Etikettarkiv: arkitekt

Standard

Publicerat av

Publicerat den

11 juni 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

4 kommentarer

Tillgänglighetskravet kostar pengar

En artikel i Byggvärlden för en tid sen lyfte en svår fråga. Företrädare för både JM och Stockholms Studentkårers Centralorganisation (SSCO) säger att tillgänglighetskravet kostar pengar och gör bostäder dyrare. Jaså. Kom med något nytt, säger jag.

Det är klart att tillgänglighetskraven kostar pengar i utförandeskedet och lika klart är det att det medför dyrare bostäder. Det gör det också svårare att bygga riktigt billigt. Men det finns det mer som kostar pengar om man tänker på det viset. Kravet på dagsljus i alla rum till exempel, kravet på utsikt och begränsad insyn likaså. Kravet på en viss längd på köksbänken, kraven på ljudmiljö och, naturligtvis, kraven på energiutnyttjande. Allt kostar pengar, SUV:ar också. Bara vissa saker går att räkna hem direkt.

År 2010 skall alla publika lokaler göras tillgängliga om det bara finns ”enkelt avhjälpta hinder”, varenda liten trapp till butiker och restauranger skall ha en ramp eller hiss. Fast så blir det ju inte, åtgärden skall vara ekonomiskt rimlig och ibland funkar det helt enkelt inte med annat än en ringklocka och handgriplig hjälp till den besökande. Det är en otacksam uppgift för kommunens tjänstemän på stadsbyggnadskontoren att driva dessa ärenden, det finns väldigt många trappsteg in till alla lokaler i Sverige. Jättejättemånga.

Vid nybyggnad kan man nog hantera det hyfsat, det kostar något – visst. Men på ombyggnad av t ex en vind blir det orimligt. Om vi skall bygga lägenheter på vinden femte våningen så måste det byggas en hiss dit. Inte till våning fyra eller våning tre, men den måste gå till våning fem. Detta är ett hinder för förtätning i städerna. Det finns massor av kvadratmeter som kan bli helt ok bostäder, fast utan hiss.

Det finns mycket i BBR som kostar pengar, faktiskt allt. Handikappkraven är en del av det. Ideologiskt så tycker jag det är självklart att vi skall bygga för alla, men i Sverige bygger vi alldeles för dyrt och vi jagar pengatjuvar överallt. Jag vill gärna höra frågeställningen – Har vi råd att bygga allt i Sverige tillgängligt? Vad kostar det egentligen? Tjänar vi in det på kortare tid på ålderdomshemmen? Eller är det så att det faktiskt är en lönsam investering? Jag bara undrar.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

05 juni 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

2 kommentarer

Projekteringsledaren – übermensch

Skojigt att Sync Blog får Byggtjänst att förlänga kaffepauserna för att disktuera lite. Min nya favoritbloggare Lennart Wågstöm finns på Byggtjänst, han hade ett inlägg om projekteringsledning. Det är förmodligen den mest kvalitetskritiska och kostnadsstyrande rollen överhuvudtaget. Det är i den fasen beställaren har maximal kostnadspåverkan, och det är i den fasen det riktigt dyra felen görs. Tuff skit alltså. Läs gärna vad Lennart säger om det.

Jag kör min kommentar till det nedan, i sann miljömedveten återvinningsanda.

Jag tror det är en pedagogisk fråga till stor del. Man måste börja med att informera projektören om projektet. Då tänker jag inte på det vanliga tjafset om databaser, dokumenthanteringsrutiner, bla, bla, bla (sånt skall funka bara).
Nej, den som ritar och projekterar måste veta vad det skall bli, man måste veta vad det är för entreprenadform, man måste veta hur ritning skall användas – Är det en konkurrensupphandling eller skall du bara på bästa sätt beskriva en funktion? Den som ritar måste veta vem som skall använda ritningen, till vad den skall användas och hur den används.

Ett exempel – jag var biträdande projekteringsledare för ett stort ombyggnadsprojekt. Gammalt hus som skulle fyllas med modern teknik, nya stammar, badrum, rubbet. VVS-projektören hade en yngre ambitiös tjej som satt vid datorn och ritade rör och ventilation. Vi hade på A-ritningen markerat var schakterna fans, och hon satt och flyttade runt sina rör på den begränsade ytan, orolig att det ont om plats. Hon la en hel del tid på att få rören i snygg ordning, på ritning alltså. Jag försökte förklara att det där måttet som finns på hennes digitala ritning – det kommer inte stämma. Lagen om alltings otrevlighet (gäller vid ROT-jobb) säger nämligen att digitala mått inte stämmer med hundraförtio år gamla hus. Vad värre är – verkligheten kommer alltid överst i rangordningen (vad vi än skriver i vår AF-del). Livet är hårt.

Jag tror att projekteringsledaren måste teknisk och ekonomiskt överdjävlig. Hon (det kan vara en han också) måste dessutom vara en klockren ledare och organisatör. På toppen av det skall projekteringsledaren vara en lysande kommunikatör som är omtänksam, tuff och tålmodig intill döden.

Den som har de egenskaperna borde ha högsta timpengen;)

Standard

Publicerat av

Publicerat den

03 juni 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

8 kommentarer

Kommunikation ur kurs

Sync Blog tar tillfällig paus i rekryteringsarbetet och irriterar sig på annat istället.

För ett par år sen var jag på kurs. Jag skulle lära mig att skriva byggbeskrivningar enligt HUS-AMA. Den kursen behövde jag för jag kan inte det, och det är förmodligen ganska många som skulle behöva just en sån kurs. Oftast är det ju arkitekter som skriver beskrivningen så där satt jag som ensam projektledare omgiven av en massa arkitekter.

Så vi körde igång. Hus-AMA är väl möjligen en av de tråkigaste böckerna på Planeten Jorden, men den fyller naturligtvis ett syfte. Det tog ett par timmar, men sen fanns det ett tydligt mönster. Det blev en småputtrig familjär jargong där kommentarerna och skämten nästan hela tiden ledde till ungefär samma sak. Andemeningen blev att – ja ja vi kan väl skriva bättre beskrivningar, men de läser den ju inte på bygget ändå!

Så de på bygget alltså – de läser inte ändå! Faktiskt så kunde man ana att de där byggnadsarbetare i allmänhet knappt var läskunniga, och om de ändå kunde läsa så kastade byggarna ändå beskrivningen i en byrålåda och sen byggde de som de brukar.

Eftersom jag hamnat i en sen trotsålder och plötsligt kände att jag fick försvara hedern för alla mina kollegor och gamla kompisar så sa jag, (bara lite provocerandeJ), att det skrivs in så mycket skit i beskrivningarna att det på bygget inte blir användbart. Beskrivningen är helt enkelt alltför ofta en ganska dålig produkt. Det är anledningen till att den inte används. Jag fick inga applåder alls.

Om man tar en normal byggbeskrivning så är den på 30 sidor och jag kan nästan osynat kasta bort sida ett till tio och sida tjugo till trettio utan att förlora någon vital information. De sidorna i mitten med det verkligt nyttiga innehållet kan komprimeras till hälften. Någon sitter och copy/paste-ar en gammal beskrivning för ett annat objekt, skriver in saker som bara skall finnas i AF-delen, ser till att ha ryggen fri genom klyschor som ”utförs i erforderlig omfattning” eller ”enligt fabrikantens anvisning” eller varför inte ”alla mått kontrolleras på plats”. Någon som känner igen sig?

Nej, mina kära projektörsvänner, jag tror det är bevisat sen tidigare att de dyraste felen i byggsvängen kommer från felaktig eller bristande projektering. Vi kan inte fortsätta leverera dåliga projekteringar och skylla allt på slarviga byggjobbare. Byggarna är läskunniga och definitivt skrivkunniga.  De kan t ex skriva extraräkningar och avvikelserapporter.

P:S:

Läs gärna Lennart Wågström på Byggbloggarna, han kan verka old-school och lite tråkig, men han har rätt nästan hela tiden.

 

Uppdaterat: Göran W heter Lennart. Det hade jag sett om jag var läskunnig och noggrann.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

27 mars 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

5 kommentarer

Det är lite synd om beställaren ibland

Byggblasket skrev detta igår, läs det först. Sync replikerar.

Jag är möjligen partisk med min bakgrund, men byggarna är inte skurkarna hele dagen. Alla använder den mest gynnsamma delen av sin dubbla moral. Att en byggare skulle avstå från en möjlig förtjänst för att en materialtillverkare skall tjäna mer när byggaren själv har sänkt ner sig till lägsta pris i anbudet är knappast troligt. Att byggaren byter material utan att kompensera även beställaren måste vara undantag, då behövs det bättre projektledning.

Och det är nästan komiskt att man i tidiga skeden kan hitta på så skitfräcka detaljer och material. Man kan tro att arkitekter och beställare sitter och frossar i designtidningarna och har workshops om inredning och lullull. Men när det skall byggas och blir klart att allt skojigt kostar mycket pengar, då kroknar beställaren betydligt. Jag tycker det är usel pedagogik av arkitekter och projektledare att först tillåta en massa lullull, och sen klippa bort det för att det är dyrt. Det blir som att locka barn med godis, och sen byta godiset mot havregrynsgröt innan ungen får smaka.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

23 februari 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

Lämna en kommentar

Vi var kungar i Warszawa – på olika sätt

På ett bygge så tog vi in ett par polska murare. De hade bra referenser, men hade väl inte funnits med i en officiell svensk lönelista ännu, om man säger så. Vi ordnade så att de fick anställning i ett svenskt företag med kollektivavtal och polsktalande löneadministratör. De var med oss i 18 månader på det projektet, nästan från start till mål. Killarna fick plötsligt 130 kr/tim och tog ett stort kliv in i samhället. Åtminstone på pappret. De kunde inte prata svenska och min polska är inte mycket bättre, men vi använde teckenspråk och, så småningom, en svensktalande polack som tolkade.

Att våra polska vänner inte kunde delta i snacket i matrummet eller ute på bygget gjorde tyvärr att det var en viss distans mellan dem och oss. När vi skulle ordna en liten studieresa efter en lyckad etapp på bygget så tänkte jag slå två flugor på smällen. Jag tänkte att vi kunde vända på steken, att vi åkte till deras hemmaplan där vi blir utlänningar och de blir de infödda.

Vi bokade in en helg i Warszawa, flyget dit är ju faktiskt nästan gratis. Totalt 25 personer var vi (byggnadsarbetare, beställaren, mäklarna, arkitekten, antikvarien) 23 svenskar och 2 polacker. Två nätter på hotell och några bra studiebesök blev det. Vi fick en rejäl påminnelse om att andra världskriget faktiskt hände på riktigt och att vi svenskar historiskt har våldsfört oss på Polen många gånger om. Min plan funkade ganska bra – den att våra polska vänner skulle ta kommandot, men lite blygsel och respekt för överheten bromsade fortfarande.

Den andra kvällen i stan fick vi en middag med fem rätter som var och en täckte dagsbehovet av kalorier och fett för en mindre armé. Ihop med en gedigen tömning av vinkällaren så tog det knäcken på halva (det då blivande) Sync. Dock inte mig eller min bror. Nejdå, vi skulle på lokal också.

En av de polska murarna Janne (pseudonym) uppnådde på nattklubben det jag tänkt mig. Han blev kung i baren. Han hade med sig kanske 15 svenskar, han var den enda som kunde polska och han var vår ledare just då. Jag hoppas att det kändes lika bra för honom som för oss.

Janne (fortfarande pseudonym) hade ju också fått en rejäl middag i magen, och tog upp en grej som han startade kvällen innan – han hetsade till vodka-race. Ett klassiskt scenario – chefen skall supas under bordet. Fast denna gång lite mer raffinerat, i Polen med en polack mot en svensk och vodka i floder. Omdöme, självbevarelsedrift och ansvarskänsla borde naturligtvis hindrat mig att anta utmaningen, tyvärr var de egenskaperna kvar på hotellet. Men märkligt nog så stod jag distansen ut. Janne kroknade efter en 7-8 vodkashots, och jag blev vodkakung i Warszawa.

Helt säkert är att middagen på 7 000 kalorier, tjockt med stekflott på smörgåsen och att jag vägde 40 kg mer än Janne påverkade utgången till min fördel. Den egentlige kungen den kvällen, Janne (som ju heter något annat), hade förhoppningsvis ett par fantastiska dagar hemma i Polen med sina nya svenska kompisar. Vi hade i alla fall skoj.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

13 februari 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

4 kommentarer

Leksakskataloger för barn men också för fastighetsägare

Mina barn är som ungar är mest. Kommer det en leksakskatalog (det gör det!) så läser de den. Om och om igen. De vill ha allting i den, och önskelistan blir lång som ett kassakvitto på ICA.

Innehållet i sån katalog känner de flesta till. Kvalitén på leksakerna i katalogen är usel, det vet alla vuxna, men barnen tycker det ser helfräckt ut. Det är plastiga och färgglada grejor, oftast med batterier i sig. Enligt min forskning är intresset för att köpa såna leksaker betydligt större än intresset att leka med samma leksaker, som då är ganska kortlivat. Faktiskt så kan tiden som leksaken används bli kortare än pappas och mammas slit för att dra in pengar till att köpa föremålet i fråga.

Märkligt nog så visar min forskning en helt annan sak. Om sonen vill ha ett garage så uppskattar han det mer om vi byggt det tillsammans av en skokartong. En sax, en vass kniv och en spritpenna behövs, och en skokartong förstås. Livslängden och lektiden på garaget överstiger alla köpta parkeringshus och bilbanor.

Jag har sett säljmaterial för stora befintliga fastigheter. Det är inte helt olikt en leksakskatalog. Det finns fina färgbilder, och smickrande data, egenskaper som hyresintäkter, andelen höginkomsttagare i närområdet och goda framtidsutsikter. Orkar man läsa hela vägen igenom så kommer också lite tekniska data och andra tråkiga grejor på slutet.

Gäller det ett hus som inte är byggt ännu, så är materialet mer visionärt och mindre tråkigt ändå, kan man säga.

Fastighetsägare (beställare) prioriterar ungefär så här:

1.      Pengar – räntor, direktavkastning, vakansgrad och andra ekonomisiffror.
Pengar rakt av är det i vilket fall.

2.      Miljösamvete och image – ökar de flesta beställares krav på vad de köper.

3.      CSR-program – fina deklarationer där man särskilt tänker på företagets sociala (mänskliga) ansvar.

4.      Några beställare har faktiskt den fingertoppskänslan att de kommer ut på bygget med vetebröd till gubbarna som bygger på deras hus. Det tycker jag är bra.

Sällan kan en beställare ta sig tiden att grotta ner sig i alla detaljer och aspekter i ett projekt, men kanske skall han ägna en stund åt att fundera de verkliga kvaliteterna. Jag tror inte det görs i tillräcklig omfattning. Om en beställare nöjer sig med att läsa i leksakskatalogen, så får han (för det är oftast en han) lägsta möjliga kvalité till högsta möjliga pris. Plastigt och färgglatt.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

04 februari 2009

Publicerat i

LEAN, Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

1 kommentar

LEAN Blyertspenna

Det finns en skröna, som möjligen är sann, att USA la några hundra miljoner på att utveckla en bläckpenna som kunde skriva i tyngdlöshet, ute i rymden. Ryssarna tog med sig en blyertspenna.

Nuförtiden så vill alla ha ett mini-spa hemma. Det skall helst vara natursten på väggar och golv, och ett vattenfall som kommer direkt ur taket. Vi betalar gärna extra för att slippa se rör utanpå väggen, och WC-stolen måste numera vara vägghängd. En golvstående variant är tillåten men hopplöst omodern.

Byggbranschen lägger enorma resurser och pengar på att hitta en teknisk lösning för att kunna bygga badrum som inte läcker. Problemet är att tätskikt på lätta gipsväggar inte funkar bra. Problemen runt golvbrunnar skall vi bara inte tala om, hopplöst. När man dessutom skall bygga in alla rör och blandare i väggen förstärker man problemen. Och om Du som boende envisas med att faktiskt duscha frekvent i ditt fina badrum så är det statistiskt sett stor risk att Du skapar en framtida vattenskada.

Så min lösning är, om vi nu enas om att man överhuvudtaget skall duscha och bada inomhus, plastmatta på golv och vägg, alla rör synliga och Du duschar i en duschkabin. Och förbjud WC inomhus, utedass funkar bäst.

Nytänkande? Inte jag.

Nej, jag vill inte heller frysa arslet av mig när det trycker på, och ja, jag vet att utedass i centrala tätbefolkade stadsdelar blir sanitärt krisområde. Utedass är nog inte ett alternativ ändå. Men innan vi uppfinner nya hjul, så kan vi väl fundera på om de verkligen behövs? LEAN-tänket handlar mycket om att definiera det som är värdeskapande, resten skalas bort.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

20 januari 2009

Publicerat i

LEAN, Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

4 kommentarer

LEAN Projektering

Vi fortsätter som utlovat på ämnet LEAN.

Jag har genomlidit projekterings- och byggmöten på fem timmar, med en dagordning på 14 sidor, och med dyra konsulter och trötta entreprenörer runt bordet. Ofta brukar plågan förstärkas av dåliga möteslokaler, uselt kaffe och torrt kaffebröd. Detta har hänt för många gånger. No more. Våga vägra onödiga möten!

Projektering 2008 – Det som varit
Vid ett normalt projekteringsuppdrag har man möten varannan vecka. Där stämmer man av tidplan, gemensamma tekniska frågor, omfattning, mm. Min erfarenhet är att väldigt lite görs emellan dessa möten, åtminstone i början av projekteringstiden. Vi läser protokollet en stund innan mötet, gör några pliktskyldiga pennstreck eller telefonsamtal. Sen sitter vi i samma grupp som två veckor innan, och rapar upp fråga efter fråga som inte behandlats av ena eller andra orsaken, igen! I slutet tokjobbar alla tre veckor innan det är dags att leverera handlingar.
Om projekteringstiden är 8 månader, så är antagligen 5 månader onödiga.

Projektering 2009 – Det som kan bli
En liten tight konsultgrupp, med handplockade personer (inte företag, personer!). Gärna fler parallella projekt som kan vävas samman. Tätare möten, men mer av arbetskaraktär, inte att stämma av protokoll och dricka kaffe.
Konsultgruppen samlas på morgonen, startar med ett stå-möte framför tavlan, konstaterar vad som behöver göras, vem som skall svara för vilket. Mötet löses upp men alla stannar i lokalerna och börjar jobba med sitt. Nytt stå-möte innan lunch, 15 min framför tavlan. Gemensam lunch och mer enskilt arbete. Sista stå-mötet för dagen innan hemgång, 15 minuter framför tavla. Det är inte givet att man måste låsa sig till bara ett projekt under dagen, den egna tiden skall disponeras på bästa sätt. Det kan funka och är värt att pröva.

LEAN Production och LEAN Construction är välanvända begrepp idag, flera byggföretag bekänner sig öppet till denna tro. LEAN Design har börjat användas bl a av Bjerking som benämning på projektering i konceptet. Sync jobbar gärna med bostadsbyggande och vill lägga till LEAN Living. Den boendes sätt att bo och leva påverkar byggnadens belastning på miljön under hela livscykeln. Vi behöver lära människor mer om själva boendet. Vi återkommer till det en annan dag.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

19 januari 2009

Publicerat i

LEAN, Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

5 kommentarer

LEAN Machine

LEAN är numera en utryck för Toyotas sätt att arbeta som grundlades på 40-talet, det är helt enkelt ett sätt att jobba med minimala resurser. I Sverige är Scania bäst på detta, och har börjat anamma det i sina byggprojekt(se artikel i Byggindustrin).

För byggbranschen framstår detta som en nyhet även 2009. Smickrande? Svagt till måttligt.

Jag var kurs i LEAN Projektledning höste 2008, hos STF Kurs Lean Projektledning. Kursen är riktad mot industrin, och det var med viss skepsis som jag satte mig i samma rum som produktionschefen för fläkttillverkning, killar specialiserade på pannlampor och konstruktörer för elkomponenter. Kursledaren Ulla Sebestyén gjorde ett bra jobb, och jag översatte industrins situation till min byggvardag och fick nya insikter. Det industrin kallar produktutveckling kallar vi för projektering. Det industrin kallar för prototyp kallar vi för färdig produkt. De justeringar industrin gör från prototyp till färdig produkt, det är den skiten som dröjer sig kvar i våra slutbesiktningsprotokoll när kunden flyttat in!

LEAN innebär en genomtänkt process med ett minimun av slöseri i alla led. Erfarenhetsåterföring och eliminering av upprepade fel, styrning av begränsade resurser, korta ledtider, noggrann logistik och ingen lagerhållning. Alla inblandade är delaktiga och tar ansvar för sin del och för slutprodukten. Det låter inte så pjåkigt, i byggbranschen kan man nog spara in några miljarder ganska snart.

Vi börjar med projekteringen, tycker jag! Imorgon.

– – – – –

Uppdatering: Detta följdes av en rad betraktelser på ämnet LEAN i förhållande till byggbranschen.

– – – – –

Standard

Publicerat av

Publicerat den

11 januari 2009

Publicerat i

Människor

Kommentarer

1 kommentar

Stadsplanering med hjälp av skärbrännare

Det är mer tur än skicklighet att Stadsteatern i Göteborg inte brann ner 1995, Lasse Smed hade bränt hål i en balk och skickat in lite smält stål i ventilationskanal full med damm. Spännande? Javisst.  Det var på det bygget jag lärde känna Lasse Smed, mannen utan bekymmer. Han tyckte inte det var så konstigt att bygga stora tunga smideskonstruktioner, baxa in dem, hissa upp dem i taket och svetsa fast dem. Vi andra som gnyr för att matkassarna är tunga får kanske fundera lite!

Fiskhamnen kunde stått i lågor 2003. Till och med Lasse Smed såg lite orolig ut när han såg hur fort polyuretanskum i kylrumsväggar brinner. Så här långt efteråt har ju pulsen gått ner och man kan ju fundera på vad som hänt om det fortsatt. Fiskhamnen i Göteborg består av några längor med svartbyggda lokaler där brandgränserna mellan verksamheterna består av gamla kartonger och luft. Där finns också emballageförråd fulla med cellplast och papper, tompallar i staplar under skärmtaken.

Oj, vad det kunde ha brunnit!

Tänk tanken – Lasse Smed kanske hade snabbat på ombyggnaden av Södra Älvstranden, och skickat Fiskhamnen till någon åker i Kungsbacka istället. Det kommer för övrigt inga båtar med fisk längre, fisken åker lastbil från Danmark, så Sync tycker att en åker utanför stan är en bra plats för nya Fiskhamnen.