Jorå, jag har allt lite koll på Byggahus.se fortfarande.
Och, bara för att visa min ödmjukhet tänkt jag dela med mig av ett test för kreti och pleti, ett test på hur mycket man fattar av byggsnacket.
– – – – –
Så, klicka på bilden och svara på 10 frågor. Hur svårt kan det vara?
Jag gjorde det.
– – – – –
Så, Sync är bättre än 58% av läsarna på Byggahus.se! Tjohooo, 😉
– – – – –
Stockholms Byggmästareförening har vänligt nog gjort ett vad vi förr i tiden kallade för bilderband.
(nostalgi – jag minns det som en diabildsprojektor och en rullbandsspelare i ett nedsläckt klassrum i slutet på sjuttiotalet, där en entonig röst långsamt malde något om något, förmodligen Bockstensmannen eller kostcirkeln eller skeppet Vasa, och det hördes ett pling varje gång fröken Berit skulle byta bild – typ 30 år innan Youtube)
Eeh, i alla fall. Det här handlar om byggprocessen i stort, om hur en bostadshus blir till. Den långa vägen.
För det är en lång väg från idé till inflyttning. Det har varit en käpphäst för undertecknad länge, det faktum att vi i branschen använder projekttiden så dåligt. Många säger att de pressade byggtiderna är ett stort problem. Visst, det kan det ju vara, men jag brukar kontra med att det handlar om att planera tiden så det funkar alternativt avstå från projektet. Vi är inte så duktiga på det alltid. Men det är helt klart sjukt att de sista månaderna på ett bygge så ofta skall vara kaos och panik när hela processen lunkar fram i övrigt under många år. Men det är en annan historia 
Tillbaka till bilderbandet *pling*
– – – – –
– – – – –
Ambitiöst beskrivet och, tycker jag, väldigt komplett. Just nu är det populärt att påpeka att man i Tyskland på 2 år hinner med samma process som tar 10 år i Sverige. Oklart om det stämmer.
Kanske de uppgraderat från bilderband till Youtube, administrativt? 🙂
– – – – –
Olika varianter på sökningar om ÄTA är vanliga på denna bloggens statistiksida. Väldigt vanliga, typ 20-30% av alla träffar faktiskt. Uppenbarligen är detta något som man vill veta mer om.
Så – Vad är ÄTA i byggbranschen?
Jo, om man är någorlunda byggjuridiskt bevandrad så vet man att det i början på AB04 och ABT06 finns en sida men Begreppsbestämningar.
Det var ju inte så konstigt. Väl?
– – – – – –
Trots att statistiken totalt sett gått ner betydligt här så tycker Google av någon anledning att Sync Blog är ett bra ställe att börja läsa om ÄTA. Det kan ju bero på att bloggen varit trägen i sin iver att förklara fenomenet, men också att många människor undrar vad det handlar om.
För så är det ju, man googlar när man inte fattar eller inte känner igen ett uttryck. Jag gör det jämt. Uppenbarligen pratar vi som är insatta i bygglingon om det utan att alla som lyssnar vet vad ÄTA är och några av dem håller uppenbarligen masken för att när tillfälle ges tjuvläsa på Sync Blog för att kanske begripa vad byggaren just snackade om.
Det skrämmer mig lite.
Pyttelite. För jag vet ju att de som söker skall finna i det här inlägget, ÄTA – psykologi och annan bullshit. Där finns ju nästan allt man behöver veta om varför ÄTA överhuvudtaget uppstår.
– – – – –
Annars kan man ju fråga IRL också, det skulle förmodligen vara bättre. Byggaren skulle säkert svara att det betyder Ändrings- och TilläggsArbeten.
(i övrigt ganska seriösa entreprenörer har svårt att förstå det där med Avgående arbeten, så det där A-et är inte så utslitet)
– – – – –
Annat som ofta träffar Sync Blog är entreprenadformer, olika varianter på ombyggnad av råvind och en ständig jakt på platschefer. Statistiskt sett alltså.
Ja, jag tillhör ju MVM (medelålders vita män), vi är en rätt stor klubb.
Tydligen är vi på väg uppåt i byggbranschen, åtminstone enligt Byggnadsarbetaren.
Det hjälper tydligen inte att lagstiftningen talar om biologisk mångfald.
Suck.
Jorå, nu är man i smöret 🙂
Sync har fått ett ”press-kit” för att tycka något om en nyutgiven bok. (Wouwww säger publiken)
Det är logistikgurun Fredrik Friblick som skrivit den, och han har döpt den till Skippa inte förspelet.
–
–
Boken är utgiven på Xenofilia och är egentligen en samling krönikor man kunde läst i tidningen Byggindustrin under åren 2008-2012 (om man nu inte hade snålat som undertecknad och enbart skummat tidningen på nätet).
– – – – –
Fredrik Friblick omnämndes här på bloggen redan för fyra år sen i ett av mina första inlägg. Han imponerade på mig då genom sitt otvungna sätt att sätta perspektiv på fenomen inom byggbranschen. Det gäller väl fortfarande.
Perioden 2008-2012 sammanfaller helt med den här bloggens levnad och parallellerna är många. Om jag och Friblick skulle diskutera byggbranschen skulle vi antagligen vara löjligt överrens och med det urtråkiga att lyssna på. Två medelålders, lagom tjocka män som fått lite grått i skägget. Han är är 8 dagar yngre än jag, han är från Skåne, jag växte upp i Göteborg. Vi har bägge jobbat i byggbranschen rätt så länge nu.
Jag gillar Friblicks bok för att jag gillar att läsa om byggbranschen. Jag gillar hans sätt att skriva, det är lättsamt, roligt och samtidigt betraktande i sin enkelhet. Problemet med boken är förmodligen att den knappast tillför så mycket till någon annan än oss redan frälsta. Det är trots allt krönikor, korta texter som skrapar lite på ytan och som är avsedda att distrahera en branschkunnig läsare när han eller hon bläddrar mellan tyngre och längre artiklar i Byggindustrin.
Jag skulle önska mig att Friblick nästa gång skrev en bok där han går på djupet, resonerar mer om sammanhang, orsak och verkan. Gärna med goda exempel och något konkret att ta på. Den boken kanske jag inte får gratis, men jag är tillräckligt mycket byggnörd för att köpa den ändå.
– – – – –
Bokens titel kommer för övrigt från en krönika om att man borde ägna mer engagemang åt förberedelserna, förspelet. I en annan krönika handlar det om hur dåligt vi i branschen hanterar projekt när det är klara, eftersnacket. (Möjligen är det en manlig åkomma men det är nog ganska vanligt att man slarvar sig igenom förspelet, presterar halvbra men blir någorlunda nöjd för egen del, sen somnar man – OBS min uppfattning/fördom.)
Vi borde nog försöka hålla oss vakna en stund och se till att alla inblandade blir nöjda.
– – – –
Navelskåderi 2.0
Jag kan inte låta bli att le åt att Friblicks krönikor och Syncbloggens inlägg snuddar vid varandra så ofta. Vi har bägge funderat över uttrycket Samhällsbyggare, vi skriver bägge om erfarenhetsåterföring i olika form, vi reagerade bägge på centerpolitikerns klumpiga inlägg (även om jag missade hela ”näthat”-vinkel), vi saknar båda invandrare och kvinnor på byggena, vi imponeras båda av platschefsrollen.
– – – – –
Vi som jobbar med att planera och bygga bostäder gnäller ibland på att stela byggregler tvingar oss att bygga större lägenheter är nödvändigt. De blir sällan mindre än 32 m2. Genomsnittet på bostadsyta per person i riket har passerat 50 m2.
Jag är själv uppväxt i en åttabarnsfamilj, vi bodde (trångbodda?!) i en fyrarummare på knappt hundra välplanerade miljonprogramkvadrat. Det har gått mer än tjugofem år sen jag flyttade så nackdelarna har bleknat och jag kan vittna om att det inte är helt nödvändigt med 32 m2 per person. Hade jag som den femtonåring som aldrig haft ett eget rum fått uttala mig i frågan så kanske jag hade haft ena annan inställning i och för sig, man vet inte.
Ser man det hela i lite större sammanhang, utanför vår lilla ankdam, så hanterar vi lyxproblem i vanlig ordning. Så mycket golvyta till alla är något Planeten Jorden inte har råd med. I alla tider har man säkerligen istället knepat och knåpat för att hitta lösningar för kompakta boenden, typ att lägga minsta barnen i en byrålåda och de andra glinen skavfötters i våningssäng.
Till mina föräldrars försvar måste jag flika in här att jag för all del sov i våningssäng den största delen av min barndom, men att jag alltid hade en egen säng. Inget av syskonen har heller vad jag vet tvingats sova i någon byrålåda, har det ändå skett så har det säkert varit frivilligt.
Jag tycker för övrigt att man skall ha en egen säng alternativt i vuxen ålder dela en lite bredare säng med någon man tycker om.
– – – – –
Jag tycker vi skall planera och bygga mindre bostäder, kompaktare och smartare.
Jag har alltid fascinerats av tekniska, innovativa lösningar – typ en magisk säng som fälls ut ur väggen. Jag gillar tanken på effektivt utnyttjande av ytan och kan lätt räkna hem en ganska dyr säng om den sparar några kvadratmeter.
– – – – –
Trots lite glesa inlägg här på bloggen så har jag fått ett exemplar av en bok att tycka om.
Det tycker jag om.
Jag kan ju säga direkt att ordvitsarna och anspelningarna byggbranschen samliv som väcks av bokens titel är oroväckande många redan nu 🙂
Återkommer med djupdykning.
– – – – –
Den som är på Byggnörrd-level III kan läsa detta så länge, artikel på Yimby.
– – – – –
Jullovet är slut. Tyvärr barn, dag att gå till skolan.
Skolan som tagit för vana att ha studiedag första dagen och alltså börja med att ha stängt. Där ligger vi lite efter i byggbranschen, gubbarna på byggena har inga (eller väldigt få) studiedagar.
Jag är ju konsult så det är ingen som märker skillnad på om jag tar studiedag eller leker kontor eller vad jag gör. Nästan. Så idag skall jag rensa i Inkorgen, avsluta saker som inte hanns med innan jul och ringa runt och kolla framtiden. 2012 kommer inte glömmas bort i första taget, inte bara positivt tyvärr.
Framtiden är ju ändå roligast, normalt sett. Nu finns det ju lite väl många olyckskorpar som kraxar högt och visst är det darrigt på sina håll, men jag hoppas för egen del att det blir full fart i några nya projekt ganska snart. En verkstadsbyggnad med udda tekniklösningar, en råvind på exklusiv adress som skall bli riktigt coola lägenheter, en kåk i hippsterkvarteren som skall byggas om till 15 bostadsrätter, några KA-uppdrag och annat smått.
Det och en uppsträckning på kosthållningen. Den kollega jag jobbat med under hösten har en diet av Hönökaka och falukorv, varvat med ostmackor med sprutmarmelad av tveksam kvalitet. Hans ämnesomsättning kan tydligen hantera det. Min kropp är annorlunda.
Ägg, sallad, frukt. Det skall nog bli bra ändå.
– – – – –
I Syncbarnens tomteverkstad råder fullaktivitet…
– – – – –
Hoppas nu att det står sig bättre än Årets bygge 2009 🙂
– – – – –
I morse på vägen till jobbet så ringde jag en kompis. Han driver med viss framgång ett företag som utför brandtätning. Han var nöjd och glad för stunden för han skulle strax vara ledig en och en halv dag vilket inte är riktigt likt honom.
– Ledig?! undrade jag
– Ja, jag skall faktiskt ta jägarexamen.
– Varför då?
– Det börjar bli dåliga tider, kunder betalar sämre. Jag skall skaffa några gevär.
(Gapskratt)
– – – – –
Som all god humor finns det ett stråk av allvar. Snacket går, det kommer varsel från olika håll, priserna sjunker – vi har sett det förr. Killen jag ringde har haft eget företag i 14 år, är AAA-rejtad och kan säkert stå pall genom dåliga tider ännu en gång. Men några andra kommer falla ifrån. Så är det.
Jag har troget handlat brandtätningar av min kompis sen länge, och betalt för dem också. Så jag hoppas för min egen och hans skull att han har nya kunder i sikte.
Annars smäller det 🙂
– – – – –
Sync Blog 