Skärpning, Sync!

Ja, medans seriösa byggbloggare vi prata allvar så har Syncs bloggande fokuserat på en dassholk i flera dar. Det här går inte. Skärpning!

Vi kan konstatera att det kan kosta 15 000 kr att byta från golvstående till vägghängd, inbyggd WC i tillvalsskedet. Gör man valet redan i projekteringsskedet så gissar Syncs expertpanel på en kostnad runt 10 000 kr. Nog om det.

—–

Mats på Byggbloggarna tar upp ett stort problem – ”Erfarenhetsåterföring är inte lönsamt”.

Så är det ju. Erfarenhetsåterföring lönar sig inte i projektet du just håller på med. Inte nu i stunden. Vinsten kommer nästa gång du gör något likadant. Jag kan citera mig själv ur ett mail jag skrev igår apropå en gynnare som inte ser längre än näsan räcker:

”När jag jobbade på XXX så hade vi konferens. Vår avdelningschef stod och hamrade in att vi måste måste måste måste tjäna 10%. Det var det viktgaste målet.
Jag räckte upp handen och sänkte hela han föreläsning med – ”man måste få nästa jobb, får man det så är ok att tjäna 8%””

Budskapet är att vi måste använda någon eller några  procent till att grunda för nästa jobb, för nya kunder eller för att behålla de man redan har. På bekostnad av projektvinsten.

—–

Fredrik på Byggvärlden tar upp ett större problem. Han har med rätta reagerat på de sorgliga olyckor som hänt senaste veckorna. Hans artikel om företaget Botrygg har fått igång Michael Cocozza. Igen. Han har ju varit igång tidigare när han känt sig orättfärdigt påhoppad av sossemaffian (a.k.a. Calle Fridén). Svårt att avgöra om han har rätt utan att veta hela bakgrunden sättet Cocozza resonerar och debatterar på gör det lite svårt att känna någon sympati. Det är synd för vi behöver företag som kan visa att funkar att bygga med hög kvalitet och bra arbetsmiljö även med personal som kommer från andra länder.

Mer allvarligt är att snacket på Fredriks blogg och kommentarerna till artikeln kantrar till att bli sandlådekrig om vem som är dummast, vem som började och vilka andra som också är lika dumma. Nu är ju inte konflikthantering av dagisbarn min grej så jag lämnar det.

Det djupt tragiska är att många människor förlorat en anhörig, att arbetare mist sitt liv och att det finns medarbetare som är märkta för livet. När jag skrev mina första blogginlägg i december 2008 så handlade ett av de första om den sådan dödsolycka. En av kollegorna jag hade då, 1990, jobbar med mig på Sync idag. Två av snickare som var på bygget då blev senare mina anställda under flera år och är nu indirekt inhyrda av oss på en arbetsplats. Vi pratade om den förlorade Daniel senast i fredags.

—–

Fredrik och andra, Byggnads senast idag, kräver att något görs, att vi börja prata om det. Jag har svårt att formulera en vettig åsikt där, det är lätt att skrika att något måste göras men svart att säga vad som skall göras. Vi pratar om det, vi gör arbetsmiljöplaner och vi tänker på det.

Men. Det vilar tungt på entreprenörerna att göra bättre arbetsberedningar (NCC tappade betongpelare – 1 död), det vilar ett tungt på konstruktörerna att hålla koll på sin dimensionering (Skanska på Ådalsbanan – 2 döda), det vilar tungt på bilisterna att ge fan i att köra för fort förbi vägarbeten (Hur många är det?). Alla kan göra bättre.

Sen kanske jag är cynisk men tyvärr kan vi  planera bort otur. Jag hatar tanken på att det kan hända när som helst igen.

—–

Advokater och poliser tar genvägar de också

Jo, så är det.

Det är inte bara byggbranschen som gör det enkelt för sig. Förutom den yngre skaran medborgare som Sync tidigare avslöjat redan, barnen. Barnen skiter i systemet och gör det som är enklast, roligast och effektivast beroende på vad de vill ha ut just för stunden.

Så alltså även advokater och poliser. Bilden är tagen utanför vårt nya Rättscentrum i Göteborg hösten 2010.

Vad är detta! *indignerat tonfall*

Här har arkitekten och fastighetsägaen ritat och anlagt en gräsmatta med gångväg runt ett 90-graders hörn – och vad händer?

Jo, folk tar genvägen över gräset, förstör den fina planen på lite grönytor runt intill det stora tunga huset. Helt emot arkitektens vision om räta vinklar så trampar samhällets rättskipare  upp en stig. Suck.

—–

Namnet Fredrik är kraftigt överrepresenterat bland bloggarna i byggsverige just nu, vi får leva med det. Både Fredrik på Rotpartner och Fredrik på Byggvärlden skriver om allvarliga ämnen denna veckan, mer specifikt om segregation.
(på tal om segregation – ca 100% av de byggbloggar som syns skrivs av svenskfödda, vita män i förtioårsåldern med ca 2 barn och i genomsnitt 1 fru/sambo)

Det är ett faktum att befolkningen delas i fattiga/rika och svarta/vita i stadsdelar och bostadsområden. Jag tror inte heller att vi kan bygga bort segregationen. Det vi kanske kan bidra med är att bygga bostäder som folk har råd att bo i. Men å andra sidan – om vi fortsätter att bygga räta hörn runt en gräsmatta och fortsätter tro att folk rör sig som robotar enbart på asfalterade ytor, då kommer vi nog inte så mycket längre heller.

—–

En annan sak vi i branschen kan bli bättre på är samordning. Han som sprajade den rosa linjen utefter stigen på den övre bilden hann nätt och jämt gräva ur, lägga dit lite grus och plattor innan bamsebyggarn NCC kom och satte ett byggstaket för nästa bygge och all förbifart blockeras nu i ett år eller mer 🙂

—–

(jag vill fegt påpeka att det kan vara andra än lagens väktare som slitit ut gräset, skurkar och banditer frekventerar ju också området, jag passerar väldigt ofta själv)

No comments

Det är ont om byggbloggare i landet lagom. Vi har aldrig varit många, när Byggblasket och Calle Fridén la av nyligen försvann ca hälften. Rotpartnern har kommit till och Robert på Archicon glimtar till ibland, i övrigt är det stiltje. Jag har själv funderat över nyttan att bli byggbranschen egen lilla Blondinbella.

Micael Appelgren är chefredaktör på tidningen Maskinentreprenören bloggar. Jag hade koll på honom i början men tappade bort honom på vägen. Jag som läser bloggar via RSS-flöden i min Reader har i och för sig noterat att det inte kom in något därifrån men trodde han bara var lat. Nu fattar jag att det flödet jag lagt in från hans blogg inte funkade.

Det var ju synd, jag kan ha missat en väldig massa byggbloggande.

Nu har han hotat lägga av på riktigt och jag hade aldrig märkt det om inte en annan chefredaktör hade meddelat omvärlden. Appelgren känner att han skriver för ingen, bloggen ger ingen respons och verkar ha skral statistik. Han kräver nu minst sju uppmuntrande kommentarer för att inte inte helt ge upp.

Det har han fått. Nu är han glad igen.

——

Sync funderar som bäst på exakt hur många kommentarer man kan kräva att få in för att fortsätta. 10? Det kan ju bli heltokigt.

Blygsamhet vs Kaxighet.

Som alltid 🙂

—–

Samhällsbyggare – Entreprenad 2012-2032

Samhällsbyggare! – Vem tar den den entreprenaden?

Förfrågan:

Kortfattat skall omfattningen av entreprenaden vara att entreprenören svara för energioptimering av samtliga befintliga bostäder, bygga nya bostäder i erforderlig mängd med nollenergiteknik och till 30% lägre boendekostnad än index 2011, säkerställa ökad integration, säkerställa minskad segregering, säkerställa minskad arbetslöshet, säkerställa minskad kriminalitet och se till att alla har det bra i största allmänhet – ja alltså, typ nöjda och så.

Och ja – Vi sätter stort vikt på ”mjuka värden”.

Ekonomi

Vi vill köpa till lägsta pris och få väldigt mycket för pengarna.

Priset skall vara fast utan indexreglering.

Anbudföreskrifter

Upphandling skall ske enligt LOU (Lagen om Offantlig Upphandling)

  • Erfarenhet från likvärdiga projekt kommer premieras
  • Anbud skall komplett.
  • Reservationer accepteras ej.
  • Sidoanbud granskas endast om godkänt anbud erhållits

Anbud lämnas inom 30 dagar i ett förslutet kuvert märkt med
”Samhällsbyggare med totalt ansvar” på Syncs kontor (3:dje vå, längst in till vänster, lägg den på bordet om vi inte är där)

Frågor ställs till vem som helst, alla är ju inblandade på något sätt.

—–

Förlåt om det blev tramsigt.

Jag tänkte ta min pamflett från torsdagskvällen ett steg till. Det handlade om ordet Samhällsbyggnad och hur vi använder det i byggbranschen. Både Mats på Byggtjänst och Fredrik på Byggvärlden lämnade länk och kommentar på sitt håll, det gladde mig. Jag tror jag nådde fram till dem, men är orolig att jag annars inte var tillräckligt tydlig.

Så jag skrev och skrev och skrev så mycket att jag fick klippa bort alltihop. Eventuellt återkommer de texterna i annan form på ämnet om vem som egentligen är samhällsbyggare.

Min slutsats är att alla är samhällsbyggare. Alla.

—–

Samhällsbyggnad – Hur hänger det ihop?

Samhällsbyggnad kallar sig en avdelning på det stora konsultbolag jag jobbade på förut.
Samhällsbyggnad heter en lista som jag är inpetad på av en twittrare.
Samhällsbyggnad används ibland när ordet byggbranschen inte räcker till eller passar in.

Samhällsbyggnad – Vad betyder det egentligen?

—–

På Trenddagen 2011 var det en del  om samhällsbyggande tycker jag.

Örjan Wikforss, professor i projektkommunikation på KTH och arkitekt, pratade om stadsplanering, om vårt rörelserum (staden) och som jag tolkade det varnade han för just det system tänkande som nu eftersträvas. Han tyckte att han hade hört pratat om högre industrialisering i förtio år . Han frågade retoriskt om vi kanske vi nått den nivå vi skall ha. Han påpekade också att vi inte mår så bra om inte staden funkar bra, om vi slarvar med vår stadsplanering och rumplanering. Lika retoriskt frågade han om vi har råd att tänka så kortsiktigt.

Och så på slutet stod storbolagen i form av  Skanska som visade ett byggande lite mer systematiskt än normalt och NCC som stolt visade upp den tekniska briljans och precision som numera finns i anläggningsprojekten. Konstruktioner och hus som är anpassade till produktionen. Precis i miljonprogrammen.

Och igår var jag och kollade på Ncc´s P303. Enligt en arkitekt jag pratat med ”extremt tråkiga hus”.

Byggaren vill förse marknaden med snabba, billiga system att bygga bostäder och vägar. Arkitekten och professorn vill bygga en stad man mår bra i.

Samhällsbyggare allihop.

—–

Debatten om Göteborgs yttre områden och samhällsbyggandet som skedde för förtio år sen har tydligen nått ända till Stockholm, det är en debatt som Mark Isitt har satt fyr på. Det handlar om arkitekturen möjligen är vållande till kriminalitet och ohälsa i miljonprogramsområden som Hammarkullen och Biskopsgården i Göteborg. Alla är inte överrens om det och det är ett smärre gängkrig i GBG´s förorter just nu, fast det förs mer i de fina salongerna och via den lokala blaskans debattsida.

Fredrik på Byggvärlden är inne på det här, och i den begränsade skara som bloggar om byggbranschen så finns också Rotpartnern, Fredrik Olsson. Hans företag jobbar väldigt mycket med just dessa områden, han har nog en väldigt bra bild av problemen ur flera synvinklar. Det är klart att man som fastighetsägare måste fundera på kassaflöde som fastighetsägare, alltså Fredriks uppdragsgivare.

Fredrik och Fredrik är ju kloka pojkar, en av dem är chefredaktör och FB-kompis med Isitt, den andre är VD för en av de stora aktörerna på konsultsidan när det gäller stora ROT-jobb. Fredrik och Fredrik är samhällsbyggare.

Vad har jag och komma med här?

Född i Bergsjön. Uppvuxen i sjukhusbostäderna nära Östra Sjukhuset, bodde där i arton år. Flyttade sen till Lövgärdet. Idel ädel adel – bara miljonprogram. Min erfarenhet av miljonprogrammet är alltså att växa upp där som barn och boende. En åttabarnsfamilj i en fyrarummare på knappt hundra kvadrat. Äldsta syrran hann flytta innan den yngsta föddes. Det kunde bli lite Taikonstämning där ibland.

—–

Jag skulle så väldigt gärna klistra in en favoritteckning här av den fantastiske Jan Stenmark. Den föreställer några barn som springer barfota i gräset och leker indianer, ett stenkast från höghusen. Bildtexten till teckningen är tagen från min barndom. (OBS – ej exakt citat)

– Vi förstod inte då att vi var olyckliga.

Ironi. (Klipper in en bild på mig själv istället. Från sjuttio-nånting.)

För det var en lycklig tid, jag kanske inte alltid begrep det då men jag har fattat bättre sen. Om det finns människor som tror att det per automatik är misär att bo i ett sexvåningshus, de har fel. Så jag förstår dem som bor i de höga husen i Hammarkullen, som trivs med det och som reagerar på debatten som förs över deras huvuden.

—–

Ja, i alla fall, boendekarriären tog fart när jag fyllt 22, då flyttade vi in till stan, sen bytte vi lägenhet några gånger. Långt senare när barnen fötts så drog vi från stan, långt ut på landet till ett nybyggt hus.

Vad är det för problem man dras med i förorterna? Integration och segregering. Det är så svåra ord att jag måste kolla stavningen, jag kan knappt uttala dem. Men är det konstigt att det är just de problemen? Jag är en av dem som stack därifrån, ytterligare en som ville byta upp sig i status och ansluta till den vita medelklassen, först i city, sen långt ifrån både höghus och stad.

Men min insats som samhällsbyggare då? Gjort någon nytta i miljonprogrammen, Sync? Nja, tveksamt.

—–

Jag tror inte det är arkitekturen som är felet. Problemet är att vi stack därifrån. Problemet är att vi som drog lämnade tomma platser, platser som till del har fyllts upp av dem som har sämst förutsättningar av alla, flyktingar. Människor med lite förankring i vårt samhälle och noll chans att få ett jobb. Arbetslöshet och utanförskap är inte arkitektens fel.

Samhällsbyggnad? Lite mer än arkitektur.

—–

Min relation till Blondinbella har blivit en snackis i…

…, ja, typ i hela byggbloggar-Sverige vilket är en mysig liten ankdamm.

Min relation till en evigt sjuttonårig blond flicka är faktiskt ganska sval, snudd på inte alls om jag skall vara ärlig.

Mats på Byggbloggarna, Fredrik på Byggvärlden, Rotpartnern och Jens på Dipart har alla sin vinkel på det. Jag tror jag delar känslan med övriga att vi saknar Byggblaskets kommentar och Calles syn på på saken.

—–

Men, men, men.

Jag har ju tidigare outat mig som representant för MVM (medelålders vita män). Noga räknat underavdelningen MVsM (medelålders vita straighta män). Vi är alltså en grupp som på olika sätt försöker komma till tals i samhället och som tyvärr lyckas väldigt väl.

För så är det. Samtliga nämnda i detta inlägget kvalar in i MVM, förmodligen även i MVsM
(mer osäker där, ingen har sagt nåt).

Alltså saknas följande i Byggbloggarleden:

  • Kvinnor
  • Unga människor
  • Riktigt gamla människor
  • Bögar och flator
  • Andra nationaliteter än mellansvenska
    (tror iofs Mats är skåning)

—–

Andra frågan: Var finns alla andra?

—–

Sync fick en fråga från Blondinbella

—–

Kära Blondinbella.

Frågan är fel ställd. Jag lutar mer åt:

  • Sköter jag verkligen allt annat som jag borde?
  • Har jag fakturerat det jag jobbade förra månaden än?
  • Har bloggen någon som helst rätt att inkräkta på det arbete som ger intäkter till företaget och i förlängningen betalar mina räkningar?
  • Varför blogga överhuvud taget?

Det kan man fundera på.

—–

Enligt Bloggportalen.se så har Blondinbella haft 539 370 besökare senaste veckan, vilket är ca 538 737 fler än jag har haft på min lilla blogg. En rätt bra vecka för mig alltså. På min statistiksida står det i och för sig att det är dubbelt så många, men kanske är det färre personer som gjort desto fler klick.

Enligt Mats på Byggtjänst är jag ”nätets bästa byggbloggare”. Smickrande.

Enligt mig så är det en högst tveksam merit när det finns några enstaka, ensamma bloggar. Startar man en blogg idag och vänder sig till den professionella delen av byggbranschen så hamnar med automatik på topp fem. Det finns inte fler. Slut på smickret alltså.

—–

Calle Fridén slutade nyss, Byggblasket för ett tag sen, Byggbloggarna på Byggtjänst har slokat lite ett tag nu. Det är lite dystert.

Mats Hultgren däremot har gjort en revival som heter duga. Fem inlägg på en vecka. Enligt säkra källor är han desssutom ”optimistisk, kreativ och nyfiken”. Det bådar gott. Fredrik på Byggvärlden har nog en del ambitioner och borde ha en del trafik på sighten. Dessutom har vi en rookie i Rotpartnern, Fredrik Olsson. Intressant.

Möjligen kan alla inblandade samlas och diskutera IRL. Vi behöver ingen kongresshall direkt, ett bord för fyra på den lokala pizzerian passar bättre. Både antalet personer och den skrala budgeten.

—–

Första frågan: Varför blogga överhuvud taget?

—–