Etikettarkiv: byggvärlden

Standard

Publicerat av

Publicerat den

19 april 2011

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

10 kommentarer

Samhällsbyggare – Entreprenad 2012-2032

Samhällsbyggare! – Vem tar den den entreprenaden?

Förfrågan:

Kortfattat skall omfattningen av entreprenaden vara att entreprenören svara för energioptimering av samtliga befintliga bostäder, bygga nya bostäder i erforderlig mängd med nollenergiteknik och till 30% lägre boendekostnad än index 2011, säkerställa ökad integration, säkerställa minskad segregering, säkerställa minskad arbetslöshet, säkerställa minskad kriminalitet och se till att alla har det bra i största allmänhet – ja alltså, typ nöjda och så.

Och ja – Vi sätter stort vikt på ”mjuka värden”.

Ekonomi

Vi vill köpa till lägsta pris och få väldigt mycket för pengarna.

Priset skall vara fast utan indexreglering.

Anbudföreskrifter

Upphandling skall ske enligt LOU (Lagen om Offantlig Upphandling)

  • Erfarenhet från likvärdiga projekt kommer premieras
  • Anbud skall komplett.
  • Reservationer accepteras ej.
  • Sidoanbud granskas endast om godkänt anbud erhållits

Anbud lämnas inom 30 dagar i ett förslutet kuvert märkt med
”Samhällsbyggare med totalt ansvar” på Syncs kontor (3:dje vå, längst in till vänster, lägg den på bordet om vi inte är där)

Frågor ställs till vem som helst, alla är ju inblandade på något sätt.

—–

Förlåt om det blev tramsigt.

Jag tänkte ta min pamflett från torsdagskvällen ett steg till. Det handlade om ordet Samhällsbyggnad och hur vi använder det i byggbranschen. Både Mats på Byggtjänst och Fredrik på Byggvärlden lämnade länk och kommentar på sitt håll, det gladde mig. Jag tror jag nådde fram till dem, men är orolig att jag annars inte var tillräckligt tydlig.

Så jag skrev och skrev och skrev så mycket att jag fick klippa bort alltihop. Eventuellt återkommer de texterna i annan form på ämnet om vem som egentligen är samhällsbyggare.

Min slutsats är att alla är samhällsbyggare. Alla.

—–

Standard

Publicerat av

Publicerat den

14 april 2011

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

4 kommentarer

Samhällsbyggnad – Hur hänger det ihop?

Samhällsbyggnad kallar sig en avdelning på det stora konsultbolag jag jobbade på förut.
Samhällsbyggnad heter en lista som jag är inpetad på av en twittrare.
Samhällsbyggnad används ibland när ordet byggbranschen inte räcker till eller passar in.

Samhällsbyggnad – Vad betyder det egentligen?

—–

På Trenddagen 2011 var det en del  om samhällsbyggande tycker jag.

Örjan Wikforss, professor i projektkommunikation på KTH och arkitekt, pratade om stadsplanering, om vårt rörelserum (staden) och som jag tolkade det varnade han för just det system tänkande som nu eftersträvas. Han tyckte att han hade hört pratat om högre industrialisering i förtio år . Han frågade retoriskt om vi kanske vi nått den nivå vi skall ha. Han påpekade också att vi inte mår så bra om inte staden funkar bra, om vi slarvar med vår stadsplanering och rumplanering. Lika retoriskt frågade han om vi har råd att tänka så kortsiktigt.

Och så på slutet stod storbolagen i form av  Skanska som visade ett byggande lite mer systematiskt än normalt och NCC som stolt visade upp den tekniska briljans och precision som numera finns i anläggningsprojekten. Konstruktioner och hus som är anpassade till produktionen. Precis i miljonprogrammen.

Och igår var jag och kollade på Ncc´s P303. Enligt en arkitekt jag pratat med ”extremt tråkiga hus”.

Byggaren vill förse marknaden med snabba, billiga system att bygga bostäder och vägar. Arkitekten och professorn vill bygga en stad man mår bra i.

Samhällsbyggare allihop.

—–

Debatten om Göteborgs yttre områden och samhällsbyggandet som skedde för förtio år sen har tydligen nått ända till Stockholm, det är en debatt som Mark Isitt har satt fyr på. Det handlar om arkitekturen möjligen är vållande till kriminalitet och ohälsa i miljonprogramsområden som Hammarkullen och Biskopsgården i Göteborg. Alla är inte överrens om det och det är ett smärre gängkrig i GBG´s förorter just nu, fast det förs mer i de fina salongerna och via den lokala blaskans debattsida.

Fredrik på Byggvärlden är inne på det här, och i den begränsade skara som bloggar om byggbranschen så finns också Rotpartnern, Fredrik Olsson. Hans företag jobbar väldigt mycket med just dessa områden, han har nog en väldigt bra bild av problemen ur flera synvinklar. Det är klart att man som fastighetsägare måste fundera på kassaflöde som fastighetsägare, alltså Fredriks uppdragsgivare.

Fredrik och Fredrik är ju kloka pojkar, en av dem är chefredaktör och FB-kompis med Isitt, den andre är VD för en av de stora aktörerna på konsultsidan när det gäller stora ROT-jobb. Fredrik och Fredrik är samhällsbyggare.

Vad har jag och komma med här?

Född i Bergsjön. Uppvuxen i sjukhusbostäderna nära Östra Sjukhuset, bodde där i arton år. Flyttade sen till Lövgärdet. Idel ädel adel – bara miljonprogram. Min erfarenhet av miljonprogrammet är alltså att växa upp där som barn och boende. En åttabarnsfamilj i en fyrarummare på knappt hundra kvadrat. Äldsta syrran hann flytta innan den yngsta föddes. Det kunde bli lite Taikonstämning där ibland.

—–

Jag skulle så väldigt gärna klistra in en favoritteckning här av den fantastiske Jan Stenmark. Den föreställer några barn som springer barfota i gräset och leker indianer, ett stenkast från höghusen. Bildtexten till teckningen är tagen från min barndom. (OBS – ej exakt citat)

– Vi förstod inte då att vi var olyckliga.

Ironi. (Klipper in en bild på mig själv istället. Från sjuttio-nånting.)

För det var en lycklig tid, jag kanske inte alltid begrep det då men jag har fattat bättre sen. Om det finns människor som tror att det per automatik är misär att bo i ett sexvåningshus, de har fel. Så jag förstår dem som bor i de höga husen i Hammarkullen, som trivs med det och som reagerar på debatten som förs över deras huvuden.

—–

Ja, i alla fall, boendekarriären tog fart när jag fyllt 22, då flyttade vi in till stan, sen bytte vi lägenhet några gånger. Långt senare när barnen fötts så drog vi från stan, långt ut på landet till ett nybyggt hus.

Vad är det för problem man dras med i förorterna? Integration och segregering. Det är så svåra ord att jag måste kolla stavningen, jag kan knappt uttala dem. Men är det konstigt att det är just de problemen? Jag är en av dem som stack därifrån, ytterligare en som ville byta upp sig i status och ansluta till den vita medelklassen, först i city, sen långt ifrån både höghus och stad.

Men min insats som samhällsbyggare då? Gjort någon nytta i miljonprogrammen, Sync? Nja, tveksamt.

—–

Jag tror inte det är arkitekturen som är felet. Problemet är att vi stack därifrån. Problemet är att vi som drog lämnade tomma platser, platser som till del har fyllts upp av dem som har sämst förutsättningar av alla, flyktingar. Människor med lite förankring i vårt samhälle och noll chans att få ett jobb. Arbetslöshet och utanförskap är inte arkitektens fel.

Samhällsbyggnad? Lite mer än arkitektur.

—–

Standard

Publicerat av

Publicerat den

05 april 2011

Publicerat i

Anledningar att jobba i byggbranschen

Kommentarer

4 kommentarer

Min relation till Blondinbella har blivit en snackis i…

…, ja, typ i hela byggbloggar-Sverige vilket är en mysig liten ankdamm.

Min relation till en evigt sjuttonårig blond flicka är faktiskt ganska sval, snudd på inte alls om jag skall vara ärlig.

Mats på Byggbloggarna, Fredrik på Byggvärlden, Rotpartnern och Jens på Dipart har alla sin vinkel på det. Jag tror jag delar känslan med övriga att vi saknar Byggblaskets kommentar och Calles syn på på saken.

—–

Men, men, men.

Jag har ju tidigare outat mig som representant för MVM (medelålders vita män). Noga räknat underavdelningen MVsM (medelålders vita straighta män). Vi är alltså en grupp som på olika sätt försöker komma till tals i samhället och som tyvärr lyckas väldigt väl.

För så är det. Samtliga nämnda i detta inlägget kvalar in i MVM, förmodligen även i MVsM
(mer osäker där, ingen har sagt nåt).

Alltså saknas följande i Byggbloggarleden:

  • Kvinnor
  • Unga människor
  • Riktigt gamla människor
  • Bögar och flator
  • Andra nationaliteter än mellansvenska
    (tror iofs Mats är skåning)

—–

Andra frågan: Var finns alla andra?

—–

Standard

Publicerat av

Publicerat den

04 april 2011

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

7 kommentarer

Sync fick en fråga från Blondinbella

—–

Kära Blondinbella.

Frågan är fel ställd. Jag lutar mer åt:

  • Sköter jag verkligen allt annat som jag borde?
  • Har jag fakturerat det jag jobbade förra månaden än?
  • Har bloggen någon som helst rätt att inkräkta på det arbete som ger intäkter till företaget och i förlängningen betalar mina räkningar?
  • Varför blogga överhuvud taget?

Det kan man fundera på.

—–

Enligt Bloggportalen.se så har Blondinbella haft 539 370 besökare senaste veckan, vilket är ca 538 737 fler än jag har haft på min lilla blogg. En rätt bra vecka för mig alltså. På min statistiksida står det i och för sig att det är dubbelt så många, men kanske är det färre personer som gjort desto fler klick.

Enligt Mats på Byggtjänst är jag ”nätets bästa byggbloggare”. Smickrande.

Enligt mig så är det en högst tveksam merit när det finns några enstaka, ensamma bloggar. Startar man en blogg idag och vänder sig till den professionella delen av byggbranschen så hamnar med automatik på topp fem. Det finns inte fler. Slut på smickret alltså.

—–

Calle Fridén slutade nyss, Byggblasket för ett tag sen, Byggbloggarna på Byggtjänst har slokat lite ett tag nu. Det är lite dystert.

Mats Hultgren däremot har gjort en revival som heter duga. Fem inlägg på en vecka. Enligt säkra källor är han desssutom ”optimistisk, kreativ och nyfiken”. Det bådar gott. Fredrik på Byggvärlden har nog en del ambitioner och borde ha en del trafik på sighten. Dessutom har vi en rookie i Rotpartnern, Fredrik Olsson. Intressant.

Möjligen kan alla inblandade samlas och diskutera IRL. Vi behöver ingen kongresshall direkt, ett bord för fyra på den lokala pizzerian passar bättre. Både antalet personer och den skrala budgeten.

—–

Första frågan: Varför blogga överhuvud taget?

—–

Standard

Publicerat av

Publicerat den

27 mars 2011

Publicerat i

Planeten Jorden

Kommentarer

2 kommentarer

Passivhus är ett aktivt val (så även baconkonsumtion)

DN.se har en ny artikelserie som heter  Boskolan.

Hurra för det, DN 🙂

Första kapitlet heter Boskolan Del 1- Bygga eget bo. Det handlar om valet mellan att peka ut ett traditionellt kataloghus eller att anlita en arkitekt och låta skapa ett unikt passivhus. I artikeln pratar man med Älvsbyhus som naturligtvis bevakar passivhus-trenden men som fortfarande bygger traditionellt (och billigt). Jag vänder mig lite mot att det måste vara så, hustillverkarna måste rimligtvis stå startklara om efterfrågan finns.

Köparna måste se till livscykelkostnader och sin egen värdegrund, tillverkarna måste släppa hörnflaggan och komma in i matchen. Sen kör vi.

Lustigt nog hade jag besök här hemma nyss av en person som jobbar på företaget med störst omsättning i Sverige, han säljer småhus och har god insyn i hela kedjan. De sitter och pratar teknisk plattform 2015 och hur villorna skall se ut ännu längre fram. Det är förändringar på gång, så mycket är klart.

Intressant är när försöket med One Tonne Life har dragit igång och fokus inte bara ligger på byggteknik och uppvärmningssystem utan hela livet. Vi äter mer kött står det i samma tidning idag, i försöket i passivhusboende skall man försöka minska även den delen. Det handlar om inte så lite ställningstagande. Jag tror man är på väg mot det LEAN Living som jag en gång för länge sen ville definiera.

Isolertjockleken har onödigt stor del av branschens fokus. Mängden bacon vi steker på våra miljövänliga induktionshällar är också en del av omtanken om Planeten Jorden.

Det borde Sveriges största byggare fundera över också. Bacon.

—–

Mer länkar till Boskolan

Återkommer (kanske) med analys av dessa, i övrigt hänvisas till denna bloggen stolta flaggskepp – Serien om privatkunderna 🙂

—–

Standard

Publicerat av

Publicerat den

25 mars 2011

Publicerat i

Byggbranschens hantering av pengar (och människor)

Kommentarer

3 kommentarer

Nätverk vs Korruption

Jag har funderat på en sak. Svågerpolitik, vänskapskorruption och nätverkande. Ja, det blev ju egentligen tre, men saken är det som knyter ihop dessa tre.

—–

Vi pratar ju i byggbranschen en hel del samverkansentreprenader, partneringavtal och rätt så mycket sitta-i-en-ring-runt-lägerelden-och-tycka-om-varandra-känsla. Man måste förstå allas del i det stora, alla är beroende av varann, bla, bla, bla. Sync eldar gärna på det, jag tycker i princip att samarbete är överlägset de tradionellt skarpa avtalen enligt AB/ABT.

När jag käkade lunch i måndags med Årets Byggchef, Magnus Rudén, så var det andra gången vi träffades. Däremot känner han ju min kollega väl, kollegan var Magnus platschef på NCC på nittiotalet. Med i lunchsällskapet var också en av Syncs beställare som är från samma ort som Magnus. Gemensamma bekanta och kopplingar dem emellan drogs snabbt upp till ytan. Samtidigt – vid bordet intill två personer som jobbar på det bolag där både jag och kollega och Årets Byggchef  jobbat. Vi tjingsade och de skulle hälsa så gott från mig till en gammal kollega som jag numer bara ser på Facebook (bättre än inte alls).

Årets Byggchef har jobbat på en firma som jag känner lite grann, vi delade bygge och byssja med hans kollegor för drygt tio års sen. Innan han började där förstås. Beröringspunkterna blir många. Så där kan jag fortsätta länge. Det är så nätverket funkar. Jag har tusen kontakter i min telefonbok och det är vår största tillgång. Man känner en massa folk, de känner en massa andra plus några man själv känner. Nätverket.

—–

Jag läser Byggvärldens reportage om den så kallade muthärvan i Göteborg. Alla inblandade är i 50- och 60-årsåldern, alla inblandade är män. Män som har varit yngre och jobbat på olika ställen och byggt upp ett nätverk.

Åklagarens beskrivning av hur det hela kan börja. Två killar är polare, den ena utför arbeten och den andre beställer. I något svagt ögonblick har beställaren skott sig privat med hjälp av utföraren, sen är hjulet i rullning. Han har försatt sig i ett beroendeförhållande, säger åklagare Schultz.

Min beskrivning av hur det hela börja. Två killar är polare, den ena utför arbeten och den andre beställer. Sannolikt har de killarna som yngre startat ett samarbete , ett enklare och mer effektivt sätt att få saker gjorda. Kanske gjorde man det i all välmening, för att vara beställare i kommunal regi med dyr byråkrati och snåla budgetar är inte lätt. Om du har skolor, daghem eller lekplatser som behöver fixas och pengarna går åt till den egna administrationen kan det bli lite frustrerat. Följer du reglerna så blir helt enkelt sämre daghem, sämre skolor och mer papper att arkivera. Sen – i något svagt ögonblick har beställaren skott sig privat med hjälp av utföraren. Ridå.

Jag vill inte släta över bedrägerierna, men jag kan inte släppa upprinnelsen till dem.

—–

Jag funderar på några grejor:

  • När övergick det från att ett smidigt samarbete till att bli skumrask?
  • Leder nätverkande och partnering till osunda kontakter mellan beställare och entreprenörer?
  • När räknas man till 50- och 60-årsåldern?
    (jag är 42 år)
    (…och man)

—–

Standard

Publicerat av

Publicerat den

10 mars 2011

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

12 kommentarer

Hur tätt är ett tätskikt?

Eller – Hur tätt måste tätskiktet vara?
Eller – Hur länge skall vi fråga oss det här?
Eller – Undrar vad vanligt folk skall tro om oss egentligen?
(oss = byggbranschen)

—–

Jo, man kan läsa i en artikel i Byggvärlden att SP testat fem vanliga tätskiktssytem och underkänner rubbet. Det är milt uttryckt en ironi som vi kommer raljera åt på några byggen framöver.

Saken är den att kraven på tätskikt i badrum har ändrats ganska många gånger. Varje gång blir det lite dyrare produkter, lite mer kurser som gubbarna skall gå och helt enkelt lite mer av allt. Allt detta utan synbart resultat för oss i produktion annat än att kostnaderna höjs. Det är sen länge tydligt att det dyra i ett badrum inte är själv kaklet som många tror, det är jobbet innan plattorna kan sättas dit som kostar.

Ironin i alltihop består i att Ingemar Samuelsson på SP sågar dem rakt av allihop. Dessutom för systemfel, inte för att det blir otätt genom fel utförande.

För ett par år sen satt jag på en ByggaBo-dialog där Samuelsson var med och pratade, den är en ganska rolig man. Diskussionen om ”hur tätt är tätskiktet” är tydligen fortfarande relevant 🙂

Mer allvarligt skojat så lägger försäkringsbranschen fem miljarder sköna kronor om året på vattenskador i byggnader. Skador som man tycka borde minska ju duktigare vi blir och ju bättre tätskiktssystem vi får. Men tyvärr, det verkar inte så.

—–

Bostadsminister Attefall har varit i stan och sett att vi har tusentals badrum bara häromkring som behöver renoveras. I hela miljonprogrammet är det ofattbart mycket av allt. SABO gissar på 50-275 miljarder. Så gissningsvis skall vi kleta ut tätskiktsprodukter för några hundra miljoner här. Det hade varit bra om det fanns bra grejor så dags.

Så lite utveckling och goda nyheter i ämnet önskas. Nya idéer?

—–

Standard

Publicerat av

Publicerat den

31 januari 2011

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

4 kommentarer

Unga, otåliga chefer i byggbranschen

Fredrik på Byggvärlden har pratat allvar med unga talanger som skall bli morgondagens chefer. Diskussionen rörde sig runt temat om hur byggföretagen skall behålla och stimulera sina unga blivande chefer och samtidigt attrahera nya talanger som kan fylla på.

Han hänvisar vänligt till min kommentar i frågan och skriver:

” ”Fråga hur man skall få dem att stanna, utvecklas och trivas. Är dagens unga chefer kvar, nöjda och stimulerade så är ju det en attraktiv arbetsplats för dem som kommer ut som nya i arbetslivet.”

Så skrev Sync och det var precis vad jag hade tänkt fråga dem. Svaret var däremot inte vad jag väntat. Min summering av denna del i diskussionen: De yngre kommer inte att stanna tills guldklockan delas ut. De är inte lika trogna sina arbetsgivare utan byter då och då. För arbetsgivarna är det bara att acceptera detta och i stället hitta nya att ersätta dem med.”

Det borde det inte vara en överraskning. Det har länge talats om att unga människor idag är mindre intresserade av ett livstidskontrakt med ett anonymt bolag. Det har blivit en sanning att man numera är mer projektorienterad och vill röra på sig i arbetslivet. Jag vet inte om det stämmer så generellt som vissa vill få det till, men gäller definitivt dem som skall vara chefer i byggbranschen.

Sync har funderat på detta ganska nyligen. Det var när diskussionen fördes med ett företag som vill utbilda sina bästa talanger lite extra. Invändningen är naturligtvis att företaget inte kan veta hur länge de stannar och att att en ambitiös internutbildning alltså ibland blir ett snabbt steg uppåt i karriären för påläggskalven som snabbt byter företag och cashar in en högre lön.

Nu inser flesta chefer och företag att det är en risk man måste ta. Att avstå från utveckling, utbildning och kompetenshöjning bara för att behålla sina anställda i båset är ju trots allt genomkorkat. Alltså måste man attrahera sina anställda hela tiden, det måste vara roligare att jobba kvar än att byta till annan firma.

Sen gäller ju regeln – What goes around comes around.
(om alla utbildar, utvecklar och förbättrar så får också alla nytta av det i någon form)

—–

Standard

Publicerat av

Publicerat den

21 december 2010

Publicerat i

Byggbranschens hantering av pengar (och människor)

Kommentarer

Lämna en kommentar

Fredrik svär i kyrkan

Han Fredrik som bloggar om bygg blir allt hetare, snart kanske han hamnar på Hetaste-listan*. Vi får se.

Han svär i alla fall.

”man skulle kunna göra undantag från tillgänglighetsregler och bullernivåer i några procent av alla bostäder som byggs. Det skulle ge sänkta kostnader och fler bostadsprojekt kunde räknas hem”

Så skrev han idag. (klicka och läs hela inlägget)

Skulle vara intressant att höra en replik från Barbro Hellman på den passningen. Hennes krav på billigare bostäder stämmer väl med Fredrik Karlsson avsikter. Men de lösningar hon önskar är kanske inte helt i linje med redaktörns.

—–

* Hetast av de heta är Calle Fridén som lyckats dra på sig en stämning för förtal.
Julstämning när det är som bäst

—–