska gör är ju helt vanlig produktutveckling, precis som vilken industriverksamhet som helst. Man mallar formatet, styr in allt i ett system och strävar efter att få färre komponenter att sätta ihop på plats.  Allt för att kunna sänka pris och få jobben i konkurrens.

—–

Onsdag morgon så får vi se om man kan överraska med nytänkande lösningar och gott kaffe. NCC bjuder på både frukost och lunch, men jag tror vi är där tidigt och är osäker på om jag kan stanna så länge, kanske om Henrik Lindblad själv lagat  käket, vi får se 🙂

—–

Standard

Publicerat av

Publicerat den

10 april 2011

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

4 kommentarer

En stabil grund, schyssta lokaler och läget, läget, läget

DN kör vidare på sin serie Boskolan tidigare uppmärksammad här – idag med del 3 där man sätter föreningens ekonomi under lupp. Det vill säga då bostadsrättsföreningen. Dessutom en snutt om hur det kan vara att få ihop en styrelse som funkar, det är inte alltid så lätt.

Det är inte mitt specialistområde men vi som är byggkonsulter gränsar till det och Sync är inblandade ibland. Vi gör en del underhållsplaner åt brf:er, vi hjälper några med att bygga vindslägenheter eller bygga om och några att byggas från start. Men det där att läsa bokslut och bedöma nyckeltal är inte min grej, däremot tycker jag det att det ofta finns en del bra att veta i brf:ens ekonomiska plan.

Så det här år inget tips om hur man skall göra, det är hur jag skulle tänkt om jag tittat på lägenhet och – märk väl – jag gör inte alltid rätt.

Som insnöad byggare så är jag intresserad av byggnaden förstås, och undrar om det står på en stabil grund. En gammal kåk som står inför en grundförstärkning måste ha en god summa i brf:ens renoveringsfond, annars kan de svida. Husets kläder är också viktigt, taket måste få lite kärlek ibland och fönstren håller inte utan underhåll. Inget av detta är något större problem om tidigare styrelser gjort sitt jobb, haft ordning på sin underhållsplan och också följt den.

Numera är dessutom den tekniska biten när det gäller energioptimering intressant. Både för samvetet och för de boendes plånbok är det viktigt att kåken drar så lite det är möjligt. De åtgärderna kan sägas vara kostnadsneutrala på sikt och inte påverka värdet men kan innebära en investering och lite pyssel för styrelsen.

En annan sak som jag lärt mig med tiden är betydelsen av att ha bra lokaler centralt. Den brf som ligger i centrala stan med butiksläge eller lämplig plats för restaurang är att gratulera. Intäkterna från dem är guld värda. Jag tror inte alla inser att lokalhyresgästerna faktiskt höjer värdet på lägenheten. Faktiskt så ser vi ibland boende i brf:er som inte inser att de är hyresvärd åt verksamheten och att butiken eller restaurangen betalar en god del av föreningens intäkter. Alltså indirekt den boendes egna intäkter.

En sista slag överkurs om brf:er är att kolla efter outnyttjad yta. Det är en fantastisk möjlighet att ha en byggnad mitt inne i centrum där det är möjligt att bygga mer uthyrningsbar yta eller att bygga fler lägenheter. Man skall i och för sig passa sig, det är lätt att göra en önskekalkyl. Ombyggnadskostnaden kan var lika hög som försäljningspriset men faktum kvarstår att det ändå är en god affär givet den avgiften per kvm som föreningen sen får in i all framtid. Mer om detta här.

Sen självklart så är läget viktigt, en attraktiv adress kommer vara attraktiv även i dåliga tider. Närhet till skolor, daghem eller systembolag (eller vad man nu värdesätter) kan förändras med tiden men bra utsikt försvinner inte så lätt. Närhet till kollektivtrafik brukar vara ganska stabil, det är bra

—–

UPPDATERING:
Nu när DN´s artikel är några timar gammal har den fått lite kommentarer, det går lite i den tonen som jag hade förra veckan. Folk vill ha mer handfasta direktiv. Den kritiken landar tungt även här på Syncbloggen, men jag tror inte man kan vara så mycket mer exakt. Det man bör göra är att skaffa den expertis som behövs.

—–

Mer på Sync Blog om bostadsrättsföreningar och deras relation till byggare här, här o här.

—–

Standard

Publicerat av

Publicerat den

09 april 2011

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

7 kommentarer

Sommar, sommar, sommar

alternativ rubrik:

Riktiga män jobbar i byggbranschen (?)

Anledning till rubrikfunderingen?

Jo, jag har lyssnat på Eva Gabrielssons sommarprogram från lördagen 03 juli 2010. (direkt till MP3-länk)

Jag gjorde så efter ett tips från Henrik när han kommenterade ett inlägg här om Trenddagen 2011. Jag lyssnade först på de minuter som Henrik hade nischat in om Evas tid på byggena. Det var så pass intressant att jag började om från början och lyssnade på hela. Fick dessutom en ny (?) musikfavorit på vägen, Steeleye Span, låten Gaudete är ju helt suverän och rullar på min Spotify just nu. Tack för det Henrik och Eva 🙂

—-

Jag kände inte till så mycket om Eva Gabrielsson, annat än att hon var Stieg Larssons sambo och inbegripen i en sorglig tvist om en massa miljoner, arvet efter Millenium-triologin. Jag visste inte att hon är verksam inom byggbranschen, som arkitekt på en statlig myndighet och med passion för stadsplanering.

15 minuter in i programmet berättar hon om när hon studerade till arkitekt. Man skulle ha praktik ute på bygge, minst 2 månader men blev 2,5 år. Det blev start halv sju på mornarna och mycket ansvar.

Evas beskrivning av bygget är rolig att höra. Inget fungerar på byggen om man inte samarbetar, säger hon.

Byggen är, säger Eva, speciella arbetsplatser, väldigt humanistiska arbetsplatser. Det enda som räknas är att man inte jävlas med varandra. Det enda som funkar är att alla samarbetar. Det funkar inte med rasism och diskriminering, det blir väldigt opraktiskt för det stör människors samarbete och det stör produktionen, enligt henne. Jag håller med och gläds åt orden från en person som sannolikt har en väldigt klar uppfattning om hur rasism och diskriminering annars regerar på olika platser i samhället.

Den enda gången hon själv kände sig diskriminerad var den gången en leverantör klev in och trampade tungt runt på platskontoret, han frågade Eva – Ingen inne?
Eva funderade på om karln var blind och svarade: – Näe?
För hon satt ju där med komradion på skrivbordet, bordet som var fyllt med tidplaner och fakturor. Han gick ut och letade efter en ”ansvarig” ute på bygget, 16 trappor upp och ner. Det tog en stund.

Sixten, kollegan, kom så småningom in på platskontoret med chauffören i släptåg. Sixten som var från Norrbotten, uppvuxen med 10-11 systrar, tålde inte såna här dumheter. Han sa: – Här är hon ju. Var hon inte inne?

Polletten hade ramlat ner och chaffisen var generad och tyst.

—–

Hon säger att det är skillnad på plastmachos och riktiga män, på byggen är det väldigt tydligt. De riktiga machosarna med hjärta och hjärna är de som tar ansvar och är de naturliga ledarna. Ingen har något problem med dem. Det är plastmachosarna med för mycket ego och för lite att backa upp det med som ställer till det.

Så jag hoppas jag inte går i fällan själv denna gången, det här kan naturligtvis tolkas som könsterotypa slutsatser och generaliserande i övermått. Kanske. Jag tolkar det istället som en hyllning till kollegan Sixten, de snickare, betongarbetare, murare och platschefer som annars får ta rätt mycket skit för sitt påstådda sätt att vara.

Eva är en klok kvinna. Eva säger att man måste ha överlevt leran på bygget innan man fick flytta in på kontoret och jobba med projektering. Jag tycker man kan förstärka det. Jag tycker att man kanske skall ha överlevt leran innan man uttalar sig om något alls som har att göra med just leran.

—–

För övrigt
Hon och Stieg Larsson hade planer på en bok om byggsektorn. Tänk så bra det kunde blivit. Kanske bättre än Sync Blog.

—–

Standard

Publicerat av

Publicerat den

08 april 2011

Publicerat i

Anledningar att jobba i byggbranschen

Kommentarer

8 kommentarer

På tal om bemanningsföretag och Trenddagen 2011

Jag skrev ju ett låååångt inlägg om Trenddagen och mer specifikt om Jessica Löfström på Expanderamera. Inlägget handlar egentligen mest om ett projekt som jag ett är omåttligt stolt över på många sätt. Det framgår här.

Och Jessica, ja hon har ett bemanningsföretag. Min relation till bemanningsföretag skulle på förmodligen kunna kokas ner till på FB-vis – ”it´s complicated”. Det känns inte helt bra men lite sugen är man ju ändå, typ.

Det får mig att minnas en helt onödig halvtimma 2006 på ovan nämnda projekt.

—–

Jag var alltså platschef (eller mer noga räknat produktionschef) på det i övrigt fantastiska bygget. Alla i min närhet vet att jag är svår att nå via telefon, inte för att jag har mer att göra än andra, det är ett medvetet val att inte alltid svara. Det ringde  mycket och jag valde att ibland jobba utan att bry mig om telefonen, jag koncentrerade mig på annat helt enkelt.

Ändå så lyckades en tjej från ett bemanningsföretag få tag på mig och boka en tid för möte. För vår del i projektet så kunde egentligen kvitta men jag minns att jag var lite nyfiken på hur de resonerade ändå.  Lite blodtörst var det nog också. Märk väl att det alltså var en delad entreprenad med en mängd småfirmor på plats, alla utvalda på grund av personlighet och kapacitet. Den stackars tösen som kom från det stora uthyrningsföretaget visste ingenting om det.

Hon var inte byggare men hon hade en mall för hur försäljningsmöten skulle gå till, hon hade siffror för att visa hur lönsamt det var att använda deras folk och hon var ganska söt. Det kunde bara gå på ett sätt. Slakt.

Vårt projekt var unikt på alla världens sätt men det var ändå ett bygge. Ett bygge där platsledningen försöker samla de mest lämpade för jobbet. När vi valde vilka vi ville ha på bygget gick vi igenom nätverket och plockade godbitarna. Vi visste att vi behövde några lirare med snits och elegans, vi var helt klara över att vi skulle ha några tänkande praktiker som kunde lösa problem och självklart behövde vi några grovjobbare av den typen som bara kör på vad som än står i vägen. Klassiskt lagbygge.

Den söta flickan från bemanningsföretaget såg manskap som siffror. Hon räknade dem i antal. Hon kunde hyra ut 2 man eller 10 man eller 100  man. Jag försökte på vår halvtimma vi hade tillsammans att förklara hur det hängde ihop. Jag försökte förklara att jag ville veta precis de egenskaper varje gubbe hade, om han var bra på att putsa smygar, om han var kunde gipsa på en enhetstid motsvarande 0,3 timma per kvadratmeter. Jag ville dessutom veta vad det var för en kille, hans karaktär och humor och sånt. Hon fattade nog ingenting.

Som sagt en helt bortkastad halvtimma. De personer vi hade på bygget var noga utvalda, handplockade utan tvivel. Jag hade ingen avsikt att köpa arbetskraft av henne. Hon fattade inte varför.

—–

Budskapet här är kanske svårtolkat. Det finns bra gubbar på bemanningsföretagen, byggarna behöver bemanningsföretagen för att kapa topparna, det är en balans mellan tillgång och efterfrågan. Det är nästan en förutsättning för verksamheten på det större firmorna.

Det jag vänder mig mot är när arbetskraften blir en handelsvara istället för en person, ett matematiskt värde som helt missar personens kvalitéer i andra sammanhang. Det finns så fantastiskt många faktorer som avgör vem  som är bäst lämpad att utföra ett visst arbete.

Säljaren från Adecco gick hem utan beställning, hon kanske inte begrep varför.
(Sync Blog fannns inte då – nu kunde hon läst ungefär 700 inlägg och sen fattat läget) )

—–

UPPDATERING:

I kommentarerna nedan får jag en mild tillrättavisning av chefen för Byggvärlden, Fredrik Karlsson. När jag läser texten igen så inser jag att han har rätt. Det har inte med saken att göra att hon var söt eller att hon var ung eller ens att hon var kvinna. Resultatet av mötet hade sannolikt ändå blivit detsamma om säljaren varit en pojke.

Klicka gärna på kommentaren nedan och läs Fredriks invändning och fyll på själv om du vill.

—–