Koka soppa på en spik

På ett projekt Sync ledde hade vi en tävling i soppkokning. Det gick till så att alla entreprenörer och konsulter som ville fick koka soppa till övriga på bygget. Man fick lägga max 800 kr, då skulle det räcka till soppa, bröd, smör och ost.

Målarfirman gjorde en fantastiskt god linssoppa, de slog dessutom budget med marginal, under 10 kr/portion. Den ene murarns fisksoppa vann, lite över budget, mycket god. Den andra murarn överskred budget med 400 %, frångick kravet på soppa. Han grillade femtio skivor fläskkarré, hade gjort poatissallad och köpt två lock riktig öl. Grillfest på taket dagen innan midsommar. Han blev diskad men uppskattad, kan man säga.

Vi kallade det tävling men var en enkel och billig aktivitet som blev mycket uppskattad på bygget. När någon skall koka soppa en fredagsförmiddag i lunch rummet blir det plötsligt en annan miljö i rummet. Det luktar gott och alla är nyfikna på vad det skall bli. Tråkningar och ifrågasättande hör till spelet. Belöningen kommer när 40 pers slickar tallrikarna, frågar efter mer och erkänner att de aldrig kunde tänka sig att du kunde laga något så gott.

Enkelt och gott.

Hur gammal var gubben?

2004 hade jag egen firma och jobbade som inlånad platschef på om ombyggnad i Göteborg. Ett gammalt hus som varit kontor skulle återställas till bostäder. I butiksplanet låg en fin lokal som så småningom skulle bli restaurang, den hade tidigare varit apotek. Apoteket stängde mitten sjuttiotalet, jag tror det var 1974.

En dag mitt på bygget så klev det in en liten, liten gubbe. Han gick runt i den blivande restaurangen och kikade. Jag hade platskontoret intill så jag såg honom gå omkring. Jag gick fram och frågade vem han söket. Det visade sig att han för länge sen jobbat på apoteket. Vi pratade en stund och han berättade att han jobbat på apoteket i 35 år.

På detta projektet hade antikvarien i vanlig ordning gjort en djupdykning i arkiven, husets historia var dokumenterad så långt det gick. CSI Miami hade knappast kunnat hitta mer information. Det fanns bland annat en del fotografier från apoteksverksamheten som pågått länge i huset. Apotekspersonal från början av seklet som poserade bland glasburkar och karaffer. Nu hade jag en man framför mig som jobbat där, och hur gammal var han? Om han jobbat i 35 år, apoteket stängde 1974, så måste han börjat där ungefär i samband med andra världskrigets utbrott. 65 år senare så står han och jag och pratar och jag, snabbtänkt som få, tar inte reda på telefonnummer, jag tar inte reda på hans namn.

Så om du, gamle man, mot förmodan surfar runt och läser Sync Blog nu så kan du väl höra av dig. Jag vill höra din historia, ordentligt.

– Du vet väl inte hur lite pengar jag har?

2004 hade jag egen firma och jobbade som inlånad platschef på om ombyggnad i Göteborg. Ett gammalt hus som varit kontor skulle återställas till bostäder. Vi hade platskontor och matsal i markplanet i en restauranglokal. En dag när vi satt ett gäng med kaffemuggarna, så kom det in en man. Mannen var alldeles uppenbart lite vid sidan om samhället, han hade en stor hund vid sin sida. Uteliggare och missbrukare var första intrycket. Men ändå inte, han såg ut som en vildmarksman, högrest och sävlig, en cool man.

Han frågade: – Kan man få köpa en rulle najtråd?


Som platschef och självutnämnd lustigkurre så svarade jag:
– Köpa najtråd? Så lite pengar finns väl inte?


Då får jag svaret: – Du vet väl inte hur lite pengar jag har?


Den kommentaren sitter borrad in i hjärnbarken. Han var glasklar och skojade inte, men inte heller förebrående. Han förklarade i en enda mening att jag faktiskt inte hade det minsta koll på hans verklighet.

LEAN Uppföljning

Vi gjorde något efter senaste projektet som borde vara självklart i all sin enkelhet. Vi bjöd in ett par olika grupper för uppföljning. I mer formella kvalitetssystem kallas det för ”erfarenhetsåterföring”, vi kallade det för lunch.

Vi hade en grupp med köksleverantören, badrumsleverantören och de som hanterat kundanpassningar av lägenheterna vi byggde. Vi hade en grupp med projektörer och entreprenörer. Vi träffades över en längre lunch på Sync-kontoret, vi åt hemlagad soppa med bröd. Mycket anspråkslöst, men väldigt gott.

En grupp bestod av byggmaterialleverantören, järnhandlarn, maskinuthyrarna (konkurrenter!), firman som kört lastbilar och containrar, beställare och arbetsledningen. Där fanns erfarna män med 30 år i branschen, och några ynglingar med kanske bara 15-20 års introduktion. De flesta av dessa personerna har jag känt länge, och köper frekvent tjänster och varor av dem. Nu frågade jag, efter två års byggtid, – Vad gjorde vi bra? Vad kunde vi gjort bättre? Vad tycker ni?

Låter det märkligt? Nej, det borde det inte vara, men det är det. Ingen har någonsin bjudit in dessa personer till diskussion om vad man kunde gjort bättre. Ingen har frågat dem på 30 år om vad de tycker. Självklart så har de använt sina erfarenheter och åsikter i sitt arbete och blivit framgångsrika i sitt yrke. Men poängen är att ingen frågat dem, de som uppenbarligen sitter på en hel massa erfarenhet de kan dela med sig av. Gratis dessutom, det enda som behövs är lite hemlagad soppa!

LEAN Leverans ingår

Om leverans ingår i priset – blir den gratis då? Tror inte det.

Jag byggde själv och beställde material som skulle levereras av en stor grossist. Ventilationsmaterial för kanske 15 000 kr, spirorör och detaljer, lite isolering. Inte så många kilo, det ryms på en stor släpkärra. Jag fick ett bra pris och skickade en karta till bygget. Huset ligger något avsides i skogskanten, tycker jag. Långtåthelvete bort, säger några. En bit från allfartsvägarna är det hursomhelst.

Nu börjar det sjuka. En chaufför ringer och meddelar att han är på väg. Bra, tycker jag, vi åker för att möta upp honom. Han har bara isoleringen till imkanalen på flaket. Kul, den jag skall använda sist av allt. Sen under ett par dagar följer ytterligare två lastbilar med delleveranser av mitt material. Som avrundning en vecka senare så ringer en budbil som kommer med en restpost, 3 st don.

Leveransen delades upp på 3 lastbilar och en budbil. Jag härsknade lite av flera skäl. Dels hade jag fått lägga tid på att ta emot material fyra gånger, jag hade fått lägga tid på att söka det som saknades. Jag hade dessutom fått guida 4 olika chaufförer ut på skogsvägarna. Detta måsta närma sig världsrekordet i dålig logistik. Smickrande. Jag tog upp frågan med honom som hjälpt mig med beställning och kontakt med leverantören. Han sa att leveransen ingår i priset, med andemeningen att vi inte behövde bekymra oss om detta.

Men bekymra oss måste vi, och vi måste reagera. Detta lilla lasset material har belastat Planeten Jorden med 3 transporter för mycket. Detta exemplet är möjligen extremt, här har förmodligen transportkostnad och hantering kostat mer än halva fakturan. Om jag hämtat grejorna själv så hade man krediterat 0 kr, eftersom transporten kostar gratis. Sjukt.

Mannen på taket

 

Mannen på bilden i Sync Blog´s överkant är värd ett omnämnande. Att han hamnade där beror på att det är en cool bild, det fanns egentligen ingen baktanke med det. Han är plåtslagerikonsult och besiktningsman, och han har erfarenhet från fem decenniers plåtarbete.
Upprepar – fem decennier. Respekt.

 

Evert Bidestedt

Evert Bidestedt

I få yrken är hantverksskickligheten så påtaglig som just i plåtslageriarbetet. Om vår besiktningsman med ålderns rätt har slutat knacka plåt själv, så finns där ändå en osannolikt stor erfarenhet som han gärna delar med sig av. Han är dessutom ett föredöme på andra sätt, eller kanske lyckligt lottad. Han ägnar mycket tid åt resor och golf, där emellan blir det lite golfresor. Ändå lyckas han klämma in lite byggkonsultationer och besiktningar i schemat, utan att vara stressad. Det är skönt att han kan hjälpa till att hålla ungtupparna i sextioårsåldern i schack, dom blir lätt kaxiga annars. Det kanske gäller för samhället i stort, likväl som för byggbranschen att vi borde ta vara på den kunskap och erfarenhet som många år i ett yrke ger.

Förr fanns det ofta en bodtomte, en gubbe (förlåt, äldre man) som hade till uppgift att serva bygget, fixa kaffe och göra det där lilla som är viktigt för trivseln och arbetsmiljön. Inte sällan så fick dessa äldre män (såja) göra allt möjligt som ingen annan tog i. Man kan ganska säkert säga att arbetsuppgifterna var betydligt mer avancerade än yrkets status.  

Vi har ingen bodtomte på byggena längre, vi har knappt några grovisar heller. När vi har det är det inhyrda killar med dåligt betalt som skall vara på bygget så kort tid som möjligt. Man hinner sällan bygga upp någon kontinuitet eller känsla för bygget om inte vet om man skall tillbaka dagen efter. Engagemanget blir därefter.

En gång så frågade en grovis (när vi fortfarande hade sådana) mig:
– Hur kommer det sig att jag som outbildad och egentligen inte kan något skall göra alla sorters arbetsuppgifter, men de som kan något bara får göra en enda sak?

Det kan man fundera på. Och man kan fundera på vem som fixar sånt nuförtiden. Platschefen?

 

PS
När jag blir gammal (äldre) så skall jag bli bodtomte. Då skall jag koka soppa och fixa kaffe till killarna och tjejerna. Sen skall jag berätta hur mycket bättre det var förr, ljuga lite lagom, och fan ta den som stökar ner i förrådscontainern. Jag har ju tidigare skrivit om Stig Ragnar Folke. Han var inte bodtomte, men skulle varit världens bäste. Om jag kan lära mig ljuga hälften så bra som han kunde så blir jag tvåa på den listan.

LEAN trädgårdsmöbler

Ett exempel på mindre bra planering av en arbetsplats. 2001 hade jag med min dåvarande egna firma ett jobb åt en av stans största byggare. Vi skulle montera stomme och utvändig gips på 6 000 m2 vägg på en industribyggnad. Vi var 10-12 man med våra inlånade, allt som allt på bygget fanns där kanske 200 man.

På vår del av bygget var vi ca 40 man, och vi skulle dela på en bygghiss. Den hissen användes också för materialtransport, så väntetiden var lång om man skulle ner och pissa. Jag gissar att det tog runt 20 minuter att ta sig ner och upp igen, på den tiden med 265 kr/tim alltså ca 80 kr per toalettbesök. Man kan ju hoppas att de flesta går på muggen i samband med rast, men ändå.

Om man räknar med att 40 man fick en extra väntetid på 5 minuter 5 gånger om dagen, en kissepaus, före och efter varje rast samt arbetsdagens början och slut. Då försvinner lågt räknat 30 minuter per man, 20 timmar totalt, ca 5 – 6 000 kr, per dag alltså. En bygghiss kostade då 1200 kr/dag. Det hade, om mina antaganden stämmer, lönat sig med en två-tre bygghissar till på vår del av arbetsplatsen.

En dag när jag åkte till bygget så svängde jag in på en lågprisaffär som sålde allt möjligt. Jag köpte ett trädgårdsbord i plast och 12 stolar. Det kostade runt 600 kr. När jag kom till bygget så fixade jag kaffe och ringde upp till gubbarna och sa att vi tar kaffepausen uppe på bygget. 12 man som skall ha sin 15 minutersfika och som har en väntetid på 10 minuter var varje rast. Sagt och gjort, det blev kaffe, kladdkaka och nya trädgårdsmöbler på plan 9. Det var riktigt fint väder och en rolig stund.

Slutsatsen är att jag kunde köpa nya möbler och en kladdkaka varje dag om vi tog kaffet uppe på plan 9. Det skulle förmodligen bli onödigt mycket trädgårdsmöbler på byggena, för att inte tala om all kladdkaka, om alla besparingar gick till sånt. Men man kanske kan tänka sig något annat. Bygghissar kanske, eller flera arbetsledare på bygget?

LEAN Dialog

Nu har man käkat gratis igen. Boverket driver ett projekt som heter ByggaBodialogen och de bjuder på gratis utbildning, det syftar till att utbilda oss att bli ByggaBo-utbildare i respektive företag. Skinkfralla och kaffe till frukost, stabil husmanskost till lunch och på eftermiddagskaffet få man en bakelsebuffé. Ungefär 3 000 kalorier mer än man gör av med på en dag, alltså väldigt likt vanlig kursverksamhet så långt. Men det skiljer sig från vanlig korvstoppningskurs. Allting sker i dialogform, och dialog blir det. Det blir som ett knytkalas där alla bidrar med sin verklighet och sin uppfattning. Sync gillar knytkalas.

Tanken är att det gedigna utbildningsmaterialet skall sprida kunskaper om bättre sätt att bygga. Eftersom det finns många exempel på sämre sätt att bygga finns det mycket att prata om. Där sitter arkitekter och förvaltare, entreprenörer och projektledare. Alla med sin vinkel på byggandet och boendet. IVL och SP har uppdraget att hålla i utbildningarna, och det märks att det pågått ett tag. Schemat flyter och det finns massor med tid för dialogen. Det blev dessutom ren bonus att en deltagare hade bott i Lindås som ju alltid poppar upp som exempel när passivhus och lågenergihus kommer på tal. Det saknas annars, just perspektivet från den boende.

Påfallande ofta blir min slutsats att mycket kan lösas med bättre kommunikation. Förvaltarna har t ex stora bekymmer med att hålla ett bra klimat vissa dagar på året. I augusti när daggpunkten stiger, det är kalla nätter och varmt på dagarna. Då orkar inte systemen med att hålla 21 grader ±1 grad. Inför hotet att bli betalningsansvarig för att hyresgästens personal går hem, så bygger man dyrare och mer komplicerade system. Jag tror att man om man är tydlig och pedagogisk så kan människor acceptera en hel del. Om hyresgästen däremot upplever att man inte kan påverka och inte får någon information, då slår man bakut.

En annan sak som är påtaglig är att vi anstränger oss alldeles ofantligt mycket för att lösa vissa problem, som t ex tätskikt i badrum. Det kommer ny teknik och nya regler hela tiden. Försäkringsbolagen är måttligt roade och redan nu betalar man ut 5 miljarder om året i skador pga felaktiga vatteninstallationer. Men om ett stort bekymmer är att bygga våtrumsvägg som yttervägg, så kanske man skall sluta med det då? Om det inte finns ett bra alternativ för att tätskikta en gipsvägg, skall vi bygga på det viset då?  

Hur kommer de nya reglerna i BBR om fuktsäkerhetsprojektering att funka? Slutar det verkligen att regna på byggena om det skrivs in i beskrivningen? Förmodligen inte – platschefens dilemma kvarstår så länge man bygger trähus under bar himmel på norra halvklotet.

Jag blir mer och mer övertygad om att enklare konstruktioner med färre komponenter är vägen att gå. Det tillsammans med information och utbildning till dem som använder det vi bygger, så dessa människor vet vad de köper/hyr/brukar.

Översatt till bilar. Jag tycker vi bygger våra hus som  SUV:ar, helt i onödan. Om alla vet att de åker en billig men miljövänlig bil, då är det ok om inte stereon har surround och subwoffer. Man klarar sig utan fyrhjulsdrift och terrängegenskaper. Det är ok med bara 90 hästkrafter, bara man vet orsaken. 

LEAN Projektering

Vi fortsätter som utlovat på ämnet LEAN.

Jag har genomlidit projekterings- och byggmöten på fem timmar, med en dagordning på 14 sidor, och med dyra konsulter och trötta entreprenörer runt bordet. Ofta brukar plågan förstärkas av dåliga möteslokaler, uselt kaffe och torrt kaffebröd. Detta har hänt för många gånger. No more. Våga vägra onödiga möten!

Projektering 2008 – Det som varit
Vid ett normalt projekteringsuppdrag har man möten varannan vecka. Där stämmer man av tidplan, gemensamma tekniska frågor, omfattning, mm. Min erfarenhet är att väldigt lite görs emellan dessa möten, åtminstone i början av projekteringstiden. Vi läser protokollet en stund innan mötet, gör några pliktskyldiga pennstreck eller telefonsamtal. Sen sitter vi i samma grupp som två veckor innan, och rapar upp fråga efter fråga som inte behandlats av ena eller andra orsaken, igen! I slutet tokjobbar alla tre veckor innan det är dags att leverera handlingar.
Om projekteringstiden är 8 månader, så är antagligen 5 månader onödiga.

Projektering 2009 – Det som kan bli
En liten tight konsultgrupp, med handplockade personer (inte företag, personer!). Gärna fler parallella projekt som kan vävas samman. Tätare möten, men mer av arbetskaraktär, inte att stämma av protokoll och dricka kaffe.
Konsultgruppen samlas på morgonen, startar med ett stå-möte framför tavlan, konstaterar vad som behöver göras, vem som skall svara för vilket. Mötet löses upp men alla stannar i lokalerna och börjar jobba med sitt. Nytt stå-möte innan lunch, 15 min framför tavlan. Gemensam lunch och mer enskilt arbete. Sista stå-mötet för dagen innan hemgång, 15 minuter framför tavla. Det är inte givet att man måste låsa sig till bara ett projekt under dagen, den egna tiden skall disponeras på bästa sätt. Det kan funka och är värt att pröva.

LEAN Production och LEAN Construction är välanvända begrepp idag, flera byggföretag bekänner sig öppet till denna tro. LEAN Design har börjat användas bl a av Bjerking som benämning på projektering i konceptet. Sync jobbar gärna med bostadsbyggande och vill lägga till LEAN Living. Den boendes sätt att bo och leva påverkar byggnadens belastning på miljön under hela livscykeln. Vi behöver lära människor mer om själva boendet. Vi återkommer till det en annan dag.

LEAN Machine

LEAN är numera en utryck för Toyotas sätt att arbeta som grundlades på 40-talet, det är helt enkelt ett sätt att jobba med minimala resurser. I Sverige är Scania bäst på detta, och har börjat anamma det i sina byggprojekt(se artikel i Byggindustrin).

För byggbranschen framstår detta som en nyhet även 2009. Smickrande? Svagt till måttligt.

Jag var kurs i LEAN Projektledning höste 2008, hos STF Kurs Lean Projektledning. Kursen är riktad mot industrin, och det var med viss skepsis som jag satte mig i samma rum som produktionschefen för fläkttillverkning, killar specialiserade på pannlampor och konstruktörer för elkomponenter. Kursledaren Ulla Sebestyén gjorde ett bra jobb, och jag översatte industrins situation till min byggvardag och fick nya insikter. Det industrin kallar produktutveckling kallar vi för projektering. Det industrin kallar för prototyp kallar vi för färdig produkt. De justeringar industrin gör från prototyp till färdig produkt, det är den skiten som dröjer sig kvar i våra slutbesiktningsprotokoll när kunden flyttat in!

LEAN innebär en genomtänkt process med ett minimun av slöseri i alla led. Erfarenhetsåterföring och eliminering av upprepade fel, styrning av begränsade resurser, korta ledtider, noggrann logistik och ingen lagerhållning. Alla inblandade är delaktiga och tar ansvar för sin del och för slutprodukten. Det låter inte så pjåkigt, i byggbranschen kan man nog spara in några miljarder ganska snart.

Vi börjar med projekteringen, tycker jag! Imorgon.

– – – – –

Uppdatering: Detta följdes av en rad betraktelser på ämnet LEAN i förhållande till byggbranschen.

– – – – –