—–
På måndag skall vi käka lunch ihop – årets byggchef, hans f.d. platschef (=min nya Synckollega) och jag.
Vi skall prata om Årets chef 2013.
—–
—–
På måndag skall vi käka lunch ihop – årets byggchef, hans f.d. platschef (=min nya Synckollega) och jag.
Vi skall prata om Årets chef 2013.
—–
Vi har besökt en kund och också Gävles trevliga stadsarkitekt och byggnadsinspektör. Det är småmysigt på något sätt att besöka andra städer, allt verkar så mycket lättare, alla verkar glad att få göteborgare på besök. Två dar är lagom också, det blir summa två lokala luncher och en trött kväll på krogen. Vi gick ut för att ta en öl, som man säger. Det blev bara en. Sen var det läggdags.
Vi satte oss på tåget från Gävle för en stund sen och slog upp var sin dator som goda byggkonsulter/arbetsmyror. Kollegans dator säger att den behöver ”inkonsekvenskontrolleras”. Ironiskt nog med tanke på hans ordningssinne och att han säljer just ordning och reda.
Jag säger – ”Sådan herre, sådan hund”
——
Jag gillar att sortera saker, typ filer i kataloger i datorn eller alla lösblad som ligger på vårt kontor. Det känns bättre när det är gjort även om jag vet att det inte har förändrat världen eller ens bringat annat synbar ordning i ett slarvigt kaos.
Däremot är jag mer tveksam att sortera människor, det är lite mer komplext helt enkelt. En artikel i DN rapporterar om framtida chefsämnen. Det är ju i och för sig ett aktuellt ämne på denna bloggen men det jag vet inte om jag tycker om det här ändå.
DN listar de så kallade VÄRDERINGSPROFILERNA
”• Utmanaren – Individualistisk entreprenör, starkt affärsdriv
• Minglaren – Avspänd, ej materialist
• Minglaren – En modern, avspänd person, ej materialist, konkurrerar med stil
• Lagspelaren – En social person, grupptillhörigheten symbol
• Realisten – Lösningsorienterad fixare
• Sökaren – Ifrågasätter gärna traditioner
• Nytänkaren – Livsnjutare, engagerar sig, vill förändra samhället
• Traditionalisten – Fasta värderingar, värdesätter människor mer än materiella ting.
• Den konservativa – Trofast, värdesätter sin familj och ordning i samhället.
• Den neutrala – Står mittemellan de andra profilerna.”
—–
OK. Jag känner mig lite som allihop på en gång. Är det jag som är schizo eller är det det här en kass uppdelning?
—–
Jo, nu händer det saker här.
I fredags fick jag för mig att göra ett collage av alla de länkar som bland andra Henrik skickat och jag själv nånstans fiskat upp. Forskning och rapporter om allt möjligt byggrelaterat i en än så länge ostrukturerad form.
Igår kände jag att det krävdes jämvikt i universum och att bloggen kanske drog åt något flummigt new-age-flum som inte alls speglar den av mina personligheter som jag oftast använder, ordningsfascisten. Lagar och regler i rakt nedåtstigande led fick alltså en egen sida.
Sen inatt blev lite väl tufft när jag insåg att en sida med länkar till en lagbok inte får bli mitt eftermäle i bloggvärlden om jag oväntat skulle börja ägna mig åt mitt jobb enkom på måndag. Som alla andra hoppas jag bli bedömd efter mängden youtube-klipp jag förmedlar till omvärlden.
Förmodligen kan det bli en kris här ganska snart på bloggen om det skall bli ännu fler sidor, det går inte att göra fler på ett snyggt sätt. Designen på bannern har bara fyra knappar, sen blir det stilistiskt avvikande och dålig Feng Shui. Fan.
—–
Att få in kommentarer på blogginläggen värmer, inspirerar och känns allmänt gott för egot.
Henrik är en av dem som flikar in ibland, gärna med länkar till allt möjligt som relaterar till ämnet för dagen. Jag fick lite inspiration när det kommit in rätt mycket länkar senaste tiden. Det är ju så att jag proffesionellt har ett svårtartat behov av att sortera allt i fack och kataloger och det började bli lite yvigt.
Så jag har börjat lite smått med en ny sida här som har massor av byggnörd-länkar. Den ligger uppe i bannern så länge, jag får se om det skall bli i en annan form så småningom.
Varsågoda, fortsätt skicka tips, det gillar jag!
—–
Nått nytt på Scanbygg? Nej! Tyvärr, inte denna gången heller.
Byggmässan är sällan speciellt intressant men vi hakade på ett evenemang i anslutning till det. Det var festen på torsdagskvällen (alltså igår – ajajaj). Det har en lite dämpande effekt på Sync idag kan man säga.
Middan var helt ok. Fläskfile med bea och potatismos är aldrig fel, en klassiker.
Men men men. Fest vill ju gå på och speciellt när man träffar massa gamla bekanta. Jag träffade en kompis från förr, vi spelade innebandy i början på nittiotalet, han sålde flytspackel på den tiden men fick vara med oss i NCC´s korplag ändå. Jag fick en kram av en betongborrare som jag blev kompis med för länge sen men som jag inte sett på många år, det var roligt. Och – förstås – ömsesidig kärleksförklaring och en lång kram med brorsans svåger, min kompis, det största hjärtat i byggbranschen, allas vår Mangan (som dessutom är Facebookvän med Anton Hysén härligt stolta farsa)
Polare från tjugo år tillbaka i tiden, mat med stadshotellnostalgi, en byggmässa som kopierar sig själv i decennier. Tryggt, mysigt och i centrum av komfortzonen. Nytt och fräscht?
Svar: Nej.
Så man skulle ju kunna hoppas att underhållningen skulle hjälpa oss släppa taget om nittonhundratalet och ta steget in i det nya (?) årtusendet.
Men fy fan så……….det blev. Rydell o Quick!
—–
Rydell o Quick är ett coverband bestående av en styck kille och en styck tjej, numera förstärkta att två (!) trummisar och enbasist.
Rydell ser ut som Lars Winnerbäck fast lite gubbigare (ni fattar!). Han är tveksamt bra på hårdrocksgitarr och sjöng förmodligen bäst på fritidsgården 1987. Quick ser ut som en botoxbrud i svart fodral och med en saxofon. Dessutom – saxofonen sprutar eld!
Det är hårdrocksretro så det svämmar över. Märk väl att det är min musiksmak, min uppväxt och låtar som jag kört 110dB i mina hörlurar (som jag nu får betala med tinnitus – det var det värt). Märk väl att jag gillar coverband och älskar livemusik.
Ändå är det bara ett stort neeeej!
Det är Bon Jovi, Metallica, AC/DC och Kiss i rullande schema typ. Det är det där klivet upp på podiet och bredbenta gitarrsolon. Det är inövade poser och pekfinger-lillfingerteknet och långt hår och headbanging i takt.
I publiken står 98,7% medelålders, vita, tunnhåriga gubbar i kavaj som gör samma tecken. Byggbranschen.
Förnyelse? Anton Hysén någon?
Nej. Sen när sista numret tar slut och publiken inte klappar fram ett extranummer så tar Rydell oblygt själv upp ämnet och kör Ebba Gröns 800 grader. Då brister det för mig. Jag känner mig kränkt på Ebba Gröns vägnar. Thåströms och alla rebellers, förnyares och ungdomars också.
Och jag inser att jag, Rydell och Quick har det gemensamt att vi snart är den nya fräscha jättenproppen Orvar.
——
Jag var en sväng på Scanbygg och Byggmaskinmässan i morse. Ett frukostseminarium om energislöserier på byggarbetsplatser och en reklamföreläsning om väderskydd hann jag med före halv tio. Intressant om energinåtgången på bodetableringar, det går åt sjukt mycket energi där och det verkar relativt lätt att göra besparingar.
Annars då?
Jo, tack.
En tur runt montrarna konfirmerade min uppfattning om dylika mässor, det är oproportionellt många saxliftar, paddor och bilningsrobotar i förhållande till mina intressen.
Mest intressant var att att det i en monter satt en skylt som sa att man kan dö även av ett fall från 2 meters höjd och att det alldeles intill, intill Byggnads monter, pågick en tävling för byggelever som snickrade på någon variant av stuga.
—–
Vet inte – det känns som att det inte finns en arbetsmiljöplan?
—–
Eller – Hur tätt måste tätskiktet vara?
Eller – Hur länge skall vi fråga oss det här?
Eller – Undrar vad vanligt folk skall tro om oss egentligen?
(oss = byggbranschen)
—–
Jo, man kan läsa i en artikel i Byggvärlden att SP testat fem vanliga tätskiktssytem och underkänner rubbet. Det är milt uttryckt en ironi som vi kommer raljera åt på några byggen framöver.
Saken är den att kraven på tätskikt i badrum har ändrats ganska många gånger. Varje gång blir det lite dyrare produkter, lite mer kurser som gubbarna skall gå och helt enkelt lite mer av allt. Allt detta utan synbart resultat för oss i produktion annat än att kostnaderna höjs. Det är sen länge tydligt att det dyra i ett badrum inte är själv kaklet som många tror, det är jobbet innan plattorna kan sättas dit som kostar.
Ironin i alltihop består i att Ingemar Samuelsson på SP sågar dem rakt av allihop. Dessutom för systemfel, inte för att det blir otätt genom fel utförande.
För ett par år sen satt jag på en ByggaBo-dialog där Samuelsson var med och pratade, den är en ganska rolig man. Diskussionen om ”hur tätt är tätskiktet” är tydligen fortfarande relevant 🙂
Mer allvarligt skojat så lägger försäkringsbranschen fem miljarder sköna kronor om året på vattenskador i byggnader. Skador som man tycka borde minska ju duktigare vi blir och ju bättre tätskiktssystem vi får. Men tyvärr, det verkar inte så.
—–
Bostadsminister Attefall har varit i stan och sett att vi har tusentals badrum bara häromkring som behöver renoveras. I hela miljonprogrammet är det ofattbart mycket av allt. SABO gissar på 50-275 miljarder. Så gissningsvis skall vi kleta ut tätskiktsprodukter för några hundra miljoner här. Det hade varit bra om det fanns bra grejor så dags.
Så lite utveckling och goda nyheter i ämnet önskas. Nya idéer?
—–
Ja, jag var ju på ett litet jippo i måndags. Jag känner att lämnade en krok där som jag skulle fylla i senare men tiden rann iväg.
Det kom en blänkare redan under helgen från en säker tipsare att det var på gång. Fredrik på Byggvärlden och Lars Bergqvist, ordförande för Byggcheferna, besökte AF Bygg för att dela ut priset till Årets byggchef. Vinnaren Magnus Rudén jobbar på AF. Eftersom Sync emellanåt kommer i kontakt med AF och tipsaren visste detta så var jag där när det hände.
Det var en kupp med många inblandade. Föremålet för det hela blev minst sagt förvånad.
Fredrik Karlsson välkomnade Magnus och alla kollegorna satt fint uppradade. Lite Oscarsgala också – fotografer och faktiskt också en filmkamera. Sen lite Här-är-ditt-liv-känsla när bäste kompisen var på plats och den personalchef som en gånng anställde Magnus på NCC. Det var en fin stund med lagom mycket högtidstal och blommor.
Speciellt kanske från Magnus själv. Jag visste att han hade fått lite småkalla fötter veckan innan, inte så konstigt, uppmärksamhet av den typen får en ödmjuk människa att fundera. Framför allt var det en del av kriterierna som juryn skulle bedöma efter som inte kändes bekväma. Han sa det själv väldigt bra, det att det finns andra som är mer lönsamma och andra som är bättre på olika sätt men att han ändå kunde ta att han är duktig på att tänka nytt, tänka framåt och se ett sammanhang. Respekt.
Jag dröjde kvar och vi snackade en stund efter att Byggvärlden och folket från Stockholm hade åkt iväg. Det värmde att Magnus blandar upp självförtroende med ödmjukhet på ett bra sätt.
Det finns mycket att göra i byggbranschen, många saker att utveckla, massor att förbättra och lite grann att sluta upp med. Förhoppningsvis är han en av dem som får saker att röra sig i rätt riktning.
En grej som var extra viktig för Lars Bergqvist var att Magnus en gång startade som traditionell lärling. Återväxten i skrået är ju lite klen och vi måste få in mer folk, så det är en väldigt bra väg att rekrytera nya ledare – från kollektivet. Det tror jag är bra, det finns en mängd duktiga gubbar som passar väldigt bra till att leda byggen, det finns fler guldkorn än man kan tro.
Jag gladdes extra mycket en stund efteråt när min kollega (som delar ett förflutet på NCC med mig) sa att ”jaja, han ja, nu tror jag att jag känner jag igen honom, han var lärling hos mig på NCC” när han såg bilden på Magnus. Byggvärlden är liten (i Göteborg).
—–
Så stort grattis till Magnus och till AF Bygg. Använd den hedrande titeln väl 🙂
—–
Mer på Byggvärlden