En stabil grund, schyssta lokaler och läget, läget, läget

DN kör vidare på sin serie Boskolan tidigare uppmärksammad här – idag med del 3 där man sätter föreningens ekonomi under lupp. Det vill säga då bostadsrättsföreningen. Dessutom en snutt om hur det kan vara att få ihop en styrelse som funkar, det är inte alltid så lätt.

Det är inte mitt specialistområde men vi som är byggkonsulter gränsar till det och Sync är inblandade ibland. Vi gör en del underhållsplaner åt brf:er, vi hjälper några med att bygga vindslägenheter eller bygga om och några att byggas från start. Men det där att läsa bokslut och bedöma nyckeltal är inte min grej, däremot tycker jag det att det ofta finns en del bra att veta i brf:ens ekonomiska plan.

Så det här år inget tips om hur man skall göra, det är hur jag skulle tänkt om jag tittat på lägenhet och – märk väl – jag gör inte alltid rätt.

Som insnöad byggare så är jag intresserad av byggnaden förstås, och undrar om det står på en stabil grund. En gammal kåk som står inför en grundförstärkning måste ha en god summa i brf:ens renoveringsfond, annars kan de svida. Husets kläder är också viktigt, taket måste få lite kärlek ibland och fönstren håller inte utan underhåll. Inget av detta är något större problem om tidigare styrelser gjort sitt jobb, haft ordning på sin underhållsplan och också följt den.

Numera är dessutom den tekniska biten när det gäller energioptimering intressant. Både för samvetet och för de boendes plånbok är det viktigt att kåken drar så lite det är möjligt. De åtgärderna kan sägas vara kostnadsneutrala på sikt och inte påverka värdet men kan innebära en investering och lite pyssel för styrelsen.

En annan sak som jag lärt mig med tiden är betydelsen av att ha bra lokaler centralt. Den brf som ligger i centrala stan med butiksläge eller lämplig plats för restaurang är att gratulera. Intäkterna från dem är guld värda. Jag tror inte alla inser att lokalhyresgästerna faktiskt höjer värdet på lägenheten. Faktiskt så ser vi ibland boende i brf:er som inte inser att de är hyresvärd åt verksamheten och att butiken eller restaurangen betalar en god del av föreningens intäkter. Alltså indirekt den boendes egna intäkter.

En sista slag överkurs om brf:er är att kolla efter outnyttjad yta. Det är en fantastisk möjlighet att ha en byggnad mitt inne i centrum där det är möjligt att bygga mer uthyrningsbar yta eller att bygga fler lägenheter. Man skall i och för sig passa sig, det är lätt att göra en önskekalkyl. Ombyggnadskostnaden kan var lika hög som försäljningspriset men faktum kvarstår att det ändå är en god affär givet den avgiften per kvm som föreningen sen får in i all framtid. Mer om detta här.

Sen självklart så är läget viktigt, en attraktiv adress kommer vara attraktiv även i dåliga tider. Närhet till skolor, daghem eller systembolag (eller vad man nu värdesätter) kan förändras med tiden men bra utsikt försvinner inte så lätt. Närhet till kollektivtrafik brukar vara ganska stabil, det är bra

—–

UPPDATERING:
Nu när DN´s artikel är några timar gammal har den fått lite kommentarer, det går lite i den tonen som jag hade förra veckan. Folk vill ha mer handfasta direktiv. Den kritiken landar tungt även här på Syncbloggen, men jag tror inte man kan vara så mycket mer exakt. Det man bör göra är att skaffa den expertis som behövs.

—–

Mer på Sync Blog om bostadsrättsföreningar och deras relation till byggare här, här o här.

—–

Sync – Trendsättare i byggbranschen?

Vi som inte var på plats på Stockholm vatten-framsida (?) när Byggtjänst hade sin Trenddag 2011 kunde se det live på webben. Eftersom det sändes en heldag och undertecknad trots allt jobbar några timmar varje dag så missade jag andra halvan i realtid. Därför får jag kolla i efterhand i mån av tid och uppkoppling.

Tyvärr – återigen – missar man  i efterhand Kjell Aleklett som pratade om Peak Oil och satte lite perspektiv, det flyttade våra andra problem lite närmare ankdamsnivån.

—–

Nu är det ju så att jag simmar i samma ankdam som talarna och besökarna på Trenddagen och tycker det andra är spännande också. Jag kollade i morse på anförandet av Jessica Löfström, VD, ExpanderaMera. Hon har bemanningsföretaget Expanderamera och sitter i någon branchorganisationsstyrelse och lite till.  Hon är dessutom duktig på att prata och marknadsföra sig själv.

Hon sa att när hon startade för elva år sen så var Expanderamera unikt, det fanns inte den tjänsten på marknaden då. Det kan knappast vara rätt, bemanningsföretagen fanns i Göteborg tidigare än så i alla fall. Rekryteringsföretag fanns nog också, kanske inte inriktade på bygg dock, vad vet jag?

(jag kan skvallra om att dagspriset på en kvalificerad platschef är 100 000 kr enligt säkra källor)

Jessica Löfström inledde förresten med en enkel frågeställning om varför alla byggen måste start klockan 06.30 eller 07.00. Varförför inte kl åtta som alla andra så att snickarn kan lämna på dagis också?

Jessica lobbar ju förstås för att släppa in utländska arbetare och tjänstemän. Hon tipsar om att plocka in kompetens från andra branscher som IT eller militären (Mats har ju testat den tanken). Hon raljerar lite om klichéerna i branschen också, om vår syn på oss själva – att vi har raka rör, att vi inte snackar skit, att vi bygger ett bestående resultat, att vi gillar att visa upp det vi byggt för våra barn.

Jag känner att vi connectar lite, jag och Jessica. Idéer och synpunkter är desamma till stor del. Faktum är att vi kört ett projekt där jag fick genomföra fantastiskt mycket av mina idéer, det är ett minne för livet för fler än mig, det vet vet jag. Nedan följer lång text för den som orkar, självgodhet och mina bästa minnen.

—–

Det här bygget har flashat förbi i många inlägg här på bloggen. Jessicas inledning om arbetstiderna löste vi redan 2006, vi bestämde från start att bygget skulle vara öppet från 06.00 – 19.00 fem dar i veckan. Vi gjorde ett schema för vilka om skulle vara först på bygget och vilka som skulle stänga på kvällen.  Det ingick i morgonrutinen att tända upp bygget och ha kaffet på för dem som kom halv sju. På kvällen var det en koll runt bygget att ingen blivit kvar, släckning och låsning, sen slogs larmet på. den som ville kunde hinna med både dagislämning och tandläkarbesök utan att tappa arbetstid.

Det internationella inslaget var ett medvetet val till viss del, ett par polska killar fick sin första vita anställning och de fick också förmånen (?) att ta med sina nya svenska kompisar och visa upp Warzava. Vi hade flera nationaliteter än vi hade koll på, min idé om en världskarta på väggen i lunchrummet blev aldrig av tyvärr.

Sen hade vi en önskan till våra entreprenörer att få in tjejer på bygget, faktiskt med hyffsad framgång. I och med att det var restaurering och mer avancerad måleri fick vi ett helt gäng tjejer den vägen men byggsidan bidrog också, murarfirman hade 3 st, elfirman hade en tjej på plats, husmålarna hade också en traditionellt målande tjej. Ett tag hade vi 20% kvinnor på bygget, det var vi enormt malliga för.

Jessicas tips om att vända sig till andra branscher hade vi inte egentligen inte i strategin, men jag fick en tanke en gång att kolla vad folket på bygget egentligen hade för bakgrund, vi hade poeter, tandläkare, konstnärer, lastbilsmekaniker, bagare och en som helst vill bli luftballongchaufför. En brokig samling livshistorier. Vi gjorde en enkät men hade inte tid att köra den igenom hela manskapet, tyvärr där också.

Jessicas vänligt raljanta kommentar om hur vi ser på oss själva är så nära sanningen att det blir komiskt. Vi hade många kramkalas och väldigt få grabbiga fighter. Kommentarer om att man vill visa upp det man bygger blev bevisad när vi hade en familjedag och alla fick ta med sig fru/mamma/farmor och visa upp det hela. Fantastisk uppskattat och mitt bästa minne från projektet.

Vi jobbade hårt på att göra bygget attraktivt. Det var en delad entreprenad och många löshästar som skulle samlas till ett gäng. Vi hade en medveten strategi ett år innan bygget startade att bygga upp intresset och visa vad som komma skulle. Under byggtiden hade vi massa skoj för att lyfta stämningen på arbetsplatsen, bland annat en succéartad soppkokartävling.

—–

Somraren 2010, alltså tre år senare, träffade jag en av killarna som var med med nästan hela bygget. Han är från Kroatien och vågade knappt säga ett ord på hela tiden, men jobbade och skrattade varje dag. Nu hälsade han glatt och babblade nu nästan obehindrat på svenska. Han sa att det var det bästa bygge han varit på. Nånsin.

—–

Conclusion (about Quality Assurance Officer)

Jag snor en text rakt av från de ungdomar som intervjuade Sync om kvalitetsansvariges roll och funktion. Detta är deras sammanfattning.

One of the most important things to conclude from this report is that there are two ways of incorporating the Quality Assurance Officer in a project; either external or internal. The advantage with an internal Quality Assurance Officer is that this person has full insight in the project and therefore should be able to perform his/her job better. The downside with this solution is that it can be problematic when the Quality Assurance Officer is supposed tocontrol his own involvement,  for example as a manager for a project.

Ideal structure when it comes to securing the actual quality would be to have an external Quality Assurance Officer for all projects, like the building inspectors, who can control allparts and stages of the project and its organization with a critical approach and not being partial. The reason why this system might not work is because it would most likely be very time consuming and involve more people than necessary which mean the negative aspects ofa bureaucracy.

The result is that there is one effective and efficient way, and one slow and accurate way to involve quality assurance in each project.

—–

Ganska rätt uppfattat tycker jag.

Tycker kanske att titeln Quality Assurance Officer låter mycket tuffare på utländska, jag menar kvalitetsansvarig låter ju helt lamt i jämförelse.

Möjligen kör jag nu vidare med bloggen enbart på engelska.

—-

Årets byggchef – Nu även på Youtube

—–

På måndag skall vi käka lunch ihop – årets byggchef, hans f.d. platschef (=min nya Synckollega) och jag.

Vi skall prata om Årets chef 2013.

—–

Hur är arbetsmiljön på byggmässan?

Jag var en sväng på Scanbygg och Byggmaskinmässan i morse. Ett frukostseminarium om energislöserier på byggarbetsplatser och en reklamföreläsning om väderskydd hann jag med före halv tio. Intressant om energinåtgången på bodetableringar, det går åt sjukt mycket energi där och det verkar relativt lätt att göra besparingar.

Annars då?

Jo, tack.

En tur runt montrarna konfirmerade min uppfattning om dylika mässor, det är oproportionellt många saxliftar, paddor och bilningsrobotar i förhållande till mina intressen.

Mest intressant var att att det i en monter satt en skylt som sa att man kan dö även av ett fall från 2 meters höjd och att det alldeles intill, intill Byggnads monter,  pågick en tävling för byggelever som snickrade på någon variant av stuga.

—–

Vet inte – det känns som att det inte finns en arbetsmiljöplan?

—–

Årets byggchef – kalla fötter och oanade möjligheter

Ja, jag var ju på ett litet jippo i måndags. Jag känner att lämnade en krok där som jag skulle fylla i senare men tiden rann iväg.

Det kom en blänkare redan under helgen från en säker tipsare att det var på gång. Fredrik på Byggvärlden och Lars Bergqvist, ordförande för Byggcheferna,  besökte AF  Bygg för att dela ut priset till Årets byggchef. Vinnaren Magnus Rudén jobbar på AF. Eftersom Sync emellanåt kommer i kontakt med AF och tipsaren visste  detta så var jag där när det hände.

Det var en kupp med många inblandade. Föremålet för det hela blev minst sagt förvånad.

Fredrik Karlsson välkomnade Magnus och alla kollegorna satt fint uppradade. Lite Oscarsgala också – fotografer och faktiskt också en filmkamera. Sen lite Här-är-ditt-liv-känsla när bäste kompisen var på plats och den personalchef som en gånng anställde Magnus på NCC. Det var en fin stund med lagom mycket högtidstal och blommor.

Speciellt kanske från Magnus själv. Jag visste att han hade fått lite småkalla fötter veckan innan, inte så konstigt, uppmärksamhet  av den typen får en ödmjuk människa att fundera. Framför allt var det en del av kriterierna som juryn skulle bedöma efter som inte kändes bekväma. Han sa det själv väldigt bra, det att det finns andra som är mer lönsamma och andra som är bättre på olika sätt men att han ändå kunde ta att han är duktig på att tänka nytt, tänka framåt och se ett sammanhang. Respekt.

Jag dröjde kvar och vi snackade en stund efter att Byggvärlden och folket från Stockholm hade åkt iväg. Det värmde att Magnus blandar upp självförtroende med ödmjukhet på ett bra sätt.

Det finns mycket att göra i byggbranschen, många saker att utveckla, massor att förbättra och lite grann att sluta upp med. Förhoppningsvis är han en av dem som får saker att röra sig i rätt riktning.

En grej som var extra viktig för Lars Bergqvist var att Magnus en gång startade som traditionell lärling. Återväxten i skrået är ju lite klen och vi måste få in mer folk, så det är en  väldigt bra väg att rekrytera nya ledare – från kollektivet. Det tror jag är bra, det finns en mängd duktiga gubbar som passar väldigt bra till att leda byggen, det finns fler guldkorn än man kan tro.

Jag gladdes extra mycket en stund efteråt när min kollega (som delar ett förflutet på NCC med mig) sa att ”jaja, han ja, nu tror jag att jag känner jag igen honom, han var lärling hos mig på NCC” när han såg bilden på Magnus. Byggvärlden är liten (i Göteborg).

—–

Så stort grattis till Magnus och till AF Bygg. Använd den hedrande titeln väl 🙂

—–

Mer på Byggvärlden

Klok gubbe

Jag läser på Byggindustrin.se en artikel om en som det verkar ganska klok man, Hans Lind. (tidigare uppmärksammad här)

Han säger bland annat att man egentligen inte kan säga så mycket generellt om byggbranschen, den är alldeles för varierande i sina olika former. Lite som jag själv försökt få fram här, till exempel i den tråkigt avslutade dialogen med Berra för ett tag sen.

Vi är många som slarvigt tillskriver alla byggbranschen gemensamma egenskaper och i svepande ordalag klämmer in 450 000 personer i samma fålla. Jag vet att jag gör det.

Skall sluta med det nu. Startar en kampanj – Vi gillar olika!

—–

Konferensrapport (mest för framtidens skull)

När jag sa att vi skulle på konferens så var det minst en kollega som hoppade runt av glädje för att det han trodda var någon slags nöjestripp. Ack så fel han hade.

Vi har ju i och för sig redan visat här i tidigare konferensrapporter att vi inte svultit ihjäl eller törstat för den skull, vi hade ett digert program och han nästan igen det också!

Bara lite drygt två dygn inklusive en del resande. Tiden blir dyrbar när man börjar skriva ner allt man måstebordevillskullekunna prata om. Det gäller att sortera upp det någorlunda.

Jag kan säga att det inte gick helt enligt schemat, vi tog en genväg förbi en del, la till en mer privat stund och pratade om våra barn som växer fort och åldrande föräldrar som får för lite uppmärksamhet i vardagen.

Helt vanligt grabbsnack alltså.

—–

Lite hardcore strategiupplägg för att få igång en tjänst vi gärna vill jobba med men inte fått iväg riktigt än. Många streck och pilar, budgetsiffror och milstolpar. Mer genomtänkt, tydligare för oss och för kunderna, hoppas vi.

—–

Vi gjorde en helt spontanritad karta över vad vi kan, de personer vi tänker oss på på Sync inom kort, vad vi vill och kan göra och vilka tjänster vi skall kunna sälja. Det kan möjligen btraktas som hemligt men inte ändå, samma sak med en lite variation finns på hemsidan och är känt sen länge.

Personerna vi tänker på kan ju bli några helt andra, vi får se hur livet utvecklar sig. Det är bra i alla fall att fundera lite och sortera i röran. Varje-dag-springet gör det svårt att hitta strukturen, ändra beteenden och skaffa nya sätt att se på sakerna.

Dessutom gjorde vi ett sociogram stort  som en halv vägg. Ett försök att sortera vårt kontaktnät, koppla det till de tjänster vi säljer, markera dem som är viktiga för att vi skall kunna leverera rätt kvalitet och helt enkelt få lite ordning på folket. Det blev många namn, många streck, många färgpennor och kopplingar.

Den kommer inte på bloggen. Den får inte ni se.

—–

 

Projekteringsledning på allvar

Eftersom jag även i år avstår Vasaloppet så hinner jag slänga iväg ett inlägg innan målgången vid tolv
(hade jag åkt så hade jag kanske hunnit förbi Mångsbodarna så dags)

Nåväl. Nog om det.

Henrik gjorde en kommentar här nyss om ett projekt där man hanterat sina konsulter lite mer stringent,  det triggade lite:

”Det ovanliga man gjorde i början var att verkligen noggrant specificera upp exakt vad som skulle ingå även på projekteringssidan. Allt utöver detta skulle ha prissatta tilläggsbeställningar med budgetpris innan de fick påbörjas. Ofta är det ju bara en preliminär ritningsförteckning som inte säger så mycket som specificerar omfattningen på det som ska göras.”

(Kommentaren är längre än så och tagen ur sitt sammanhang, den kan läsas här.)

—–

Vänta nu lite! Vad då?

  1. ”noggrant specificera”?
  2. prissatta tilläggsbeställningar med budgetpris”?
  3. innan de fick påbörjas”?

Ok, vi snackar projektering här nu. Med andra ord ett antal konsulter runt ett bord. Kan man verkligen ställa såna här krav på konsulter?

Jag ser så här.

Alla kostar pengar, jag kan säga en tusenlapp i snitt inklusive moms. 10 konsulter blir tiotusen i timmen. Det är extremt dyra möten när alla är samlade. Där gör vi normalt sett inte riktigt nytta för våra arvoden, tyvärr. Sen jobbar man naturligtvis mellan mötena också och då kan normalkonsulten vara hur duktig som helst vill jag lova.

Sync som gärna och ofta är projektledare och projekteringsledare sitter vid änden på bordet och pekar med hela handen. Jag ser egentligen inte skillnad på att leda ett projekteringsuppdrag jämfört med att byggleda ett projekt i produktion. Ett antal aktiviteter skall utföras på ett visst sätt, på en viss tid, till en viss kvalitet, till viss kostnad. Inget konstigt alls.

Det är ändå där det skiter sig. Vi lyckas inte med det. Lite grann som förberedelserna till året när jag började åka Vasaloppet.

Jag som predikar att vi skall använda hela projekttiden lika effektivt, inte koncentrera allt till slutspurten, lever inte som jag lär. Projekteringsfasen är inte lika styrd som byggtiden är. Vi kör inte lika hårt med våra projektörer som vi kör med entreprenörerna, det är mer mysigt och mindre press.

Att definiera uppdraget  och sätta kostnad och tidplan borde vara helt självklart, jag har inget försvar mot att det inte görs alltid. Projekteringstiden som är den viktigaste tiden i projektet, där lägger vi grunden till allt, smart/korkade lösningar, rimlig/orimlig omfattning och tid, bra/dåliga materialval. Allt bra vi gör då är tiofalt tillbaks i byggskedet.

Jag inser att detta faller helt och hållet på min lott att fixa. Börjar skärpa mig imorgon.

—–

Läs mer om projektering på Sync Blog

—–

Konferensrapport (mest för vår egen skull)

Ja, vi är hemma i hemlandet igen efter några dygn i Danmark. En stuga som egentligen var ett stort hus, en pool, onödigt mycket mat och pysselgrejjor i överflöd. Detta inlägget handlar lite allmänt om det, inget viktigt, många bilder är det också. Mest internt faktiskt.

Vi har ju visat det vi käkade första dygnet.

Efter fredagsfrukosten snackade vi om datorer, backupper, program och projektsiter. Vi kunde som vanligt kostatera att vi slarvar med oss själva och sparar in på fel ställe.

Till lunch fick vi rester från gårdagen plus några köttfärsbiffar. Till fick vi kaffe och skidstafett.  Sen blev det promenad.

Det såg så fint ut genom fönstret, men shit vad det kan blåsa kallt i Danmark.

En av oss vågade sig ner till stranden (för att ta en Iphone-bild som skulle ge känslan av storheten i Atlanten rättvisa?)

Så dags var det rejält kallt och byn Hjörring låg helt öde och stängd och vi hade irrat runt i över tjugo minuter. Hoppet om oss var nästan ute och vi skrev avskedsbrev i våra smartphones inför det stundande slutet. Då hittade vi räddningen.

Mycket märkligt och kanske lite magiskt så hade ett café öppet. Eftersom Danmark har valt en en annan väg när det gäller cafémenyer så fanns det precis det vi behövde.

Vi höjde den dagskassan rätt så ordentligt, men det var kallt – ok?

Tre rundor Irish Coffee och ett par öl på det. Förutom kvinnan bakom bardisken och hennes kille som kom förbi så var den delen av Planeten Jorden  obefolkad den stunden. Vi var mycket kreativa ett par timmar där. Faktiskt. (intäktsmodeller, tänkbara kunder, nya tjänster vi inte haft förrut).

Sen gick vi hem och lagade mat.

Under tiden köttet var i ugnen gjorde vi ett grafiskt schema över de tjänster vi vill sälja och vilka människor vi vill skall ha Sync som arbetsplats inom närmsta åren.

Rostbiff gjord med kärlek, lite salt och lite peppar,  serverad med lätt sotiga soltorkade tomater och portabellosvamp.

Sen – mest för att inte barnen helt totalt skulle idiotförklara oss – så blev det bad och bastu.

——

Mycket otippat så avslutade vi kvällen med att mina två kollegor satt med varsitt återupptäckt Facebookkonto och addade vänner kors och tvärs. Det testades chatfunktion och jag fick förklara varför det ibland står en liten röd siffra däruppe till vänster. (Välkommen till tjugohundratalet)

Ni fattar att jag behöver ta med dem ut i bland, va? För att utvecklas!

—–